» En fin hopphäst om dagen... eller vad säger man?
Hej!
Det är högst intressant hur ett enda bra ridpass kan göra så mycket för en hästnörds humör, och hur detta ridpass allt som oftast infinner sig precis efter ett riktigt dåligt. Det var det som hände mig i helgen.
På fredagen valde jag att testa att hoppa Helmer eftersom Bobby fortfarande har ont i ryggen, och jag hade inte en aning om vad som väntade eftersom jag aldrig suttit på hästen. Hästen var det inget fel på, jag klantade bar till det extremt mycket och hela passet blev till en ond cirkel. Nog pratat om det, för igår kom den stora vändningen!
Jag åkte ut till Fredrik för att rida lektion(jag är så glad för att jag kunnat göra det så mycket det här lovet!) och fick höra att jag skulle få rida Lacey, hans 6-åriga sto som ska börja tävla i år. Wow, tänkte jag, vad roligt att få rida den, jag har alltid undrat hur den är! Jag kan säga att jag inte blev besviken. Hon var så otroligt snäll att ha och göra med, stod som ett ljus i stallgången när jag borstade, och var även kolugn när jag red fram trots blåst som fick det att dunka i ridhusdörren emellanåt. I hoppningen var hon även väldigt lydig och härlig, och jag kunde enkelt rida på ett galoppsprång mer på distansen trots hennes stora galopp. Detta fick jag dock kämpa lite mer med mot slutet av passet när vi hoppade bana eftersom hon blev lite taggad, men det är ett lyxproblem som endast har att göra med pilotens, alltså min, kompetens;).
Här nedan ska ni få se några videos från träningen, visst är hon snygg?!
Den här videon är från när jag skulle rida ett galoppsprång extra på distansen, alltså 6 galoppsprång där det är normala 5. Här hade jag riktigt bra koll på henne, var konsekvent med att hålla i henne hela vägen emellan hindren för att det inte skulle bli av och på, och gav i princip ingen eftergift över första hindret för att förhindra att hon skulle ge sig iväg. På såhär låga hinder behövs ingen eftergift samtidigt som det är ett utmärkt tillfälle att träna just avståndsbedömning och inverkan för ryttaren.
Nästa video då. Här skulle jag rida på fem galoppsprång, och som ni ser så kom vi lite nära in på första hindret, men det löste sig bra ändå. Sedan kommer vi fram bra på fem galoppsprång, men jag kommer inte riktigt ner i hälarna efter hindet vilket gör att hon ger sig iväg lite.
Den här delen av passet är jag riktigt nöjd med. Som ni ser så hoppar vi en kombination på låg höjd, och fokuset här var på att hålla henne lugn emot hindret, att inte låta henne öka och på att jag skulle komma ner i hälarna före det första och mellan de två hindren eftersom avståndet var lite kort för henne. Mellan hindren är det 6 meter, och med en så stor galopp som hennes så är 7 normalt. Därför är jag riktigt nöjd med hur lugnt och rytmiskt jag rider, även om man kanske skulle önska att jag kom ner i sadeln lite mer mot hindret, men det är ett generellt problem som jag har och som jag jobbar på.
Sedan var det dags för banhoppning. Som ni ser så blir det lite stressat och snabbt under båda rundorna, mycket på grund av att hon blir lite upphetsat. Det där lugna sättet att ta sig an hinder som man ser på de första filmerna är inte riktigt befäst hos henne, och därför tappar hon det lite mot slutet av passet när en mindre rutinerad ryttare som jag sitter på. Generellt sett så tycker jag dock att den andra rundan är bättre, men det grämer mig lite att jag inte lyckades hålla i henne ordentligt på distanserna någon av gångerna.
Det här är en häst som jag tycker väldigt mycket om att rida, och jag hoppas verkligen att jag kommer få göra det snart igen. Om inte annat så ska det bli superkul att följa hennes utveckling när Fredrik rider!
/Vera
Trackback
