» Nöjd med ritten och ponnyn!
Dagens ritt var den överlägset bästa jag någonsin gjort och särskilt om man jämför med de andra jag gjort på Jasmine. Visst, hon var lite stark, min sits var inte alltid perfekt etc, men hon gick bitvis i form, lyssnade på vad jag ville och min sits var mycket bättre än vanligt i bitar. Resultatet blev 64,07% vilket jag är otroligt glad för. Domaren var i och för sig generös men hon dömde lika och rättvist mot alla och även om man tar några procent för att få det till en lite mer vanlig bedömning har jag ändå klarat av mitt mål för året, att rida på 60%! Jag kanske inte blir placerad på alla tävlingar men för varje litet mål som kan prickas av får jag mer rutin och smyger mig högre och högre upp i resultatlistorna för varje tävling. Det ska bli väldigt intressant att se vart jag är om 1-2 år.
Otroligt nöjd är jag med ponnyn och min egen ridning idag. Nu taggar jag om inför imorgon med bio med mamma och syster!
Håll utkik efter fler resultat under morgondagen!
/Vera
» Hur kan det vara möjligt?!
Hej!
Idag red jag privatlektion för Tessan på Jasmine för att rida igenom programmet inför söndag och få lite allmänna tips. Jag hade inte jättehöga förväntningar, ville mest rida bra vägar och ha henne i form på slutet men herregud vad mina förväntningar blev överträffade!
När vi travade fram påpekade Tessan att Jasmine hela tiden gick med huvudet inåt och att jag därför behövde ha bättre stöt på yttertygeln. Jag följde hennes råd och genast började Jasmine söka sig neråt. Hon gick inte i någon stadig form direkt men hon var avslappnad och fin. Ca 15 minuter in i passet tog vi den första galoppen och det var då det började hända saker. Jag hittade verkligen ett jämnt stöd på båda tyglarna och även min sits var mycket bättre en den brukar vara. Hon tuggade på bettet, gick i en riktigt fin och djup form och frustade som tusan, helt magisk känsla var det!
I programmet var det inte så att hon gick felfritt i form hela tiden, men det är mest för att jag glömmer hur jag ska rida ibland och spänner mig, släpper stödet på yttertygeln etc, men det som var häftigt var att hon verkligen lyssnade på mig. Jag red riktigt bra och noggranna vägar, hon var lika fin i galoppen som förut och även skritten var riktigt bra. Hur kan det vara möjligt att just den här gången, när jag för en gångs skull ska få tävla Jasmine, då går hon bättre än hon någonsin gjort med mig TVÅ DAGAR INNAN TÄVLINGEN?!! Vad är oddsen för det? Jag klagar i alla fall inte och det är inte klokt vad taggad och tävlingssugen jag är just nu. Det kan ju i alla fall inte gå sämre när jag har snodd!
Det här var verkligen vad mitt självförtroende behövde, jag är så himla glad!!!
Mer uppdatering om tävlingsförberedelser och resultat kommer imorgon och på söndag, ses!
» Självvärdering
Hej igen.
Idag på morgonen så hade vi livskunskap och där fick vi göra en uppgift som verkligen tvingade en att utforska sina självvärderingar och tänka till. Enkla frågor som "Vad är jag bra på", "Vad gillar jag med mitt utseende", beskriv en händelse där du visade prov på visdom etc, etc kan vara oerhört svåra att svara på, och det är något jag tycker att alla borde försöka göra någon gång ibland. Istället för att bara tänka på vad man INTE gillar med sig själv och vad man INTE är bra på så styr den här sortens frågor in medvetandet på saker som lyfter både det långsiktiga självförtroendet och humöret för stunden. Jag tycker det är jätteviktigt att man vågar inse och säga vad man är bra på, även om det bara är till sig själv, för man förtjänar att tänka, idag red jag bra, eller, det här provet blev en riktig fullträff! Jag tror att det är lätt att man i den här åldern fastnar i att "Man får inte säga att man är bra på något för då tycker folk att man är skrytig", men varför ska man dölja sina talanger och prestationer, det är ju man själv som har utfört jobbet för att komma dit man är. Visst, man ska inte gå runt och säga att man är bäst i världen på matte bara för att man fick alla rätt på ett matteprov, men det äringet fel med att ta åt sig av komplimanger från tränare och vänner och det är framförallt inget fel på att ge komplimanger till sig själv!
Jag vet att de flesta som läser den här bloggen har passerat min ålder för länge sedan och jag skulle gissa på att ni är lite mer sjäkvsäkra och trygga i sig själva än den generationen jag beskriver här, men det jag vill förmedla i det här inlägget är helt enkelt att man måste se bort från allt som kan förbättras ibland, och se allt som redan är väldigt bra, och det är jag övertygad om är någonting som ALLA där ute kan använda sig av, oavsett ålder.
/Vera
» Dagens ridpass
Dagens ridpass blev ett på ponnyn James, en ponny som jag har ganska neutrala känslor inför. han är inte någon jag får lyckorus av att rida och jag vet inte heller om jag egentligen rider honom ovanligt bra, men han är annorlunda från de flesta andra ridskoleponnysarna och det gör honom rolig att rida med jämna mellanrum.
Överlag gick skritten väldigt bra. Det är i den gångarten som jag, inte så konstigt nog, har bäst kroppskontroll och därför rider bättre och det är även där han är lugnast. På slutet var han riktigt fin där. Traven och galoppen är dock något jag ror att man måste rida honom mycket för att kunna rida riktigt bra i. I traven blir han lätt lite stark och vill gärna springa på, och jag som inte har helt lätt för att komma ner ordentligt i sadeln har då svårt att fånga upp honom utan att ta för mycket i tyglarna. När han släppte i skritten på slutet blev han dock mycket lättare i traven eftersom jag kunde ha honom mer mellan hand och skänkel. Galoppen är dock ett kapitel jag aldrig tror kommer bli färdigskrivet mellan mig och honom. han är pogg och man kan lätt få bra galoppfattningar, men när jag rider får jag inte till något riktigt flyt eller rytm i det och det gör att jag varken kan sitta ner ordentligt eller rida ihop honom, väldigt irriterande.
Jag måste dock berömma mig själv genom att säga att när vi travade utan stigbyglar blev både balansen och takten mycket bättre och när jag sedan tog stigbyglarna var min sits 100 gånger bättre, hade svikt i stigbyglarna, kom ned i sadeln osv. Att rida utan stigbyglar är verkligen något jag ska göra så ofta jag kan, alltså på privatlektioner och när jag har hästar jag känner mig trygg med på lektion. det ger så mycket för balansen och sitsen samtidigt som man tvingas slappna av i benen varav hästen blir lugnare. Verkligen nyttigt men riktigt jobbigt ibland!
Detta ridpass var alltså lite mellanmjölk. Det fanns delar då det gick riktigt bra och delr då det inte gick alls, men med tanke på hur okänd James är för mig är jag ändå nöjd med hur jag red!
Ha det bra!
Vera
» Träning=träningsvärk
Hejsan!
Igår gjorde jag någonting som jag faktiskt bara har gjort en gång i mitt liv, jag gav mig ut på en joggingrunda! Tillsammans med pappa trotsade jag halvvintern och de isiga gatorna för lite träning och det var faktiskt väldigt roligt. Nog för att jag blev otroligt trött efter de där 5 km, jag kunde knappt stå upp när jag kom hem, men det känns ändå som en träningsform som passar mig, och som kommer komma väl till pass för att stärka min kropp i ridningen. Idag vaknade jag dock upp med en otrolig träningsvärk, tror ärligt talat aldrig att jag känt något liknande haha! Jag känner nästan inte av det alls i mina ben, troligen på grund av de "hästmuskler" som redan finns där, men höfterna, ja herregud! Min kropp är verkligen inte van vid att använda muskelgrupperna i det området under längre tidsperioder och nu värker det i princip i varje steg jag tar. Jag ser det dock som något positivt, muskelvärken tyder ju på att jag har jobbat på bra. Jag ska ut imorgon igen och sedan har jag konditionsträning på gympan på torsdag, så vi får se hur jag känner mig på de första dagarna av påsklovet...
Nog om min vanliga träning, nu ska jag skriva ihop ett inlägg om dagens ridpass också!
Det här är jag när jag härjar runt i Vasastan, hehe not!
Ha det bra!
Vera
» Ny piké
För mig var det verkligen mitt i prick, skönt material, fin färgkobination osv. Vad tycker ni?
Bilderna gör inte färgen rättvisa men den är mörkbrun.
This made my day!
Vera
» Analysering och mål, bra eller inte?
När Steffi ringde mig idag och berättade att startlistorna hade kommit upp höll jag på att trilla av stolen, så glad blev jag, men också lite nervös. Som i princip alla som känner mig vet så har jag varit väldigt spänd på vilka hästar jag skulle få tävla eftersom jag är en person som lätt skruvar upp saker och ting så att de blir läskigare än de behöver vara. Ta förra tävlingen som ett exempel. Jag gick i flera veckor innan och gick igenom varje del i programmet, särskilt galoppdelen, för att analysera vad som skulle kunna hända och vad jag skulle göra om det hände, bara för att Petra kan bli lite het på tävling, och sedan går jag in på banan och gör en av mina bästa ritter någonsin vilket resulterade i min första placering! Alltså blev jag så otroligt glad när Steffi berättade att jag har fått precis som jag vill, med Jasmine i LC och 50cm. I och med att jag känner Jasmine så bra så sparar jag energi från allt uteblivet grubblande om hur hästen kommer vara som hade uppstått om jag hade fått t ex Petra eller Walther. Jag vet att hon kommer vara spänd och eventuellt lite dragig, men jag vet också att det är sådant jag klarar av och kan hantera även när jag är lite nervös själv.
En fördel med att jag analyserar och grubblar så mycket innan tävling är att jag hinner förbereda mig mentalt och också sätta upp mål som faktiskt är realistiska. Jag käner folk som säger att man inte ska förvänta sig något, för då kan man inte heller bli besviken, men jag håller inte med. Jag tycker att så länge målen är realistiska, alltså inte att man ska rida hästen perfekt i form på 65% om man inte rider den i form på träning och har ett rekord på 50%, så ger utgör dem en extra sporre som faktiskt kan få en att prestera bättre. Mina mål för förra tävlingen var att rida på över 55% och att komma till omhoppning. Jag red på 57,43% och kom till omhoppning. Detta resulterade i en glad och nöjd Vera som kom ut från tävlingsbanan med ett leende på läpparna och tyckte att både hon och ponnyn gjort ett bra jobb, istället för en sur tjej utan mål som inte insett att hon ville mer.
Nu till målen som jag har för den här tävlingen.
Dressyr
I och med att det var länge sedan jag tävlade Jasmine i dressyr vore det ju orealistiskt att förvänta sig att hon ska gå som klockan genom hela programmet. Däremot vet jag att just det att jag har tävlat och ridit andra hästar som är både hetare och segare, stelare och mjukare än Jasmine gör att jag har lättare att komma till rätt ridning på henne. I LC:n är inspänningstygel tillåten och det ska jag dra nytta av. I vamliga fall använder jag aldrig inspänningstygel på henne, då den enda egentliga anledningen till att göra det är att hon behöver gå i form oftare. På tävling känner jag dock att jag behöver den eftersom hon ofta vill trycka upp huvudet och springa på när hon blir stressad vilket gör det nästan omöjligt för mig att lugna ner henne. Om jag däremot kan få ner hennes huvud lite grann, inte dra ner det med en hård gummisnodd utan bara uppmuntra henne genom en liten spänning, så kommer jag ha bättre koll på henne och hon kommer bli lugnare. Mitt mål i procent är lite "flytande", det kommer nog fastställas lite mer efter att ha ridit igenom programmet på söndag eftersom jag då får känna av hur det går när vi är ensamma i ridhuset, men jag kommer vara riktigt nöjd om jag rider på över 55%. Om jag rider bra och noggranna vägar och har ett jämnt tempo osv ser jag ingen anledning till att inte kunna uppfylla det målet!
Hoppning
I hoppning blir det nästan samma mål på alla tävlingar eftersom själva hoppningen inte är något problem på den höjden vi tävlar på just nu. De generella målen är väl att ha ett jämnt och bar tempo genom rundan, komma till omhoppning och försöka oss på lite lätta omhoppningssvängar. Jag är själv inte så van vid att rida omhoppningssvängar och har bara gjort det "på riktigt" en gång, och då på en häst som är betydligt tryggare i hoppningen än vad jassan är, så vi får se hur det går. Jag vill inte äventyra varken hennes eller mitt självförtroende genom att få onödiga stopp på tävling på grund av att jag inte kan rida ihop henne i en sväng, så allt beror på dagsformen och känslan. Jag vet dock att min stilpoäng skulle höjas rejält om jag fick till lite svängar eftersom det alltid är den punkten som drar ner betyget haha!
Nu ska jag sluta skriva innan det blir så långt att ingen orkar läsa färdigt, men jag vill bara säga att jag är så sjukt taggad på den hör tävlingen, vilket ni kanske märkt ;-). För en gångs skull behöver jag inte vara riktigt nervös utan kan gå in på banan och bara göra mitt allra bästa, så får vi se hur långt det räcker!
/Vera
» Snart är jag av med tandställningen!
Idag var jag hos tandläkaren för att kolla min tandställning igen. Jag fick nämligen den för att få bort mitt extrema överbett på 7,5 mm för 14 månader sedan, gud vad långt det känns när man skriver det haha. Idag fick jag till min stora glädje veta att jag bara har en enda månad kvar innan den ska bort! Jag är så lycklig så det finns inte! Jag skulle väl inte säga att det har varit hur jobbigt som helst att ha den under de här månaderna, bortsett från dagarna efter att man fått en ny båge, "ståltråden", men det ska ändå bli så sjukt skönt att kunna äta Riesen igen, kunna borsta tänderna snabbare, och att kunna dra tungan över tänderna utan att det rivs. Jag kommer kort sagt vara helt euforisk den fredagen den 19:e april, dagen med stort D!
jag ska då ta fram före/efter bilder, både för att visa er vilken skillnad det faktiskt blir, jag har många kompisar som inte vill ha tandställning men efter att ha upplevt skillnaden tycker jag bara att det är dumt, och för att visa mig själv hur mycket bättre mina tänder har blivit på den här tiden. Jag tror att det kommer bli lite av en chock att se sig själv utan tandställning för första gången på 15 månader när bilden man har i huvudet visar det där enorma överbettet och det man ser i spegeln visar nästan inget överbett alls. Ja, det kommer nog att bli väldigt intressant!
Första dagen med tandställning. jag biter ju lite knstogt och bilden envisas med att vända sig fel men man ser i alla fall vilket enormt glapp det är mellan under och överkäken.
Bild tagen idag. Extremt muppig bild men ni ser ju den enorma skillnaden!
Häftigt att de faktiskt kan göra sånt här nör man tänker efter, flytta tänder som är konstruerade för att sitta där de sitter hela livet! Coolt. Nu måste jag gå.
Vera
» Välkommen!
Hej!
Vad roligt att du har hittat till min blogg. Jag heter Vera och är 14 år. Mitt största intresse är ridning och har sedan 4,5 år tillbaka hållit til på Djurgårdens Ryttarklubb där jag trivs väldigt bra.
Min favorithäst heter Jasmine. Hon är en 14 årig ponnykorsning med ett hjärta av guld. Hon skulle aldrig göra något dumt med flit, men lätt att rida är hon inte. Vi har under hösten tränat en del hoppning och presterat bra på tävlingar, och mitt mål är att vi ska komma igång lite mer med dressyren nu på våren.
Ett annat intresse jag har är fiol. Det har jag spelat sedan jag var 8 år och även den är utgör en ganska stor del av mitt liv, så filmer från konserter osv kan förekomma i inläggen ibland. I och med att jag inte är i stallet varje dag så kommer bloggen självklart att fyllas ut med vardagsinlägg också.
Jag har inte drivit en blogg på flera månader eftersom jag tidigare skrev på pawnienordarna.blogg.se tillsammans med min vän Jessika, innan den av någon oförklarlig anledning kraschade. Därför kommer det kanske att ta ett tag innan jag riktigt kommer in i rutinerna med att blogga men jag ska göra mitt bästa och blir det ändå något långt uppehåll mellan inläggen är det troligen sjukdom eller skola som ligger bakom.
Jag hoppas verkligen att ni fortsätter att läsa de här bloggen. har ni frågor eller förslag om vad som helt somrör mig eller bloggen så är det bara att slänga iväg en kommentar eller mejla mig på [email protected]!
Jag och min skötponny Jasmine i mars förra året!
Vera
» Välkommen till min nya blogg!
Mitt första inlägg.
