Hej!

Det var sjukt länge sedan jag skrev nu, men jag tror att ni alla kan förstå att det blir lite svårt att hinna såhär sista terminen i nian, när slutbetyg ska sättas, nationella prov göras etc. Jag har i alla fall ridit mycket och idag genomförde jag en hoppträning som jag sent kommer att glömma.

 

Jag fick rida Cheval ute hos redrik och redan från start så var han på mig att jag verkligen skulle rida henne fram. Alltså att jag skulle få mer tryck i henne än vad jag vanligtvis rider med, för att hon måste förstå att hon ska lyssna på mig, men också för att om man får henne att fokusera på att trampa p så mycket framåt, så har hon inte tid att fokusera på andra, eventuellt läskiga, saker. Detta kändes först väldigt ologiskt då jag som ganska orutinerad ryttare på hästar med lite mer krut i, alltid har trott att de blir mer benägna att "sprattla iväg" om de går i ett högre tempo. Med den här ridningen så kunde jag dock galoppera och trava samt hoppa i båda varven utan att hon en enda gång reagerade för ett läskigt hörn eller något annat, så man kan ju inte annat än att konstatera att jag hade fel haha! Jag ska verkligen försöka att komma ihåg hur jag red här i början, för så framme för skänkeln och uppmärksam för mina hjälper som hon var idag, det har hon aldrig varit, och det blir så mycket lättare att hoppa då!

 

Vi hoppade först fram på ett räcke i trav som höjdes upp litegrann alt efterso, och detta kändes bra även om jag gjorde någon tabbe med vägen och glömde hålla upp blicken någon gång. Sedan gick vi vidare med att hoppa en 5,5:a, och där hände det grejer haha. Jag kände redan från början att pga den fördelaktiga framridningen så var hon redanså pass framme att jag kunde hitta en bra takt i en trav som det var lagom med tryck i, och det gjorde att jag 9/10 gånger kom väldigt jämt, lugnt och bra in på övningen. När Fredrik märkte att det gick så bra så bestämde han sig för att låta Cheval få hoppa lite högre hinder för första gången på ett tag. Hon har nämligen haft en period då hon endast hoppat låga hinder på tillrättalagda avstånd för att hon ska få tillbaka självförtroendet, och det verkar ha gett resultat, för jäklar vad hon hoppade! De sista gångerna, när det var som högst, hoppade hon så bra att jag nästan flög av haha ;)! När Fredrik mätte hindret vid slutet av lektionen visade det sig att det hade legat på 1.20, vilket är det högsta jag har hoppat, så att det ändå kändes hyfsat stabilt vad gäller självförtroende hos mig och hästen känns ju otroligt bra!

 

Efter detta fick jag hoppa en serie i galopp också. Där märkte jag cokså av vikten av att hon verkligen är framme för skänkeln, för det som brukar vara så svårt i vanliga fall, att få bort de små "studs-sprången" innan hindren, var nu mycket lättare, och vi kom rätt nästan varje gång, härlig känsla! Dock hade jag lite problem med rakriktningen efter, både på grund av att jag ofta tappar balansen lite när sprången blir större, men också av att det är nytt för mig att vara så snabb i tanken efter hindret, men det ska bli bättre!

 

Tillslut så hoppade vi en bana där både 5,5:an och kombinationen ingick, och dessutom en vattenmatta, och hindret som vi travhoppade på volt i början av passet. Här fick jag ett eller två stopp på den höga oxern i 5,5:an när jag inte ramade in henne ordentligt, men vi hoppade sedan igenom den igen och kom över på ett bra sätt ;). det bästa av allt, förutom att få känna på lite större språng, var nog ändå att få känna att jag faktiskt börjar göra rätt i min ridning på henne nu. Bara man tittar på skillnaden mellan passet på henne på påsklovet, där hon sparkade så att jag nästan ramlade av för att jag var för hård i handen, till idag när hon inte sparkade en enda gång, så är skillnaden enorm. Och det är jag väldigt glad för, för jag vill ju självklart att hon ska trovas och tycka att det är roligt att ha mig på ryggen!

 

 

 

 

 

  

En gång missbedömde jag lite och höll in honom för mycket på en distans vilket resulterade i ett galoppsprång för mycket och ett väldigt stort språng, men annars kände jag att jag hade väldigt bra koll på hans galopp och verkligen vågade rida och påverka honom till att gå i det tempot jag ville. Exempelvis var jag väldigt snabb med att rida fram de första 1-2 galoppsprången för att verkligen se till att räcka fram på distanserna. Det gjorde att jag kunde sitta stilla och hålla i snarare än att jaga, och det leder enligt mig till en mycket trevligare ridning och upplevelse, både för ryttare och häst. Speciellt på pigga hästar har jag märkt att detta är ett framgångskoncept då de ofta blir väldigt uppjagade och därmed svårkontrollerade efter hindret om de varit tvungna att hastigt tempoväxla och hoppa av stort på hindret innan. 

Kort sagt gick det riktigt bra, och även om jag allra helst vill tävla Bobby så känns Kalle som ett väldigt bra andrahandsalternativ.  Jag kommer definitivt hoppa och rida honom fler gånger!

/Vera

Hej!

Här kommer videos från den senaste träningen ute hos Fredrik, den 28:e december. Jag fick rida Cheval som inte hade gått på fyra dagar och var väldigt uppspelt och stressad när jag ställde in henne i boxen, så jag var ganska nervös inför hur hon skulle vara att rida. Jag trodde att hon skulle vara värre än hon var, men det var ändå lte obehagligt i början när hon kastade sig för olika hörn, stack innan eller efter hindren i de hörnen etc, men det är också nyttigt för mig att lära mig att reda ut sådana situationer, vilket jag cokså gjorde, med lite vägledning från Fredrik. Så nu vet jag hur jag ska göra på fredag när jag åker ut om hon inte har ridits de här dagarna heller haha.

 

När vi hade ridit fram i alla gångarter så började vi hoppa en "fem och en halva." I början var hon lite spooky och ville gärna busa lite när jag red emot den eftersom man vände upp fårn de "läskiga" hörnen, men efter ett tag verkade viljan att hoppa bli störe än viljan att busa, så då gick det över. Jag måste änd säga, att herregud vilket tryck det är i ponnyns språngkurva! Hindret som jag hoppar på filmen kanske inte ser särsilt högt ut, men jag tror att ni alla kan se att jag får mig en rejäl knyck i nacken i landningen, och det beror på att jag är så ovan vid att hästar tar i så mycket när den hoppar. Jag gör mitt bästa för att ge ordetligt med eftergodt i alla fall, så att hon ska störas så lite som möjligt av min bristande balans. En härlig känsla är det i alla fall!

 

Den andra övningen för dagen var en distans som vi hoppade åt olika håll. Här kan jag visa både en gång då jag red bra och en gång då jag red mindre bra, vilket jag tycker bidrar till en intressantare analys.

 

På den första videon så hoppar jag distansen efter att jag låtit henne gå på sidan av andra hindret. Anledningen till att hon gjorde det var för att jg inte släppte fram henne tillräckligt tidigt på distansen och därför blev det en slags "mellandistans" på slutet där jag inte var tydlig med vad jag ville att hon skulle göra. När jag kom på distansen gången efter(på videon) tänkte jag därför bara på att rida henne rakt på hindret och rama in, och när jg märkte att vi inte skulle räcka fram på fem så klämde jag in ett galoppsprång till. Ett aktivt beslut som resulterade i att jag ändrade min ridning från gången innan, men också i att det blev ett väldigt strt och konstigt språng för Cheval. Sista gången var jag därför väldigt noga med att verkligen rida på framåt de första 2-3 galoppsprången, vilket man också ser på videon. det gör att jag kan ta tillbaka henne lite och låta henne suga tag i hindret och hoppa va, vilket hon gör väldigt fint. Lite av och på blir det, men ridningen på sista videon är mycket mer aktiv och ser, och kändes, mer harmonisk än på den första tycker jag. 

 

Cheval är en otroligt rolig ponny att rida, speciellt eftersom jag fått börja rida henne när hon redan är så pass fin som hon är nu. Som Fredrik sa "Med hästar som hoppar så bra som hon gör är man glad om man kommer mitt på hindet, resan dit spelar inte så stor roll." Jag tror att just det är något sm jag har stor nytta av att lära mig. Att verkligen rida med hästen och vägleda den, men låta den göra jobbet. Att inte beordra den, utan att få den att tro att det sättet man själv vill göra något på är det bästa. det tror jag är något som Cheval kommer lära mig, ihop md att sitta kvar i sprången haha!

 

5,5:an 

 

 

/Vera

Den här månaden gratulerar jag mig själv och Imprezka till att ha överlevt ett år tillsammans, och jag är faktiskt riktigt solt över vad vi har åstadkommit än sålänge. Vi har blivit mycket mer sammansvetsade, och saker som förut var omöjliga, att hoppa på båge till exempel, är nu busenkelt. Vi har hunnit tävla två gånger och blivit tvåa på båda, dock var den senare rundan ofantligt mycket snyggare, och snart är det dags för ännu en tävling där vi självklart hoppas på ett liknande, eller ännu bättre resultat. Här får ni några filmer från våran resa från förra hösten, tills nu, den sista filmen är från i lördags, så den är verkkigen rykande färsk ;). 

 

 Första eller andra hoppträningen tillsammans tror jag detta var. Som ni ser har vi ju lite kvar att jobba på vad gäller grunderna haha!

 

 Första, och enda än sålänge, 80 cm klassen tillsammans. En riktigt bra runda som ledde till en andraplacering. Jag tror att ni ser lite skillnad från förra videon va, haha?

 

 

Så vad tycker ni om våran resa än sålänge? Jag hoppas ju på att det blir många fler tävlingssäsonger för oss i framtiden, och förhoppningsvis också på ännu lite högre höjder, men hon är ju öndå väldigt speciell eftersom hon är den första storhästen jag tävlat kontinuerligt i hoppning och därför är det roligt att göra sådana här små utvärderingar!

/Vera

Jag fick först rida fram med mycket fokus på att hitta ett bra tryck i de olika gångarterna och på att få Camelia att börja jobba med bakbenen. Detta åstadkom vi först genom att jag fick rida på en liten volt, ca 15 meter i diameter, och öva på ställning och att möta upp på yttertygeln, för att sedan minska volten för att få hästen att "sätta sig mer på bakbenen." Efter detta fick jag även träna på att rida i en vanlig galopp på kortsidorna och sedan gasa allt vad jag hade på långsidorna, även detta för att få Camelia att vinkla in bakbenen mer.

När vi skulle börja hoppa fick jag göra i princip samma saker som i lördags eftersom övningen var densamma, men Fredrik fokuserade lite mer på detaljerna, som t ex att få hästen framför skänkeln och att hitta den rätta avsprångspunkten in på distansen.

Allt eftersom höjde han upp distansen för att få lite mer språng i hästen, och för att vi båda skulle få träna på att inte backa av så fort det blir lite högre. Detta moment är jag mycket nöjd med. Camelia är en sådan häst som är väldigt rädd om sig och kan stanna om hon kommer fel. Det betyder såklart att man som ryttare inte får känns sig osäker alls. Och i lördags var jag inte det minsta osäker. Jag lyssnade på vad Fredrik sa och såg till att hon var framför skänkeln innan hindret men att hon inte stressade mot det, lät hindret komma till mig och vek mig inte i överlivet en enda gång. Dessutom jobbade jag mer aktivt med gas och broms för att få in rätt ridning och rätt antal galoppsprång på distansen. Det påpekade Fredrik även efter passet, att han tycker att jag har mognat i min ridning och verkligen börjar göra saker nu, och inte bara följa med. Roligt att höra för så känner jag också, det är bara att fortsätta!

/Vera

Hej!

Igår var jag hos Fredrik och hoppade Rick. Det känns som att jag alltid skriver att det går bra när jag rider, men igår var det verkligen något speciellt. Med Rick har det alltid varut så att han antingen tar tag i hindren "för mycket" och är "för på," så att jag hela tiden måste sitta och bromsa och påminna honom om att ta det lugnt, eller att han är lite "platt" och att det känns som att luften gått ur honom lite vilket gr det väldgt svårt att rida på hinder. de senaste gångerna har vi dock verkligen kommit åt honom, och det, i kombination med att han är mycket starkare nu, har gjort att han blivit mer "elektrisk." Han kan knappt stå still medan vi väntar på vår tur, och när vi väl kommer iväg så känner man verkligen att han vill hoppa och göra rätt för sig.

 

Det som gjorde gårdagen annorlunda mot alla andra gånger, var att jag fick den där elektriska känslan, samtidigt som han var väldigt lätt och fin i handen. det räckte med en förhållning direkt efter att jag kommit fram i galopp för att han skulle komma ner i ett bra tempo, och sedan kunde jag bara sitta där och vänta på hindret, som han sedan hoppade med bravur. Det var endast när vi hoppade i nerförsbacke, som man inte ser på filmen, som det blev lite forcerat i och med att hästarna gärna vill "trilla iväg" lite när det går nerför.

 

Den här lättheten gör ju, som ni säkert förstår, att jobbet som ryttare blir väldigt enkelt. man behöver bara sätta upp galoppen, rida en bra väg, vänta på hindret och hitta sin följsamhet. Allt blir sådär enkelt som det faktiskt egentligen är, och det är väldigt härligt att känna! Hästarna hoppar ju generellt sett mycket bättre när man stör dem så lite som möjligt, men för att man ska kunna störa dem så lite som möjligt så måste man ju också ha gett de förutsättningarna att hoppa bra. det var det som jag för första gången kände att jag verkligen lyckades med igår, och det var verkligen en mäktig känsla! Jag kunde ha handen blickstilla och stadig i språnget med en lagom eftergift, för jag fastnade inte i någon förhållning innan hindret som kunde försätta mig i varken bak- eller framvikt.

 

Jag hoppas att känslan jag har beskrivit i det här inlägget framgår genom vedon nedan även för er som inte var där. Den tar i alla fall en säker plats bland mina "pepp-videor," som är videor från ridpass där jag hade en bra känsla, som jag tittar på inför tävlingar eller träningar.

 

 

 

Det enda negativa jag kan hitta att kommentera på den här videon är att jag fortfarande har svårt för att byta galopp. Jag hörde att Fredrik s åt mig att byta och försökte, men när det inte gick tänkte jag att det var bättre att bara fortsätta mot hindret så att jag inte skulle bryta rytmen och försöka få honom att landa i rätt efter, viljet han gjorde. Under nästa hoppträning ska jag verkligen lägga fokus på att byta galopp när det blir fel, och att vara väldigt konsekvent med att sakta av till trav och byta om jag inte lyckas.

 

/Vera

Hejsan!

Jag tänkte skriva lite om onsdagens hoppträning som förövrigt gick väldigt bra. Vi red ute på stora fältet och jag hade Rick. Han kändes väldigt fin när vi värmde upp genom att galoppera ett varv runt fältet vilket gjorde att jag var väldigt positivt inställd när vi väl skulle börja hoppa. det enda problemet var att det precis hade regnat vilket gjorde att gräset var blött, och pga utformningen av Ricks skor så hade vi inte kunnat brodda honom. Alltså blev det ganska halkigt när vi började hoppa och vi bestämde att vi inte skulle höja hindren så mycket för honom när han blev så osäker pga underlaget.

 

Ganska snart började vi verkligen ångra att det inte gick att brodda, för herregud vad fin Rick var! Han var väldigt reglerbar, hoppade stort och luftigt och tvekade inte när jag styrde honom även på ett lite tittigare hinder. det var verkligen en härlig känsla när vi hoppade de tre hindren på ena sidan av banan och han kom rätt på alla tre.

 

Eftersom Rick var så fin så fick jag verkligen öva mig på att hela tiden göra rätt för att inte förstöra det, och den här gången har pappa filmat både när jag lyckades med det och när jag inte gjorde det, så nu ska ni få se lite mer av utvecklingen under passet och vilka olika fel jag gör. På den första filmen ser ni när jag hoppar de tre hindren första gången. Det blir 7 och 6 galoppsprång istället för 6 och 6.  På nästa video ser ni när jag hoppar de här tre hindren och gör fel på ett annat sätt, jag viker mig i överlivet och låter honom dundra på. Det märks tydligast genom att han river första hindret, men också genom att rytmen inte blev särskilt bra.

 På den sista filmen ser ni hur det ska se ut när det blir rätt på de tre hindrena. Jag viker mig inte i överlivet utan sitter lugnt och väntar på hindret, håller i Rick på mitten och Rick fixar avsprångspunkten. Där hoppar jag även en liten bana.

 

 

 

 

 

 

Jag gillar att göra sådana här övningar för att det blir så tydligt vad det är man behöver träna på. När man hoppar en bana tänker man kanske inte på att man viker sig i överlivet och att det har någon betydelse, men när hindren blir högre så kommer det resultera i rivningar. Då är det bra att återkomma till sådana här övningar för att "checka av." jag tycker även att det är roligt att skriva sådana här inlägg där ni inte bara får se allt som går bra, utan även de sakerna som jag misslyckas med. Jag lär mig mycket från det själv och jag tror som sagt att det är viktigt att inte bara se det bra utana att även kunna jämföra med det dåliga för att förstå meningen med en övning.

/Vera

 

Hej!

Idag hoppade jag Imprexca på privatlektion med astrid och Blanca. det gick superbra och jag känner mig verkligen förberedd inför tävlingarna nu. Vi hoppade fram på lite olika kryss, ett på en lång linje och ett på en lite tvärare. Sedan hoppade vi en bana på 6 hinder. När jag fick upp tempot lite så kändes det riktigt bra, och vi kunde gå på rätt antal galoppsprång på alla linjer. Dessutom fick jag veta att många av hindren legat på lite över 70cm eller till och med på 80, så det känns verkligen som ett bevis på att vi är redo!

 

/Vera