Hej!

Idag var jag hos Fredrik och fick rida Camelia. Vi red fram som vanligt, med fokus på att kunna reglera hästen i galoppen och på att kunna ställa och böja den, och jag fick ta några riktiga race-galopper på långsidorna innan Fredrik var nöjd. Dessutom gick det för en gångs skulle riktgt bra att reglera även åt andra hållet, för när jag red på en mindre volt och jobbade på att öka och minska den i höger varv så kände jag verkligen att jag satt på bakbenen och att Camelia nästan galopperade på stället. En riktigt härlig känsla! 

 

När jag skulle börja hoppa så fick jag reda på det huvudsakliga målet för lektionen, och det var att reda ut ett problem som Anders (Camelias ägare) har. Och det är att camelia är så rädd om sig att hon ofta stannar så fort ett hinder blir över 1m., trots att hon utan problem klarar av att hoppa det, pga att hon kommit fel någon gång och blivit nervös utav det. Jag fick hoppa ett hinder på ena långsidan med en galoppbom både framför och bakom, medan Fredrik succesivt höjde det. När det började närma sig eller kanske till och med var över en meter, då tog det dock stopp. Camelia stannade flera gånger och jag ramlade av en gång, dock landade jag på fötterna så det var ingen fara. Jag frågade Fredrik vad jag gjorde för fel eftersom hon stannade, och hans a att jag bara skulle fortsätta precis som jag gjort och vänta tills hon tog kommandot och hoppade.

 

Ett tips som jag hade väldigt mycket nytta av, det var när hon en gång stannade när jag var lite i framåtläge, och Fredrik sa att "I det där läget får inte du vilja hoppa." det betyder såklart inte att man ska sitta och bromsa eller på något annat sätt störa hästen på ett negativt sätt, utan det betyder bara att när jag sitter på en häst som inte är rädd, utan bara har en spärr som den måste förbi, då måste jag vänta på att den tar kommandot inför att hoppa. Jag får inte släna iväg överlivet bara för att jag så gärna vill över hindret, för då kommer hästen aldrig att hoppa hindret på ett ärligt sätt.

 

När jag tagit till mig det tipset så hoppade hon klockrent, intressant va? Tillslut kom vi upp på samma höjd som den jag ramlade av på och hon hoppade även det klockrent, och då nöjde vi oss med den övningen och övergick till en bana. 

 

 

Efter den här övningen övergick vi alltså till att hoppa bana. Det var n ganska enkel bana, och jag kom rätt på alla hinder och fixade distansen men jag hade lite problem med att få tillbaka henne mellan hindren, vilket ni kommer höra i videon haha. Dessutom blev hon lite arg när jag bad henne byta galop innan distansen så hon bockade, därmed den konstiga vägen dit.

 

 

Jag är riktigt nöjd med det här passet. det var roligt att rida privatlektion igen och jag kände att vi verkligen kom åt både mina styrkor och mina svagheter, ett exempel var på slutet av lektionen när Fredrik verkligen var på mig med att rida aktivt även när hästen går fint, vilket är ett av mina största problem. Sedan tycker jag att min sits och följsamhet samt min säkerhet på att rida distanser har blivit mycket bättre. 

 

/Vera

 

Gårdagens träning ska jag berätta om nu. Jag fick rida Lordee och jag kan säga att det avr en helt magisk skillnad på honom sedan jag red honom för första gången, i maj. han var väldigt reglerbar, speciellt i galoppen, tog för sig väldigt mycket mot hinder och var väldigt enkel att rida distanser på.

 

Det vi fokuserade mest på var travhoppning. Vi tränade först på att komma på bommarna, som ni ser i filmen, och sden lägga en volt innan vi kom på nästa grupp med bommar, men med tiden så utvecklades övningen till det ni ser på filmen: Travbommar, rid som i en båge och flytta hästen lite för skänkeln, travhoppa, sakta av till trav, trava över nästa grupp med bommar, och hoppa nästa hinder. Mot slutet la vi även till hindret som står till höger i ridhuset (räcket), och distansen som står till vänster.

 

Jag är jättenöjd med hur jag red igår, jag tycker att jag lyssnade bra på vad Fredrik sa och kunde omvandla det till handling, och det var självklart jätteroligt att få sitta på en så fin häst! Även om det kanske inte syns så var sprången gudomliga!
 Pappa filmade tyvärr inte banan som vi red på slutet som det hade varit roligt att ha på film, men jag får bevara känslan och försöka ta fram den igen nästa gång!

 

 

/Vera

Här kommer en utvärdering av fredagens tävlingsgruppsträning!

 

Upplägget för de två första träningarna är att vi ska rida hästar som vi vanligtvis inte hoppar så ofta, och min lott föll därför på Angela. Jag har faktiskt aldrig hoppt henne tidigare, inte för att jag inte velat utan för att jag helt enkelt haft andra hästar som jag hellre har velat hoppa. Nu var det i alla fall dags och jag var ganska nervös.

 

Vår ridlärare hette Magnus och han är ganska ny på ridskolan, har bara haft storhästlektioner innan, så han visste inget om hästarna vi satt på. Först gav han oss en ganska lång uppvärmning där vi skulle fokusera på att ridningen aldrig skulle bli monoton, utan att vi hela tiden skulle ge hästen så uppgifter som tempoökningar, minskningar, ställa böja, volter etc, etc. Detta är väldigt nyttigt för mig eftersom jag ofta kan blir lite passiv i min ridning, men det var svårt att hela tiden komma på nya saker att göra och samtidigt analysera vad som funkade bra och vad som inte gjorde det. Angela var i alla fall snäll och lyssnade på mina hjälper. Dock fick jag förstärka hjälpen för halt några gånger då hon inte ville lyssna på mig, och jag var även tvungen att vara konsekvent med att hon skulle vara framme för skänkeln.

 

När vi värmt upp hästarna ordentligt var det dags för lite bomjobb. Magnus hade lagt ut 12 bommar(!) på radoch medvetet lagt de med ganska kort avstånd mellan varandra för att det skulle bli en riktig lydnadsövning. han var väldigt tydlig med att säga att vi var tvugna att ha hästarna lugna och se till att de lyssnade på vår förhållande hjälp om de ville springa iväg. De första gångerna blev det lite kaos med klonkande av bommar och snubblande hästar, men ju fler gånger vi kom, desto bättre blev det. jag tycker verkligen att det h'r är n övning som passar Angela väldigt bra, eftersom hon verkligen blev "mellan hand och skänkel" samtidigt som hon verkligen fick se upp på vart hon satte fötterna och därmed blev mer uppmärksam överlag.

 

När alla hade klarat av detta några gånger så byggdeMagnus upp dett kryss efter 8 bommar. Äen nu var han väldigt tydlig med att det var viktigt att hästarna inte fick springa iväg, och att vårat fokus som ryttare skulle ligga på bommarna inte på hindret. Jag tror att denna insikt är väldigt viktig att få som ryttare, eftersom det är väldigt enkelt att lägga fokus på hindret och om man kommer rätt på det hela tiden, när det man egentligen ska lägga fokus på är att vägen till hindret blir bra så att man automatiskt kommer rätt på det. Detta gick faktiskt rätt bra för mig även om det första språnget blev lite kostigt för att jag hade för lite tryck i Angela. det fixade jag till nästa gång.

 

Sist men inte minst så la Magnus till ett till kryss i slutet av bomserien, med en bom emellan de två kryssen, så att man kom in på 6 bommar, hoppade det första och andra krysset som en kombination med ett galoppsprång emellan, även det avståndet lite kort. Första gången jag kom på den här övnigen så satte jag lite för mycket tryck i Angela så att hon snubblade på näst sista bommen och därmed fick väldigt kort in i kombinationen, men eftersom kryssen var så låga så klarade vi oss helskinnade igenom ändå. Andra gången tog jag det lite lugnare och såg till att släppa på henne precis innan det första krysset, och då blev det mycket bättre.

 

Överlag tyckte jag att det här passet var väldigt roligt och lärorikt. Som ryttare fick vi lära oss att det är minst lika viktigt att kunna reglera tillbaka som framåt, även i travhoppning, och jag fick ett väldigt ositivt intryck av Angela. Nästa gång ska jag rida James och då hoppas jag på lite galoppövningar;)

 

Nu har det stått tomt här ett tag, men nu börjar det hända grejer vad gäller ridningen så  nu kommer jag försöka bättra mig;). Idag börjar nämligen tävlingsgruppen!  Åh, jag är så taggad för hela det här ridåret och kan knappt vänta på att dra igång. Just inför ikväll känns det dock lite pirrigt, både för att det är första gången med ett upplägg som vi aldrig har haft förut, men också för att jag ska hoppa en häst som jag faktiskt aldrig har hoppat förut, nämligen Angela! Jag har ju sett att hon har utvecklats otroligt mycket av att vara med på hoppspecialen etc, men det är ju som sagt alltid lite porrigt med en ny häst.

Jag tror inte att jag kommer orka leverera ett utvärdeingsinlägg ikväll då jag kommer komma hem runt 22, men det kommer imorgon!

 

/Vera

Hej!

Den här veckan som skulle innehålla massor av "sista-minuten" ridning innan skolan börjar blev inte riktigt som det var tänkt, inte alls faktiskt. Efter Skogslotten hade jag väldigt grova skavsår på hälarna och jag var dum nog att bada i en smutsig pool några dagar efter att jag kom hem, vilket gjorde att såret på ena hälen blev infekterat. det bildades en varkula sm jag behövt gå och tömma två gånger, och det har gjort att jag har behövt avstå från all ridning och träning som varit planerad denna vecka. Skulle ridit första DJRk lektionen igår och trnat hos Fredrik idag samt dystränat med tävlingsgruppen imorgon, men så blir det tyvärr inte. 

 

Som tur är så känns det som att infektionen håller på att hävas och jag borde vara fit for fight nästa vecka, om jag är noga med att använda skavsårsplåster osv. Det här är anledningen till att jag inte haft något att skriva om de senaste dagarna men så fort jag börjar rida igen så kommer utvärderingar etc att återgå till det normala.

 

Den 22/8 är första träningen för tävlingsgruppen och jag ska ha Angela, andra gången ska jag ha James. Syftet med de två första gångerna är att försöka utvärdera vilka ponnyer som lämpar sig bäst för ponnyallsvenskan för att Angelica och Linnea sedan ska kunna betsämma vilka vi ska ha under terminen.

 

 

 

 

Idag har varit en riktigt produktiv dag. Jag har organiserat upp i mitt rum genom att städa skrivbordet, rensa i bokhyllorna och tvätta samt sortera på min anslagstavla. Jag kan säga att organisering av rum och yta inte är min starkaste sida så det var riktigt skönt att få det gjort, med lite hjälp av mina föräldrar då haha. Nu känner jag mig nästan som en ny människa när jag har en massa plats överallt och inte en massa kladd på anslagstvalan, det känns som en nystart liksom. Det blir ju inte sämre av att det ser ut som att jag är värsta tävlingsryttaren eftersom det enda som sitter på min anagstavla är diverse rosetter och medaljer ;). Dock är det bara 4 av dem som är från "riktiga" placeringar så man måste nog befinna sig utanför hästvärlden för att  bli imponerad haha! Nåja, snyggt blev det i alla fall!

 

En rolig bild som jag hittade på Google :).

 

/Vera

 

Hej!

Igår var jag hos Fredrik och hoppade Rick. Det känns som att jag alltid skriver att det går bra när jag rider, men igår var det verkligen något speciellt. Med Rick har det alltid varut så att han antingen tar tag i hindren "för mycket" och är "för på," så att jag hela tiden måste sitta och bromsa och påminna honom om att ta det lugnt, eller att han är lite "platt" och att det känns som att luften gått ur honom lite vilket gr det väldgt svårt att rida på hinder. de senaste gångerna har vi dock verkligen kommit åt honom, och det, i kombination med att han är mycket starkare nu, har gjort att han blivit mer "elektrisk." Han kan knappt stå still medan vi väntar på vår tur, och när vi väl kommer iväg så känner man verkligen att han vill hoppa och göra rätt för sig.

 

Det som gjorde gårdagen annorlunda mot alla andra gånger, var att jag fick den där elektriska känslan, samtidigt som han var väldigt lätt och fin i handen. det räckte med en förhållning direkt efter att jag kommit fram i galopp för att han skulle komma ner i ett bra tempo, och sedan kunde jag bara sitta där och vänta på hindret, som han sedan hoppade med bravur. Det var endast när vi hoppade i nerförsbacke, som man inte ser på filmen, som det blev lite forcerat i och med att hästarna gärna vill "trilla iväg" lite när det går nerför.

 

Den här lättheten gör ju, som ni säkert förstår, att jobbet som ryttare blir väldigt enkelt. man behöver bara sätta upp galoppen, rida en bra väg, vänta på hindret och hitta sin följsamhet. Allt blir sådär enkelt som det faktiskt egentligen är, och det är väldigt härligt att känna! Hästarna hoppar ju generellt sett mycket bättre när man stör dem så lite som möjligt, men för att man ska kunna störa dem så lite som möjligt så måste man ju också ha gett de förutsättningarna att hoppa bra. det var det som jag för första gången kände att jag verkligen lyckades med igår, och det var verkligen en mäktig känsla! Jag kunde ha handen blickstilla och stadig i språnget med en lagom eftergift, för jag fastnade inte i någon förhållning innan hindret som kunde försätta mig i varken bak- eller framvikt.

 

Jag hoppas att känslan jag har beskrivit i det här inlägget framgår genom vedon nedan även för er som inte var där. Den tar i alla fall en säker plats bland mina "pepp-videor," som är videor från ridpass där jag hade en bra känsla, som jag tittar på inför tävlingar eller träningar.

 

 

 

Det enda negativa jag kan hitta att kommentera på den här videon är att jag fortfarande har svårt för att byta galopp. Jag hörde att Fredrik s åt mig att byta och försökte, men när det inte gick tänkte jag att det var bättre att bara fortsätta mot hindret så att jag inte skulle bryta rytmen och försöka få honom att landa i rätt efter, viljet han gjorde. Under nästa hoppträning ska jag verkligen lägga fokus på att byta galopp när det blir fel, och att vara väldigt konsekvent med att sakta av till trav och byta om jag inte lyckas.

 

/Vera

Jag fick in en fråga för ett tag sedan om hur man får hästen att gå på tygeln. För det första vill jag säga att jag inte på något sätt är en expert inom det här ämnet, jag håller själv på att lära mig. men jag kan dela med mig av vad tränare sagt till mig och av mina egna erfarenheter.

 

Det allra viktigaste när man ska arbeta en häst är framåtbjudningen. Utan den kan man inte få hästen att gå korrekt på tygeln eftersom hästen då inte har någon motor, och hela grejen med att få hsten att gå på tygeln handlar om att få igång hstens bakben, motorn. Alltså ska man alltid börja med att se till att hästen går fram. Som jag skrev i mitt senaste inlägg så finns det hästar som man måste gå på lite mer för att de ska gå fram ärligt, och då tycker jag det är bättre att peta till med spöt några gånger så att hästen verkligen förstår att den ska fram, än att man sitter och nöter med skänkeln hela ridpasset.

 

När hästen går fram ordentligt är det dags att samla ihop energin. Då brukar min dressyrtränare på Skogslotten(Stina Nerman) säga att man ska tänka att man begåller samma drivning som man hade, men att man inte låter energin smita ut genom att hästen älgar iväg. Man måste alltså hålla lite i handen. har man en stark häst, som Fame är, brukar jag tycka att det hjälper att jobba på lite böjt spår, på en volt eller i lite svag öppna, för att få hästen att stanna upp och lyssna på en och verkligen "få ihop" hästen lite.  Man ska dock alltud käna att hästen hela tiden vill framåt, vill den inte det får man gå tillbaka till att bara få hästen att gå frammåt genom att gå på den lite med skänekln eller kanske ta ett varv i galopp om man rider självständigt.

 

Med Fame var det dock så att hon, precis innan man kom åt henne, kunde lägga sig i handen och bara "älga iväg." Då brukade Stina vara väldigt konsekvent med att säga till mig att korrigera henne, genom att gå innanför spåret och göra en halt, och sedan komma fram i önskad gångart igen.

 

Slutligen har jag alltid fått lära mig att sitsen är det viktigaste i ridningen, och det är verkligen sant. Om man kommer ner i sadeln ordentligt så känner man sig som klistrad i sadeln, får otroligt mycket hjälp med både drivning och med att hålla ihop hästen, man kan helt enkelt rida ordenligt. 

 

Allt detta är väldigt svårt att både förklara och att utföra, eftersom det, för det första, handlar så mycket om känsla, och eftersom jag, för det andra, själv inte är och aldrig kommer bli fullärd inom ämnet. De tre viktigaste hållpunkterna jag fått ta del av dock dessa.

 

1. Se till att hästen går fram ordenligt.

 

2. Se till att bromsen fungerar, i första hand för sitsen men om hästen inte lyssnar, för handen.

 

3. Kom ihåg att formen inte utgår från handen, utan från motorn som kommer från bakbenen, men var inte rädd för att "ha lite häst i handen" så att hästen inte älgar iväg.

 

Jag vet inte om detta var till någon hjälp men det är som sagt detta jag fått lära mig hittils och det jag jobbar på att automatisera varje gång jag sitter upp på en häst.

 

 

 

 

Hejsan!

Jag kom hem från träningslägret på Skogslotten i söndags och har ägnat de senaste dagarna åt att vila upp mig, för speciellt mycket av den varan blir det inte där ;). Det har varit så otroligt roligt och lärorikt att vara där, så jag tänkte sammanfatta vad jag lärt mig samt visa en film från hopptävlingen som vi hade som avslutning.

Jag fick Fame det här året också. Hon är ett fuxsto född 1999, 147 cm hög, importerad från Holland och världens härligaste häst. Hon är en riktig klippa i hoppningen och jag har fått en massa nytt självförtroende av att rida henne efetrsom det nästan aldrig blir några konstiga språng eller stopp på hinder eller i lite mer avancerade övningar som trekombinationer. Vi hoppade igenom banor med ganska hög tekisk svårighetsgrad( Bågar till kombinationer, relaterade avstånd etc) på 80-90 höjd utan problem, men på avslutningen tävlade vi 70 cm efetrsom hon blir lite blockerad när det kommer till tävling.

 

Vi hoppade även terräng vilket var superroligt och red temporidning. temporidning betyder att man ska rida en viss distans på en viss tid, för att känna in hur fort ett visst tempo går liksom. det långsamaste vi körde var 200 meter på 2 minuter vilket motsvarar en frisk arbetstrav, och det snabbaste var 450 meter/ minut vilket motsvarar ungefär det tempot man har i terrängen i fälttävlan på hög nivå, alltså gick det väldigt fort!

 

I dressyren har jag också lärt mig mycket men min riktiga "aha-upplevese" kom faktiskt inte förren på framhoppningen sista dagen. Fame är en sådan häst som kan vara både het och seg beroende på hur man rider henne. man måste därför se till att verkligen sätta framåtbjudningen in i handen från första stund när man kortar tyglarna. Jag är väldigt mjuk i min ridning som ryttare vilket är bra, men det gör också att jag är lite rädd för att ta i för att få igenom något. Därför var det inte förren på framhoppningen inför hopptävlingen, där hela min och Fames förutsättningar för att kunna prestera bra hängde på att jag verkligen fick fram henne mellan skänkel och hand, som jag verkligen förstid hur jag skulle göra och hittade knapparna. Då såg jag till att vara riktigt tuff mot henne några gånger och verkligen säga till henne att "nu ska du fram" och samtidigt hålla kvar i handen, och vips så gick hon där i en djup och stadig form med framåtbjudning så att det räckte för 10 hästar. Och vet ni vad som hände då? Jo, blockaget som hon har i huvudet inför att hoppa på tävling släppte. Hon hoppade allting klcokrent på framhoppningen och gick som tåget på banan, det var helt fantastiskt att känna den skillnaden ch veta att det var man själv tillsammans med sin tränare som fått igenom den.

 

Titta nu på filmen från grundomgången på tävlingen nedan och jämför tempot, anridningen och "jävlar-anamma" inställningen mot andra videos ni sett på mig, för jag kan lova er, att detta är en av de bästa hopprundorna jag gjort i mitt liv. Synd bara att mamma inte fick film på omhoppningen.

 

 

Det tål att påpekas att Fame dagen innan stannade 2 gånger på första hindret och ca 5 på det andra innan vi fick över henne, och den enda skillnaden inför den här starten är strategin på framridningen. För mig betyder det två saker.

1. Att många hästar som hoppar bra på träning men inte på tävling kan bli mycket bättre om man ändrar upplägget på framhoppningen(sålänge de inte är rädda för att tävla utan att de bara blir spända).

 

2. Att vi som ryttare aldrig ska vara rädda för att ändra vår ridning och vårt upplägg i sista minuten, för det kan vara det som räddar hela starten. Hade jag ridit som jag gjorde på lördagen när det gick dåligt hade jag antagligen blivit utesluten och kommit sist. Nu blev jag 7:a av 30 ekipage och bästa ryttare från DJRK. Lite skillnad va?

 

/Vera