http://dressyrmupparna.se/51264/51264#comments

 Om ni klickar på länken ovan så kommer ni till Dressyrmupparnas tävling om ett par Fits ridbyxor. Den avslutas imorgon så om ni vill vara med får ni skynda er;).

/Vera

Hej!

Idag fick mitt ridintresse en sådan sjuk nytändning, hur det ens är möjligt haha! Jag alltid tänkt att det roligaste som finns måste vara att få rida unga hästar och vara med på deras resa, men aldrig haft mökligjeten att rida någon sådan häst. Idag fick jag testa en av de nya hästarna som kommit, Daina. En brun C ponny med vit stjärn som är 7 år gammal. Och ok vad roligt det var! I början hittade jag inte knapparna alls och hon bara spran ifrån mig i traven och vägrade fatta galopp, men på slutet fattade hon villigt, jag kunde hålla henne i galopp flera varv på volten och hon gick i stadig form i skritten och bitvis i traven. Det som är så härligt med henne är att hon liksom inte är lika förstörd som vissa av ridskolehästarna är, och så hoppa jag att hon förblir. Hon är liksom inte stel och jag rider mycket mjukare på henne än vad jag gör på många andra.

 

Missförstå mig inte, jag kommer INTE överge Jasmine, men eftersom jag nästan aldrig kan rida henne i min grupo så passar det väldigt bra att tycka om en häst som är lite annorlunda. 

Nu har jag ett nytt årsmål, attfå en så pass stadig sits att jag kan rida henne i form under arbetstrav nedsittning när året är slut. Hon är nämligen väldigt skumpig samtidigt som hon förståeligt nog blir stressad när man skumpar, ingen bra kombination haha!

Nu ska jag studsa iväg på små rosa moln, ses!

/Vera

Jag har insett en sak. Av de faktorer i mitt liv som jag kan ocg vill påverka, så vet jag exakt vad jag behöver för att vara lycklig. Jag har märkt det de senaste veckorna i skolan. Trots att prov efter prov och inlämning efter inlämning skrivs in i kalendern, så känner jag inte stressen och pressen som jag gjorde förra året. det är som om jag sitter i en bubbla där de känslorna inte existerar. Den bubblan lever på förberedelse och avslappning.

 

Förra året fick jag lära mig att planera och strukturera upp saker och ting väldigt fort för att få skolan att gå ihop med mina intressen, och det gjorde att jag alltid kände mig stressad när uppgifter lades på hög, eftersom jag inte var säker på att jag skulle hinna färdigt. Nu har jag lärt mig precis hur mycket tid jag måste avsätta för olika uppgifter, hur långt innan det är bäst att börja plugga inför ett prov osv. Alltså har jag än sålänge inte känt mig stressad inför en enda inlämning och inte heller inför de prov som kommer snart.

 

Den andra viktiga faktorn för att jag ska må bra är avsatt tid för nöje och avslappning. Jag måste rida en gång i veckan och gärna vara i stallet en dag till för att vara glad, stallet och hästarna är ren avslappning, och träning såklart, för mig. För någon vecka sedan kom jag till stallet med andan i halsen efter att ha rusat från skolan för att hinna promenera Ermor innan lektionen, men när vi kommit 5 minuter in i skogen hade alla tankar på att skynda sig försvunnit. När jag är i stallet så försvinner ALLA tankar på skolan och andra problem, och jag tror att det är otroligt viktigt för mig att ha de kvällarna i totalt lugn för att orka jobba på så bra som jag gör.

 

Jag tror att den här insikten är den viktigaste jag haft på flera månader. Trots att det kommer bli mycket i skolan och trots att det kommer finnas tidspress, så tror jag faktiskt att jag kommer klara det här året väldigt lätt. Och då menar jag inte lätt som i svårigheten på skolarbetet utan känslomässigt lätt. Det kommer vara ett lättnadens skolår.

 

Jag vet att många av er som läser min blogg går i sjuan eller åttan, hur ser ni på stressen och pressen som skolan medför och hur hanterar ni den?

 

 

 

Hej!

Idag var det skolfoto och det gick bra. Det är alltid skönt och roligt att få lite variation i schemat då och då ;). Jag har även börjat längta hur mycket som helst till den här veckans ridning, varav två pass definitivt kommer ske på den bästa ponnyn som finns. dessutom är det bara hoppning/markarbete den här veckan vilket är roligt. Visst, jag vill verkligen jobba vidare med dressyren och "komma ikapp" lite i den grenen, men det är ändå hoppningen som jag brinner mest för just nu. Och på lördag får jag ju träna för den enligt mig bästa hopptrånaren också, ska bli så otroligt roligt!

 

Målet för imorgon är att, oavsett vilken häst jag får, hålla ett bra tempo genom alla banor/övningar och att behålla följsamheten som jag skaffat mig under smmaren. Vill verkligen inte tappa den nu efetrsom jag är så himla glad över att kunna "belöna" hästen när den hoppar. Det är ju trevligare för den att få ett språng där den fritt får hoppa genom kroppen än att den måste stå framför hindret och sedan göra om uppgiften igen. Dessutom ska jag verkligen tänka på att inte mesrida. Det beror självklart på vilken häst jag får, hur tufft ag vågar rida alltså. Jasmine litar jag ju på till 100% och eftersom jag kan alla hennes små trick behöver jag inte vara rädd för att rida på lite, men om jag skulle få aron, som jag nyligen flugit av, så vet jag att jag kommer safea väldigt mycket. Tanken är i alla fall att oavsett vilken häst jag får ska jag få till en bra avsprångspunkt och inte "backa in hästen i hindret", för då blir det mycket trevligare för både mig och hästen och man får mer flyt. Förutom dessa tre saker håller jag på att försöka stabilisera min underskänkel just nu, eftersom den ofta flyger omkring lite. Jag tycker att det går hyfsat, men det är bara att fortsätta jobba för att få det ännu bättre!

Brukar ni tänka ut i förväg vad ni vill träna på eller kör ni bara efter vad ridläraren söger och vilken häst ni får?

 

 

 

Hej!Idag gjorde jag en liten video från 6 juni tävlingarna i år inför ett skolprojekt och jag tycker faktiskt att den blev väldigt bra. Den tävlingen innehöll s otroligt mycket glädje, och dessutom finns det massor av fina bilder därifrån, så det passade väldigt bra att sammanställa på det viset. Älskar att man på vissa bilder ser jassans och min "goofy side" och på vissa ser man verkligen hur fin hon faktiskt är och hur mycket jag älskar att rida henne. Min favorit är den mot slutet av dressyrbilderna, där vi skrittar uppe på den skuggiga delen av banan och hon inte går i någon djup form, men ser sådär "ponnyflashig" ut som hon kan göra ibland. Vilken gillar ni bäst och tycker ni att det är roligt att se sådana här filmer?

/Vera

Som de flesta av er vet så spelar jag fiol utöver riningen och har gjort i lite mer än 6 år nu. Idag hade jag lektion och det sog mig hur bra det går just nu! Jag har tre solostycekn igång samtidigt som jag övar på varje dag, flera orkesterstycken och lite teknikövnigar och motivationen är på topp. Det går ju i vågor liksom, ibland vill man helst inte öva alls för att det gr så dåligt, ibland går det helt okej och i perioder går det superbra.

 

Det är nog det som är så roligt med att spela ett instrument, det finns så otroligt mycket att utveckla och man kan verkligen se utvecklingen fårn år till år om man övar ordentligt. Dessutom har jag tack vare fiolövandet fått väldigt lätt för att koncentrera mig. När jag övar går jag in i uppgiften så mycket att jag hoppar högt om någon öppnar dörren och jag kan läsa fast att folk pratar om annat runt omkring mig.

 

Ibland får jag en känsla av att många tror att det enda violinister/musiker gör är att ta upp instrumentet och spela så blir det bra, men det krävs faktiskt otroligt mycket envishet och övning för att få ett konsertfärdigt stycke. Hur som helst så känns det som att jag har kommit över någon sorts tröskel nu. Det kommer komma många dalar framöver också där jag tappar motuvationen, men grundtonen som jag har när jag spelar har blivit så mycket bättre, och det gör det hundra gånger lättare att hålla motivationen uppe och orka öva även i tuffa tider.

Tänk ur mycket musiken har format mig som person egentligen. Från en liten och nervös åttaåring till en självsäker och målmedveten fjortonåring..

 

Spelar ni något instrument och hur länge har ni i så fall spelat det?

/Vera

Hösten kommer med allt vad det innebär. Presentationer, prov och läxor hit och dit blandat med ridning, träning och tävling. Som nybliven åttåndeklassare börjar man känna av pressen lite. Jag har lätt för mig i skolan och presterar bra, men alla vaga kunskapskrav, presentationer som ska utformas på olika sätt och skrivuppgifter tar tid och kraft. Jag är säker på att många i min ålder känner igen sig i det här. 

 

Mitt i all den här pressen och stressen så finns det självklart en massa ljusglimtar. Man känner att man mognar, både som person och i sitt tänkande, och man får möjlighet att känna den befriande känslan av att ha en helt ledig kväll eller dag, pga att man lagt ner annan tid på plugg. Det är inte helt lätt att vara tonåring med starka känslor, press, stress och förvirring, men det finns samtidigt inget härligare än den där vardagslyxen som man kan klämma in ibland. Äta frysta bär i filen till frukost, mysa lite extra med husdjuret innan man börjar plugga, dricka Oboy tillsammans med historialäxan etc, etc.

 

Det här kanske låter fånigt om man inte har testat, men jag råder alla er som känner er lite stressade av någonting till att testa detta. En kort sammanfattning av vad som funkar för mig är alltså.

 

För mif funkar det här jättebra, ni får gärna komma med förslag på hur ni hanterar/hanterade situationer då ni har/Hade mycket skolarbete för att beålla motivationen;).

 

   

Hej!

Idag stod lite mer intensiv hppning på schemat och det var såå roligt! Vi värmde, precis som förra gången, upp med lite cavalletti-kryss och små studs vilket är bra för mig eftersom jag snabbt får in den aktiva ridningen men samtidigt för hästen eftersom det blir lite gymnastik. Vi hoppade även en båge som ingick i minibanan som vi hoppade på slutet.

 

Det som var extra bra idag var att jag kände att det var lätt, utan att jag blev för bekväm och slutade rida. Vi hoppade som sagt en bana och där ingick även en lite klurig svöng som kommer vara med i en ponnycup-bana. man red på långsidan i vänster varv, vände upp vid C och red liksom tillbaka mot långsidan och hoppade ett hinder. Som en triangel ungefär. Den övningen får en verkligen att rida på ytterhjälperna och med sitsen och det tyckte jag att jag lyckades rätt så bra med. Vi fick hoppa lite olika höjder på "minibanan" och jag hoppade ungefär 60cm. det var som sagt inga som helst problem trots lite kluriga svängar och Angelica sa att jag red snyggt, så det bådar ju gott inför framtida stilhoppningar;). Jag framförde även atteftersom jag ska tävla 60cm både i ponnycupen och på vanliga tävlingar så vill jag se till att vi lite längre fram i kursen ska kunna ta oss runt en 70cm bana utan problem och det höll Angelica med om.

 

Jag är så himla taggad nu, det känns som att den här sommaren verkligen har hjälpt mig något enormt. jag har stärkt min sits överlag, har stadigare skänklar även omd det fortfarande behöver jobbas på och behöver inte alls kämpa lika mycket för att inverka som jag behövde förut. Nu räcker det (på de här höjderna) att jag har en stadig sits med lite drivning i och ramar in lite med skänkel och hand, så hoppar hon. det blir ju roligare för henne också eftrsom det knappast är så skönt med en sporre som pickar då och då, men det har behövts för att hon ska förstå att hon kan lita på mig.

Jag kan knappt föreställa mig hur mycket jag som ryttare och vi som ekipage kommer utvecklas under året, jag är med, är ni?

 

Hej!

Idag var det möte i stallet angående ponnycupen och jag är så taggad inför den! Jag ska rida fem matcher varav en på hemmaplan, två i dressyr och tre i hoppning. Den starten jag rider hemma kommer vara i hoppning på Jasmine, 60 cm, det kan ju bara inte bli bättre! dessutom red jag jasmine idag, visserligen dressyr men ändå, och hade en så himla bra känsla i perioder att jag typ dog haha! Fick en mycket högre och mer tävlingsliknande form på henne i skritten och hittade den även i traven även om det var mycket svårare. Anna var nöjd och sa att hon tyckte att jag skulle vara det eftersom det inte är så många som kan rida henne i form, jag blev såå himla glad av att höra det, speciellt från henne eftersom det är hon som har utbildat Jasmine!

 

Dessutom ska jag ju hoppträna på henne på fredag och fortsätta så hela hösten, tänk vad kul det kommer vara då i januari när hemmamatchen är, då hoppas, och tror, jag att 60cm inte kommer vara någon match för oss. Självklart har många av dem vi möter lag som är extremt mycket äldre och mer rutinerade, men jag ska verkligen försöka att tänka bort det och bara fokusera på att göra mitt eget absolut bästa. Om jag kommer runt alla mina hoppstarter, helst nolla men absolut ingen uteslutning, och rider på över 55% i mina dressyrstarter, kommer jag att vara MER än nöjd. Bara att åka till ett annat ställe och tävla med allt vad det innebär och dessuom göra det på en häst man aldrig suttit på förut kommer innebära stor nervositet, så om jag kan koppla bort tabkarna på att vinna och bara känna att det är roligt, då tror jag att jag kommer prestera det bästa resultatet jag någonsin kan.

 

Jag känner att det här inlägget blev lite luddigt och otydligt men kort sagt är jag oerhört taggad!

Ha det bra!