Hej!
Just nu underhåller jag mig själv med världscupfinalen i hästhoppning, det förgyller sjukdagen en del! För Rolf-Göran har det fått ganska bra än sålänge, banan är oerhört svår och ingen har varit felfri, han gick ut med 8 fel. Nu håller vi alla tummar och tår för att han ska klara sig bra även i andra omgången och förhoppningsvis ta hem hela kalaset!
/Vera

Hejsan!
Som vanligt vid den här tiden på måndagseftermiddagar så sitter jag på bussen på väg mot stallet och veckans ridlektion, sjukt taggad!
Igår var Amanda hos mig och hon tog som sagt med sig sitt marsvin för att han och min kanin skulle få träffas igen. Det är verkligen roligt att se dem, båda blir helt uppe i varv och undrar vad det är för konstigt djur som vill hälsa, men de har faktiskt aldrig varit sura på varandra eller visat någon som helst negativ "energi" mot varandra. Min teori är att det går så bra för att marsvinet lever med en hund i vardagen, alltså är den van vid andra arter haha. Sedan är ju Stumpan en kanin som faktiskt har ett väldigt lugnt och stillsamt liv. Vi gosar och leker självklart mycket med henne i familjen men det är inte särskilt ofta som utsätts för "stressen" som medförs av t ex små eller högljudda barn oxider gör ju att hon blir lugnare även i situationer som skiljer sig från normen.
Om det är någon som vet lite mer om det här får ni gärna säga till, väldigt intressant.
Ridpassinlägg kommer senare, det vet ni!

Så söta!

Hej!
Dagens ridpass var så himla roligt! Det började med att alla som skulle vara med plus några till hamnade på en och samma buss så stämningen var riktigt trevlig och flummig haha!
När vi kom fram stod Angelica och klippte Biggie, han är så himla söt klippt och det ser seriöst ut som att man har klippt ett får efteråt!
Själva uteritten då. Innan vi gav oss iväg gav Angelica oss tydliga instruktioner om att hästarna skulle vara pigga och antagligen bocka en del och om hur vi skulle göra i olika situationer. Jag slapp bockningar men fick något annat, en giraff! I skritten och traven var Jassan faktiskt fin,även om jag inte ansträngde mig för att få henne i form, men i galoppen var hon så taggad att det inte var klokt. I varje galoppsprång slängde hon med huvudet och försökte få mig att tappa kontakten med hennes mun så att hon kunde dra, den planen var dock inte särskilt lyckad. På hela uteritten var det bara en enda avramling och med tanke på att stallets strissigaste ponnysar var med och det var första uteritten så är det enligt mig ett väldigt bra resultat haha. Dessutom var hon som ramlade av, Ester på Daimler, superduktig och höll sig kvar i alla utom en bockning!

Under uteritten red vi även ut till Frisern, en sorts allmän paddock med hinder där vi fick hoppa lite, men eftersom vi inte kunde reglera höjden på hindret och underlaget var väldigt tugnt så blev det inte så bra, och jag och Jassan fick stanna på ena sidan av hindret. Men det var väldigt prestigelöst, antingen går det eller så går det inte liksom.

Som avslutning galopperade vi även längs en äng och upp för en brant nacke vilket både jag och Jasmine tyckte var otroligt kul. Tyvärr missförstod vi varandra i en situation r vi skulle galoppera över en liten spricka i marken med vatten i. Jag rätade upp mig lite i min lätta sits för att vara säker på att inte flyga av om hon skulle nita på grund av vattnet, men hon tyckte att det var bättre att ha marginal från det läskiga och tog ett rejält språng över. Inget farligt hände men jag hade velat vara lite mer framåtlutad så att jag inte hade behövt ta henne i munnen i "språnget". Ingen skada skedd i alla fall.

Den här uteritten var verkligen otroligt rolig, tror aldrig jag har njutit så mycket av att rida som idag, helt fantastiskt. Det ska definitivt göras om när mina månader av pengasparande är över!

/Ver

Hej!
Eftersom mycket av min lediga tid används till läsning kommer det antagligen dyka upp lite boktips här då och då.

En bok som jag nyligen läst vill jag verkligen rekommendera. Den heter "The fault in our stars" och är skriven av John Green. Jag tror tyvärr inte att den finns på svenska men den kommer säkert bli översatt eftersom den har blivit så oerhört populär.

Boken handlar i alla fall om Hazel som har lungcancer. Med inslag av både humor, romantik och sorg berättar författaren om livet som cancersjuk. Det är verkligen en bok som berör och jag höll flera gånger på att börja gråta för att inte tala om hur många gånger jag skrattade! Boken har ett djup som tyder på att författaren själv har någon sorts erfarenhet av cancer, eller i alla fall en väldigt allvarlig sjukdom. Tankarna man får läsa om och frustrationen som Hazel upplever under bokens gång känns så verkliga, att jag inte för en sekund under hela boken kunde tro på att karaktärerna är påhittade, trots att författaren tydligt skriver att de är det.

Jag rekommenderar verkligen ALLA som läser den här bloggen att läsa den eftersom det enligt min mening är en bok som passar för alla åldrar. Den har romantiken och "dramat" som lockar ungdomar, och djupet och den mer allvarsamma sidan som säkert lockar både vuxna och ungdomar.
En riktig fullträff helt enkelt!

Edit: Boken finns på svenska och heter "Förr eller senare exploderar jag".

/Vera

Söndag idag, solen skiner, skolans under kontroll och jag är lycklig. Nästa stopp är stallet och jag planerar att spendera en heldag där med härliga kompisar oh hästar för att njuta av den sista ledigheten.

Jag är helt förälskad i den nya ponnyn som kommit till Djurgården. Bästa storleken, C ponny, otroligt söt och vad jag här hört trevlig att rida. Tyvärr verkar den inte ha haft det så bra på sitt förra hem i Irland men vi får hoppas att den trivs här i alla fall. Det som är roligt men också lite konstigt är att ridskolan inte har kunnat hitta något namn på den, så på boxskylten står set just nu bara "Nya ponnyn". Lite sorgligt känns det såklart att inte veta vad man ska kalla den när man hälsar på den men det roliga är att det därför är upp till oss i stallet att komma på ett namn. De två namnen som är på tal just nu är Dollar och Jackpot. Själv gillar jag Dollar mer eftersom det känns mer unikt och roligare än Jackpot, men det finns många som inte håller med. Vad tycker ni, Dollar eller Jackpot?

Hej!
Idag var det gymkhana för de fasta ledarna som stod på schemat och det var så otroligt roligt. För er som inte vet så betyder gymkhana ungefär lekar till häst och de utövas utan sadel. Till min stora glädje fick jag rida Jasmine, perfekt eftersom jag känner mig så trygg på henne att jag kan gå "all in" och gasa utan att vara rädd för att ramla av. Jasmine själv verkade tycka det var jätteroligt att få gå på i full fräs för hon ville knappt stå still mellan grenarna och stack iväg som skjuten ur en kanon när man släppte henne. Särskilt den sist grenen tyckte både hon och jag var roligast, ett klassiskt race. Slalom fram, raksträcka tillbaka. Hon visste verkligen vad det var som gällde och hon galopperade nästan av mig i början haha! Det är det som är roligt med de där små ponnyerna, de kan bli hur taggade som helst och det är aldrig läskigt, man bara sitter där uppe och gapskrattar!
Den grenen som alltid är mest underhållande för publiken men jobbigast för de tävlande är nog ändå sockerbiten-i-mjölet. Jag tror att de flesta här har kört den även om det kanske inte var till häst. Det handlar helt enkelt om att så snabbt som möjligt hitta sockerbiten som är gömd i mjölet, utan att använda händerna. Ja, ni förstår ju att det blir en ganska mjölig och kladdig historia och särskilt mysigt är det inte, men dock väldigt roligt, särskilt när man får se den tävlandes ansikte när den springer tillbaka haha!
Detta var något av det roligaste jag har gjort på länge och i kombination med det vackra vårvädret kan det helt enkelt inte bli bättre, jag är på topphumör!
Ha det bra!
Vera

Hej!
Idag blev tävlingen inte riktigt som jag tänkt mig. Ponnyn var duktig, tempot var bra och min sits var okej, men i en kombination slutade jag rida i en halv sekund och då utnyttjade hon tillfället direkt genom att stanna. Jag var otroligt besviken över att inte komma till omhoppning eftersom det kändes så bra och jag har gjort det på alla tävlingar sedan junitävlingarna. Men den här gången försöker jag tänka att visst, jag kom inte till omhoppning som jag ville och jag var inte i närheten av att bli placerad, men jag fick till en runda som var jämn, fin och rytmisk. Dessutom var Jasmine extra het idag och det tycker jag att jag klarade av bra, jag lät Ebbe aldrig dra iväg med mig.
Som man säger: 2 steg framåt och ett steg tillbaka. Nästa gång mosar vi dom!!
/Vera