Jag har under lång tid letat efetr sätt att utvecklas ännu mer som ryttare, att bli ännu bättre helt enkelt. jag är väldigt driven som person och vill framåt, framåt, framåt hela tiden. Jag började med att titta efter medryttarponnyer, och provred som ni vet också en, men när min pappa pratade med Fredrik för att se vad han tyckte om det alternativet sa han att han tycker att det finns bättre. Då blev jag såklart väldigt nyfiken och fick tillslut reda på att han sagt att jag skulle kunna få möjlighet att träna på hans hästar, hos honom en gång i veckan. Dessutom sa han att jag eventuellt kunde få följa med på någon tävling för att se hur allt fungerar och vara som hans assistent. Fatta lyckan!

 

Först trodde vi inte att det skulle gå i och med att de grupperna han föreslog är på tisdagar och torsdagar, och dpå de dagarna spelar jag fiol, men idag erbjöd han mig att komma och träna med privathästarna på onsdagar! Jag kände bara "herregud vilken chans" och blev helt salig. Som grädden på moset har pappa även gått med på att hämta mig efter ridningen på onsdagar för att köra mig dit så att jag kan tärna kl 19, alltså jag tror seriöst att jag har världens bästa föräldrar! Fredrik har även angett ett datum då han ska på en tävling som jag skulle få åka med på, och det vill jag gärna, men vi får se hur det blir då det är lite längre fram i vår.

 

jag kommer fortsätta att betala för lektionerna i den mån jag kan, precis som förut. Mina pengar räcker till en hoppkurs p SJRK och en lektion hos honom, så mina föräldrar kommer få bidra lite, men både jag och dem ser det här som en satsning på att jag ska få utvecklas, och säger att de är beredda att bidra, och det uppskattar jag väldigt mycket!

 

Jag är så himla lycklig just nu, för mindre än ett år sedan steg jag in i hans stall för första gången, och tänkte "herregud ska jag rida de där stora hästarna." Nu känner jag mig helt hemme på deras ryggar och blir väl snarare chockad över storleken när jag hoppar av ;). men framförallt så har jag hittat en möjlighet som för mig känns helt surrealistiskt bra och en tränare som verkligen tror på mig och vill att jag ska utvecklas. Första träningen är på onsdag, hänger ni med på resan?

 

Vi hoppade en övning som gick ut på att komma in i trav, hoppa två studs och sedan gå på fem galoppsprång till ett annat hinder. Roger bar väldigt duktig och gick på rätt galoppsprång hela tiden utan att jag behövde göra då mycket, så tiden gick mest åt att få mig att få en upprätt men ändå lätt och följsam position mellan ochböver hindren. 

Efter passet pratade Fredrik lite med min pappa och mig, och just nu ser det ut som att jag kommer få hoppa betydligt mer hos Fredrik under våren, men jag kommer skriva mer detaljerat om det när allt är bestämt.

/Ver

/Vera

Nu var det ett tag sedan jag bloggade, men nu har jag massor att berätta, både saker som har hänt och saker dimmans hända. 

Det var hoppning i min grupp och till min lycka fick jag Imprezka. Vi hoppade en trekombination med två sockerbitshinder med ett galoppsprång emellan samt ett räcke som det var två galoppsprång fram till. Imprezka var superpigg pga hindren och kylan, och hon blev så frustrerad när jag bad henne stå still att hon stod och stampade, sötnosen haha! Hon var i alla fall väldigt snäll och jag kunde stå i lätt sits mot hindren utan att hon drog iväg och det blev fina språng, speciellt när Tessan höjde räcker lite. Ett roligt ridpass helt enkelt!

Under söndagen gjorde jag något som jag inte berättat om för så många, jag provred en medryttarponny! Ponnyn var fin och rolig att rida, men några olika faktorer vägde in och gjorde så att vi bestämde oss för att använda pengarna till något annat inom ridsporten.

Nu på onsdag är det dressyr i min grupp och jag hoppas självklart på Alban. Påsktävlingarna närmar sig och jag vill att min ridning på honom ska sitta i ryggmärgen och att han känner sig trygg med mig på ryggen innan dess. 

Hoppspecial! Tjoho! Vi ska hoppa bana och jag ska hoppa Bobby som vanligt och jag ser så himla mycket fram emot det, han blir bara roligare och roligare att hoppa för varje gång.

Jag ska åka ut till Fredrik och rida hos honom. Jag hoppas på Gullan eller Rick. 

Det här är en vecka som jag tror kommer bli riktigt rolig! Jag praoar ju just nu och är därför inte i skolan på dagarna och behöver alltså baracka hand om set skolarbetet jag har hemma, såå skönt!

/Vera

Som ni kanske la märke till i något av mina senast inlägg så har jag öndrat så att jag ska tävla Imprezka i 80 istället för 70 cm. Jag valde att byta eftersom jag vet att bpde jag och hon blir mer fokuserade när hindren blir lite högre, jag red t ex mycket bättre på 1.05 hindret igår än vad jag gjorde på 60cm hindren, antagligen för att jag får mer respekt för hindren. Dessutom vet jag att Imprezka är så himla snäll och hoppar allt, så om jag blir lite mer peppad så vågar jag antagligen rida på mer och då rättas delet som jag gjorde på jultävlingarna automatiskt till, att jag rider för långsamt. Målen är de samma, gå 0/0 och ha en bra känsla, helst vill jag gå på rätt antal galoppsprång på alla distanser också, men det kommer i andra hand, i första hand går rytmen, tempot och vägarna.

Nu är jag riktigt taggad alltså!

 

Jag vad Bobby som vanligt, och jag förvånas vare gång över hur lätt han har för allting. Det enda, verkligen det enda som skvallrar om hur gammal han är är det faktum att han försöker smita från arbetet genom att kränga sig innanför spåret, men jag är säker på att det är något som kommer "växa bort" när han blir äldre och får lite mer muskler. Hoppningen bestod av en distans där vi varierade galoppsprång, ett dogleg och så en bana med allt detta samt en del brutna linjer. Det var verkligen en självförtroendesboost för mig som ryttare att bara kunna stå upp i stigbyglarna på distansen och rulla på för att komma perfekt på båda hindrena,  dessutom kände jag att jag kunde lotsa Bobby runt banan på ett bra och bekvämt sätt. T ex så hittade jag verkligen balansen i stigbyglarna även i sprången, så jag var inte alls orolig för att komma fel på hindren eftersom jag själv var i en så pass stadig balans. Härligt!

Igår hoppade jag Imprezka för Fredrik och även det gick bra. Precis som jag ville så kunde jag använda kunskapen som jag fått om Imprezkas galopp till att komma rätt på distanser, så det var väldigt skönt! När vi hoppade banan första gången blev det lite pannkaka. Hästen skötte sig exemplariskt utifrån de förutsättningarna jag gav henne, men jag var inte riktig med i skallen. När vi sedan hoppade om banan höjde Fredrik upp lite så att oxern i dogleggen som vi hoppade låg på ca 80cm, och det kändes inte alls högt, så det bådar gott inför den kommande starten.  När vi hoppat det tredje hindret som stod på  medellinjen så fick vi komma på det flera gånger som på en åtta, medan Fredrik höjde för varje gång. Även här blev deg till en början lite jobbigt eftersom jag inte hade en riktigt aktiv galopp och Imprezka inte riktigt tog skänken, men det blev bättre och bättre ju högre det blev egentligen. Jag märker dock tydligt att jag måste träna på det som gick så bra på Bobby, balansen i stigbyglarna. Jag vet inte om det är utrustningen eller om jag bara inte tänker på det, men när jag väl gjorde det så blev det super och sprången blev superhärliga. Vi hoppade 2-3 språng som låg på 1,05, nytt rekord för oss alltså, och det bästa var att jag inte alls var rädd för höjden på hindret, utan bara fokuserade på att ha en tillräckligt bra galopp för att vi skulle komma över på ett bransch harmoniskt sätt. 

/Veta

Idag kom propositionerna samt anmälningslistorna för påsktävlingarna upp i stallet och jag är så himla taggad! För första gången någonsin kommer jag endast att tävla storhäst, om jag inte skulle få lite extra pengar över;). Det blir, om jag får som jag vill, såhär.

 

Det här tror jag de flesta redan har förstått med tanke på vad jag skrivit på bloggen innan, men jags ak i alla fall tävla Alban. Att få honom borde inte vara något problem eftersom han inte brukar vara så populär, men man vet ju aldrig, så jag ska kolla hur det ser ut om några dagar och eventuellt skriva t ex Imprezka som reserv. Med den här starten har jag flera mål, och faktiskt ganska höga förväntningar, trots att man kanske inte "ska" ha det första gången man tävlar en häst. Jag vill komma ut från banan med vetskapen om att jag ridit så bra vägar jag bara kan, att jag har hållit en lika bra och stadig hand som jag har under lektion när jag rider Alban, och att jag haft en bra sits. Om allt detta fungerar kommer han troligtvis att vara lika fin som han numera är på lekion, emn man vet aldrig om han blir lite spooky på banan, men då får jag bara göra det bästa av situationen. Över 60% är målet om han känns som vanligt.

 

Här har jag varit lite i valet och kvalet mellan 70 och 80 cm, men bestämde mig ändå för att köra på 70 en gång till. Höjden är inget problem på Imprezka, det vet jag, men jag måste hitta en rytm i banorna när jag hoppar henneså att jag låter henne flöda på i ett friskt tempo utan att hon tar över kommandot och blir springig. Dessutom brukar Vera Klavdianou tävla henne i 80cm, så chansen för att jag får henne blir störra om jag tävlar 70 cm. Jag har i alla fall betsmät, att om den klassen inte finns på sjätte juni, så ska jag debutera 80 cm på KM. Målen här är att komma runt 0/0, ha ett bra tempo och en jämn rytm. På jultävlingarna märkte jag att Imprezka är otroligt lojal och hoppar i alla lägen alltså kan jag rida på lite mer utan att oroa mig för att hon ska stanna eller smita på sidan, förutom vid extrema fall såklart. Sedan hoppas jag på att banan som vi ska hoppa är lite mer anpassad för storhäst så att det inte blir lika mycket tighta svängar som på förra tävlingen, vi har ju ett så litet ridhus;).

Dagens stora insikt var dock vilken otrolig skillnad det blir när man sitter bra och korrekt. Det är numera standard att Alban går på tygeln när jag rider, men när jag på slutet av lektionen hittade svikten i stigbyglarna och "långa ben" så travade han så himla fint! Djup och rund form utan att han gick för långsamt, han trampade verkligen på genom kroppen och det var så härligt! Den känslan och den sitsen ska jag nu eftersträva på varje ridpass. 

Många säger att anledningen till att ingen tävlar Alban är för att han blir väldigt spänd inne på tävlingsbanan, men jag känner bara, det blir väl alla hästar? Det är ju inte någon som stoppas från att tävla Walther för att han blir spänd, för de vet hur fin han är. Det kanske går åt skogen på tävlingen, men det kan också gå superbra, lika bra som det gjort på lektion, och jag tänker göra mitt yttersta för att det ska bli så!

/Vera 

Jag är 15 år, mitt i högstadiet och allt vad det innebär, och ändå har jag möjlighet att göra det jag älskar mest av allt, att rida. Jag har jobbat så mycket för att nu kunna glida på resultatet som jag hela tiden velat ha. Jag har en stadig  "inkomst" av streck som gör att hg kan rida privatlektioner på i princip alla lov, jag har flera tränare som tror på mig och  hjälper mig att utvecklas, och jag har föräldrar som är så otroligt stöttande med allt skjutsande etc. Jag säger bara tack. Tack till alla som gör detta möjligt, och tack till mig själv som inte har gett upp med dammsugning när tv tittande eller att åka till stallet en timme tidigare lockat, för nu får jag skörda frukterna av det!

Det är så svårt att förklara den här känslan genom ord på ett papper, men jag tror att de flesta som känner mig förstår hur mycket det här betyder för mig, hur mycket jag brinner för att få träna och utvecklas tillsammans med hästarna.

Jag ska göra allt för att behålla och spara den här känslan, så att jag kan plocka fram den igen när det känns tungt.

På hoppspecialen i fredags var det banhoppning som stod på schemat och jag är supernöjd över passet. Bobby var jättefin redan från framridningen, var alert på mina hjälper och lyssnade fint både framåt och tillbaka. Vi värmde upp med att travhoppa lite och även det gick som en dans.

 

Under ridpasset fokuserade vi mycket på kombinationer, att ha en bra galopp in och komma på rätt antal galoppsprång inne i dem. Jag var lite skeptisk till att Bobby skulle klara att gå på 2 galoppsprång på 10 meter eftersom han är så liten, men jag satte upp ett bra tempo, och han klarade det galant.  det var en superhärlig känsla att segla över hindret ut ur kombinationen i ett stort och luftigt språng.

 

Vi hoppade ett dogleg och sedan var det dags för själva banan. banan gick ut på att man vände som snett igenom från långsidan efter C, hoppade en kombination med räcke-oxer, svängde vänster och hoppade ett dogleg som stod längs ena långsidan, och sedan svängde vänster ännu än gång för att hoppa en kombination som stod på den andra diagonalen. Vid ett tillfälle fick jag avbryta anridningen för att jag inte lyckats hålla en aktiv galopp, och en gång för att jag blev en aning förvirrad angående vilket hinder jag skulle hoppa, men det gjorde ingenting, för sprången blev riktigt härliga ändå. Det är enligt mig bättre att lägga en volt och få igång en dålig galopp för att sedan hoppafärdigt bana på ett bar sätt än att styra på ett hinder som man ändå inte kommer att klara av på ett bra sätt, det är ju ändå träning. På slutet låg banan på 70-80cm, vilket motsvarar LC nivå för C ponny och han hoppade det som ingenting, bra jobbat Bobby!

 

/Vera

Hej!

Idag åkte jag till Fredrik för att rida Gullan igen och det gick superbra, jag var helt salig när jag hoppade av hästen. Förd det första så hade hon varit ute i hagen en stund vilket gjorde att hon inte hade lika mycket extra energi som hon hade igår och därför var pigg, men utan att det blev för mycket.

 

Jag red själv, så Fredrik kunde fokusera helt på mig. det gjorde såklart att ridpasset blev jobbigare, eftersom jag aldrig fick chans att vila, men det är så jag vill ha det, högt tempo. Jag fick hoppa en lite klurig men väldigt bra övning till att börja med. Det var så att man vände upp från ena kortsidan på ett hinder som stod rakt, galopperade som i en båge till ett hinder som stod på diagonaken och sedan ännu en båge till ett hinder som stod rakt på nästa kortsida. Bågar på diagonalen alltså. Den här övningen ställde höga krav på att jag som ryttare var alert och verkligen kortade upp hästen direkt efter hindret när vi skulel gå på 5)det normala avståndet var 4), och även på att jag styrde och parerade så att hästen kom rakt på varje hinder när det höjdes upp lite och vi skulel gå på 4. 

 

Efter den här övningen fick jag hoppa vattenmatta, och det var så himla roligt. Som alltid med titthinder får man vara på sin vakt och verkligen parera så att man inte flyger åt andra hållet om hästen skulle stanna, men Gullan var så himla snäll och lydig och hoppade utan problem, flera gånger, dock blev hon så till sig i trasorna att hon småbrallade lite efter hindret, men det var bara gulligt.

 

Som avslutning fick jag hoppa en bana på 9 hinder med bågarna åt båda håll, distans med oxer-räcke och vattenmatta. Det gick bra och var väldigt roligt!

 

Den här träningen var verkligen helt fantastisk. Självklart gjorde jag en del missar, men själva känslan när hästen flyger över hindrena oavsett om man kommer lite för stort eller lite för kort, när man kan hålla ett högt tempo utan att det blir orytmiskt eller obehagligt, och när man känner att hästen verkligen vill hoppa, den är obeskrivlig.

 

Här kommer en liten film från när jag hoppar bågen med 4 galoppsprång emellan från ena hålle

 

 

/Vera