» Så stolt och glad
Tröskel efter tröskel övervinns inom hoppningen just nu. Idag hoppade jag för andra gången den ponny som jag för några månader sedan var livrädd för att hoppa, och tyckte att det var riktigt kul. Jag vet inte om han bara hade en bra dag eller om han tycker om min ridstil, men han sparkade inte ordentligt en enda gång, det enda han gjorde var lite glädjeskutt efter hindren, och det är bara roligt.
En gång missbedömde jag lite och höll in honom för mycket på en distans vilket resulterade i ett galoppsprång för mycket och ett väldigt stort språng, men annars kände jag att jag hade väldigt bra koll på hans galopp och verkligen vågade rida och påverka honom till att gå i det tempot jag ville. Exempelvis var jag väldigt snabb med att rida fram de första 1-2 galoppsprången för att verkligen se till att räcka fram på distanserna. Det gjorde att jag kunde sitta stilla och hålla i snarare än att jaga, och det leder enligt mig till en mycket trevligare ridning och upplevelse, både för ryttare och häst. Speciellt på pigga hästar har jag märkt att detta är ett framgångskoncept då de ofta blir väldigt uppjagade och därmed svårkontrollerade efter hindret om de varit tvungna att hastigt tempoväxla och hoppa av stort på hindret innan.
Kort sagt gick det riktigt bra, och även om jag allra helst vill tävla Bobby så känns Kalle som ett väldigt bra andrahandsalternativ. Jag kommer definitivt hoppa och rida honom fler gånger!
Jag och Bobby(Eskers Bob ;)) är anmälda!!!
/Vera
» Hoppkurs
Nu är jag påväg till stallet för hoppkurs. Skulle haft Bobby egentligen, han rids nu och verkar fräsch(peppar, peppar) men tyvärr är det lite tidigt för honom att börja hoppa. Antagligen får jag sitta upp på honom för första gången på ca 2 månader på fredag!!!
Anyway, istället för Bobby så ska jag hoppa Kalle, som dessutom är min andraponny i allsvenskan. Lite smått nervös är jag allt, men han har gått 3 ledlektioner+ hage idag, så han borde vara lagom pigg. Ni lär ju få veta hur det går i alla fall!
Jag och Cheval mitt i en 90-1m bana i onsdags, mitt sommarmål kommer allt närmare!!
/Vera
» I'm being put to the test
Hej!
Till fredagen den trettondes ära så ska jag idag hoppa Magnolia på allsvensketräningen, den ponny som jag känner mig minst "kompetent" för att hoppa. Men jag känner ändå att jag blivit mycket bättre på att klara av situationer där jag blir satt på hästar som jag inte känner mig helt trygg på. När jag börjar se bilder framför mig där de bockar/skenar etc så har jag blivit mycket bättre på att blockera dem. Det jag oftast tänker på är att hur hästen beter sig beror så otroligt mycket på vem som sitter på. Och på grund av att jag generellt sett är en väldigt lugn och stabil ryttare brukar hästarna oftast bli lugnare när jag rider än när de som är vana vid dem gör det. Detta för att jag med min, oftast, lugna sinnesstämning påverkar dem till att inte hitta på bus medan de som rider dem ofta tycker att det snarare är roligt när de busar.
Så nu fokuserar jag all min tankekraft på hur jag ska, snarare än inte ska, göra, och hoppas på en avskrittning där jag än en gång undrar vad det var jag var nervös för egentligen;).
Bild från när jag var på tävling med Fredrik i söndags!
/Vera
» Gårdagens ridpass
Igår gick det så himla bra! I början var jag lite passiv i min ridning som vanligt, men jag skärpte mig efter en stund. När jag sedan hoppade banan så satt verkligen allt! Jag satt ner ordentligt i sadeln, kunde kontrollera tempot perfekt, vek mig inte i överlivet innan hindren utan tittade på min linje efter och väntade på språnget, samtidigt som jag även satte alla distanser med rätt antal galoppsprång. Det var en såå härlig känsla, och speciellt på den ponnyn som jag tidigare haft stora styrproblem på haha.
Tyvärr var pappa inte med så jag har ingen film från rundan, det är supertrist för det för det hade varit så bra att ha den att titta på när jag behöver peppa och motivera mig själv, men sånt är livet. Det kommer fler bra rundor!
Nu ska jag se till att den här känslan inte blir en engångshändelse, förhoppningsvis får ni läsa fler sådana här lyckliga inlägg i framtiden!
Roliga knasponny!
/Vera
» En fin hopphäst om dagen... eller vad säger man?
Hej!
Det är högst intressant hur ett enda bra ridpass kan göra så mycket för en hästnörds humör, och hur detta ridpass allt som oftast infinner sig precis efter ett riktigt dåligt. Det var det som hände mig i helgen.
På fredagen valde jag att testa att hoppa Helmer eftersom Bobby fortfarande har ont i ryggen, och jag hade inte en aning om vad som väntade eftersom jag aldrig suttit på hästen. Hästen var det inget fel på, jag klantade bar till det extremt mycket och hela passet blev till en ond cirkel. Nog pratat om det, för igår kom den stora vändningen!
Jag åkte ut till Fredrik för att rida lektion(jag är så glad för att jag kunnat göra det så mycket det här lovet!) och fick höra att jag skulle få rida Lacey, hans 6-åriga sto som ska börja tävla i år. Wow, tänkte jag, vad roligt att få rida den, jag har alltid undrat hur den är! Jag kan säga att jag inte blev besviken. Hon var så otroligt snäll att ha och göra med, stod som ett ljus i stallgången när jag borstade, och var även kolugn när jag red fram trots blåst som fick det att dunka i ridhusdörren emellanåt. I hoppningen var hon även väldigt lydig och härlig, och jag kunde enkelt rida på ett galoppsprång mer på distansen trots hennes stora galopp. Detta fick jag dock kämpa lite mer med mot slutet av passet när vi hoppade bana eftersom hon blev lite taggad, men det är ett lyxproblem som endast har att göra med pilotens, alltså min, kompetens;).
Här nedan ska ni få se några videos från träningen, visst är hon snygg?!
Den här videon är från när jag skulle rida ett galoppsprång extra på distansen, alltså 6 galoppsprång där det är normala 5. Här hade jag riktigt bra koll på henne, var konsekvent med att hålla i henne hela vägen emellan hindren för att det inte skulle bli av och på, och gav i princip ingen eftergift över första hindret för att förhindra att hon skulle ge sig iväg. På såhär låga hinder behövs ingen eftergift samtidigt som det är ett utmärkt tillfälle att träna just avståndsbedömning och inverkan för ryttaren.
Nästa video då. Här skulle jag rida på fem galoppsprång, och som ni ser så kom vi lite nära in på första hindret, men det löste sig bra ändå. Sedan kommer vi fram bra på fem galoppsprång, men jag kommer inte riktigt ner i hälarna efter hindet vilket gör att hon ger sig iväg lite.
Den här delen av passet är jag riktigt nöjd med. Som ni ser så hoppar vi en kombination på låg höjd, och fokuset här var på att hålla henne lugn emot hindret, att inte låta henne öka och på att jag skulle komma ner i hälarna före det första och mellan de två hindren eftersom avståndet var lite kort för henne. Mellan hindren är det 6 meter, och med en så stor galopp som hennes så är 7 normalt. Därför är jag riktigt nöjd med hur lugnt och rytmiskt jag rider, även om man kanske skulle önska att jag kom ner i sadeln lite mer mot hindret, men det är ett generellt problem som jag har och som jag jobbar på.
Sedan var det dags för banhoppning. Som ni ser så blir det lite stressat och snabbt under båda rundorna, mycket på grund av att hon blir lite upphetsat. Det där lugna sättet att ta sig an hinder som man ser på de första filmerna är inte riktigt befäst hos henne, och därför tappar hon det lite mot slutet av passet när en mindre rutinerad ryttare som jag sitter på. Generellt sett så tycker jag dock att den andra rundan är bättre, men det grämer mig lite att jag inte lyckades hålla i henne ordentligt på distanserna någon av gångerna.
Det här är en häst som jag tycker väldigt mycket om att rida, och jag hoppas verkligen att jag kommer få göra det snart igen. Om inte annat så ska det bli superkul att följa hennes utveckling när Fredrik rider!
/Vera
