Hej!

Imorgon är det dags för första ponnycupsmatchen, jag är dock inte med eftersom vi i tävlingsgruppen tränar då. Matchen går på Södertälje RK och det ska bli riktigt roligt att få höra hur det går! Förre året var vi mycket mer "med i matchen", och jag hoppas att vi kommer märka av detta ännu tydligare i år eftersom vi verkligen börjar veta vad detta handlar om nu. Dessutom har vra ponnysar blivit flera snäpp vassare så vi kommer säkert rida mycket bättre på hemmamatcherna också.

 

På tal om hemmamatcher så ligger denförsta om 10 dagar, den 5 oktober. Då är jag med och ska ha Bobby. Jag vet inte än vilka höjder vi kommer att hoppa, men jag skulle tro att det beror mycket på vilka hästar oc ryttare som ska vara med. Antingen så får alla hoppa 60cm för att liksom mjukstarta tävlingssäsongen lite, eller så höjs det direkt upp i kategoriordning. I sådana fall kommer jag nog få hoppa 70cm eftersom Bobby fortfarande räknas som C ponny. Jag är säker på att varken 60 eller 70 cm kommer vara några som helst problem för mig och Bobby, höjdmässigt, eftersom vi hoppat högre än det utan problem. Dock blir man ju lätt lite nervös sådär på tävlingsdebuten med en häst, som det här faktiskt kommer vara för Bobby och mig, så det kan alltid bli något slarvfel, men vi kommer göra vårt allra bästa!

 

Samma dag, på morgonen, så kommer jag rida min första bortamatch på Mälaröarnas RK. Jag har aldrig varit på dne klubben innan såå det ska bli roligt att se hur de har det, och att rida deras hästar förstås. Lite pirrigt kommer det säkert vara eftersom det är första tävlingen för säsongen, men om jag bara håller nerverna i styr och rider som jag brukar så kommer det säkert gå bra.

 

Följ gärna med som hejjarklack om ni kan, annars får ni väl hålla koll här eller på Museks blogg för att få reda på hur det gick! Jag börjar tagga redan nu;).

 

Hejsan!

Nu har jag fixat datorn så här kommer filmerna från i söndags!

 

 

 

 Första rundan med distansen på lite högre höjd. "Studset" i slutet kommer av att Camelia är väldigt rädd om sig och vill backa av för att se till att hindret inte är farligt ;-).

 

 

Är det roligast med sådana här inlägg, där jag bara ger en kort kommentar till varje film, förutsatt att jag har såhär mycket filmmaterial, eller är det roligare med mina lite mer klassiska "utvärderingsinlägg?" Berätta gärna vad ni tycker så att jag kan anpassa hur jag skriver!

Jag fick först rida fram med mycket fokus på att hitta ett bra tryck i de olika gångarterna och på att få Camelia att börja jobba med bakbenen. Detta åstadkom vi först genom att jag fick rida på en liten volt, ca 15 meter i diameter, och öva på ställning och att möta upp på yttertygeln, för att sedan minska volten för att få hästen att "sätta sig mer på bakbenen." Efter detta fick jag även träna på att rida i en vanlig galopp på kortsidorna och sedan gasa allt vad jag hade på långsidorna, även detta för att få Camelia att vinkla in bakbenen mer.

När vi skulle börja hoppa fick jag göra i princip samma saker som i lördags eftersom övningen var densamma, men Fredrik fokuserade lite mer på detaljerna, som t ex att få hästen framför skänkeln och att hitta den rätta avsprångspunkten in på distansen.

Allt eftersom höjde han upp distansen för att få lite mer språng i hästen, och för att vi båda skulle få träna på att inte backa av så fort det blir lite högre. Detta moment är jag mycket nöjd med. Camelia är en sådan häst som är väldigt rädd om sig och kan stanna om hon kommer fel. Det betyder såklart att man som ryttare inte får känns sig osäker alls. Och i lördags var jag inte det minsta osäker. Jag lyssnade på vad Fredrik sa och såg till att hon var framför skänkeln innan hindret men att hon inte stressade mot det, lät hindret komma till mig och vek mig inte i överlivet en enda gång. Dessutom jobbade jag mer aktivt med gas och broms för att få in rätt ridning och rätt antal galoppsprång på distansen. Det påpekade Fredrik även efter passet, att han tycker att jag har mognat i min ridning och verkligen börjar göra saker nu, och inte bara följa med. Roligt att höra för så känner jag också, det är bara att fortsätta!

/Vera

I skivande stund sitter jag på bussen hem från en riktigt lyckad hoppkurs och bubblar av lycka! Jag hade Imprezka och hon var så himla fin! Riktigt framåt utan att bli springig, inga problem att räcka på distanserna och riktigt luftiga, härliga språng.

Vi värmde upp med lite travhoppning och ridning på distanser, och det gick bra. Sedan skulle vi hoppa en bana som bestod av hoppning över ett räcke med galoppbom framför och bakom över medellinjen, ut i vänster varv och sedan en distans med räcke-oxer på långsidan med 5 galoppsprång emellan. Tillslut en ganska skarp sväng till ett räcke och på båge till ett kryss. 

Det är svårt att beskrivs känslan för någon som aldrig suttit på Imprezka eftersom man måste vara medveten om hur otroligt mycket hon kan variera, från het till seg. Ett framträdande problem brukar dock vara att hon inge riktigt räcker fram på distanserna och det kände jag ingenting av idag. Helt magiskt! Oxern i distansen låg på ca 1m i banan och hon bara klipper den rakt av, kärlek till den hästen alltså!

Efteråt sa Angelica, som också red i min grupp, att hon tycker att jag  red riktigt bra och att det är när man börjar bli riktigt duktig som det ser och känns så lätt ut som det gjorde för mig idag. Förstår ni känslan att få en sådan kommentar efter ett pass som redan varit så bra?!!

/Vera

Som jag har skrivit förut så har Tessan gett mig bakläxa vad gäller min sits, och som den målmedvetna människa jag är så har jag tagit åt mig sen feedbacken och satsar nu allt jag har på att få så bra sits som möjligt. Jag har ridit 3 dressyrpass i rad utan stigbyglar och har bestämt att jag ska fortsätta med det i ca 5 veckor till, eller tills jag känner att jag har befäst det korrekts sättet att sitta. Jag är medveten om att det ändå inte kommer att bli perfekt, men jag förväntar mig en rejäl skillnad. Tessan sa faktiskt att det var skillnad redan igår och det kände jag också så det var ju bra!

Det jag känner är mitt stora problem i sitsen känns som ett ganska klassiskt problem, att jag klämmer mig fast med insidan av låren, framförallt i galoppen men även stundvis  i traven. Detta gör att jag inte kommer ner i sadeln och därmed inte kan inverka korrekt då jag hela tiden tappar balansen. Detta blir väldigt tydligt när man släpper stigbyglarna eftersom man tvingas till att balansera på sittbenen, och det är också därför jag vet att det är rätt övning för mig att fokusera på, för att mitt problem syns så pass tydligt.

Jag hade James igår och la upp stigbyglarna direkt efter att vi travat fram. I början var det väldigt svårt att komma ner i sadeln ordentligt eftersom jag inte hade koll på tempot riktigt och satt och spände mig, men ju längre in i passet vi kom, desto bättre blev det. I galoppen var det alltid svårt eftersom han har en så pass kantig galopp, men även där blev det bättre. När vi travade efter galoppen kände jag verkligen att jag hade slappnat av rätt muskler, för då kunde jag sitta avslappnat men ändå uppsträckt samtidigt som jag kände att jag hade full koll på min balans.

Känslan som jag hade i slutet av gårdagens lektion ska jag sträva efter att hitta så tidigt som möjligt i varje pass oched tålamod och bra tränarhjälp är jag säker på att det kommer att komma. Allt handlar om timmar i sadeln.

Igår red vi markarbete på allsvensketräningen och det var så himla roligt! Det gick inte perfekt på något sätt, men jag kände ändå att jag verkligen gjorde mitt bästa och försökte förändra när det inte gick bra. Vi jobbade mycket på att få igenom hästarnas sidor genom att överböja dem lite medan vi gick innanför spåret och det var en himla bra övning att få göra på honom eftersom man verkligen kände när han började vingla och kunde stödja upp honom. Jag fick till några långsidor i riktigt bra och balanserad galopp.

Vi värmde även upp med lite cavaletti och först satte jag lite för mycket fart i Bobby så han sköt iväg i galopp över haha! Men vi kom igen och med lite mer stöd i handen så trampade han verkligen under sig och väntade, riktigt härlig känsla!

Efter detta gjorde Angelica om cavalettin till studs och vi fick träna lite på dem. Där visade Bobby på lite av som orutin genom att inte riktigt veta hur han skulle ta sig an dem och mer eller mindre kasta sig över på 2 millisekunder haha! Även det blev bättre med tiden men han måste helt enkelt bara lära sig.

Sist men inte minst så fick vi hoppa som på en åtta. Först hoppa diagonalen ed de tre studsen, se till att hästen landat i rätt galopp och annars byta, komma tillbaka på nästa diagonal och hoppa ett litet räcke osv.

Bobby är riktigt duktig och landar nästan alltid i rätt galopp vilket gör det väldigt enkelt att behålla rytmen och ridningen mellan hinder. Han har också väldigt lätt för att taxera och komma rätt på hinder sålänge man har ett bra tempo. När vi gjorde den här övningen var han dock lite trött så då blev det lite knas ibland, men vi fick till några riktigt bra språng.

Jag tycker verkligen om Bobby och ser fram emot att hoppa mer med honom och lära känns honom ännu mer. Såhär såg det ut när jag stod och masserade/kliade honom med en gummiskraps innan ridpasset. Jag tror att jag har hittat hans favoritkliställe haha!

/Vera

Hej!

Idag är det dags för ridning i vanliga gruppen och även ett ponnycupsmöte ska klaras av. Jag kommer nog välja ganska långt ner men jag hoppas på antingen Bobby, som jag försöker lära känna så mycket som möjligt på alla plan, eller någon rolig storhäst. Sedan är det som sagt ponnycupsmöe och det ska bli intressant att se hur de har planerat det i år ;).

 

Update kommer senare!

/Vera

Nu hoppas jag att hans växtvärk går över snart så att vi kan börja träna på riktigt, för jag är så taggad!

Hittar tyvärr ingen bild på Bobby så vi får improvisera med en inspirationsbild från Skogslotten haha. Jag får se till att skaffa några bilder på oss under året!

/Vera

Den här kvinnan sätter ord på problemen som finns idag på ett så otroligt fingerfärdigt och träffsäkert sätt, och samtidigt gör hon föreläsningen intressant genom att slänga in humor här och var. Även fast jag aldrig varit i Afrika och därför inte vet hur situationen ser ut där, så är det här ämnet högaktuellt, oavsett vart man bor.

 

Titta på videon, och berätta vad ni tycker!

 

 

/Vera

Jag startade dagen med en god frukost, två tunnbrödsrullar med skinka och scrambled eggs, mums! Sedan pluggade jag matte eftersom vi har ett system som bygger på att man inför varje prov måste ha avklarat väldigt många sidor och flera olika ämnen. Jag hann göra över 30 frågor så jag är rikigt nöjd och känner att jag ligger i fas. Imorgon tar jag lite No inför Biologiprovet på onsdag.

Just nu sitter jag och tittar på Semifinalen på VM i hoppning, riktigt spännande! 

Senare i eftermiddag ska jag ut och fika med mina kompisar, vi ska till Starbycks och jag är riktigt sugen på någon chokladgräddig dricka haha, det går nog att hitta;). 

Kan tillägga att jag har väldigt ont i benen från igår, men att jag är  motiverad till att bygga upp dessa muskler och bli riktigt stark!

/Vera

Riktigt tuff och rolig hoppträning idag. Lång framridning och framhoppning med fokus på att hästarna skulle vara reglerbara. Vi gjorde även en övning där vi fick stå i lätt sits i stiglädren, alltså i öglan som håller stugbygeln på plats. det gör att vinkeln på knät blir extremt skarp och att det blir sjukligt jobbigt att hålla sin position, det känns ungefär som när man stått i 90 grader i några minuter och benen riktigt börjar säga ifrån. Detta gjorde vi i några minuter i både skritt och trav, och även om jag, tyvärr, klagade ganska mycket eftersom det gjorde så ont, så kämpade jag ändå på bra och jag känner verkligen att jag fick ut någonting av övning.  Jag komme ha väldigt mycket träningsvärk imorgon, precis som Angelica sa haha. Jag ska nog föreslå att vi gör denna övning nästan varje pass, för även om den är sjukligt jobbig och plågsam så tyder ju det på att jag behöver göra den.

 

Efter uppvärmning och framhoppning hoppade vi bana. Jag hade ganska svrt att få Bonte, som jag red pga att Bobby har växtvärk, att gå fram pga att han inte lyssnade på skänkeln, men efter ett tag blev det bättre. Banan var ganska simpel. Först en kombination, sen en båge snett igenom, sedan en distans på 3 galoppsprång(blev dock 4 för mig eftersom jag ite fick honom att reagera emellan, och till sist snett igenom med avbrott till trav, ny galopp och hoppning av ett räcke snett igenom.

 

Banan är jag nöjd med, jag kämpade verkligen på bra och gjorde mitt bästa, och jag tänkte inte alls på storleken på hindren trots att oxrarna var mycket bredare än vad vi brukar hoppa dem, ca 60 cm breda.

 

Det här med framåtbjudning, galoppfattningar, lydigheten i dem samt möjligheten att regera hästen i galoppen är något som jag kommer vara benhård och konsekvent med Bobby om. Han är en så fin liten häst och hoppar så bra, så jag är säker på att han kommer bli helt fantastisk om man är konsekvent med det här från början. Grunden ska läggas de första 1 minuterna varje pass och det blir verkligen som en övning för mig i att bli mer konsekvent och bestämd och i att hålla på de gränser amn sätter upp i början av passet hela vägen igenom men också i att berömma i rätt läge.

 

Jag är väldigt motiiverad till den här hösten nu vad gäller ridningen, nu kör vi!