» Att nå resultat genom glädje och motivation eller att få motivation och glädje av resultat?
Hej!
/Vera
Rubriken ovan tycker jag sammanfattar problemet, men också det fantastiska och oerhört tillfredsställande med att studera.
Själv försöker jag alltid sträva efter att ha känslan "Yes, jag kan det här, nu kör vi!" när jag går in på ett prov eller en uppsatsskrivning. Därmed består min lycka över ett resultat mer i den känsla av glädje jag får när jag ställs inför ett problem som jag vet att jag kan lösa, än i själva bokstaven som till slut står på provet.
Jag tror stenhårt på att om man lyckas hitta motivationen till ämnet när man läser det så har man mycket större chans att nå bättre resultat, än om resultaten i sig blir drivkraften vilket kan resultera i att man hamnar i en ond spiral, om resultaten inte är de man vill ha.
Självklart bidrar bra resultat också till ökad motivation, alla blir väl glada av att få sin kunskap och förmåga bekräftad, och så är det även för mig. Den stora skillnaden mellan dessa två tankesätt tror jag ligger i hur man känner sig direkt efter en prestation, innan man fått resultatet.
Kan du gå hem efter ett prov som du "nailat", skritta ut från banan efter en ritt som kändes fantastisk och gå i mål efter ett lopp där det kändes som att du fulkomligt flög fram och känna lycka och vara stolt innan du fått resultatet, då tror jag att du är mycket närmare att hitta din egen motivation till att bli bättre, än om du inte kan tillåta dig själv att vara nöjd innan du sett att resultatet var "bra nog."
Varför är det så då? Enligt mina erfarenheter så är det mycket lättare att rationellt analysera ett resultat om man själv bildat sig en egen uppfattning om hur det gått. Om man varit jättenöjd med hur man red på en tävling och sedan får ett resultat som var mycket sänre än man trodde, då är det ofta lättare att se vad man behöver träna på, utan att bortse från hur fantastiskt det kändes! Om man bara baserar sin känsla på resultatet så kanske en prestation som kändes jättebra helt plötsligt graderas som urusel i ens huvud, och det är ju inte bra för självförtroendet! Om jag hamnar i en sådan situation blir jag såklart lite snopen, men försöker tänka, istället för att prestationen är urusel, att jag bara ska öva på de saker som inte fungerade lite mer, så att jag får samma fantastiska känsla nästa gång, men då förhoppningsvis med ett bättre resultat som följd!
Det allra bästa som finns när det handlar om, framförallt, skolan och prestation är när man kommer in i en god spiral. När man får bra resultat på examinationer till följd av intresse och motivation för ämnet, och dessa bra resultat leder till ännu mer motivation. Just nu är jag i en sådan spiral inom kemin och det är så coolt, att känna hur pusselbit efter pusselbit bara faller på plats i hjärnan och ger en större förståelse för ämnet, och även bättre resultat!
Många inlägg om skolan nu, men den upptar en väldigt stor del av min tid och mina tankar eftersom allting är så nytt, så då blir det så. Hoppas ni tycker det är intressant i alla fall!
/Vera
Trackback
