» Träning

Hej!
Här kommer videos från den senaste träningen ute hos Fredrik, den 28:e december. Jag fick rida Cheval som inte hade gått på fyra dagar och var väldigt uppspelt och stressad när jag ställde in henne i boxen, så jag var ganska nervös inför hur hon skulle vara att rida. Jag trodde att hon skulle vara värre än hon var, men det var ändå lte obehagligt i början när hon kastade sig för olika hörn, stack innan eller efter hindren i de hörnen etc, men det är också nyttigt för mig att lära mig att reda ut sådana situationer, vilket jag cokså gjorde, med lite vägledning från Fredrik. Så nu vet jag hur jag ska göra på fredag när jag åker ut om hon inte har ridits de här dagarna heller haha.
 
När vi hade ridit fram i alla gångarter så började vi hoppa en "fem och en halva." I början var hon lite spooky och ville gärna busa lite när jag red emot den eftersom man vände upp fårn de "läskiga" hörnen, men efter ett tag verkade viljan att hoppa bli störe än viljan att busa, så då gick det över. Jag måste änd säga, att herregud vilket tryck det är i ponnyns språngkurva! Hindret som jag hoppar på filmen kanske inte ser särsilt högt ut, men jag tror att ni alla kan se att jag får mig en rejäl knyck i nacken i landningen, och det beror på att jag är så ovan vid att hästar tar i så mycket när den hoppar. Jag gör mitt bästa för att ge ordetligt med eftergodt i alla fall, så att hon ska störas så lite som möjligt av min bristande balans. En härlig känsla är det i alla fall!
 
Den andra övningen för dagen var en distans som vi hoppade åt olika håll. Här kan jag visa både en gång då jag red bra och en gång då jag red mindre bra, vilket jag tycker bidrar till en intressantare analys.
 
På den första videon så hoppar jag distansen efter att jag låtit henne gå på sidan av andra hindret. Anledningen till att hon gjorde det var för att jg inte släppte fram henne tillräckligt tidigt på distansen och därför blev det en slags "mellandistans" på slutet där jag inte var tydlig med vad jag ville att hon skulle göra. När jag kom på distansen gången efter(på videon) tänkte jag därför bara på att rida henne rakt på hindret och rama in, och när jg märkte att vi inte skulle räcka fram på fem så klämde jag in ett galoppsprång till. Ett aktivt beslut som resulterade i att jag ändrade min ridning från gången innan, men också i att det blev ett väldigt strt och konstigt språng för Cheval. Sista gången var jag därför väldigt noga med att verkligen rida på framåt de första 2-3 galoppsprången, vilket man också ser på videon. det gör att jag kan ta tillbaka henne lite och låta henne suga tag i hindret och hoppa va, vilket hon gör väldigt fint. Lite av och på blir det, men ridningen på sista videon är mycket mer aktiv och ser, och kändes, mer harmonisk än på den första tycker jag. 
 
Cheval är en otroligt rolig ponny att rida, speciellt eftersom jag fått börja rida henne när hon redan är så pass fin som hon är nu. Som Fredrik sa "Med hästar som hoppar så bra som hon gör är man glad om man kommer mitt på hindet, resan dit spelar inte så stor roll." Jag tror att just det är något sm jag har stor nytta av att lära mig. Att verkligen rida med hästen och vägleda den, men låta den göra jobbet. Att inte beordra den, utan att få den att tro att det sättet man själv vill göra något på är det bästa. det tror jag är något som Cheval kommer lära mig, ihop md att sitta kvar i sprången haha!
 
5,5:an 
 
Jag håller ihop för mycket:
 
It´s working!!
/Vera

» Videor

Hejhej!
Här kommer videorna från min tävlingsritt med Bobby. Tyvärr så har jag inte någon video från ritten med Imprezka eftersom jag sa fel tid till mina föräldrar så att de inte hann komma :(. Jag grämer mig över det för nu i efterhand hade man ju gärna velat se ritten. Jaja, det kommer fler tävlingar!
 
Tempot måste bli bättre, eller snarare så måste jag få honom mer framför skänkeln, det ska jag verkligen jobba på. Annars sitter jag bara och förundras över hur bra och stabil denna ponny är, bara 6 år gammal...
 
 
/Vera

» Vilken tävlingsdag!

Två starter, två andraplatser, vilken otroligt bra tävlingsdag det har varit för mig! Både Bobby och Imprezka var fina och pigga, och jag har nu kommit på rätt sätt att rids fram på Bobby, insöps fall när han är lite trött. Idag skrittade jag nämligen medan de andra travade, och hoppade in igen när det var dags för galopp och framhoppning. Ett bra koncept som gjorde att han behöll det medta av sin energi till banan. Jag är väldigt nöjd över min egen prestation vad gäller vägar och min offensivitet i omhoppningen, jag tog alla "innanförvägar" och satsade verkligen, något jag inte vågat/kunnat göra förut. Det resulterade i en stilpoäng på 6,78 dom gav en andraplats efter Ester som red en makalöst bra runda!

När det var dags att hoppa upp på Imprezka var jag väldigt taggad men också lite nervös för att jag skulle få något skitpet som förra gången. Det höll faktiskt på att bli en sådan situation på andra hindret, när jag, min vana trogen på henne, red framåt på distansen och insåg för sent att vi skulle komma nära. Det löste sig dock med en väldigt snäll häst som lyfte på benen. Hela famridbingen blev lite laddad eftersom många av hästarna inte ridits sedan julafton eller ännu tidigare och därför var väldigt pigga. Det påverkade också min ridning eftersom jag ville hålla ett avstånd från dessa hästar för att varken provocera dem eller min egen häst, och därför gasade jag inte på så mycket som jag kanske skulle ha gjort, fast att Inprezka var så pigg. 

Grundomgången gick bra trots lite dåligt tempo. I omhoppningen la jag upp galoppen ordentligt, och fick till ridningen riktigt bra de två första sprången. Sen kom de snäva svängarna och jag hittade inte riktigt framåtlägen utan det blev att jag fick hålla tillbaka henne för att kunna vända. Särskilt snyggt var det inte, men över kom vi, och tydligen var det snyggt nog för en andraplacering, för det var vad rundan resulterade i.

Jag är självklart väldigt nöjd med min och hästarnas prestation idag, jag tycker verkligen att rundorna visade på vilken utveckling jag har gjort de senaste månaderna. Nu ska jag bara lära mig att rida framåt på Imprezka och att få Bobby mer framför skänkeln, så kanske en LC debut med bobby( på träning i alla fall) och en LD debut med Imprezka, stundar!!

Omhoppning, jag fokuserar på nästa hinder, muren.
/Vera



» Onsdagens hoppning

Nu börjar skolan äntligen lugna ner sig så det kommer vara lättare för mig att hinna skriva om mina ridpass de kommande veckorna, men det är lätt att glömma som jag tror att ni förstår.
 
Jag tänker i alla fall försöka skriva om hoppträningarna på onsdagar i så stor utsträckning som möjligt då det är de som det ger mig mest att skriva om, som jag tror är roligast att läsa om och som jag oftast har filmmaterial att visa ifrån. Here we go!
 
I onsdags fick jag än en gång rida Cheval, inte särskilt oväntat med tanke på att de flesta som rider då har egna hästar eller är för långa för ponny, men jag var väldigt förväntansfull och än en gång lite nervös för hur det skulle gå, för jag visste att vi skulle hoppa bana och det kräver ju att man rider lite bättre. 
 
Under uppvärmningen hade jag lite svårt att hitta knapparna, det blev antingen för lite tryck, eller så for hon iväg lite, men i sista galoppen gick det bättre när jag verkligen fokuserade på att fatta galopp ur en lugn trav och sedan bara sitta lugnt i sadeln.
 
Vi hoppade fram på en sorts "s- båge" som ni kan se på filmen här under, och det gick oväntat bra med tanke på hur lite koll jag har på växlarna än så länge. Det blev bara lite knas med vägen en gång men det resulterade inte i någon större katastrof.
 
När vi blivit godkända på det här momentet så gick vi vidare och hoppade en bana. Det är ingen mening med att jag försöker förklara hur den gick utan det är bättre att ni tittar på filmen, men jag kan gå igenom vilka linjer som blev bra och vilka som blev dåliga, och så kan ni titta på filmen och jämföra sedan!
 
Den första linjen, oxer-räcke, gick bra efter att jag tagit om den en gång. Jag lärde mig att det är bäst att bara rida på framåt om det blir vingligt och gjorde mitt bästa för att komma ner i hälarna mellan sprången. Mot kombinationen fick jag inte riktigt med mig galoppen i svängen/vände jag upp för snävt vilket gjorde att vi kom lite kort in, men jag är stolt över att min spontana reaktion var att hålla fram handen och driva på mellan hindren, och jag tycker att Cheval löste det suveränt bra även fast jag klantade till det. Distansen fram till nästa oxer flöt på bra, inga konstigheter där. Sedan var det "s-bågen" igen där jag fick kämpa lite för att få tillbaka henne innan första hindret vilket gör att vi kommer in lite snett, men vi klarade oss igenom bågen utan några större problem. Avsprånget ut blev dock lite stort, men hellre det än att de tar ett extra språng och kommer in för nära tycker jag. Sist men inte minst så var det ett hinder som stod i en snäv sväng efter bågen som jag glömde bort, därav volten, och sedan distansen från andra hållet igen som jag tyckte blev jättebra. Det var nästan så att jag skulle hållit in henne lite på 5 galoppsprång, och i början av banan gick vi ju på 6, alltså tyder det på att vi kommit in i ett bttre flyt mot slutet av banan.
 
Här kan ni se videon från banan där hinder 5,6 och 7 är "s-bågen" som jag syftade på.
 
 
Generellt sett är jag nöjd med ridpasset även om det finns oändligt mycket kvar att träna på, speciellt att komma ner i hälarna haha. Men jag tror att Cheval är en ypperlig häst att träna detta på då hon kräver väldigt mycket balans och stabilitet av sin ryttare, så jag natar att det bara är att köra på!
 
/Vera

» Platåer, platåer

Under mina år som violinist, och även under mina år som ryttare, har jag lärt mig att se utveckling som en trappa. Först utvecklas man fort, man går uppåt i trappan, sedan känns det som att det inte går framåt alls och det blir allmänt kämpigt. Det är då man bygger grunden inför nästa trappsteg, man står på en så kallad platå. Inom min utveckling med fiolen har jag som sagt fått känna på det här många gånger, ett stycke har känts helt omöjligt, klangen har inte funkat och det har bara gnisslat när jag spelat och mycket, mycket mer. Men jag har alltid fortsatt kämpa och för eller senare har jag tagit upp fiolen och så har allt bara klaffat!

Just nu känner jag på min första oktober stora platå inom ridningen, och jag tycker på många sätt att det är mycket psykiskt jobbigare än med fiolen, för nu är det inte bara mig det handlar om. Eller, det är ju mig det handlar om på det sättet att jag måste inse att, när det går dåligt så handlar det om at jag inte ridit tillräckligt bra, men det som är annorlunda här är att jag inte bara har en övning eller ett stycke som jag ska kämpa mig igenom.  Jag har inte bara en häst eller ett program att nöta på, utan jag måste lära mig att rida på  bra på vilken häst som helst, och det gör ju att grunden jag måste bygga för att kunna utvecklas är mycket mer omfattande.

För varje liten grej jag lär mig på hästryggen kommer jag ett steg närmare mot att ta steget upp på nästa trappsteg, och jag längtar verkligen efter det där ridpasset när jag känner att "nu klaffar allt" precis som jag gjort så långa gånger med fiolen, och jag är säker på att den dagen kommer om ja bara kämpar vidare!

Vad är era erfarenheter av sådana här "platåer?"

/Vera

» Lägstanivån höjs

Hej!
Igår hoppade jag Imprezka på hoppkursen, och det var inte så att hela passet var perfekt, men jag tycker verkligen att man märker att vår, och min, lägstanivå som ekipage har höjts rejält under det här året. När vi travhoppade så kunde jag utan att tänka särskilt mycket på det sätta tillräckligt med tryck i henne för att jag när jag vänt upp mot hindret bara skulle kunna lätta i handen, komma ner i hälarna och låta henne hoppa ett lugnt och fint språng. Det var bara någon enstaka gång som jag hade för mycket eller för lite tryck vilket ledde till missförstånd eller orytm i serien.  
 
En serie var alltså det vi hoppade som huvudövning under passet även om vi ägnade rätt lång tid åt att värma upp på bågar, volter och fyrkantspår, och jag tycker verkligen att det var en bra övning för Imprezka och mig. Imprezka fick träna på att komma rätt på hinder utan särskilt mycket hjälp från mig, och hon fick även börja hoppa upp sig lite mer när sista hindret i serien började komma upp mot 1m, men varken det ena eller det andra var något stort problem, utan det var bara härligt att känna vilken härlig häst hon faktiskt är när man känner henne, och framförallt, hur ärlig hon är på hinder! Jag tror verkligen att hur bra hästen svarar på övningar där den måste tänka själv spelgar hur konsekvent man som ryttare har hållit sig ifrån att "ratta" innan hindren. En häst som är van vid att ryttaren krånglar till det knske inte förstår vad den ska göra, och därför är jag väldigt glad att Imprezka klarade av övningen så bra. Sedan kanske jag ofta gör lite för lite när jagr ider, men bättre att bygga på än att skära ned enligt mig. Det är ju svårare att lära om än att lära nytt.
 
 Själv fick jag träna på att verkligen komma ner i hälarna, att inte störa hästen i serien utan att bara vara stilla, och att verkligen vara konsekvent med att rida rakt fram efteråt, något som är lättare sagt än gjort. Det där med att komma ner i hälen och vara stilla blev som en repetition av det jag lärde mig när jag red Cheval, och jag tror aldrig att man kan repetera det tillräckligt. Hela ekipagets balans och möjlighet att i denna balans ta sig över hinder hänger på att ryttaren har en bra kroppskontroll och just, balans, och jag är väldigt nöjd över min egen utveckling på den punkten. Nu känner jag inte längre att jag hller på att flyga ur sadeln när hindren kommer upp mot 1 meter, sålänge jag kommer rätt på hindret vill säga. Min "balanströskel", om man kan kalla det det, har helt enkelt flyttats upp en bit, och det är riktigt häftigt för mig som hoppryttare att inse.
 
Jag ser verkligen fram emot nästa hoppass, oavsett om det blir på onsdag eller fredag för att få möjlighet att träna vidare på de här sakerna!
 
 
Jag har exempelvis blivit bättre på att hålla knät intill sadeln och kan därmed lättare undvika rotationen av skänkeln som blir på den här bilden, något som också förbättrat min balans. 
/Vera
 
 

» Jag har bevisat det, för mig själv!

Det är nu det händer. Det är nu jag på riktigt stiger över den där självförtroendetröskeln som jag stått och stampat vid så länge. Inom loppet av en vecka har jag hoppat de två ponnyerna i stallet som jag varit riktigt rädd för att hoppa, Kalle och Magnolia, och jag har gjort det bra. Ni som sett mig göra det kanske inte ser det som något speciellt, men jag har bevisat för mig själv att jag kan! Jag kan sitta upp på vilken häst som helst i stallet och lita på vad min ridkänsla säger är mig, och jag kan rida ett riktigt bra ridpass.

För mig är det här en rikigt stor vinst för mitt självförtroende, och jag tror att "from now on, it can only get better."

En häst jag aldrig ridit innan, som jag genomförde en riktigt bra hoppträning på!
/Vera



» Äntligen hoppning!

Hej!
Igår åkte jag ut till Fredrik för första gången på ett par veckor för att hoppträna, och det var ingen mindre än Rêve du Cheval som fick bli min kompanjon för dagen! Lite nervöst var det allt innan då de sa att hon gått väldigt olika beroende på vem som suttit på, men det gick faktiskt riktigt bra.
 
I början hade jag lite svårt att hitta knapparna och det blev lte springigt och lite av och på, men jag frösökte bara vara så mjuk som möjligt och det blev bättre och bättre allt efetrsom framridningen gick. Sedan började vi rida lte cavalettiserer och lite tarvhoppning, och där måste jag ändå säga att jagf cik en rätt bra känsla, trots att jag ibland hade lite svårt att lugna henne inför hinder haha. Speciellt efetr hinden märkte men verkligen vilket jäkla tryck det är i ponnyn, och det i positiv bemärkelse. Hon verkar tycka att det är så himla roligt!
 
Jag fick i alla fall träna min egen balans lite då jag märkte att det är väldigt viktigt att komma ner i hälarna när man hoppar henne för att det ska bli lugnt och harmoniskt. Jag har en vido där jag fick till det, och en där jag inte fick det, och jag tycker att man ser en ganska stor skillnad, den kändes i alla fall. Tyvär fick pappa inte den sista rundan på film, då vi hoppade serien med alla hinder och lte högre. Det var verkligen en härlig känsla, för då hade jag börjat förstå hur jag skulle rida. Men ni får hålla tillgodo med de filmer som finns helt enkelt.
 
Fredrik verkade nöjd med oss som ekipage så vi får se om jag får sitta upp någon mer gång,jag hoppas det.
 
Här kommer jag inte ner i hälarna riktigt och jag låter henne dessutom gå iväg i galopp innan serien, sprången blir mycket mer stressade och det går alldeles för fort.
 
Här kommer jag ner i hälarna och sitter lugnt och stabilt, och då blir det mycket bättre.
 

Ser ni någon skillnad?