Dagens pass var i alla fall på Daina, och även fast jag fortfarande inte kan sitta ner i hennes trav överhuvudtaget så fanns det mycket som var bra och det var ett väldigt roligt pass. För det första så var hon inte alls lika stressad i igångsättningarna till trav som on var förra gången jag red henne, idag var hon snarare lite seg, men det berodde nog mycket på att hon var lite irriterad på den lösa gummisnodden som Tessan satt på. Jag kan inte galoppera bra på henne, det blir liksom kortslutning i hjärnan eftersom jag först knappt kan göra en acceptabel galoppfattning och sedan måste kämpa för att inte rida in i nästa häst. Nej, det måste jag träna på.

Till de bra delarna av passet då. I traven, när jag var avslappnad och red ordentligt, så var hon superfin! Hade verkligen ett stöd i handen och kunde rida henne utan stöd från gummisnodden, det var väldigt härligt. Dessutom fick jag lära mig lite om hur man lär orutinerade hästar/unghästar att rygga, det kunde hon nämligen inte innan. Tessan petade lite försiktigt med ett spö på bogen medan hon instruerade mig så att jag gav rätt hjälper och sedan fick jag testa själv med målet att hon skulle backa ett steg och sedan direkt så fram. Och det funkade! Det må vara en väldigt liten grej men jag blev såå glad när hon tog det där lilla steget bakåt.

Nu ska jag ta med mig alla Tessans tips till tävlingen på lördag, speciellt att jag måste sträcka upp mig ordentligt men ändå sluta spänna mig som jag gör nu.

Gör något riktigt roligt i regnrusket idag, bara att sitta i soffan med en kopp varm choklad kan i alla fall få mig att känna att livet leker;).

När vi avslutade kommenterade Anna att hon tyckte att han varit fin hela passet, och det var väldigt roligt att höra eftersom jag som sagt var lite lost i början av passet. Slutsatsen av detta pass: Ett lärorikt ridpass som inte kändes bra från början men som avslutades med att jag red bättre än jag gjort på flera veckor. Galoppen kan vi dock stryka ett stort streck över, usch vad det var jobbigt och jag red inte särskilt bra heller, något att jobba på!

Nu ska jag tagga ordentligt inför dressyren på lördag genom att öva program, planera min framridning och titta på fler Ally McBeal avsnitt;).

See ya!

Igår fick jag rida Rick, en superfin liten höst som rids western till vardags. Tyvärr gick det inte lika bra som förra gången jag red honom, men det gick ändå inte dåligt på något sätt. Jag tror det är så att jag varit i en enorm utvecklingsperiod den senaste tiden och att jag nu har kommit upp till en viss nivå då det planar ut lite och jag får fortsätta jobba innan jag kommer till nästa utvecklingsperiod. Jag kan i alla fall säga att det är så otroligt utvecklande för mig att få rida hästar som är så pass reglerbara som de här, och jag är evigt tacksam till Carin och Fredrik som ger mig den här chansen. All heder till ridskolehästarna, de är fantastiska och det är de som har lärt upp mig och kommer fortsätta att göra det, men det är när jag kommer upp på en häst som Rick, som verkligen är otroligt alert pga sin utbildning som jag verkligen får veta vilken nivå jag ligger på. Vi tränade mycket på att kunna reglera galoppen, att variera mellan 5 och 6 galoppsprång mellan två bommar och sedan hinder. Jag klantade mig en del i början men sedan kom fokuset fram och jag red ordentligt. Då blev det bra. Det är så skönt att även fast det hör passet inte var det bästa någonsin, så fick jag ändå ett kvitto på att jag kan rida ihop en häst så pass mycket att vi kan komma på bommar i ett jämnt tempo, och sedan öka eller minska mellan dem. 

Jag kan, jag måste bara överföra det i all ridning.

Random bild från resan till tävlingen i söndags;).

Jag har aldrig varit en person som tittar på hundra olika tv serier, men när jag väl hittar någon som jag gillar kan jag bli helt fast. Igår när mamma och jag skulle välja film, så började vi titta på en serie som gick för några år sedan, som heter Ally McBean. Den handlar om Ally, som är jurist. Hon börjar jobba på en ny firma där hennes före detta pojkvän också visar sig jobba. Det blir självklart en massa drama när det visar sig att hans nyblivna fru, som inte vet något om deras bakgrund, också jobbar på byrån.

Jag tycker att den här serien är så himla bra. Man föngslas direkt och vill hela tiden veta vad som ska hände härnäst, bara idag har jag tittat på 3 avsnitt.. Alla som gillar romantiska serier med en hel del drama i borde definitivt kolla in den här!

   

Imorgon bitti blir det att gå upp tidigt för att åka till Fredrik för hoppträning. Det ska bli superroligt och jag är säker på att det kommer vara ett lärorikt och vettigt pass. Jag hoppas att vi får hoppa en liten bana på något högre höjd och träna extra mycket på att ha en bra och aktiv galopp genom alla övningar. Uppföljning genom ridpassinlägg kommer som vanligt!

Den här känslan vill jag ha igen!

/Vera

Nu är det dags igen. Jag sitter på bussen mot stallet gör ännu en ponnycupsmatch, dock är jag reserv den här gången. Just nu är jag så himla lycklig. Jag har underbara vänner, en familj som accepterar att jag vill tillbringa stora delar av mitt lov på hästryggen, och allt går bara så himla bra! Jag hoppas att jag får leva kvar i den här känslan ett långt tag till, åtminstone tills lovet är slut.

Jag hoppas att ni mår lika bra som jag och att ni, om ni inte gör det, ser till att göra så mycket roliga saker som möjligt under lovet!

Hej!

Idag bestämde jag mig för att jag verkligen skulle rida. Jag är inte tillräckligt duktig ännu för att det ska innebära att hästen jag rider går i form hela passet igenom, men från och med nu har jag lovat mig själv att alltid försöka mitt yttersta för att kunna göra det. Jag red Biggie och det gick bra, men det bästa var galoppfattningarna och öppnorna. När han kom så kunde han knappt fatta galopp, och länge var det så att det nästan var omöjligt att få upp honom i galopp utan att slängtrava, men idag blev det verkligen fina, luftiga galoppfattningar och det underlättar ridningen något otroligt! Dessutom kände jag för första gången någonsin att jag faktiskt kunde sitta ner någorlunda utan stigbyglar och samtidigt rida. Han gick inte fint hela tiden, men han var nästan aldrig helt lång som han kan vara och det fanns stunder när jag kände att han verkligen jobbade. Tyvärr är jag inte tillräckligt stark som ryttare för att uppehålla den ridningen, men det ska vi ändra på!

 

Det bästa av allt var nog ändå att jag var trött efter passet. Ofta har jag svårt för att bli riktigt trött av dressyrpass i grupp eftersom det är så lätt att bara "åka med", men idag kämpade jag faktiskt så gott jag kunde, och dte känns bra. Nu ska jag överföra den kämparglöden på alla hästar jag rider dressyr på, för i hoppningen finns den redan, och så är mitt mål att ett år från idag, kunna säga att jag kan sitta upp på vilken häst i stallet som helst, och rida ett dressyrpass där jag verkligen kämpar, där jag verkligen försöker rida hästen efter min bästa förmåga. Det är mitt mål.

 

Hej!

Här kommer filmen från igår. Jag är som sagt otroligt nöjd med både mig och ponnyn, trots att jag ser ut som en halv jätte på den haha. Dessutom missade pappa starten(den ljusblåa oxern) så det var lite synd, men annars tycker jag att man ser väldigt tydligt vad som händer.

Dela gärna med er av era synpunkter och tips!

 

/Vera

Hej!

Idag gick min första ponnycupmatch någonsin av stapeln och den var dessutom i hoppning, så självklart var det lite pirrigt. Jag fick rida en pytteliten B ponny valacksom heter Winston, han var jättemysig och rolig men som sagt väldigt liten(ca 123cm hög)så det kändes nästan lite taskigt att sitta på honom. Man kände dock att han var otroligt välriden efetrsom han automatiskt sökte sig "framåt nedåt" och gjorde superfina galoppfattningar. han var även extremt lik Jasmine i hoppningen med lite osäkerhet vilket gjorde att jag som ryttare kände mig väldigt trygg. Pirret som jag kände imorse gick över helt närjag såg hur snäll han var med ryttaren innan mig, och det var så sjukt skönt!

Vi gick in och red en felfri runda med en bra könsla, dock var jag lite slarvig med vägarna och ytterhjälperna emellanåt vilket gorde att vi fick en sväng som var lite snäv, men inget som var farligt eller obehagligt på något sätt. Förvånansvärt nog så blev jag tvåa totalt när de tittade på vilka som varit närmast idealtiden och jag blev extra förvpnad när jag fick veta att den som vunnit och alltså kommit närmast idealtiden var en het D ponny, och jag och Winston var bara 0,7 s långsammare. Tänk då vilket friskt tempo vi hade haha! Det var även något som Angelica påpekade, att vårat tempo överlag ha blivit såå mycket bättre. Förut var DJRKs problem att vi red för långamt när vi hoppade, men vi börjar verkligen förbättra oss på den punkten vilket är såå roligt och framförallt bra. Här är en väldigt fin bild från dagens hoppning. Ponnyn är verkligen hur söt som helst! Film kommer imorgon när jag har laddat upp den;):

/Vera

 

 

Hej!

Nu börjar det pirra lite i magen hos mig inför uppgiften som nalkas. Det ska bli superkul och än så länge är min nervositet inom kontroll, men jag hopas verkligen att jag får en snäll häst och att allt flyter på utan större missöden. Det är väl bra på ett sätt att komma till ett ställe där man inte har en aning om någonting. När ryttare från andra klubbar kommer till DJRk så vet ju jag, "Den hästen är sådär och den är såhär", men nu vet jag ingenting förutom det jag läst på deras hemsida, och det verkar bara vara positivt. Därför ska jag göra allt i min makt för att bara ta det lugnt, sätta mig på hästen, och rida efter min bästa förmåga. Sedan får vi se hur långt det räcker!

Igår på hoppspcielan så tränade vi på en del kluriga svängar vilket gick bra även om Jasmine var jättetrött, så styrningen är bra och uppfräschad haha!

Uppdatering om resultat osv kommer senare!

Idag fick jag det svart på vitt. 

1. Det är SVÅRT att sätta sig upp på Jasmine "någon gång ibland" och rida bra. Idag fick jag kämpa dom en galning vara för att få henne att gå ut i hörnen och trots att jag förstod vad jag skulle göra så kom vi aldrig till en punkt där det riktigt släppte. Vi red igenom LB:1 två gånger och ska jag vara ärlig så fick jag ingen bra känsla förutom i galoppen. Jag rider så mycket bättre i galopp. Om jag skulle a sådan tur att jag faktiskt får Jasmine i dressyr på KM, så finns det en ENDA sak som jag kommer att folusera på under framridningen, och det är att hon ska gå ut genom hörnen. Det låter enkelt, men med en häst som tyvärr har blivit stel på grund av mycket nybörjarlektiover så gör det hela skillnaden. När hon lyssnar på MINA hjälper i alla gångarter så kommer de flesta problemen vi kämpar med att släppa och då går det bra!

nu taggar vi lördag!!

/Vera

Hej!

Imorse fick jag ett meddelande från Angelica där det stod att jag antagligen kommer att få tävla B ponny på lördag. Herregud vad glad jag blev haha! Självklart vet jag att jag egentligen är förstor för B ponny efetrsom de bara är mellan typ 115-130 cm, men det känns så himla roligt att studsa runt på en liten fluffboll som är lite hyper och älskar att hoppa. Dessutom är det inte så långt till marken om något skulle gå snett haha... Om jag tåvlar B ponny så kommer det bli 60cm. Det är absolut inte högt, men det är ändå en riktig klass i tävlingssammanhang, och det är den höjden som jag kommer tävla på klubbtävlingarna på Jasmine under året, så det känns ju taktiskt smart att börja på en storlek mindre ponny eftersom hindren då kommer kännas löjligt små när jag komme rupp på Jasmine. Kort sagt är jag otroligt taggad, något nervös men framförallt väldigt förväntansfull!

 

Hej!

Nu sitter jag här hemma och laddar om efter en intensiv morgon av ledlektioner inför hoppkursen ikväll. Förutsättningarna kunde dock vara bättre. Jag har antagligen lyckats ställa ifrån mig mina ridskor och chaps någonstans i trapphuset varifrån de sedan har försvunnit. I onsdags löste jag det genom att jag fick låna ett par ridskor, och den här veckan, när jag ska både rida mycket och tävla, har ester varit så otroligt snäll och ånat ut sina stövlar till mig, och vi har samma storlek! Asså hur kan man vara så schysst?! det ska i alla fall bli väldigt roligt att hoppa ikväll, som vanligt, och jag ska göra mitt bästa för att det ska gå bra. Dessutom försöker jag mentalt förbereda mig inför lördag när jag ska tävla ponnycupen. Jag måste försöka förbereda mig inför känslan av att inte veta vart någonting är, hur man ska göra eller hur hästen ska ridas. Jag får köra på känsla helt enkelt och kanske blir det superbra, kanske inte.

 

Det som är bra med att tävla borta första gången är nog ändå att man inte har så höga krav på sig själv. Om jag till exempel skulle gå in i en hemmamatch och få fyra fel på jasmine med en urdålig känsla, så skulle jag vara såå himla arg på mig själv. Om det skulle hända på en bortamatch så visst, jag skulle vara arg på mig själv, men känslan av "det måste gå bra" finns inte där på samma sätt. jag ska gå in i den här utmaningen med en känsla av att jag ska lära mig, inte kunna, så får vi se hur långt det räcker!

 

Hej!

igår var jag hos fredrik och hoppade Rick, en quarterhäst som är såå mysig. Jag kan inte säga att jag red särskilt bra i markarbetet eftersom jag inte kunde sitta ner i traven överhuvudtaget, men hoppningen var såå härlig. Han är ganska grön inom hoppning och har, som Fredrik sa, "precis lärt sig att suga tag i hindren." Ehmm...det kan man säga att han gjorde haha. Fick verkligen hålla i honom ibland men när jag pratade med honom och bara var lugn så gick det bra. Men det häftigaste var hans språng. Eftersom han inte är så van så överhoppar han en del, men han hoppar ändå otrligt fint, så där sitter jag medans det känns som att vi bokstavligt talat flyger! det är sdan otrolig skillnad från ponnyer som jag brukar hoppa i meningen att han verkligen hoppar med ryggen, det ser ni ju på bilden. Bilden nedan är dessutom min absoluta favorit av de som togs. Jag hade varit lite sen med eftergiften i de andra sprången och betsämde mig för att överdriva eftersom jag inte ville dra honom i munnen av misstag när han hoppade så fint, och så lyckades pappa fånga just det ögonblicket!

Jag är väldigt glad just nu och längtar som en galning till nästa lördag när jag ska få hoppa för fredrik igen, fast på Jasmine.

 

Idag är jag såå lycklig! Vi hoppade en liten miniana innehålland een 5,5.a och två lite tighta svängar ur hörn. redan från början var jassan väldigt pigg och arbetsvillig och galoppfattningarna, som förut var jobbiga eftersom hon ville springa in i dem, är nu luftiga och med framåtsug i, så skönt och roligt! jag tycker verkligen att jag lyckades med dagens mål, att ha tyngden i fötterna, och det var något jag tänkte på konsant hela passet. det gjorde verkligen sprången mycket trevligare och jag kände att min hoppsits blev tusen gånger bättre än den brukar vara, jag satt närmare sadeln och kunde följa med med handen trots stora språng, och det är jag säker på har att göra med just tyngden i fötterna.

 

Till dagens highlight då. Efter två stopp på en 70cm oxer så kom vi över, och sedan höjdes den upp ännu lite till. Den låg då på 80cm, och vi kom över! Med ett väldigt härligt språng dessutom. det var så himla härligt att flyga genom luften och sedan landa och inse att "ja, vi klarade det". En miljard klappar och godis till duktiga ponnyn. Det känns väldigt bra inför 60cm debuten på KM nu!

Synd bara att de som fotade inte var kvar när vi hoppade det högsta, men jag får leva på känslan. Jag är så himla glad just nu och framförallt ännu mer peppad inför morgondagens hoppning hos Fredrik!

Sitter på bussen mot stallet nu. Det är ju hoppspecialvecka, woopwoop! Dessutom ska jag ut till Fredrok imorgon så det blir en riktigt rolig helg, trots öppet hus som innebär skola även imorgon. 

 

Målet för idag är att jag ska få balansen i fötterna så att jag blir stabilare i sprången och självklart fortsätta att jobba på att få bort tveksamheten som uppstår när det kommer kombinationer osv. Om jag bara rider som jag ska och är självsäker så kommer hon hoppa utifrån sina förutsättningar och det är dags att ja inser det nu! By the way, hur mysigt är det inte att rida på hösten med alla mysiga star lav som finns? Supermysigt tycker jag i alla fall!

 

En en sak som dock är jobbig med hösten är att man så lätt drar på sig småförkylningar, och när man håller på med en så pass fysisk aktivitet som jag så är det inte önskvärt att få en hostattack mitt i ett ridpass, även om man i övrigt mår bra. Därför blir läkerål halstabletter min räddare i nöden haha!

Idag tog jag nog hem priset för mest förvirrade och disporienterade person haha! Först tig jag fel buss frön skolan så jag hamnade helt fel, sedan missade jag tunnelbanan jag skulle ta eftersom jag var osäker på om det var den jag skulle ta. När jag väl kom fram till Sergels torg, där jag skulle leta upp 69:ans hållplats så hamnade jag på FEL SIDA av torget och missade bussen pga detta. Asså herregud, hur dåligt lokalsinne för man ha? Nu sitter jg i alla fall på rätt buss och typ hungrar ihjäl. Är snart framme dock så då blir det lite mat innan ridlektionen!

Har ni lätt eller svårt för att hitta där ni bor?

/Vera