Hej!

Idag hoppade jag Cheval för Fredrk och det var så roligt! Ärligt talat börjar jag bli lite rädd för när nästa pass som går "dåligt" kommer komma, för någon gång kommer det ju, men de senaste hoppträningarna har det bara känts bättre och bättre. det är väl bara att se till att njuta av det sålänge det varar helt enkelt, och tänka att nästa gång jag stöter på problem, så är det för att jag står inför ett nytt trappsteg som kommer ta mig ännu högre upp i utvecklingstrappan än det jag just passerat!

 

Under framridningen har vi börjat göra så att jag rider fram lite lätt i skritt trav och galopp och fokuserar på att få henne alert och kvick för skänkeln. Sedan hoppar Fredrik upp för att "tänja lite på gränserna" och kräva den grad av bakbensaktivitet och samling som jag har lite svårt att hitta på henne själv. När han gjort det så får jag hoppa upp och leta efter samma känsla medan han instruerar mig i vad hur jag ska tänka och vad jag ska fokusera på. Några exempel på det jag övar på är att ha lika mycket stöd på båda tyglarna, även när jag ställer henne på volten, och på att komma ner i sadeln lite mer i galoppen och hitta koordinationen mellan ställande och mothållande hjälper, och därmed kunna hitta mer samling. Det här arbetet tycker jag fungerar super och ger mycket, då jag får lära mig vilken känsla det är jag letar efter, och Cheval dessutom utvecklas lite varje pass genom att Fredrik rider på henne. En win, win situation helt enkelt!

 

När det här jobbet var färdigt började jag hoppa fram, idag på volt. Det svåra för mig var att behålla ställningen och att se det böjda spåret hela vägen fram till hindret, jag vill gärna rakrikta lite för tidigt vilket gör att volten blir oval. Ställningen är något jag jobbar med att hitta varje gång jag rider henne och det går bättre och bättre, men vägen mot hindret korrigerade jag ganska snabbt. På slutet, när ajg börjat hitta mitt voltspår, rätt rytm, tryck i galoppen osv, så höjdes hindret upp lite så att det låg på ca 1.05, och det språnget gav en himla härlig känsla. Det är superhäftigt när man hittra det där mellanläget där trycket finns där, men galoppsprångens takt och rytm förblir lugn, man håller blicken bortanför hindret och har en stabil sits i språnget. Jag börjar hitta det mer och mer på Cheval nu och det är verkligen superkul!   

 

Efter uppvärmningen och framhoppningen hoppade jag igenom två banor. En längre med lite lägre hinder, ca 80-85, och en kortare med högre hinder. TYVÄRR blev det något konstigt när pappa filmade den första rundan, så den videon fastnade inte i kameran.. :(. Hade varit himla kul att se då jag had en superbra känsla, men det är sådant som händer! Den rundan innehöll i alla fall en sorts "serpentinväg" över de tre första hindren, en oxer med en distans till en trekombination och sedan en ditans till ett räcke. edan var det ett hinder som hoppades rätt över ridbanan, ett som stod längs med medellinjen vid kortsidan, och en distans med fem galoppsprång mellan två oxrar längs långsidan. Alt som allt 10 hinder, 13 språng. Det jag är nöjd med i den här rundan är:

 

1. Min förmåga att behålla koncentraionen genom hela banan.

 

2. Att jag behöll en bra galopp och rytm genom de olika passagerna.

 

3. Att jag var cool men ändå bestämd och balanserad i trekombinationen, vilket jag aldrig har hoppat med henne förut.

 

Det jag kunde gjort bättre var detta:

 

1. Jag dkulle haft mer tryck mot vattenmattan(hindret rätt över ridbanan).

 

2. Jag skulle hållt i henne lite mer på distansen mellan oxrarna då 6 galoppsprång, normala 5, blev lite tight. 

 

Nu till den rundan som faktiskt finns på film. Den här banan var som sagt mycket enklare då Fredrik, smart nog, inte vill att hans hästar hoppar högt i trekombinatiner i början. Blir hästen skrämd i en kombination sätter det ofta djupa spår, och Cheval hade varit riktigt fin på kombinationen innan, så jag tycker verkligen att det är ett sunt tankesätt som jag ska ta efter om jag skaffar häst någon gång.

 

Banan börjar i alla fall på de två oxrarna med  galoppsprång emellan. Den här gpngen hoppade jag em från andra hållet gentemot första banan, för att uppförsbacken skulle hjälpa mig lite med att få in rätt antal galoppsprång. Även om vi kom in lite nära på första hindret så svarade hon fram fort och distansen löste sig bra. Efter dessa två hnder fortsätter den upp på det rödvita hindret som vi även hoppade fram på, nu högre än det var i den första banan, ca 1.05. Där är det lite svårt att se vad som egentligen händer. Som jag upplevde det så kom vi lite stprt, och jag v¨gade inte riktigt sitta kvar och vänta på hindret, och därför "sprattlade" Cheval iväg lite.  Fortsätter rätt över på vattenmattan där jag nu tagit åt mig kritiken jag fått i den första rundan och rider på lite större vilket resulterar i ett fint språng. Det trycket behövs ju också när det blir lite högre. Tillslut fortsätter jag runt hela banan och hoppar det grönvita räcket som står lite diagonalt från kortsidan.

 

Just nu är det riktigt roligt att hoppa Cheval. Jag har kämpat och kämpat och kämpat för att förstå hur jag ska rida henne, hur jag ska var följsam och inramande, finkänslig och betsämd på samma gång, och nu har det äntligen släppt, jag har äntlgen förstått! Vi börjar bli ett team, och nu brjar det roliga, att utveckla både henne och mig, så att hon blir ännu mer stabil och så tt jag kan stya runt ännu störra utmaningar, ännu svårare banor snart. Utvecklingen i markarbetet ska även bli intressant att följa, jag trro att både jag och hon kan göra en minst lika häftig resa där!

/Vera