Hej!

Igår var jag alltså ute hos Fredrik för att hoppträna på Cheval, försöker ju rida där ute så mycket som möjligt nu under sommaren när jag inte har några läxor eller anat att tänka på. I alla fall så känns det verkligen som att både hon och jag har tagit ett riktigt stort steg framåt i vår utveckling de senaste månaderna! Jag ska förklara mer exakt vad jag menar.

 

För det första så känner jag Cheval ganska bra nu, jag har ju ridit henne regelbundet i över 8 månaders tid. Jag vet exakt hur mycket jag behöver ta tillbaka för att få in x antal galoppsprång när hon känns på ett visst sätt, och exakt hur mycet skänkel som behövs för att hjälpa till när avstånden inte blir rätt/hon står emot innan hindren. Hon, å andra sidan, har blivit så otroligt mycket mer stabil och härlig att sitta på. Igår hoppade vi en bom.hinder-bom övning som kom gansla tajt ur sväng, och även om hon inte var helt framför skänkeln och jag inte red helt perfekt alla gånger, så studsade hon lugnt och utan vidare över dryga 1.10 i den övningen! Jag känner mig mycket tryggare i när hon ska hoppa av och att hon är med på noterna nu än vad jag gjorde för några månader sedan. 

 

En annan sak som jag fick lära mig igår är att jag inte bnehöver få panik om hon inte är helt framför skänkeln från början, för det kan bli bra ändå. Visst ska det vara målet, men sålänge hon fortsätter sköta sig så bra som hon gör nu så kan jag bara rida på utifrån min bästa förmåga, och lite på att framåtbjudningen kommer när hindrena kommer upp och vi kommer igång.

 

Även hennes språngkurva känns mycket lugnare och bättre, och då är jag verkliegn ingen expert på sådant. Men känslan är liksom inte längre att hon hoppar för mycket uppåt, utan det känns som att hon ar mer tid på sig och har mer ett "lugnt tryck" i sin språngkurva. Det kände jag väldigt tydligt när vi hoppade en serie där hon enkelt fick plats emellan hindren utan att det blev stressigt eller "studsigt" men att hon samtidigt tog sig över hindren med tryck i sprången, härlig känsla!

 

Något jag dock har väldigt svårt för är att rida rakt på diagonala linjer. Vi gjorde det som en övning där linjerna blev tvärare och tvärare och man var tvungen att akta sig för att inte rida på någon bom, och jag kan räkna på en hand de gånger jag lyckades göra rätt. det är så svårt att hålla reda på linje, tryck, rakhet i hästen, ens egna position och att inte vika sig i överlivet innan hindret, puuh! det är något jag får jobba på helt enkelt!

 

På slutet hoppade jag igenom en liten bana med en lite högre oxer och ett räcke som första två hinder, en vattenmatta och två distanser på slutet, och där kände jag verkligen hur säker hon börjar bli. Jag kände ingen oro för att hon skulle tveka på höjden och hon stod inte emot alls på de högre hindren. det enda hon tyckte var läbbigt var sista hindret som var en mur som hon aldrig sett förut, men den skulle hon ha hoppat på första försöket om jag ridit ordentligt, vilket jag gjorde sedan.

 

Det jag vill säga med det här inlägget är att det är otroligt roligt och motiverande att se utvecklingen som man gör med en häst. Min resa med Cheval började med att jag satt gråtfärdig under nästan varje ridpass och knappt kunde galoppera, till att jag nu tycker att det är superkul att hoppa henne, och känner att hon gör det också!

 

Tyvärr finns det ingen video från det här passet då pappa inte var med, men mästa gång han är det ska jag lägga upp de första och den senaste videon på oss och skriva ett slags "utvärderingsinlägg" om dessa 8 månader!

 

Söta häst!