Hej!

Igår hoppade jag Imprezka på hoppkursen, och det var inte så att hela passet var perfekt, men jag tycker verkligen att man märker att vår, och min, lägstanivå som ekipage har höjts rejält under det här året. När vi travhoppade så kunde jag utan att tänka särskilt mycket på det sätta tillräckligt med tryck i henne för att jag när jag vänt upp mot hindret bara skulle kunna lätta i handen, komma ner i hälarna och låta henne hoppa ett lugnt och fint språng. Det var bara någon enstaka gång som jag hade för mycket eller för lite tryck vilket ledde till missförstånd eller orytm i serien.  

 

En serie var alltså det vi hoppade som huvudövning under passet även om vi ägnade rätt lång tid åt att värma upp på bågar, volter och fyrkantspår, och jag tycker verkligen att det var en bra övning för Imprezka och mig. Imprezka fick träna på att komma rätt på hinder utan särskilt mycket hjälp från mig, och hon fick även börja hoppa upp sig lite mer när sista hindret i serien började komma upp mot 1m, men varken det ena eller det andra var något stort problem, utan det var bara härligt att känna vilken härlig häst hon faktiskt är när man känner henne, och framförallt, hur ärlig hon är på hinder! Jag tror verkligen att hur bra hästen svarar på övningar där den måste tänka själv spelgar hur konsekvent man som ryttare har hållit sig ifrån att "ratta" innan hindren. En häst som är van vid att ryttaren krånglar till det knske inte förstår vad den ska göra, och därför är jag väldigt glad att Imprezka klarade av övningen så bra. Sedan kanske jag ofta gör lite för lite när jagr ider, men bättre att bygga på än att skära ned enligt mig. Det är ju svårare att lära om än att lära nytt.

 

 Själv fick jag träna på att verkligen komma ner i hälarna, att inte störa hästen i serien utan att bara vara stilla, och att verkligen vara konsekvent med att rida rakt fram efteråt, något som är lättare sagt än gjort. Det där med att komma ner i hälen och vara stilla blev som en repetition av det jag lärde mig när jag red Cheval, och jag tror aldrig att man kan repetera det tillräckligt. Hela ekipagets balans och möjlighet att i denna balans ta sig över hinder hänger på att ryttaren har en bra kroppskontroll och just, balans, och jag är väldigt nöjd över min egen utveckling på den punkten. Nu känner jag inte längre att jag hller på att flyga ur sadeln när hindren kommer upp mot 1 meter, sålänge jag kommer rätt på hindret vill säga. Min "balanströskel", om man kan kalla det det, har helt enkelt flyttats upp en bit, och det är riktigt häftigt för mig som hoppryttare att inse.

 

Jag ser verkligen fram emot nästa hoppass, oavsett om det blir på onsdag eller fredag för att få möjlighet att träna vidare på de här sakerna!