Det är nu det händer. Det är nu jag på riktigt stiger över den där självförtroendetröskeln som jag stått och stampat vid så länge. Inom loppet av en vecka har jag hoppat de två ponnyerna i stallet som jag varit riktigt rädd för att hoppa, Kalle och Magnolia, och jag har gjort det bra. Ni som sett mig göra det kanske inte ser det som något speciellt, men jag har bevisat för mig själv att jag kan! Jag kan sitta upp på vilken häst som helst i stallet och lita på vad min ridkänsla säger är mig, och jag kan rida ett riktigt bra ridpass.