Så tänk på att planera noggrant och göra klart den där läxan tidigt istället för att skjuta upp den, för känslan när man inser att man har tid att göra vad man vill i en hel dag för att man har gjort klart allt annat är oslagbar. Och ge även er själva lediga dagar ibland, även när ni har mycket att göra. Det har alltid funkat bra för mig och jag har insett att mms behöver andas någon dag i veckan för att kunna prestera bra när arbetsbelastningen är tung.

Hur tänker ni om det här?

Ver

Hej!

Förra lördagen hoppade jag ju som sagt Imprezka för Lotta, och som tur var knäpptes några riktigt fina bilder. Jag har börjat fundera på att se om jag kan hitta någon som kan hjälp mig att sätta ihop en ny header samt fixa så att jag kan ändra min presentation, båda är ju lite gamla och gäller inte just nu haha. Det är ju lite krångligt eftersom jag själv gett upp tanken på att försöka lära mig att koda efter några misslyckade försök, och det gör ju självklart att jag inte kan byta header och design lika ofta som andra bloggare kan. Har en idé på att ha en lite lugnare bild som togs igår när jag stod och myste med en häst i stallgången, och en av de nedan när jag hoppar för att få in hoppsidan i mitt hästintresse. Vad tror ni skulle bli snyggast?

 

 

 

Hej!

Idag var jag hos Fredrik och hoppade och det var verkligen superroligt! Jag vet inte vad jag skulle göra utan hästarna och ridningen för jag blir verkligen bara så lycklig utav det, helt fantastiskt.

 

Idag fick jag sitta upp på Lordi, en häst som Fredrik har under utbildning och som var den han tävlade när jag var med och hjälpte till. Det var väldigt mycket häst att rida när vi skulle träna på att korta hästarna på distanserna eftersom han inte har tränat så mycket på det, men efter ett tag fick vi till det och i övrigt var han verkligen superfin. Han är verkligen en sådan där häst som hoppar (nästan) oavsett läge, långt ifrån eller nära, och gör det bra också. Vi hoppade på gräsbanan precis som i onsdags och det är så härligt. Hästarna blir glada, man känner vinden fläkta och man har hur mycket plats som helst att röra sig på, lite skillnad från 20x40 ridhuset på Djurgården haha!

 

Under ridpasset tränade vi mycket på distanser och på att komma på rätt antal galoppsprång, men även på att variera antalet. Vi hoppade "vattenmatta-linjen" som ni ser på filmen med ett språng mer än det skulle vara till att börja med, vilket blev 7 mellan första och andra hindret och 6 mellan det andra och det tredeje, för att sedan gå på normala 6 och 5 galoppsprång. Det var säkert mycket pga hästens vägvinnande galopp, men idag kände jag verkligen att jag hade koll på hur jag skulle rida för att få in rätt antal galoppsprång, och när jag hoppade banan som ni ser på filmen så blev faktiskt alla distanser rätt, och det brukar jag inte lyckas med haha! Nej, trots att det ser ut som att jag mest studsar runt på minihinder så är nog det här ett av de hårdaste och mest lärorika passen jag någonsin ridit. Jag var verkligen tvungen att vara med i tanken hela tiden, men kunde inte sätta mig ner och falla tillbaka i den passiva ridningen jag ibland hamnar i, eftersom Fredrik hade instruerat mig att jag skulle stå i lätt sits genom hela banan. Verkligen lärorikt och riktigt roligt, men jag kan säga att jag var rejält svettig efteråt haha!

 

Lordi är en riktigt fin häst som jag hoppas får rida igen och pga det här ridpasset har min motivation för hoppningen överhuvudtaget stigit med ungefär 100 snäpp!

 

 

/Vera

Jag har börjat förstå vad hoppning handlar om. Det handlar inte om att svetta sig igenom snäva svängar och hinder som är på tok förhöga för hästen och ryttaren, det handlar om att göra hindren och svängara lagom höga och svåra. har man förberett både sig själv och hästen på bästa sätt så blir det inte svårt, helt enkelt.

 

det var Lotta Knutsson och inte fredrik som höll i gårdagens tärning, och till en början var jag lite ebsviken över det, tills träningen började vill säga. Hon pratar väldigt mycket om att man ska ha tyngden i fötterna och förklarade även väldigt väl varför. Om man har tyngden i fötterna och inte i sätet, så  har man en låg tyngdpunkt och en bra balans och kommer därför inte att flyga av om hästen busar eller hoppar stort. Har man däremot tyngden i sätet så att man kniper åt med knäna och släpper i fötterna, vad händer då när man försöker stå upp för att hoppa ett hinder? Jo, man kommer i obalans och trillar i värsta fall av. Jag försökte verkligen tänka på att ha tyngden i fötterna genom hela passet, men sådant tar lång tid att lära in när man är van vid något annat. Under de sprången då jag faktiskt gjorde rätt, så kände jag dock en väldigt stor skillnad.

 

Vi hoppade en bana på slutet av ridpasset, som bestod av 7 hinder, där det ingick två olika långa distanser, två diagonaler och ett hinder på volt. Jag kände att Imprezka verkligen kom till sin rätt på utebanan då hon blev lite mer taggad än vad hon brukar vara inomhus och därmed fick igång "motorn" mer. När den är igång blir det 100 gnger lättare att komma på hinder, och hon hade även inga som helst problem att räcka fram på distanserna. Det bådar gott inför tävlingarna! Något annat som bådar gott inför tävlingarna är att jag med den nya kunskapen och träningen jag fått har fått mycket större självförtroende vad gäller att hoppa lite större hinder. När jag kände att det var så lätt att komma på hinder som det var idag så kändes banan på 80cm-1 meter som jag hoppade som ingenting. Jag trodde verkligen att den distansen där räcket in låg på 1m och oxern ut på 90cm låg på 80cm, och tyckte inte attd et på något sätt var obehagligt att hoppa, skönt! Det känns nästan lite tråkigt att jag bara ska hoppa 70cm på tävlingarna, även om det såklart är bättre att hoppa för lågt än för högt.  jag tycker inte allas att det känns orimligt att anta att jag och Imprezka kommer vara redo för att hoppa banor på 1 meter om mindre än ett år, så bra kändes det igår. Jag tror dock också att det blir mycket lättare när man är på utebanan och har mer plats att röra sig på, men vi lär oss snart att rida bra inne också;).

 

 

 

 

 

Jag känner att jag bloggar väldigt oregelbundet, men mina trogna, om än få, läsare hänger i, tack!

Under tiden som gått har jag ridit 4 gånger och ska rida en gång till imorgon, men har även haft mycket att förbereda mig inför i skolan så det har inte blivit att jag har bloggat. Kan pass apå att återge ridpassen lite snabbt.

 

Överlag var detta ett riktigt bar ridpass även om jag är lite sur över mina egna ryttarmissar. Det var maskeradhoppning eftersom det var sista officiella hoppspecialsgången(vi ska rida en gång till på frisern nästa vecka), och vi hoppade en bana. Bobby var taggad och skötte sig riktigt bra, skuttade över en bana på mellan 80-95 cm, verkligen häftigt. Jag blev inte "höjdrädd" en ändå gång och blev nästintill chockad när jag såg att det högsta hindret legat på 95cm haha. det var en grind som krånglade till det hela. vi hade hoppat den perfekt flera gånger under framhoppningen, men när den höjdes upp lite samt att all musik etc kom med i bilden så ville Bobby inte riktigt, och då tog jag inte fram Jasmineridningen tillräckligt fort för att övertyga honom. Ca fyra stopp blev det här:(.  Förrutom detta lilla missöde gick banan verkligen superbra, Bobby hoppade kombinationen utan att tveka och gjorde sitt bästa på distanserna som jag vet att han hade klarat perfekt om jag stöttat honom lite mer. Men herregud vad den ponnyn har utvecklats alltså, byter galopp efter nästan varje hinder och hoppar utan att blinka!

 

Jag red Novella för att hon behövde gå. hade väl lite höga förväntningar med tanke på atthon inte gått på några dagar och jag inte hade förutsättningar för att kunna gasa p som jag gjorde på Magnus lektion. Hon var allmänt bråkig pga överskottsenergin, på slutet hittade jag dock en väldigt fin känsla och vi samarbetade med varandra på ett bra sätt. Det där är en ponny som verklogen måste gå varje dag, annars blir hon inte rolig att rida haha!

 

Hoppade Alban för första gången på 2 år. Det var roligt, han livar upp som ett barn på julafton när han får hinder framför fötterna haha, riktigt pigg blir han;). Vi hoppade en enkel bana evighetsbana med hinder på korta och lpnga diagonaler och det gick bra, han hoppade fint även om min sits blev lite knas ibland. Inget komplicerat liksom. Han blev dock väldigt fin i formen på slutet av passet när han var lite taggad, kanske ska ställa in lite hinder under nästa dressyrpass för att få igång honom ordentligt ;)?

 

Jag hoppade Rick hos Fredrik och det var ett pass med väldigt svängrum mellan bra och dåligt. I böran hade jag tycligen glömt bort hur man svängde när vi skulle hoppa på volt, för det gick inte särksilt bra till en början, men Rick var väldigt fin och lyssnade bra på mig. Vi tränade mycket på att rida an mot hindret i lite lätt sits och bara hitta rytmen och balansen. det var när vi hoppade en distans som jag fick min största "aha-upplevelse." När jag lättade lite ur sadeln så blev det svårare för mig att börja gunga osv om jag gärna gör när jag ska bromsa, och då blev min avståndsbedömning genast otroligt mycket bättre. redan 4-5 galoppsprång innan kunde jag känna att "om jag tar en förhållning nu kommer vi perfekt på första hindret", och sedan också genomföra det. Riktigt härlig känsla faktiskt som även gjorde att en stor del av min nervositet inför att komma fel på hinder släppte. Sedan är det en annan femma att Rick hoppar så stort på oxrarna att jag nästn ramlar av haha, men det problemet får vi ta itu med under nästa ridpass!

 

Imorgon är det hoppning för Fredrik på Imprezka som gäller och jag hoppas på ett givande pass som helst innehåller kombinationer av något slag. Innan detta är det fixardag på anläggningen så det blir en lång stalldag, välbehövligt efter det stora fokus på skolan som funnits under de senaste veckorna:).

/Vera

 

 

 

Jag valde sist och fick Lullaby, kanske inte den jag hade önskat mig högst av allt, men jag tycker ändå att jag red bra större delen av passet, speciellt i de senare galopperna och traven.

Hos Fredrik hoppade jag Ricknsom jag tycker mycket om, och det gick bra. Vi hoppade en distans på 5 galoppsprång där vi varierade mellan 5 och 6, och det gick superbra. Sedan hoppade vi även en kombination som Rick klarade av med bravur.

När vi sedan skulle hoppa banan blev det lite kortslutning i hjärnan på mig, i kombination med att Rick började bli trött. Detta resulterade i ett svanhopp på en oxer och dålig anridning till kombinationen, men resten av banan gick super. Vi fick ta om oxern sedan när den var lite smalare och då funkade det. 

Jag har kommit fram till att jag måste sluta tro att allt är så himla komplicerat i hoppning. På Bobby gör jag aldrig det, men på Fredriks hästar börjar jag liksom "ratta" innan hindren ibland, vilket man absolut inte ska göra. Man ska sätta upp ett bra tempo, hålla om med skänkeln och vänta på hindret. Öva, öva..

/Vera

 

Hej!

Idag har jag varit iväg på ett litet äventyr, jag har nämligen varit ute på en regional tävling. det var ju inte jag som tävlade som ni kanske förstår, utan jag stod på marken och hjälpte Fredrik med diverse saker. Det var väldigt lärorikt att få titta på framridning, framhoppning och  själva tävlingshoppningen samt att få lära sig om hur man tar hand om hästen innan och efter tävling, hur man stänger och öppnar transportluckan säkert etc. Efter att Fredrik ridit klart gick jag runt med hästen och skrittade av honom för hand, och när vi kom hem till stallet igen så spolade jag av hästens ben samt putsa upp utrustningen igen.  Alltid roligt att lära sig om hästarnas kroppar och hur man bäst ska sköta dem, idag fick jag bland annat veta att det är viktigt att man kyler bakbenen extre mycket på unghästar då de tar extra mycket stryk när man hoppar.

 

Efter detta skrittade jag ut på Roger i ungefär en halvtimme, det var riktigt härligt!

 

Jag lär mig otroligt mycket bara av att vara på olika tävlingsplatser och hoppas på att jag får åka iväg till fler. Ju fler man har varit på desto bättre förberedd är man när man själv ska ut!

 

 

Jag är helt förälskad i Novella, hon är så himla härlig, maffig och rolig att rida. Som ni förstår så red jag henne på privatlektionen som jag hade idag, och det gick väldigt bra. jag red för Magnus för första gången och han var en väldigt bra lärare. Han kunde direkt se att vi inte skulle komma någonvart om vi började jobba direkt då hon var så pigg, så istället började vi med att hon fick trava och galoppera av sig energin utan krav, bara gå på runt fyrkantsspåret. Precis i början var det nästan ite obehagligt då hon var så pigg och samtidigt tittig eftersom hon var själv i ridhuset, men den känslan försvann när hon lugnade sig lite.

 

Vi jobbade mycket med halter i början. Halter vid varje bokstav med fokus på att hon skulle stå helt still tills jag bad henne gå framåt, och sedan att hon även skulle skritta och göra halt på tygeln. Det gick väldigt bra och jag började få tillbaka självförtroendet. Vi började sedan jobba lite på C volten i skritt och jobbade mycket med att hitta ställningen, öka och minska volten och att jag hela tiden skulle ha kontroll på skrittstegen och att hon inte fick rinna iväg. När det fungerade började vi trava. Jag red lätt under hela traven idag eftersom hon var så pass spänd och vi tog faktiskt inte heller någon "seriös" galopp. Både Magnus och jag tyckte att det var bättre att jag fick hitta kanpparna ordentligt i traven och att hon fick slappna av där. Till en början blev det lite av och på, jättefin eftergift i bra tempo till att rinna iväg och slänga upp huvudet, men när jag väl fick klart för mig hur viktig takten är, och började räkna "ett, två" i huvudet, så blev det ungefär 1000 gånger bättre. Åh, det går knappt att beskriva känslan när jag skrittade på spåret och hon var riktigt eftergiven, sedan kom fram i trav och hon verkligen tryckte ifrån med bakbenen och kom upp med ryggen, för att sedan trava på i ett lugnt och balanserat tempo. Det var såklart svårt att hålla det tempot och den balansen hela tiden eftersom jag håller på att lära mig hur jag ska göra, men bara känslan som jag fick där får mig att le.

 

Jag hoppas, hoppas, hoppas att Novella får stanna kvar på ridskolan även fast hon kanske inte är en ponny som kan gå nybörjargrupper just nu. Jag tycker verkligen om henne, och det är verkligen roligt bara det, eftersom jag oftast inte brukar tycka om de lite "hispigare" hästarna. Jag har redan bokat in en privatlektion till i slutet av maj och hoppas verkligen på att hon är kvar då, och att jag kan rida henne. Hon är nog den första ponnyn som jag verkligen skulle bli ledsen över om de skickade tillbaka, och det säger jag efter att ha ridit henne två gånger..

 

 

Idag red jag en av de nya ponnyerna, Novella. En superfin ponny född 2007, lit åt det heta hållet. I början hittade jag inte alls bromsen, när Anna sa att jag skulle vara lugn i handen vågade jag knappt ta en halvhalt typ haha! När jag väl red i galoppen gick det superbra och det gav en väldigt härlig känsla, mestadels dr jag dock inte alls så bra. Jag lutar mig liksom bara någon grad för mycket framåt, men det är tillräckligt för att jag inte ska komma till ridning. När jag tillslut verkligen sätter mig på rumpan och rider, då släpper de första hästar, men det är inte alltid jag Melker detta och kommer dit. Därför bokade jag en privatlektion på fredag och funderar helt ärligt på om jag inte ska rida Novella då för att verkligen komma till ridning, det är en så otroligt fin ponny och jag vill inte sitta upp på henne med tankar som att jag förstör hebne för att jag inte har tillräckligt bra koordination etc. Ja, så får det nog bli.

Snäll och fin ponny som sagt som jag verkligen hoppas får behålla sin finkänslighet även som ridskoleponny. En ponny jag vill rida mer, roligt att DJRK satsat på en lite hetare ponny, det är otroligt viktigt att kunna rida olika sorters hästar.

Har tyvärr ingen bild på Novella, men ska försöka fixa om jag rider henne mer;).

/Vera

Idag var vi på Djursholms RK för att titta på en match i ponnyallsvenskan och det var väldigt lärorikt. Jag fick en bredare förståelse för hur allting fungerar på tävling, hur man tänker när man tidsplanerar, vad det kommer innebära att vara med i tävlingsgruppen etc. Det var många fina ponnyer på plats och det var roligt att se hur ryttare av olika ålder och hästar av olika typ tog sig an banan. Vi fick gå båda banorna innan klasserna startade, vilket var skönt då jag insåg att man faktiskt kna lära sig en bana på 5 minuter om man är lugn och inte stressar upp sig, att man inte behöver 30 minuter som vi ofta får på ridskolan.

 

Vi fick gå runt och titta på framridning och framhoppning som som tur var inte var så kaosig som Angelica varnat för, men det är bra att man vet om att det kan vara kaosigt i alla fall, så att man är beredd. jag lan ju säga att jag blev oerhört tävlongssugen av det här besöket och jag hoppas innerligt att jag kommer med i den där himla tävlingsgruppn nu, det skulle vara så himla roligt. Jag blev så inspirerad att jag till och med trotsade mina knän och gav mig ut på min första löprunda sedan de började krångla, om jag ska vara me dpå den där fysen ska jag vara i bra form!

 

Jag tycker överlag att upplägget som Amgelica och Linnea lagt upp är så himla roligt, perfekt och smart. Högkvalitativ ridning varje vecka där man kommer träna på svårigheter som hinderdekorationer, musik, applåder och framhoppningsscenarion etc, teori både om hästen och mönniskans behov för att prestera, samt fys för att hålla oss som ryttare i så bra form som möjligt. genialt, och enligt Linnea och Angelica, unikt i Sverige! Superkul att just DJRK får vara med i det här tycker jag!

 

Hej!

Nu ska ni få läsa om vad jag haft för mig de senaste dagarna! Fredagens ridpass var nog ett av de roligaste jag någonsin ridit, helt seriöst! Vi fick byta hästar på hoppspecialen och jag fick Purdy, ett litet C-ponny sto som ägs av Annas dotter. Jag var lite nervös innan då jag vet att hon kan bli rätt pigg och lite brallig, och eftersom Ester  inte hade hittat hennes martingal kände jag att det kunde sluta lite hur som helst haha. Det gick dock så otoligt bra. Hon var väldigt pigg och framåt men inte för mycket utan lyssnade på mina förhållningar, och ingen av den osäkerheten som jag känt när jag hoppade henne förut i min vanliga grupp fanns kvar. Visst, det var rätt så svårt när vi skulle hoppa på C volten t ex men där handlade det bara om att jag skulle hitta vägen, inte att Purdy gjorde något fel.

 

Det härligaste var dock när vi skulle hoppa trekombinationen utan volter, när Angelica höjt upp den lite. Den låg på ca 80-805 på de två sista hindren och jag visste ju att Purdy hoppar ganska stort, så jag satsade verkligen på att vara så följsam som öjligt. Dessutom red jag väldigt ktivt mellan hindrena för att hjälpa henne att förstå att hon var tvungen att gå på framåt för att kunna gå på två galoppsprång. Hon hade säkert gått på 2 även om jag inte hjälpt henne, men jag kan tänka mig att sprången hade blivit större och hela serien mer orytmisk. Jag hade självklart kunnat rida bättre i mpnga lägen, t ex i voltarbetet som jag nämnde, men jag är så otroligt nöjd med att jag kunde sitta upp på en ponny jag knappt ridit förut, som är helt annorlunda mot de jag brukar rida, och bara fixa det!!

 

 

På lördagkvällen hoppade jag Imprezka för Fredrik, och det gick bra utifrån de förutsättningarna vi hade. Imprezka hade gått en lektion och en uteritt innan, vilket jag tyckte var synd då det dessutom var en väldigt varm dag, och det inte är varken kul eller lätt att hoppa när de är trötta. Vi jobbade med små hinder på A volten, volter mellan hinder på en distans och satte sedan ihop det för att få en minibana. Jag hade som ni förstår lite svårt att få upp tempot eftersom hon var så trött, och det kändes dessutom nästan lite taskigt att pressa henne när jag visste att hon hade gått lite för mycket, men Fredrik såg ju att hon var trött och anpassade lektionen efter det. En väldigt positiv sak som jag lade mörke till är att vi börjar hitta varandra mer även på marken nu. Även om fokuset inte ska vara på formen när man rider fram i hoppning, så lyckas jag ändå hitta "dragläget" där hon går på fint fram och in i handen, nästan direkt när vi börjar rida fram, och det visar ju att vi kommer närmare varandra och att jag börjar förstå hur hon fungerar, så det är ju roligt! Jag hoppas att hon inte får gå lika mycket innan nästa hopkurs och att ag även får testa att hoppa henne på utebanan någon gång innan sjätte juni, då ajg inte alls vet hur hon reagerar där äve om de flesta säger att hon är snäll.

Kram!

Vera

Den här tävlingshelgen har varit riktigt bra. I dressyren tävlade jag Alban i LB:1 som var hur snäll som helst och gjorde allt jag bad om. På framridningen blev han riktigt fin och släppte igenom ordentligt, men tyvärr kunde jag inte hålla det genom hela programmet eftersom vi båda var trötta pga värmen. Jag tycker ändå att jag fick en bra känsla bitvis och att vi gjorde en bra första tävling. Ritten slutade på 60% och fick kommentaren "En fin uppvisning där hästen ibland brister i formen. Mjukt ridet, på rätt väg" Det tyckte jag var en väldigt bra beskrivning eftersom jag som sagt hade en trevlig känsla men inte riktigt hade orken att rida ihop honom lika bra som jag brukar. Nu tränar vi mer och kommer tillbaka till sjätte juni!

 

I hoppningen tävlade jag Imprezka i 80cm och det gick verkligen superbra! Jag var väldigt nervös tidigare under dagen eftersom jag inte var riktigt säker på om det varit ett klokt val att anmäla oss till 80cm, om vi var redo, men det var vi definitivt! Under framridningen tänkte jag bara på att hela tiden rida fram, och att fortsätta rida på när det kom fram hinder. Att inte börja plocka och ta ner henne i tempo etc, och det tyckte jag att jag lyckades bra med.  Språnget som hon tog på muren när vi hoppade fram var så himla luftigt och härligt, ock blev det inte riktigt lika bra påtävlingsbanan, men där fanns det många andra bra språng. Jag tycker att jag lyckades hålla ett bra tempo hela tiden, dock fick jag sakta av till trav en gång för att rätt galoppen, och att mina vägar var bra. det tyckte tydligen domaren också eftersom jag fick en åtta på vägar. Vår stil var lverlag mycket bättre än när vi tävlade i julas, vi har höjt oss 7 poäng, vilket i snitt är en poäng per bedömningspunkt, superbra tycker jag. Vi fick åttor på ekipagets utseende samt vägar och sjuor på resten. Förra gpngen fick vi en åtta på ekipagets utseende och sexor på resten, så definitivt bättre.

 

Rundan slutade i en andraplacering och vi fick göra ett fartfyllt ärevarv haha. Det gick knappt att få stopp på henne efteråt. Supernöjd är jag i alla fall!

 

/Vera

 

 

Hej!

Jag rider så mycet nu under lovet så det är lite svårt att hinna med att skriva om alla ridpass haha, men nu tar jag gårdagens i alla fall.

Överlag gick privatlektionen riktigt bra, jag hade Alban i en stadig form efter bara några minuter, och den blev sedan bara bättre och bättre. Jag red för Anna men Maria var i ridhuset samtidigt, vilket gjorde att jag kunde ta del av tips och kunskap som hon har som utbildad dressyrdomare, perfekt! Hon poängterade verkligen en sak som man ofta glömmer i de lättare programmen, och det är vikten av att verkligen rida mellan de olika rörelserna i programmet. Att inte ta en långsida i trav som en transportsträcka utan hela tiden tönka på hästens form, framåtbjudning och rakriktning, ens egen sits och hörnpasseringarna. Herregud vad Anna fått tjata på mig om dem , men nu börjar jag äntligen fatta varför de är så viktiga. Det är ju så, att om man inte går ut i hörnen och ställer hästen, så går det faktiskt inte att göra en bra väg på t ex diagonalen, för man kommer inte ut till bokstaven ordentligt. Det var en riktig "aha upplevelse" för mig eftersom jag alltid tänkt att hörnen bara handlar om att ställa hästen lite, när de egentligen ger förutsättningarna för hela vägen, samt hur bra poäng man får!

 

Mitt problem är att när Anna säger att jag ska gå ut mer i hörnen så trycker jag på mer med innerskänekln, men får kraften för att göra det genom att luta mig inåt. Den lutningen gör att jag samtidigt ber hästen att gå inåt, vilket gör att det inte händer något överhuvudtaget. Anna sa att jag ska luta mig lite mer utåt samt titta lite in i väggen när jag rider mot ett hörn, för att verkligen få ut hästen, samtidigt som jag ställer. Jag fick till det några gpnger och då kände man verkligen skillnaden!

 

Galopprogrammet är fortfarande lite klurigt, men det blir bättre och bättre. Nu är det egentligen mest mina hälar som ska trampas ner, och avsaktningarna till trav som ska bli bättre. Alban gör sitt bästa utav sina förutsättningar, vilket är en ganska kantig galopp, och det är min uppgift att göra det så lätt som möjligt för honom. Alltså ska jag verkligen kämpa allt vad jag har för att han ska gå ut i hörnen innan mellangaloppen för att få en så bra väg som möjligt, och sedan, trots att det är svårt, försöka att verkligen, sätta mig på rumpan och bromsa upp efter galoppen, så att jag inte förlorar en massa poäng på traven däremellan.

 

Jag ska inte lämna något åt slumpen, rida så bra jag bara kan och verkligen plocka poäng hela tiden. jag ska kämpa varenda sekund, men speciellt i travprogrammet ska jag rida bättre än jag någonsin gjort, det har jag lovat mig själv. Det spelar ingen roll hur mycket tröningsvärk jag får, de där hörnpasseringarna ska sitta.

 

 

Nu har ni fått läsa ett av mina "jävlar anamma" inlägg, mend et ör viktigt för mig att få skriva ner vad jag ska göra och framförallt, hur jag ska göra det. Nu har jag planerat min ritt in i minsta detalj, och det enda som kan sabotera planen är saker som jag inte kan styra över, t ex Albans reaktion när han kommer in på banan, men sådant tar vi när det kommer.

 

Visserligen är det väldigt små tävlingar jag tävlar, men jag försöker ändå lägga vikt på både fysisk och mental förberedelse för att kunna prestera så bra som möjligt. Jag visualiserar att jag rider så bra jag bara kan genom programmet, och "mind-trickar" bort eventuella orosmoment. När jag blev nervös för att jag valt en för hög höjd i fredags till exempel, då började jag genast att först analysera varför jag tyckte att det var högt, och kom fram till att det var oga ridhusets storlek och min ovana att rida just den hästen. Då sökte jag upp ekipage som rider rundor på 80cm på youtube etc, och ser då att det faktiskt är löjligt lågt jämfört med hästarnas kapacitet. Pratade även med Angelica för att få tips om hur jag kan tänka, och det här var det hon svarade:

 

- Tänk att en oxer är mycket lättare för hästen att hoppa än ett räcke. Alltså kan jag, när oxrarna ser stora och skrämmande ut, tänka att hästen kan sköta dem mycket bättre själv än vad den kan på ett räcke som ser mindre ut och därmed ger mig bättre självförtroende.

 

- Utmana dig själv att rida kaxigt. Om man ger sig själv en utmaning att "visa att man klarar detta" så rider i alla fall jag mycket bättre, för jag vill visa att det går, att jag kan.

 

-Tänk att hindren i själva verket är så låga att hästen skulle kunna hoppa dem i trav. Superbra att tönka såhär om man blir stressad över höjden, för upp till 90cm-1m är det faktiskt inga problem för hästen att hoppa i trav, det ger en ett lite bättre perspektiv på hur lågt det faktiskt är för hästarna.

 

 

I början av passet jobbade vi med övergångar och Alban var väldigt lydig vilket var roligt. Övergångar från skritt till trav och trav till skritt har jag bestämt mig för att börja min framridning med när jag joggat fram honom, eftersom det sätter hästarna lite mer på bakbenen. 

Efter detta gjorde vi lite serpentiner och lite mellantrav på diagonalen. Allt gick bra men jag måste verkligen öva på att sitta ner i mellantraven, just nu studsar jag som en pingisboll haha! Vi tränade även på att rida upp och göra halt, och sålänge jag är fokuserad och vänder upp i tid så ska det inte vara några problem med det. 

En annan sak som jag märkte idag var att jag äntligen börjar hitta kontakten i tygeln i galoppen. I mellangaloppen blir det lite allmänt kaos med uppsamlingen och avsaktningen, men när jag rider i arbetsgalopp så glappar inte tygeln längre, och det gör att Slban får en mycket trevligare form=trevligare känsla och högre poäng;).

Ja, det här kan nog gå riktigt bra tror jag. Jag ska rida riktigt ordentligt imorgon och verkligen försöka att inte lämna något åt slumpen, men sedan är det, som Linnea sa, bara att fokusera på det jag kan göra något åt och försöka lägga det andra åt sidan. Att Alban kan bli spänd på banan kan jag ju inte påverka i dagsläget till exempel, utan jag ska bara se till att gör en bra framridning och vara avslappnad på banan så kommer det gå så bra dom det kan gå!

Hej!

Gårdagens ridpass gick både bra och dåligt. Jag fick byta till Imprezka eftersom hon som brukar rida henne i vuxengruppen vr borta så det var ju superbra eftersom jag ska tävla henne, men i början när jag red gick det inte särskilt bra. Hon var pigg och fin som vanligt och hoppade fint, men jag vågade till en början inte rida på i något tempo alls. jag red för långsamt och då kom vi konstigt på hindrena, det blev obalanserat och jag höll till och med på att ta en flygtur i en kombination pga det. Allt detta är ju endast mitt fel eftersom Imprezka gör så gott hon kan utifrån de förutsättningar jag ger henne, och när jag höjde farten sen hoppade hon hur fint som helst, men jag tror bara att jag fick det lite svart på vitt att jag rider för långsamt på henne när hindren kom "upp" till 80-85 cm.

 

Det är en annan sak som jag tänkte på under gårdagens pass, att hindren såg så himla stora ut! När jag hoppar hos Fredrik hoppar jag 80cm utan att blinka, men igår var det nästan lite obehagligt. Jag tror att det har mycket att göra med storleken på ridhus faktiskt. I Fredriks ridhus kan man liksom verkligen gasa om man vill och har tid på sig att svänga, medans allt kommer mycket snabbare i vårat. dey är ingen anlending att inte rida bra, men det kan ju förklara varför jag blir lite mindre självsäker där.

 

Vi hoppade i alla fall en bana som skulle likna den som kommer vara på påsktävlingarna, och när jag väl fick upp tempot kändes det riktigt bra. När ag tänker efter så var det bara en enda sväng som var svår egentligen, en ganska skarp snett igenom, och allt det andra som gick fel berodde bara på tempot. Sedan ska jag tänka på att vara ännu tydligare med att visa vart vi ska efter hindrte då jag, antagligen för att jag är liten på henne, har väldigt dvårt för att få Imprezka att landa i rätt galopp. Det är ju ganska viktigt att man landar i rätt galopp, eller i varje fall saktar av och byter, när det är stilbedömning.

 

Efter ett dygn av analyserande och vridande och vändande av allting från olika perspektiv känner jag mig i alla fall mycket mer självsäker. Jag och imprezka ska klara den här rundan och vi ska göra det bra. det är ju ingen omhoppning vilket gör att vi endast behöver fokusera på att ha ett bar tempo och en bra rytm, väldigt skönt tycker jag! Målet är att gå nolla och framförallt ha ett bar tmpo genom hela banan. Note to self: Rid på ordentligt innan du startar!

 

/Vera

Hej!

Idag red jag två ridpass, vanlig elktion och hoppträning. Jag skulle säga att båda gick väldigt bra. På min vanliga lektion valde jag först och fick jag Walther, vilket jag var nöjd med eftersom jag vill lära mig rida honom bättre. Tessan var vår lärare och jag hittade ridningen jag skulle ha snabbare än förra gången, även om jag fortfarande var lite fladdrig och ostadig i början. Vi fick till en helt magisk galoppfattning från skritt, det var verkligen som att han galopperade in i handen. Jag förberedda genom en halvkalt, la skänklarna på plats, kände hur han började tagga till men släppte inte iväg honom, och tryckte till. Så kom han fram i en fin och samlad galopp. Tror aldrig jag har förberett en galoppfattning så bra faktiskt, den känslan ska jag sträva efter att alltid ha nu!

 

Under hoppträningen hade jag Rick och det gick super. han hoppade med ett stort självförtroende vilket gav mig ett stort självförtroende. Vi hoppade en kombination ur en båge där oxern ut höjdes upp till ca 80-85cm vilket han hoppade otroligt fint. Sedan hoppade vi även en bana som bestod av ett lite mindre hinder i början för att få till en stor galopp och ett galoppombyte efter, några lite snävare svängar och bågar samt en kombination. han hoppade allt galant, bara en gång smet han förbi en oxer, och det var pga att jag hade noll styrning eller inramning. Gör om, gör rätt. det var verkligen en superhärlig känsla att hoppa de här hindrena och inse att jag inte ens blinkat åt höjder som jag skulle bli lite smått nervös över på t ex Imprezka, bara att försöka överföra den känslan till henne!

 

Startlistorna har även kommit upp i stallet och jag fick precis som jag ville vilket jag är glad för. Tyvärr har Alban gått och blivit halt, och därför är det lite osäkert om jag kommer kunna ha honom. Jag hoppas annars på Imprezka eller att kunna byta till ponnyklassen på någon vänster, men det är ju Alban jag vill tävla egentligen..

 

Aja, surt men det är bara att hoppas att han blir frisk, han är ju ingen ungdom längre;).

 

 

http://m.youtube.com/watch?v=GT6Yn7SLkmQ

/Ver

Jag har under lång tid letat efetr sätt att utvecklas ännu mer som ryttare, att bli ännu bättre helt enkelt. jag är väldigt driven som person och vill framåt, framåt, framåt hela tiden. Jag började med att titta efter medryttarponnyer, och provred som ni vet också en, men när min pappa pratade med Fredrik för att se vad han tyckte om det alternativet sa han att han tycker att det finns bättre. Då blev jag såklart väldigt nyfiken och fick tillslut reda på att han sagt att jag skulle kunna få möjlighet att träna på hans hästar, hos honom en gång i veckan. Dessutom sa han att jag eventuellt kunde få följa med på någon tävling för att se hur allt fungerar och vara som hans assistent. Fatta lyckan!

 

Först trodde vi inte att det skulle gå i och med att de grupperna han föreslog är på tisdagar och torsdagar, och dpå de dagarna spelar jag fiol, men idag erbjöd han mig att komma och träna med privathästarna på onsdagar! Jag kände bara "herregud vilken chans" och blev helt salig. Som grädden på moset har pappa även gått med på att hämta mig efter ridningen på onsdagar för att köra mig dit så att jag kan tärna kl 19, alltså jag tror seriöst att jag har världens bästa föräldrar! Fredrik har även angett ett datum då han ska på en tävling som jag skulle få åka med på, och det vill jag gärna, men vi får se hur det blir då det är lite längre fram i vår.

 

jag kommer fortsätta att betala för lektionerna i den mån jag kan, precis som förut. Mina pengar räcker till en hoppkurs p SJRK och en lektion hos honom, så mina föräldrar kommer få bidra lite, men både jag och dem ser det här som en satsning på att jag ska få utvecklas, och säger att de är beredda att bidra, och det uppskattar jag väldigt mycket!

 

Jag är så himla lycklig just nu, för mindre än ett år sedan steg jag in i hans stall för första gången, och tänkte "herregud ska jag rida de där stora hästarna." Nu känner jag mig helt hemme på deras ryggar och blir väl snarare chockad över storleken när jag hoppar av ;). men framförallt så har jag hittat en möjlighet som för mig känns helt surrealistiskt bra och en tränare som verkligen tror på mig och vill att jag ska utvecklas. Första träningen är på onsdag, hänger ni med på resan?