Jag har börjat förstå vad hoppning handlar om. Det handlar inte om att svetta sig igenom snäva svängar och hinder som är på tok förhöga för hästen och ryttaren, det handlar om att göra hindren och svängara lagom höga och svåra. har man förberett både sig själv och hästen på bästa sätt så blir det inte svårt, helt enkelt.

 

det var Lotta Knutsson och inte fredrik som höll i gårdagens tärning, och till en början var jag lite ebsviken över det, tills träningen började vill säga. Hon pratar väldigt mycket om att man ska ha tyngden i fötterna och förklarade även väldigt väl varför. Om man har tyngden i fötterna och inte i sätet, så  har man en låg tyngdpunkt och en bra balans och kommer därför inte att flyga av om hästen busar eller hoppar stort. Har man däremot tyngden i sätet så att man kniper åt med knäna och släpper i fötterna, vad händer då när man försöker stå upp för att hoppa ett hinder? Jo, man kommer i obalans och trillar i värsta fall av. Jag försökte verkligen tänka på att ha tyngden i fötterna genom hela passet, men sådant tar lång tid att lära in när man är van vid något annat. Under de sprången då jag faktiskt gjorde rätt, så kände jag dock en väldigt stor skillnad.

 

Vi hoppade en bana på slutet av ridpasset, som bestod av 7 hinder, där det ingick två olika långa distanser, två diagonaler och ett hinder på volt. Jag kände att Imprezka verkligen kom till sin rätt på utebanan då hon blev lite mer taggad än vad hon brukar vara inomhus och därmed fick igång "motorn" mer. När den är igång blir det 100 gnger lättare att komma på hinder, och hon hade även inga som helst problem att räcka fram på distanserna. Det bådar gott inför tävlingarna! Något annat som bådar gott inför tävlingarna är att jag med den nya kunskapen och träningen jag fått har fått mycket större självförtroende vad gäller att hoppa lite större hinder. När jag kände att det var så lätt att komma på hinder som det var idag så kändes banan på 80cm-1 meter som jag hoppade som ingenting. Jag trodde verkligen att den distansen där räcket in låg på 1m och oxern ut på 90cm låg på 80cm, och tyckte inte attd et på något sätt var obehagligt att hoppa, skönt! Det känns nästan lite tråkigt att jag bara ska hoppa 70cm på tävlingarna, även om det såklart är bättre att hoppa för lågt än för högt.  jag tycker inte allas att det känns orimligt att anta att jag och Imprezka kommer vara redo för att hoppa banor på 1 meter om mindre än ett år, så bra kändes det igår. Jag tror dock också att det blir mycket lättare när man är på utebanan och har mer plats att röra sig på, men vi lär oss snart att rida bra inne också;).