Hej!

Nu ska ni få läsa om vad jag haft för mig de senaste dagarna! Fredagens ridpass var nog ett av de roligaste jag någonsin ridit, helt seriöst! Vi fick byta hästar på hoppspecialen och jag fick Purdy, ett litet C-ponny sto som ägs av Annas dotter. Jag var lite nervös innan då jag vet att hon kan bli rätt pigg och lite brallig, och eftersom Ester  inte hade hittat hennes martingal kände jag att det kunde sluta lite hur som helst haha. Det gick dock så otoligt bra. Hon var väldigt pigg och framåt men inte för mycket utan lyssnade på mina förhållningar, och ingen av den osäkerheten som jag känt när jag hoppade henne förut i min vanliga grupp fanns kvar. Visst, det var rätt så svårt när vi skulle hoppa på C volten t ex men där handlade det bara om att jag skulle hitta vägen, inte att Purdy gjorde något fel.

 

Det härligaste var dock när vi skulle hoppa trekombinationen utan volter, när Angelica höjt upp den lite. Den låg på ca 80-805 på de två sista hindren och jag visste ju att Purdy hoppar ganska stort, så jag satsade verkligen på att vara så följsam som öjligt. Dessutom red jag väldigt ktivt mellan hindrena för att hjälpa henne att förstå att hon var tvungen att gå på framåt för att kunna gå på två galoppsprång. Hon hade säkert gått på 2 även om jag inte hjälpt henne, men jag kan tänka mig att sprången hade blivit större och hela serien mer orytmisk. Jag hade självklart kunnat rida bättre i mpnga lägen, t ex i voltarbetet som jag nämnde, men jag är så otroligt nöjd med att jag kunde sitta upp på en ponny jag knappt ridit förut, som är helt annorlunda mot de jag brukar rida, och bara fixa det!!

 

 

På lördagkvällen hoppade jag Imprezka för Fredrik, och det gick bra utifrån de förutsättningarna vi hade. Imprezka hade gått en lektion och en uteritt innan, vilket jag tyckte var synd då det dessutom var en väldigt varm dag, och det inte är varken kul eller lätt att hoppa när de är trötta. Vi jobbade med små hinder på A volten, volter mellan hinder på en distans och satte sedan ihop det för att få en minibana. Jag hade som ni förstår lite svårt att få upp tempot eftersom hon var så trött, och det kändes dessutom nästan lite taskigt att pressa henne när jag visste att hon hade gått lite för mycket, men Fredrik såg ju att hon var trött och anpassade lektionen efter det. En väldigt positiv sak som jag lade mörke till är att vi börjar hitta varandra mer även på marken nu. Även om fokuset inte ska vara på formen när man rider fram i hoppning, så lyckas jag ändå hitta "dragläget" där hon går på fint fram och in i handen, nästan direkt när vi börjar rida fram, och det visar ju att vi kommer närmare varandra och att jag börjar förstå hur hon fungerar, så det är ju roligt! Jag hoppas att hon inte får gå lika mycket innan nästa hopkurs och att ag även får testa att hoppa henne på utebanan någon gång innan sjätte juni, då ajg inte alls vet hur hon reagerar där äve om de flesta säger att hon är snäll.

Kram!

Vera