Vi hoppade en övning som gick ut på att komma in i trav, hoppa två studs och sedan gå på fem galoppsprång till ett annat hinder. Roger bar väldigt duktig och gick på rätt galoppsprång hela tiden utan att jag behövde göra då mycket, så tiden gick mest åt att få mig att få en upprätt men ändå lätt och följsam position mellan ochböver hindren. 

Efter passet pratade Fredrik lite med min pappa och mig, och just nu ser det ut som att jag kommer få hoppa betydligt mer hos Fredrik under våren, men jag kommer skriva mer detaljerat om det när allt är bestämt.

/Ver

/Vera

Nu var det ett tag sedan jag bloggade, men nu har jag massor att berätta, både saker som har hänt och saker dimmans hända. 

Det var hoppning i min grupp och till min lycka fick jag Imprezka. Vi hoppade en trekombination med två sockerbitshinder med ett galoppsprång emellan samt ett räcke som det var två galoppsprång fram till. Imprezka var superpigg pga hindren och kylan, och hon blev så frustrerad när jag bad henne stå still att hon stod och stampade, sötnosen haha! Hon var i alla fall väldigt snäll och jag kunde stå i lätt sits mot hindren utan att hon drog iväg och det blev fina språng, speciellt när Tessan höjde räcker lite. Ett roligt ridpass helt enkelt!

Under söndagen gjorde jag något som jag inte berättat om för så många, jag provred en medryttarponny! Ponnyn var fin och rolig att rida, men några olika faktorer vägde in och gjorde så att vi bestämde oss för att använda pengarna till något annat inom ridsporten.

Nu på onsdag är det dressyr i min grupp och jag hoppas självklart på Alban. Påsktävlingarna närmar sig och jag vill att min ridning på honom ska sitta i ryggmärgen och att han känner sig trygg med mig på ryggen innan dess. 

Hoppspecial! Tjoho! Vi ska hoppa bana och jag ska hoppa Bobby som vanligt och jag ser så himla mycket fram emot det, han blir bara roligare och roligare att hoppa för varje gång.

Jag ska åka ut till Fredrik och rida hos honom. Jag hoppas på Gullan eller Rick. 

Det här är en vecka som jag tror kommer bli riktigt rolig! Jag praoar ju just nu och är därför inte i skolan på dagarna och behöver alltså baracka hand om set skolarbetet jag har hemma, såå skönt!

/Vera

Som ni kanske la märke till i något av mina senast inlägg så har jag öndrat så att jag ska tävla Imprezka i 80 istället för 70 cm. Jag valde att byta eftersom jag vet att bpde jag och hon blir mer fokuserade när hindren blir lite högre, jag red t ex mycket bättre på 1.05 hindret igår än vad jag gjorde på 60cm hindren, antagligen för att jag får mer respekt för hindren. Dessutom vet jag att Imprezka är så himla snäll och hoppar allt, så om jag blir lite mer peppad så vågar jag antagligen rida på mer och då rättas delet som jag gjorde på jultävlingarna automatiskt till, att jag rider för långsamt. Målen är de samma, gå 0/0 och ha en bra känsla, helst vill jag gå på rätt antal galoppsprång på alla distanser också, men det kommer i andra hand, i första hand går rytmen, tempot och vägarna.

Nu är jag riktigt taggad alltså!

 

Jag vad Bobby som vanligt, och jag förvånas vare gång över hur lätt han har för allting. Det enda, verkligen det enda som skvallrar om hur gammal han är är det faktum att han försöker smita från arbetet genom att kränga sig innanför spåret, men jag är säker på att det är något som kommer "växa bort" när han blir äldre och får lite mer muskler. Hoppningen bestod av en distans där vi varierade galoppsprång, ett dogleg och så en bana med allt detta samt en del brutna linjer. Det var verkligen en självförtroendesboost för mig som ryttare att bara kunna stå upp i stigbyglarna på distansen och rulla på för att komma perfekt på båda hindrena,  dessutom kände jag att jag kunde lotsa Bobby runt banan på ett bra och bekvämt sätt. T ex så hittade jag verkligen balansen i stigbyglarna även i sprången, så jag var inte alls orolig för att komma fel på hindren eftersom jag själv var i en så pass stadig balans. Härligt!

Igår hoppade jag Imprezka för Fredrik och även det gick bra. Precis som jag ville så kunde jag använda kunskapen som jag fått om Imprezkas galopp till att komma rätt på distanser, så det var väldigt skönt! När vi hoppade banan första gången blev det lite pannkaka. Hästen skötte sig exemplariskt utifrån de förutsättningarna jag gav henne, men jag var inte riktig med i skallen. När vi sedan hoppade om banan höjde Fredrik upp lite så att oxern i dogleggen som vi hoppade låg på ca 80cm, och det kändes inte alls högt, så det bådar gott inför den kommande starten.  När vi hoppat det tredje hindret som stod på  medellinjen så fick vi komma på det flera gånger som på en åtta, medan Fredrik höjde för varje gång. Även här blev deg till en början lite jobbigt eftersom jag inte hade en riktigt aktiv galopp och Imprezka inte riktigt tog skänken, men det blev bättre och bättre ju högre det blev egentligen. Jag märker dock tydligt att jag måste träna på det som gick så bra på Bobby, balansen i stigbyglarna. Jag vet inte om det är utrustningen eller om jag bara inte tänker på det, men när jag väl gjorde det så blev det super och sprången blev superhärliga. Vi hoppade 2-3 språng som låg på 1,05, nytt rekord för oss alltså, och det bästa var att jag inte alls var rädd för höjden på hindret, utan bara fokuserade på att ha en tillräckligt bra galopp för att vi skulle komma över på ett bransch harmoniskt sätt. 

/Veta

Idag kom propositionerna samt anmälningslistorna för påsktävlingarna upp i stallet och jag är så himla taggad! För första gången någonsin kommer jag endast att tävla storhäst, om jag inte skulle få lite extra pengar över;). Det blir, om jag får som jag vill, såhär.

 

Det här tror jag de flesta redan har förstått med tanke på vad jag skrivit på bloggen innan, men jags ak i alla fall tävla Alban. Att få honom borde inte vara något problem eftersom han inte brukar vara så populär, men man vet ju aldrig, så jag ska kolla hur det ser ut om några dagar och eventuellt skriva t ex Imprezka som reserv. Med den här starten har jag flera mål, och faktiskt ganska höga förväntningar, trots att man kanske inte "ska" ha det första gången man tävlar en häst. Jag vill komma ut från banan med vetskapen om att jag ridit så bra vägar jag bara kan, att jag har hållit en lika bra och stadig hand som jag har under lektion när jag rider Alban, och att jag haft en bra sits. Om allt detta fungerar kommer han troligtvis att vara lika fin som han numera är på lekion, emn man vet aldrig om han blir lite spooky på banan, men då får jag bara göra det bästa av situationen. Över 60% är målet om han känns som vanligt.

 

Här har jag varit lite i valet och kvalet mellan 70 och 80 cm, men bestämde mig ändå för att köra på 70 en gång till. Höjden är inget problem på Imprezka, det vet jag, men jag måste hitta en rytm i banorna när jag hoppar henneså att jag låter henne flöda på i ett friskt tempo utan att hon tar över kommandot och blir springig. Dessutom brukar Vera Klavdianou tävla henne i 80cm, så chansen för att jag får henne blir störra om jag tävlar 70 cm. Jag har i alla fall betsmät, att om den klassen inte finns på sjätte juni, så ska jag debutera 80 cm på KM. Målen här är att komma runt 0/0, ha ett bra tempo och en jämn rytm. På jultävlingarna märkte jag att Imprezka är otroligt lojal och hoppar i alla lägen alltså kan jag rida på lite mer utan att oroa mig för att hon ska stanna eller smita på sidan, förutom vid extrema fall såklart. Sedan hoppas jag på att banan som vi ska hoppa är lite mer anpassad för storhäst så att det inte blir lika mycket tighta svängar som på förra tävlingen, vi har ju ett så litet ridhus;).

Dagens stora insikt var dock vilken otrolig skillnad det blir när man sitter bra och korrekt. Det är numera standard att Alban går på tygeln när jag rider, men när jag på slutet av lektionen hittade svikten i stigbyglarna och "långa ben" så travade han så himla fint! Djup och rund form utan att han gick för långsamt, han trampade verkligen på genom kroppen och det var så härligt! Den känslan och den sitsen ska jag nu eftersträva på varje ridpass. 

Många säger att anledningen till att ingen tävlar Alban är för att han blir väldigt spänd inne på tävlingsbanan, men jag känner bara, det blir väl alla hästar? Det är ju inte någon som stoppas från att tävla Walther för att han blir spänd, för de vet hur fin han är. Det kanske går åt skogen på tävlingen, men det kan också gå superbra, lika bra som det gjort på lektion, och jag tänker göra mitt yttersta för att det ska bli så!

/Vera 

Jag är 15 år, mitt i högstadiet och allt vad det innebär, och ändå har jag möjlighet att göra det jag älskar mest av allt, att rida. Jag har jobbat så mycket för att nu kunna glida på resultatet som jag hela tiden velat ha. Jag har en stadig  "inkomst" av streck som gör att hg kan rida privatlektioner på i princip alla lov, jag har flera tränare som tror på mig och  hjälper mig att utvecklas, och jag har föräldrar som är så otroligt stöttande med allt skjutsande etc. Jag säger bara tack. Tack till alla som gör detta möjligt, och tack till mig själv som inte har gett upp med dammsugning när tv tittande eller att åka till stallet en timme tidigare lockat, för nu får jag skörda frukterna av det!

Det är så svårt att förklara den här känslan genom ord på ett papper, men jag tror att de flesta som känner mig förstår hur mycket det här betyder för mig, hur mycket jag brinner för att få träna och utvecklas tillsammans med hästarna.

Jag ska göra allt för att behålla och spara den här känslan, så att jag kan plocka fram den igen när det känns tungt.

På hoppspecialen i fredags var det banhoppning som stod på schemat och jag är supernöjd över passet. Bobby var jättefin redan från framridningen, var alert på mina hjälper och lyssnade fint både framåt och tillbaka. Vi värmde upp med att travhoppa lite och även det gick som en dans.

 

Under ridpasset fokuserade vi mycket på kombinationer, att ha en bra galopp in och komma på rätt antal galoppsprång inne i dem. Jag var lite skeptisk till att Bobby skulle klara att gå på 2 galoppsprång på 10 meter eftersom han är så liten, men jag satte upp ett bra tempo, och han klarade det galant.  det var en superhärlig känsla att segla över hindret ut ur kombinationen i ett stort och luftigt språng.

 

Vi hoppade ett dogleg och sedan var det dags för själva banan. banan gick ut på att man vände som snett igenom från långsidan efter C, hoppade en kombination med räcke-oxer, svängde vänster och hoppade ett dogleg som stod längs ena långsidan, och sedan svängde vänster ännu än gång för att hoppa en kombination som stod på den andra diagonalen. Vid ett tillfälle fick jag avbryta anridningen för att jag inte lyckats hålla en aktiv galopp, och en gång för att jag blev en aning förvirrad angående vilket hinder jag skulle hoppa, men det gjorde ingenting, för sprången blev riktigt härliga ändå. Det är enligt mig bättre att lägga en volt och få igång en dålig galopp för att sedan hoppafärdigt bana på ett bar sätt än att styra på ett hinder som man ändå inte kommer att klara av på ett bra sätt, det är ju ändå träning. På slutet låg banan på 70-80cm, vilket motsvarar LC nivå för C ponny och han hoppade det som ingenting, bra jobbat Bobby!

 

/Vera

Hej!

Idag åkte jag till Fredrik för att rida Gullan igen och det gick superbra, jag var helt salig när jag hoppade av hästen. Förd det första så hade hon varit ute i hagen en stund vilket gjorde att hon inte hade lika mycket extra energi som hon hade igår och därför var pigg, men utan att det blev för mycket.

 

Jag red själv, så Fredrik kunde fokusera helt på mig. det gjorde såklart att ridpasset blev jobbigare, eftersom jag aldrig fick chans att vila, men det är så jag vill ha det, högt tempo. Jag fick hoppa en lite klurig men väldigt bra övning till att börja med. Det var så att man vände upp från ena kortsidan på ett hinder som stod rakt, galopperade som i en båge till ett hinder som stod på diagonaken och sedan ännu en båge till ett hinder som stod rakt på nästa kortsida. Bågar på diagonalen alltså. Den här övningen ställde höga krav på att jag som ryttare var alert och verkligen kortade upp hästen direkt efter hindret när vi skulel gå på 5)det normala avståndet var 4), och även på att jag styrde och parerade så att hästen kom rakt på varje hinder när det höjdes upp lite och vi skulel gå på 4. 

 

Efter den här övningen fick jag hoppa vattenmatta, och det var så himla roligt. Som alltid med titthinder får man vara på sin vakt och verkligen parera så att man inte flyger åt andra hållet om hästen skulle stanna, men Gullan var så himla snäll och lydig och hoppade utan problem, flera gånger, dock blev hon så till sig i trasorna att hon småbrallade lite efter hindret, men det var bara gulligt.

 

Som avslutning fick jag hoppa en bana på 9 hinder med bågarna åt båda håll, distans med oxer-räcke och vattenmatta. Det gick bra och var väldigt roligt!

 

Den här träningen var verkligen helt fantastisk. Självklart gjorde jag en del missar, men själva känslan när hästen flyger över hindrena oavsett om man kommer lite för stort eller lite för kort, när man kan hålla ett högt tempo utan att det blir orytmiskt eller obehagligt, och när man känner att hästen verkligen vill hoppa, den är obeskrivlig.

 

Här kommer en liten film från när jag hoppar bågen med 4 galoppsprång emellan från ena hålle

 

 

/Vera

Det tog en bra stund innan jag förstod precis hur mycket man faktiskt fick ta tag för att hon skulle gå lugnt, och att man faktiskt får ta tag i henne. När jag sitter upp på såhär pass fina hästar är det lätt hänt att jag behandlar de som porslinsdockor och är rädd för att förstöra dem. Självklart ska man inte behandla någon häst illa eller vara onödigt hårdhänt men när man väger 47 mot 500kg hoppglad häst var det väldigt skönt att få höra att man ska ha i lite när hon sticker iväg!

Vi gjorde lite övningar med att variera galoppsprången på distans, en riktig "Fredrikövning", och sedan hoppade vi en liten kombination. Det tog några försök på varje övning innan jag fick henne att gå hyfsat lugnt, men herregud vad roligt det var!

Jag smsade Fredrik nu på eftermiddagen och sa att jag tyckte det varit superkul och att jag gärna ville rida Gullan igen innan hon åker, och gissa vad han svarade? "Vad roligt, kom imorgon"

Alltså jag blev helt paff haha! Vilken tränare bokar träningar med så kort varsel? Superglad är jag i alla fall och är väldigt tacksam mot mig skälv för att jag har jobbat under lovet, annars skulle jag inte ha råd haha.

Nu är jag ppväg mot hoppspecialen, herregud vad mycket ridning det blivit den här veckan, my heaven!

/Vera

Som de flesta av er vet så "jobbar" jag som fast ledare i stallet varannan vecka, jag hjälper alltså till genom att hålla i och sringa med ponnyeran när nybörjarna på ledlektionerna rider. Det här är något som kan vara så otroligt jobbigt mitt i vintern när det är 10°C och man ska upp kl 7.00 på en lördag, men idag insåg jag hur mycket det faktiskt betyder! Försök att sätta er in i känslan som jag fick idag när en liten tjej på 7-8 år som jag hjälpt under lektionen går bredvid mig upp till teorisalen, coh sedan frågar om jag kan hjälpa henne att borsta på en häst när de ska öva. Alltså, hon hade känt mig i en timme och kände redan ett sådant förtroende för mig att hon vågade prata med "den stora tjejen!" Jag kommer själv ihåg hur vilsen man kunde känna sig de där första åren i stallet, när man inte kunde så mycket och smatidigt var rädd för att fråga "de stora", så därför känns det så otroligt häftigt när ett barn ändå väljer ut en som den som hon/han vill fråga. Jag vet inte om min åsikt framgår riktigt på det sättet som jag vill att den ska, men ni som leder med jämna mellanrum, förstår ni vad jag menar och har ni upplevt samma sak?

 

Känslan genom programmet var bra, nu ska jag bara öva på allt ovan samt att hitta den lite djupare formen som jag har under det vanliga jobbet i större utsträckning i programmet. Det är lite mer än 1 månad kvar till påsktävlingarna, nu kör vi!

Film kommer ikväll, här har ni en bild;).

/Vera

Hoppträningen på Imprezka igår var väldigt rolig, och jag fick flera tips på hur jag ska göra för att få mer koll på hennes galopp, vårat största "problem" just nu. Vi hoppade två hinder på en distans, först väldigt lågt och sedan högre. På det låga varierade vi mellan 4 och 5 galoppsprång, och jag måste säga att det, pga att Imprezkas galopp är ganska platt, var lättare att komma på 5, även om 4 var det naturliga antalet. När Fredrik höjde upp tog det något försök innan vi fick till galoppen riktigt, det blev liksom att ho inte riktigt räckte fram och därför, snäll som hon är, la till ett jättekort galoppsprång och hoppade mycket rakt upp. Ni får se både ett sådant språng och ett riktigt bra språng på filmen nedan!

 

Efter den här övningen jobbade vi med bågar i båda varven, både i trav och galopp, där man skulle lägga en volt mellan de två hindren. Det var en riktigt bra övning eftersom man var tvungen att rida ordentligt och verkligen fokusera på att styrningen fungerade. 

 

Sammanfatningen av det här passet är att det var ett bra och lärorikt pass, men att jag måste jobba på att inte ha så höga krav på mig själv, även om mål och fokus alltid är bra. Jag blir ofta arg på mig själv när det blir sådana där kråksprång som på filmen, efetrsom jag vet att det inte hade blivt så om jag drivit på mer. Men jag tycker det är väldigt bra att dessa två språng kom med på samma film efetrsom både ni och jag får se skillnaden!

 

 Vad tycks?

/Vera

En extra bonus är att min kompis ska följa med till träningen, och hon har lovat att agera kameraman! Så både jg och ni kommer få film från dagens träning, superkul!

/Vera

Hej!

Dagens ridpass var superroligt, och det visade sig att förra veckans lycka inte var en engångshändelse, utan att det verkar som att Alban och jag verkligen klickar! Från början av ridpassen måste jag vara nogrannare med att han håller ett lugnare tempo när vi travar fram, men det "problemet" tror jag mest har att göra med att jag är så inställd på att inte bromsa honom direkt efter att man suttit upp, så det är bara en vanesak. Vi fokuserade mycket på att gå ut i hörnen som vanligt, och jag märkte att han blev lite irriterad när jag gick på med innerskänkeln för att kräva att han skulle gå ut, men det var inget märkvärdigt.

 

Jag försökte jobba mycket på samma sätt som vi gjorde när vi hade Tessan förra veckan, med tt ändra takten osv, och även om det kanske inte blev så stor skillnad så fick det verkligen mig att inse hur jag ska göra och hur lite det krävs egentligen för att bromsa upp en häst. Alban är ingen stark häst alls, utan md honom handlar det bara om att visa vad man vill, så jag behövde egentligen bara räta upp mig och spänna magmusklerna för att få tillräckligt mycket späning i tygeln så att han lugnade ner sig, häftigt! En av de bästa sakerna med hela psset var dock när vi skulle göra en travökning på diagonalen. Travökningar har aldrig varit min starka sida eftersom jag mest gasar och släpper i handen, men idag bestämde jag mig för att verkligen få den så bra som möjligt eftersom han redan var så pass eftergiven. Jag gasade på honom lite, han var väldigt lyhörd eftersom han var avslappnad och samtidigt såg att alla andra hästar gasade,  men jag höll ändå kvar ett mjukt stöd i handen och försökte sitta på rumpan ordentligt och behålla balansen. Och som han ökade! det är svårt att fröklara genom skrift, men det var verkligen som att han trampade på och nästan flög fram men utan att det alls blev springigt, efter diagonalen kunde jag utan problem ta en halvhalt och sätta mig tillbaka så var den lugna takten tllbaka igen.

 

Jag pratade med Anna och hon tyckte definitivt att jag ska tävla honom, och nu är jag mer taggad än någonsin på att få rida igenom programmet på honom! När det är privatlektion så blir det ju en ganska tävlingslik situation, så det blir ju en bra test för mig för att se hur man ska hantera honom, en jag är säker på att han kommer ta det som de gentleman han är. Jag tror faktiskt att jag ska byta så att jag rider Alban på tisdag och Imprezka måndagen efetr sportlovet, det är lättare att få någon som kan fota/filma på lovet, och dessutom vill jag rida honom snart igen!

 

Hej!

 

Igår var det hoppspecial på Bobby som gällde och det var både roligt och otroligt jobbigt. Vi gjorde en bomövning som gick ut på att rida på en liten volt över bommar som var supersvår, och alla i gruppen fick verkligen kämpa med den. För mig gick det hyfsat till och från, men det märks verkligen hur svårt det är att svönga, haett bra tempo, komma rätt på bommarna och hålla koll på yttersidan samtidigt.

 

Efter detta skulle vi även hoppa studs utan att hålla i tyglarna och det gick förvånansvärt bra. Vissa av hästarna tyckte att det var läskigt att Angelica hade byggt hinder på sidan av hindrena, så att de inte skulle kunna smita förbi väl inne i studsen, och jag förväntade mig att Bobby, som den minst erfarne, också skulle tycka det. Så var dock inte fallet och han hoppade allt utan att tveka, superkul. Det var väldigt roligt att hoppa utan att hålla i tyglarna, det var en härlig känsla samtidigt som det är ett kvitto på att man har bra balans.

 

Idag var jag och hoppade hos Fredrik. Jag fick rida Rick som jag tycker mycket om och det gick bra. Vi tränade på att rida diagonalt över bommar vilket var lite svårt först men löste sig sedan. Huvudövningen var först att hoppa ett hinder snett över medellinjen vilket verkligen tvingade mig att fånga upp honom och se till så att han hann se sig för. Sedan hoppade vi samma hinder fast rakt fram på medellinjen, och då höjde Fredrik det lite allt eftersom. det gick superbra, och jag lärde mig något väldigt viktigt: Om man tittar på bommen bakom hindret istället för på bommen framför eller på själva hindret, så kommer man rätt på de sistnämnda, bara man har en bra rytm.

Den här lärdomen var otroligt viktig för mig att få eftersom jag oftast blir lite stressad när det handlar om distanser ochatt komma rätt på hinder, det är inte höjden jag är rädd för utan att komma helt fel. Därför kan jag träna på att bara sitta helt lugnt, fokusera på en punkt bakom hindret och låta hindret komma till mig.

 

 

/Vera

 

Jag fick massor av beröm från Tessan som vi hade, och det var verkligen roligt eftersom känslan var så himla bra. Jag fick verkligen ett kvitto på att jag faktiskt kan rida, det handlar bara om att hitta knapparna.

Jag tror att jag äntligen har hittat en häst som jag trivs med men som inte är så himla populär, åtminstonde inte i min grupp. Jag ska försöka rida honom så ofta jag kan och sedan eventuellt tävla honom i dressyr på påsktävlingarna, spännande!

/Vera

Om ni vill lära er om hur man sminkar sig eller köpa bra smink, då rekommenderar jag er verkligen att gå till Make Up Store. Jag fick en privatkurs i födelsedagspresent som jag genomförde idag, och det var såå roligt! Innan har jag endast sminkat mig med mascara, och kajalpenna någon gång ibland, men nu har jag verkligen lärt mig hur man gör. Hon som hjälpte mig gick verkligen steg för steg, med allt från rengöring och hur man blandar consealer till hur man bäst lägger på rouge och ögonskugga. Superroligt verkligen och amn kan gå dit vilken nivå man än är på. Om man som jag är väldigt oerfaren så hjälper de en med att förstå grunderna och man får mycket bra tips sm man kan anvönda i vardagen, coh om man är lite mer avancerad kan de hjälpa en att ta sig till nästa nivå.

 

Med mig hem(köpta för pengarna på mitt presentkort) fick jag dessa produkter som kommer anvndas flitigt tillsammans med mina nya kunskaper: En concealer, ett puder, en rouge, en mjuk kajalpenna och två borstar samt ett smakprov av en primer.

Superkul var det verkligen och även om det sved lite att ta bort det proffsiga sminket nu på kvällen så ser jag verkligen fram emot att få testa själv imorgon!

 

/Vera