Jag fick in en fråga för ett tag sedan om hur man får hästen att gå på tygeln. För det första vill jag säga att jag inte på något sätt är en expert inom det här ämnet, jag håller själv på att lära mig. men jag kan dela med mig av vad tränare sagt till mig och av mina egna erfarenheter.

 

Det allra viktigaste när man ska arbeta en häst är framåtbjudningen. Utan den kan man inte få hästen att gå korrekt på tygeln eftersom hästen då inte har någon motor, och hela grejen med att få hsten att gå på tygeln handlar om att få igång hstens bakben, motorn. Alltså ska man alltid börja med att se till att hästen går fram. Som jag skrev i mitt senaste inlägg så finns det hästar som man måste gå på lite mer för att de ska gå fram ärligt, och då tycker jag det är bättre att peta till med spöt några gånger så att hästen verkligen förstår att den ska fram, än att man sitter och nöter med skänkeln hela ridpasset.

 

När hästen går fram ordentligt är det dags att samla ihop energin. Då brukar min dressyrtränare på Skogslotten(Stina Nerman) säga att man ska tänka att man begåller samma drivning som man hade, men att man inte låter energin smita ut genom att hästen älgar iväg. Man måste alltså hålla lite i handen. har man en stark häst, som Fame är, brukar jag tycka att det hjälper att jobba på lite böjt spår, på en volt eller i lite svag öppna, för att få hästen att stanna upp och lyssna på en och verkligen "få ihop" hästen lite.  Man ska dock alltud käna att hästen hela tiden vill framåt, vill den inte det får man gå tillbaka till att bara få hästen att gå frammåt genom att gå på den lite med skänekln eller kanske ta ett varv i galopp om man rider självständigt.

 

Med Fame var det dock så att hon, precis innan man kom åt henne, kunde lägga sig i handen och bara "älga iväg." Då brukade Stina vara väldigt konsekvent med att säga till mig att korrigera henne, genom att gå innanför spåret och göra en halt, och sedan komma fram i önskad gångart igen.

 

Slutligen har jag alltid fått lära mig att sitsen är det viktigaste i ridningen, och det är verkligen sant. Om man kommer ner i sadeln ordentligt så känner man sig som klistrad i sadeln, får otroligt mycket hjälp med både drivning och med att hålla ihop hästen, man kan helt enkelt rida ordenligt. 

 

Allt detta är väldigt svårt att både förklara och att utföra, eftersom det, för det första, handlar så mycket om känsla, och eftersom jag, för det andra, själv inte är och aldrig kommer bli fullärd inom ämnet. De tre viktigaste hållpunkterna jag fått ta del av dock dessa.

 

1. Se till att hästen går fram ordenligt.

 

2. Se till att bromsen fungerar, i första hand för sitsen men om hästen inte lyssnar, för handen.

 

3. Kom ihåg att formen inte utgår från handen, utan från motorn som kommer från bakbenen, men var inte rädd för att "ha lite häst i handen" så att hästen inte älgar iväg.

 

Jag vet inte om detta var till någon hjälp men det är som sagt detta jag fått lära mig hittils och det jag jobbar på att automatisera varje gång jag sitter upp på en häst.

 

 

 

 

Hejsan!

Jag kom hem från träningslägret på Skogslotten i söndags och har ägnat de senaste dagarna åt att vila upp mig, för speciellt mycket av den varan blir det inte där ;). Det har varit så otroligt roligt och lärorikt att vara där, så jag tänkte sammanfatta vad jag lärt mig samt visa en film från hopptävlingen som vi hade som avslutning.

Jag fick Fame det här året också. Hon är ett fuxsto född 1999, 147 cm hög, importerad från Holland och världens härligaste häst. Hon är en riktig klippa i hoppningen och jag har fått en massa nytt självförtroende av att rida henne efetrsom det nästan aldrig blir några konstiga språng eller stopp på hinder eller i lite mer avancerade övningar som trekombinationer. Vi hoppade igenom banor med ganska hög tekisk svårighetsgrad( Bågar till kombinationer, relaterade avstånd etc) på 80-90 höjd utan problem, men på avslutningen tävlade vi 70 cm efetrsom hon blir lite blockerad när det kommer till tävling.

 

Vi hoppade även terräng vilket var superroligt och red temporidning. temporidning betyder att man ska rida en viss distans på en viss tid, för att känna in hur fort ett visst tempo går liksom. det långsamaste vi körde var 200 meter på 2 minuter vilket motsvarar en frisk arbetstrav, och det snabbaste var 450 meter/ minut vilket motsvarar ungefär det tempot man har i terrängen i fälttävlan på hög nivå, alltså gick det väldigt fort!

 

I dressyren har jag också lärt mig mycket men min riktiga "aha-upplevese" kom faktiskt inte förren på framhoppningen sista dagen. Fame är en sådan häst som kan vara både het och seg beroende på hur man rider henne. man måste därför se till att verkligen sätta framåtbjudningen in i handen från första stund när man kortar tyglarna. Jag är väldigt mjuk i min ridning som ryttare vilket är bra, men det gör också att jag är lite rädd för att ta i för att få igenom något. Därför var det inte förren på framhoppningen inför hopptävlingen, där hela min och Fames förutsättningar för att kunna prestera bra hängde på att jag verkligen fick fram henne mellan skänkel och hand, som jag verkligen förstid hur jag skulle göra och hittade knapparna. Då såg jag till att vara riktigt tuff mot henne några gånger och verkligen säga till henne att "nu ska du fram" och samtidigt hålla kvar i handen, och vips så gick hon där i en djup och stadig form med framåtbjudning så att det räckte för 10 hästar. Och vet ni vad som hände då? Jo, blockaget som hon har i huvudet inför att hoppa på tävling släppte. Hon hoppade allting klcokrent på framhoppningen och gick som tåget på banan, det var helt fantastiskt att känna den skillnaden ch veta att det var man själv tillsammans med sin tränare som fått igenom den.

 

Titta nu på filmen från grundomgången på tävlingen nedan och jämför tempot, anridningen och "jävlar-anamma" inställningen mot andra videos ni sett på mig, för jag kan lova er, att detta är en av de bästa hopprundorna jag gjort i mitt liv. Synd bara att mamma inte fick film på omhoppningen.

 

 

Det tål att påpekas att Fame dagen innan stannade 2 gånger på första hindret och ca 5 på det andra innan vi fick över henne, och den enda skillnaden inför den här starten är strategin på framridningen. För mig betyder det två saker.

1. Att många hästar som hoppar bra på träning men inte på tävling kan bli mycket bättre om man ändrar upplägget på framhoppningen(sålänge de inte är rädda för att tävla utan att de bara blir spända).

 

2. Att vi som ryttare aldrig ska vara rädda för att ändra vår ridning och vårt upplägg i sista minuten, för det kan vara det som räddar hela starten. Hade jag ridit som jag gjorde på lördagen när det gick dåligt hade jag antagligen blivit utesluten och kommit sist. Nu blev jag 7:a av 30 ekipage och bästa ryttare från DJRK. Lite skillnad va?

 

/Vera

 

 

 

 

ett inlägg där jag visar bilder och filmer från olika delar av min tid som ryttare? Alternativt bara filmer från det här året? Beräta gärna om det skulle vara roligt eller om det är något annat ni vill läsa om, så kan jag skriva åtminstonde några tidsinställda till veckan på Skogslotten!

 

Hej!

Jag har precis kommit hem från min 2,5 veckors resa till Spanien tillsammans med min familj, jättehärligt var det! Som den hästnörd jag är så får jag dock en sådan otrolig ridabstinens8 efter bara några dagar haha). Därför blev jag lite snopen när jag såg smset från Fredrik som frågade om jag ville rida är honom på kvällen, och insåg att jag inte kunde det eftersom vi precis landat och klockan var 17, suck. Jag lät inte det hindra mig utan skickade snabbt iväg ett sms där jag frågade om de fanns tid för träning nästa dag(idag), och otroligt nog så sa han ja. Så upp med tuppen klockan 06.00 och så bar det av! 08.00 satt vi till häst och nu tänkte jag berätta lite om passet.

 

 

Jag fick rida Roger vilket jag var väldigt taggad, men också lite nervös för. Han är en otroligt fin häst som ska gå 1.40 i höst, och det är väldigt roligt att rida honom, men ibland känner jag att mina kunskaper som ryttare inte räcker till för att kunna rida honom på et bra sätt, och därför blir jag nervös. Idag kände jag dock att mycket var bra, jag behövde bara lite tid att komma igång efter ett så pass långt uppehåll.

 

Vi började med lite markarbete i ridhuset. Man kan väl säga att det var där jag lyckades sämst haha. Jag hittade inte riktigt läget för den mjuka men ändå tydliga ställningen och den mötande yttertygeln tillsammans med de båda skänklarna, och det är något man behöver hitta om hästen ska förstå vad man vill. På slutet fick jag dock en fin känsla i galoppen. På filmen nedan ser ni lite av traven och ni hör ju att Fredrik inte är riktigt nöjd med mig ;).

 

Vi gick ner på fältet för att hoppa lite distanser, och här behövde jag bara en gång med lite klantighet för att komma till ridning. Roger är en otroligt reglerbar häst vilket ni kan se på videorna från fältet, speciellt den första där jag gör den första övningen för dagen. Han går lätt på 6 galoppsprång mellan hindren(normala 5) och är såpass lydig att jag inte behöver ta i särskilt mycket alls för att få honom att göra halt efteråt. Helt magiskt!

 

Film nummer 2 då. Där hoppar jag en liten bana. Grejen med mig är att jag lägger ett pussel med min utveckling och träning inom hoppningen. Nu har Fredrik satt upp otroligt mycket distansövningar och jag har verkligen kämpat för att få in känslan på dem. Nu gjorde jag nästan alla distanserna jättebra och visste exakt vad jag skulle göra, men när det kommer enkelhinder, oxern i videon till exempel, så har jag svårare för att se avstånd och framförallt, att känna in rätt tempo. Jag tänkte att "Nu ska jag bara rulla på i galopp och låta hästen göra jobbet" eftersom mitt problem varit att jag fipplar för mycket innan hindret, men då glömmer jag bort att ta igenom mina förhållningar så att hästen inte bara dundrar på. Jag tycker att det ser ut som att Roger hade kunnat hoppa av lite stort, men eftersom jag blir kvar i handen i ett försök att hitta distansen, så är han lydig och lägger in ett till galoppsprång.

 

Det är svårt det här med hoppning och att klara av alla olika moment, men jag känner att jag har utvecklats otroligt mycket det här året och att jag är så nära att verkligen kliva upp ett trappsteg till i min ridning. Det handlar bara om träning, träning och mer träning, och möjligheterna har jag ju, så det är bara att köra på!

 

Hoppas att ni rokade läsa hela inlägget, nu kommer videorna.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ni får gärna berätta vad ni har/har haft för problem i ridningen, hade varit intressant att höra om någon haft liknande som jag. Jag åker iävg på träningsläger på Skogslotten imorgon, så jag hoppas att jag kommer vara en god bit påväg mot att lösa de problem jag skrivit om ovan när jag kommer hem!

/Vera

 

 

 

Det känns som att jag allt som oftast skriver att ridpassen går bra, men dagens privatlektion var verkligen det, bra alltså!

 

Jag red hos Fredrik och fick rida Rick, och eftersom jag var ensam kunde han lägga allt fokus på att både jag och hästen verkligen skulle jobba, och det gav resultat! Vi började med att ag skulle sätta lite tryck i Rick i skritt, trav och galopp, bara för att få upå pulsen lite och för att visa att "nu ska vi jobba." Sedan fick jag gå in på en 15-metersvolt runt Fredrik för att öva på att få tag på bakbenen. Något han var väldigt tydlig med, vilket jag tyckte var väldigt bra, var att det inte handlar om att få hästen att "gå fint" som i att böja på nacken, för om vi skulle börja oxa med det skulle vi aldrig få tag på bakbenen. han tjatade istället på mig konstant för att jag verkligen skulle ställa igenom i det varv vi gick, men samtidigt håålla emot på yttertygeln för att voltspåret inte skulle bli mindre och mindre, och parera med ytterskänkeln för att se till att bakdelen inte sladdade iväg. Vi gjorde detta i alla gångarter. Det var självklart i galopp eftersom allt går så fort där, men när jag väl fått tag på honom i alla gångarter så var ahn som en helt annan häst! Han trampade under sig så mycket att han nästan piafferade och blev även rätt uppjagad, antagligen för att han fått jobba ordentligt på ett sätt som han aldrig gjort förut och tyckte det var jobbigt. jag kan säga att det kändes lite ovant att sitta där på en vilt steppande Rick haha!

 

Efter detta gick vi vidare till att hoppa en liten serie. Den byggdes upp succesivt men slutresultatet var 2 studs-ett galoppsprång-oxer-ett galoppsprång-2 studs. Eftersom bakbenen var så aktiva redan och det fanns så mycket tryck i honom, så hade Rick inga som helst problem med att räcka fram genom serien, och sprången blev så småningom riktigt härliga!

 

Efter detta hoppade vi en bana som gick hyfsat bra, men där vi kom fram till att det är bäst att jag står i gandka lätt sits mot hindren när han kommit igång så bra. Om jag sätter mig ner när han redan jobbar på så bra med bakbenen så sätter jag honom ur balans och allt blir bara pannkaka. Så fokuset var en stabil och lätt sits, bra vägar och helt enkelt att vänja honom vid att hoppa på det här nya sättet.

 

Jag har tyvärr bara film från den sista lite kortare rundan som vi hoppade, men den var hursomhelst lyckad och jag hade en bra känsla genom hela, förutom när jag skulle byta galoopp haha. Ja, ni hör ju att jag hade lite problem ;).

 

 

 

 

Fredrik sa även, att eftersom Rick nu har fått nya skor med broddhål i, så kommer vi kunna börja hoppa lite högre med honom. Superkul tycker jag eftersom han varit så fin de senaste gångerna jag ridit. Jag kan säga att jag längtar till nästa ridpass redan nu!

 

/Vera

Tänk när jag är 30 och de frågar på jobbet " Vad vet vi inte om dig Vera?" och jag kan svara " Ja, jag har ett guld i lag SM i gång." Hahaha så otrolig kul ju!

Så nu frågar jag er, va vet jag inte om er? Har ni något udda som ni gjort i ert liv.

/Vera

PS. Om ni vill testa på eller börja på gång kan ni höra av er till min kompis Irma, [email protected]

För er som fortfarande kikar in här under sommarlovet så ber jag om ursäkt för att min uppdatering gör er besvikna varje gång. Just nu är jag i Småland hos mina kusiner och sommarjobbar från 8-16.30 varje dag, och när jag kommer hem vill jag vila och umgås med mina kusiner. Därför är jag säker på att ni förstår att uppdateringen blir lidande. 

Efter den här veckan kommer det dock hända mycket roligt att skriva om, och då har jag tjänat ihop pengar som kan resultera i många ridpassinlägg, så e inte upp hoppet riktigt än!

/Vera

Hon var superrolig att leka skepp, han och land på för hon blev taggad och väldigt framme för skänkeln men var ändå otroligt snäll och gjorde inget dumt. Vi kom tvåa efter Ester och Walther;).

Ridpassets höjdpunkt var ändå när vi travade av. Imprezka var då otroligt fin och känslig för skänkeln efter lekandet, och jag hade fått koll på mig själv och min sits. Resultatet, en häst som bar dig själv i en djup och stadig form och en ryttare som satt och nästan fånlog uppe på ryggen. En så otroligt härlig känsla var det! Man kan i alla fall säga att det var stor skillnad på min ridning på henne i onsdags jämfört med på den privatlektionen jag hade för Anna i mars någon gång, och det är ju det som är grejen med ridning och vilken annan sport som helst, utvecklingen.

Superkul var det i slla fall och jag längtar redan till i höst när jag får rida henne igen!

/Vera

I lördags var det hoppkurs på Imprezka som gällde och passet hade både sina fördelar och sina nackdelar. Imprezka var väldigt fin från början vilket såklart var positivt och tog alla övningar utan att blinka, men vi var väldigt många ekipage som alla var på väldigt olika nivå, vilket gjorde att det blev mycket väntetid. 

 

Jag tyckte i alla fall att huvudövningen vi gjorde var väldigt bra och lärorik. det var som en distans med tre hinder, men istället för att de stod i en rak linje som vi oftast brukar hoppa dem, så stod det första och det sista hindret som på en båge gentemot det i mitten. man skulle vända in från A lite snett, hoppa det första lilla hindret, gå på 4 galoppsprång på en båge mot det andra och sedan fyra galoppsprång på en båge mot det sista som man hoppade lite snett mot C. Alltså blev hela vägen ungefär som en ostbåge ;).

 

Vi hoppade även e lite mer avancerad variant där man direkt efter det andra hindret skulle vnda som på en volt och hoppa en oxer på andra sidan ridhuset, och sedan vända tillbaka och hoppa det andra och tredje hindret. Precis som den övningen som jag gjorde hos Fredrik på Roger för några gpnger sedan om ni kommer ihåg? tyvärr klantade jag mig lite på den övningen och vek mig i överlivet etc, men jag tycker att Imprezka gjorde bra ifrån sig ändå.

 

Den här hoppträningen var kanske inte optimal i och med att vi var 7 ekipage i ridhuset och att alla inte var så vana vid att hoppa, men Imprezka var riktigt fin och det är ju alltid roligt!

 

 

Hej!

Just nu är jag så otroligt glad. Jag har fått reda på att jag är med i DJRKs lag som ska tävla ponnyallsvenskan i hoppning år 2015! Detta är något jag har drömt om ända sedan jag anmälde mig för 3 månader sedan, men jag var aldrig säker på om jagvar tillräckligt bra för att komma med. Under den här terminen har jag verkligen satsat på hästarna genom lektioner fär Fredrik, hoppspecial, hoppkurser och privatlekioner, och det tänker jag fortsätta med. Enda skillnaden är att jag nu kommer få sätta mina kunskaper på prov på riktiga tävlingar. 

 

För många är allsvenskan div.3 en bebisklass som man hoppar med sin första A eller B-ponny, och let´s face it, det är ingen hög klass och vi kommer tävla mot barn som är flera år yngre än oss. Men för oss som klubb, och speciellt för mig som enskild ryttare, så är det här en av de största händelserna i min ryttarkarriär hittils, för det här är första gpången som mitt namn kommer registreras i tävlingsdatabasen, det är starten på min tävlingskarriär!

 

Nu ska jag vänta ut min envisa förkylning, coh sedan blrjar uppladdningen. Jag har flera veckor utan ridning framför mig i sommar, men istället för att deppa ihop pga det så ska jag anvnda dessa veckor till att bli i bättre fysisk form än jag någonsin varit. Jag ska styrketräna och knditionsträna, för jag vet att det gör mig till en bättre ryttare. Jag hoppas att ni vill följa med på resan!

 

 

Jag fick en kommentar från en tjej som ville veta vad jag har för mål för min ridning, vad min plan är och så vidare. Jag blev väldigt glad över att få ett förslag på vad ni vill att jag ska skriva om så jag tänkte att jag skulle ta tag i inlägget direkt!

 

 

Jag har både kortsiktiga och långsiktiga mål, och strävar hela tiden mot att uppfylla de mindre målen som strävar mot det stora. Min plan är att ta alla möjligheter till att träna och tävla och få rtin på det sättet, för att ha mycket kunskap att använda mig av när jag har en tillräckligt bra ekonomi för att köpa en egen häst. För några månader sedan var min plan at skaffa en medryttarhäst, men efter att jag pratat med olika tränare har jag kommit fram tll att det inte är ett bra alternativ för mig i nuläget. Anledningen till det är att jag som person och ryttare hela tiden vill utvecklas och se skillnad på min nivå som ryttare, och att harva runt i ett ridhus utan tränare på marken kommer inte ge mig särskilt mycket kunskap, eftersom jag själv inte är så rutinerad. Därför ser jag onsdagslektionerna hos Fredrik och Ponnycupen som gyllene tillfällen till att utvecklas och suga åt mig så mycket information som möjligt.

 

 

Mina mål under det här året är till exempel att förbättra min grundridning inom hoppning, att inte stressa upp mig och på det viset förstöra för både mig själv och hästen när det blir högre eller mer tekniskt. Jag jobbar på att inse att ridning inte är så komplicerat egentligen, att det mesta blir bra om man hittar frampåtbjudningen i hästen och själv är avslappnad och stabil, men jag fastnar ofta i att tänka och göra för mycket på en gång. Höjdmässigt satsar jag på att om ett år kunna hoppa stabila rundor på 1 meter på träning. I dressyren jobbar jag varje pass på att inte vara för passiv i min ridning och verkligen våga pröva och inte astna i min "comfort zone." jag håller även på med mycket styrketräning och konditionsträning och märker stor skillnad på min ridning vilket jag hoppas på att fortsätta göra.

 

Jag är en väldigt driven person och har därför ganska stora mål för min framtida karriär inom ridsporten. När jag har ekonomi nog för det så ska jag skaffa en egen storhäst som jag ska träna och tävla hoppning på, och ha så otroligt kul med! Det kommer nog ta ett tag för mig att komma upp i några högre klasser i och med att jag aldrig har varit ute och tävlat och antagligen inte kommer ha någon enorm erfarenhet av det då heller, men mitt stora mål i livet är att tävla på 120-130 cm nivå.

 

Jag ser det såhär. Min familj har inte haft ambitionen eller möjligheten att ge mig egna hästar från det att jag visade intresse för ridningen, men de har gett mig så mycket mer. Jag lär mig värdet av pengar genom att betala mycket träningar och tävlingar själv, och jag lär mig att hårt slit lönar sig när jag kammar hem de få placeringar jag faktiskt har. Allt detta gör att jag uppskattar ridningen och allt som hör till så otroligt mycket, och jag är säker på att de lärdomarna jag får ta del av idag kommer hjälpa mig oerhört mycket i farmtiden, oavsett hur mitt hästliv ser ut då.

 

 

 

 

 

Jag är så otroligt nöjd med mina betyg det här året, har verkligen kämpat och planerat för att göra bra ifrån mig i skolan och även kunna rida mycket, och det har jag lyckats väldigt bra med. *klappar mig själv på axeln*

Jag hoppas att ni också är nöjda med ert skolår och att ni har ett härligt sommarlov framför er!

/Vera

Hej!

Det finns massor av bilder från tävlingarna som duktiga Ester tagit, men eftersom jag ska lägga de här starterna bakom mig och fokusera framåt så kommer jag inte lägga ut någon bildbomb. Jag tycker faktiskt lite synd om Maranello och Lullaby. Maranello fick tävla trots att han hade lite kolikkänningar(som vi såklart inte märkte av men ändå) och Lullaby fick ha en pytteliten ryttare på ryggen som inte vet något om hur man ska rida henne.

 

De här bilderna är i alla fall ganska representativa för ritterna, och så är de lite humoristiska också haha!

 

Nej, den här tävlingen var inte till min fördel, varken vad gällde förutsättningarna eller  min ridning, men jag är ändå stolt över min insats.

 

Det hela började med att framridningen blev flyttad en halvtimme tidigt, och vi visste inte at det hade gått så fort, så när vi skulle gå ut hade jag inte sadlat. I total panik sprang jag runt och letade sadel, schabrak och en längre sadelgjord. Kom in på framridningen och Maranello kändes fin. Han hoppade  alla hinder villigt bortsett från en gång när jag gjorde en dålig väg till oxern och han stannade och jag gled av haha. Ingen skada skedd och ag gick in på banan kort efter det.

 

Mot första hindret red jag en dålig väg då jag hade fullt sjå med att hålla styr på hästen, och det ledde till att han stannade. Arg på mig själv så gjorde jag om den anridningen och vi kom över de 4 första hindren, dock med väldigt mycket övertygande mot oxrarna från min sida. När vi skulle hoppa en oxer igen så blev det dock så att Maranello nästan stannade och jag drev över honom från i princip stillastående, och pga det rev han. Muren, som var banans sista hinder, hoppade han, till min stora glädje, galant. Jag var självklart ute ur fighten om placeringarna med mina 12 fel( 8 på hinder och 4 för korsande av min egen väg när jag red å det första hindret igen), men jag är ändå nöjd med min ridning, och faktumet att det faktiskt bara blev ett stopp och en rivning. Jag fick stilen 6,85 vilket inte är alls lika bra som jag brukar få, men så var inte heller ritten lika bra som de ag brukar rida. De här poängen och den här kommentaren fick jag:

 

Ekipagets utseende: 9

 

Vägar: 8

 

Tempo: 6

 

Anridning: 6

 

Ryttarens följsamhet: 7

 

Hästen över hindret: 5

 

Allmänt omdöme: 7, bra ridet

 

 

Jag är glad att jag fick höga poäng på de två första bedömningspunkterna samt att jag fick så pass bra på följsamhet och allmänt omdöme. Det känns bra att Lotta såg att jag kämpade för att vi skulle komma runt och att hon tyckte att det var bra ridet. Tempot och anridningarna kunde jag såklart ha gjort bättre men det vet jag att jag kan och kommer att göra om jag tävlar Maranello någon mer gång eller när jag har en häst jag känner bättre.

 

Maranello fick dock ont i magen kort efter den här starten, och jag tror att känningar av det kan ha bidragit till hans motvilja att hoppa. Om så är fallet så känner jag mig nästan lite taskig som drev honom över de där hindren, men magontet gick ju över fort i alla fall så det var nog inte så farligt.

 

Eftersom jag märkte när jag fixade i ordning Maranello inför dressyren att han inte mådde bra så fick jag byta till Lullaby. jag gick in med inställningen att göra mitt bästa, men att jag ite kunde förvänta mig stordåd i och med att hon är svår att rida utan spö, samt att jag blev uppkastad på henne i sista minuten. Hon var otroligt seg inne på banan och jag var totalt utmattad vid slutet av ritten, men hon fattade galopp i båda varven och vi genomförde alla moment. jag hade ju inte så bra förutsättningar för att göra bra ifrån mig i den här ritten, så jag är väldigt nöjd med hur mycket jag faktiskt kämpade. Resutatet? 49,83%...

 

 

det finns massor av bilder frånt ävlingarna men dock ingen film eftersom mina föräldrar missade mina starter pga förändringarna i tid. De kommer upp när jag har fått tag på dem!

 

/Vera

 

Hej!

Idag red jag först i min vanliga grupp och sedan hos Fredrik.

 

Vi red på utebanan och jag fick Bonte. Trodde han skulle vara väldigt galen men han var faktiskt snäll. Vi övade på delar ur LB:2 programmet eftersom det är det som alla tävlar på fredag. För "en gångs skull" så är jag faktiskt nöjd med min ridning i dressyren. Jag försökte tänka på min sits så mycket som möjligt och verkligen "sitta på rumpan", och mestadels gick det bra även om jag tappade ibland när Bonte hade lite bråttom. Hade honom även fin i formen när jag väl kom till ridning. Riktigt fin ponny som jag inte ridit sen han kom, lite skillnad på min ridning nu och då haha!

 

Det hela började med att vi körde fel och jag fick typ ett sammanbrott för jag blev så stressad haha. Vi kom dock rätt tillslut och jag fick reda på att jag skulle ha Roger. Hela ridpasset gick ut på att vi skulle kunna reglera hästarnas galopp och att vi skulle rida riktigt lugnt och noggrant, sådana övningar som jag älskar. Jag har tyvärr ingen film så jag får försöka förklara hur det såg ut. På ena långsidan stod det tre pyttesmå räcken och på mitten av den andra ett kryss som sedan blev en liten oxer. Mellan räckena skulle det vara 5 galoppsprång (4 normala), vilket gjorde att man var tvungen att hålla i hästarna ganska mycket för att de skulle få plats. Själva övningen var att hoppa det första lilla räcket, galoppera på 5 galoppsprång och hoppa det andra för att sedan vända som på en stor volt, hoppa oxern, fortsätta volten tillbaka på räcket man precis hade hoppat, och fortsätta ut på det sista räcket på 5 galoppsprång.

 

När vi hade fått koll på vägarna så la Fredrik till en svårighet, och det var att vi skulle komma på tio galoppsprång på vardera sida av volten. Alltså 10 galoppsprång från att man hade hoppat lilla räcket till oxern, och 10 från oxern till lilla räcket igen osv. Detta var lite klurigt till en början eftersom man verkligen måste hitta voltspåret för att komma rätt, storleken på en volt kan ju varieras så mycket.  Dessutom var ju hela meningen att vi skulle hålla i hästarna lite vilket betydde att det normala hade varit att gå på 8 eller 9 galoppsprång. Roger tittade lite på oxern i början eftersom Fredrik hade lagt en bom lite snett över den för att göra den lite "läskigare", och det gjorde att han faktiskt stannade upp en gång när vi kom lite nära, och sedan hoppade från stillastående. Där flög jag... haha! Blev faktiskt inte alls rädd utan bara förbannad på mig själv för att jag inte kastat mig fram och gett eftergift när jag kände att han skulle göra så. Det var ju rycket i tyglarna som gjorde att jag flög av, och det hade ju kunnat undvikas om jag hade följt med bättre. Men som Fredrik sa "Man kan inte förutse allt," och det är ju sant. Det var ju bra att jag inte blev rädd och att jag hoppade upp och gjorde övningen så mycket bättre sedan.

 

Jag kände att jag verkligen kunde reglera Rogers galopp utan att använda speciellt stora hjälper på slutet, och Fredrik sa att jag kom åt honom bättre än någonsin, så det visar ju att övningen verkligen gav resultat!

 

 

 

 

Hej!

Idag ersatte jag Vera K i 17.00 gruppen och fick till min glädje rida Maranello. För åskådarna såg det nog inte ut som att det gick speciellt bra för mig, formen var inte riktigt där och tempot var lite här och var, men jag lärde mig mer under den här lektionen än vad jag gjort under hela terminen.

 

Tessan gick igenom vikten av att sjunka ner med benen och "sitta brett" i sadeln, och det var något heöt nytt för mig så det tog ett bra tag att få kläm på. När jag dock lyckades göra det i skritten, och sedan började trava under nedsittning, så kom jag plötsligt ner i sadeln ordentligt igen! det är en känsla som jag har letat efter ända sedan Skogslotten frra året, vilket blir nästan ett helt år, och nu hittade jag den, om så bara för korta stunder. Jag ska öva vidare på det på min lektion imorgon, på tävlingen och ändå till terminens slut så att jag förhoppningsvis har automatiserat det lite innan hästarna åker på bete.

 

Galopen var som vanligt den bästa gångarten och det var även där jag red bäst. Maranello galopperar så fint och härligt genom kroppen när man kommer till ridning, som den forna galoppör han är! Nu ska jag försöka hålla huvudet kallt och ha en precis lika bra sits som jag hade under de bra delarna av passet, och lägga till lite bra ridning på det på fredag, så tror jag att det kommer gå super för oss!

 

Hej!

Nu har min nya bloggdesign kommit upp och jag tycker att den är jättefin. Det är Jessika som har gjort den och jag tycker att hon gjorde ett superbra jobb, så tack Jessika! Jag får så mycket emr motivation till bloggandet när jag har en ny, fräsch design som matchar mig på bloggen, så nu kommer jag säkert hålla igång bloggandet bättre än vad jag gjort det senaste.

 

Den här veckan har jag dessutom myckt att skriva om. Ridpass både tisdag och onsdag, tävling på fredag och Strömsholmsbesök på lördag. En riktigt rolig vecka alltså som jag ser fram emot att uppleva!
 Dessutom är det inga prov eller läxor kvar och betygen ska vara satta imorgon, så jag har tid för att göra vad jag vill på min fritid, så skönt! Snart är det sommarlov också med ännu mer frihet och en massa roliga skaer som händer, can't wait!

 

Den här omgången av nationaldagstävlingar blir väl inte riktigt som vanligt i förberedelseväg för min del eftersom jag tyvärr inte fått de hästar jag önskat. Alban är ju halt så det var ju självklart att jag inte fick honom, och där var också den hästen jag fick ganska självklar i och med att jag blivit rekommenderad den efter minprivatlektion igår, men i hoppningen blev jag faktiskt lite förvpnad, och även lite besviken. Jag ska som vanligt gå igenom mina tankar och mål inför varje start.

 

Maranello är en storhäst som jag tycker mycket om, och har hoppat en del, men inte känner mig särskilt säker på när det gäller att hoppa banor. 70 cm är väldigt lågt för en storhäst så det ska egentligen inte vara något problem, men jag är lite nervös fär att jag inte ska hinna få in "Jasmineridningen" i kroppen och pga det få ett stopp. Målet här är att jag ska rida aktivt, ha ett bra tempo, rida bra vägar och bara fokusera på att gå nolla. Detta borde inte vara något problem om jag bara gör det jag ska och inte låter nerverna gå över styr.

 

Jag red Maranello på privatlektionen för Magnus igår och han tyckte att jag skulle tävla honom eftersom jag inte kan ha Alban, och så blir det. Maranello är en väldigt fin häst som man lär sig mycket på. jag fick en väldig "aha-upplevelse" vad gäller termen "att rida fram till handen" t ex. Jag hoppas på att få rida honom både på tisdagslwktionen där jag ska ersätta Vera K, men också i min vanliga grupp, så att jag kan få inridningen lite mer i alla fall. Jag vet inte om domaren som ska döma är generös, sträng eller mittemellan, emn målet är att komma över 60% om allt känns bra. Det känns som ett rimligt mål tycker jag.

 

 

Vera