Hej!

Det är helt otroligt vad tiden går fort, vågar knappt kolla vilket datum det var som jag var inne och skrev här senast haha! Nu är det i alla fall så att jag snart har gått halva första året på gymnasiet, jullovet börjar ju redan om 11 dagar! Det känns superkonstigt men ändå häftigt att det går så fort.

 

Anledningen till att jag skriver just idag är för att ajg just kommit ut från mitt första skriftliga nationella prov i matte. Det var prov på matematik 1c, som kursen vi läst under hösten heter. Just matten har tagit mig på en ritig resa under de här månaderna. Jag har alltid varit hyfsat bra på det, men med tempot vi har hållit den här terminen har  jag verkligen satts på prov. 6h undervisning i veckan uppdelat på 3 dagar och sedan repetitionsplugg och "nötningsplugg" på det. Det har helt klart varit en omställning.

 

Kort sagt så kan jag säga att det är extremt mycket information och ny kunskap som tryckts in i min hjärn på den här, relativt, korta tiden, och jag har inte alltid känt att jag har kunnat visa mina kunskaper på proven som varit. jag har haft all terminologi och alla samband klara i huvudet, men när dethar kommit till att sätta ihop dem för att lösa mer koplexa frågor så har det inte gått så bra som jag vet att det kan göra. Nu under nationella, däremot, så kände jag verkligen att något hade lossnat. Jag kunde svara på alla frågor och arbetade mig metodiskt och säkert igenom även de svårare uppgifterna, så härligt kändes det! Att äntligen få det bekräftat för sig själv, utan att se resulatet, att "jag kan det här", det är en av de bästa känslorna som finns enligt mig och idag fick jag känna så med matten.

 

Imorgon har jag muntligt nationellt prov i matte och sedan återstår bara några examinationer till innan jag helt kan slappna av och gå påett riktigt hästigt jullov. Då ska jag inte ägna en tanke åt skolan, utan bara slappa, rida och göra det jag tycker är roligt. det är jag väl värd efter allt jobb jag har lagt ner denna terminen. Sedan är det bara att hitta motivationen igen och ladda upp inför en ny termin och en ny mattekurs ;-).

 

Jag och pappa satte oss i bilen kl 07.30 och åkte till Strömsholms RS för att titta på de nationella och elittävlingarna som anordnas där den här helgen. Det var allt från 1.20 till en 1.50 klass som agerade kval Volkswagen Grand Prixen som ridits idag. Över 200 starter hann vi se, vissa mer framgångsrika än andra, men alla otroligt inspirerande i och med att de rider på en mycket högre nivå än vad jag gör, samtidigt som jag är fullkomligt övertygad om att jag kommer rida 1.20-1.30 i framtiden om jag jobbar hårt. Den kombinationen gör att jag sitter där på läktaren och suger i mig alla små detaljer jag hinner uppfatta.

Det häftigaste på hela dagen måste ändå ha varit Peder Fredricsons insats i 1.40 klassen. Han red tre olika hästar, tre olika individer, och lotsade alla tre genom otroligt stilfulla, stabila men ändå snabba rundor! Han var nolla med alla tre och slutade på första, andra och fjärde plats i en klass med 59 starter. Hur grymt är inte det?!! Jag säger bara wow.

Den häst jag fastnade allra mest för var Niklas Arvidssons Cobolt. Jag har aldrig sett en häst med en sådan otroligt luftig, avspänd och vägvinnande galopp som drivs framåt med så aktiva bakben som den hade. Helt otroligt var det! Och som ett resultat av det fantastiska registret i galoppen så blev sprången helt amazing och Niklas kunde rida fort utan att det såg det minsta stressat ut, det bara flöt liksom. Vinst i 1.50 klassen blev det för dem, inspiration!!!

För att göra en lång historia kort, så var det en superrolig dag och jag hoppas på att kunna göra något liknande snart igen. Det är ju SIHS(Sweden International Horse Show) snart och det ska bli superkul, men det är roligt att bara titta på toppen inom Sverige också ibland.

Tills nästa gång, ha det bra!

/Vera

Rubriken ovan tycker jag sammanfattar problemet, men också det fantastiska och oerhört tillfredsställande med att studera.

Själv försöker jag alltid sträva efter att ha känslan "Yes, jag kan det här, nu kör vi!" när jag går in på ett prov eller en uppsatsskrivning. Därmed består min lycka över ett resultat mer i den känsla av glädje jag får när jag ställs inför ett problem som jag vet att jag kan lösa, än i själva bokstaven som till slut står på provet. 

Jag tror stenhårt på att om man lyckas hitta motivationen till ämnet när man läser det så har man mycket större chans att nå bättre resultat, än om resultaten i sig blir drivkraften vilket kan resultera i att man hamnar i en ond spiral, om resultaten inte är de man vill ha.

Självklart bidrar bra resultat också till ökad motivation, alla blir väl glada av att få sin kunskap och förmåga bekräftad, och så är det även för mig. Den stora skillnaden mellan dessa två tankesätt tror jag ligger i hur man känner sig direkt efter en prestation, innan man fått resultatet.

Nu känner jag att jag har börjat hitta rytmen i vardagen igen, alltid lika härligt! Jag känner att jag utvecklas i skolan som en följd av en, enligt mig, hög studienivå i de flesta ämnena. Samtidigt har jag hittat en struktur som gör att jag får klart det som ska göras och ändå inte känner mig särskilt stressad, skönt! Exempelvis har jag som regel att min fredagseftermiddag/kväll är helig, då får jag inte öppna böckerna. Är det något som prompt måste göras på fredagen så tar jag det på morgonen eftersom jag har sovmorgon. Alltid lika avslappnande att komma hem på fredagen och inse att alla måsten för dagen är avklarade!

Jag jobbar också mycket med checklistor, skriver upp vad som ska göras de närmaste två-tre veckorna och vad som ska göras på vilken dag. Sedan bockad jag av dem i takt med att jag blir klar, älskar att bocka av saker haha!

Just nu känner jag mig i alla fall väldigt motiverad till skolan, och det ska bli riktigt intressant och spännande att göra det första stora matteprovet för terminen om två veckor, på den första halvan av kursen matematik 1c. Jag har tid att plugga och känner att jag förstår det mesta så det ska nog gå bra!

Har ni något speciellt som ni gör för att känna er motiverade och strukturerade i vardagen?

Hej!

I onsdags red jag Marlena för andra gången och det var riktigt roligt! Det svåra för mig när jg rider henne är att behålla lugnet och avspändheten hos mig själv, samtidigt som jag måste se till att hon hela tiden går i rätt takt och rytm, eftersom det är det Fredrik håller på att jobba med på henne nu. Hon har ju väldigt mycket nerv och är otroligt känslig, vilket gör att man måste rida mycket i "förebyggande" syfte, för har hon väl runnit iväg i någon gångart blir det lite av en ond cirkel.  Hon springer, jag spänner mig för att jag känner att jag tappat ontrollen=hon tar det som en signal för att springa påännu mer. Såfort jag håller mig cool och avspänd, ställer och använder rösten istället för att börja dra i tyglarna när hon vill ge sig iväg i galoppen, och fokuserar på att hitta rytmen i min egen sits och balans, så går det genast mycket bättre. Det är på sätt och vis lättare för mig att hitta den lugna rytmen när jag står i lätt sits, eftersom det då blir omöjligt för mig att omedvetet spänna ig och därmed "trycka på", samtidigt som jag av ngon anledning har lättare för att hålla mig lugn där uppe. Med tiden måste jag ju självklart kunna rida henne, och alla andra hästar, i alla mjliga olika sitsar och positioner, men om det här sättet fungerar för mig nu tänker jag fortsätta använda det. Det är ingen idé att överanalysera när en så pass orutinerad ryttare som jag ska sitta på en sådan outbildad häst. Då kör jag på känsla och vad som verkar leda till en mjuk och tydlig kommunikation, och så får Fredrik rätta mig om jag gör fel.

 

Generellt sett tror jag att jag, som ryttartyp, passar rätt så bra på en häst som Marlena. Hon gör aldrig någonsin "något dumt" vilket gör att jag känner mig säker. Den säkerhetskänslan kan jag sedan utnyttja när hon blir "yvig" i exempelvis galoppfattningarna, för då kan jag liksom bara sitta där och vänta ut henne istället för att jag också blir stressad. 

 

I själva hoppningen sedan, blir det lite mer av en utmaning haha, men på något konsigt sätt blir det ändå lättare. Vi hoppade mycket linjer med en oxer som stod lite snett vinklad från kortsidan, en båge till ett till hinder och sedan en rak distans till ett annat hinder. Först var jag lite nervös och trodde att det skulle bli lite "hejsanhoppsan", och att jag inte skulle ha någon koll alls på henne mellan hindren, men så blev det faktiskt inte! Visst blev det något kråksprång när vi kom lite stort på oxern efter bågen, men det var ändå som att det blev mycket lättare att kommunicera när vi båda fick några hinder att fokusera på. Istället för att jag blev stressad över att inte ha koll på galoppen, så kunde jag iställt tänka att jag skulle "rida till hindret" och därmed skapa den rytm och balans som krävdes för att jag skulle kunna göra det. När det kommer lite hinder framför näsan på mig känner jag mi mycket mer hemma och tänker därmed snabbare, men tvingas ockå släppa saker som inte går helt perfekt, eftersom jag direkt i språnget måste fokusera på nästa hinder. Det blir liksom tydligare vad det faktiskt är jag gör rätt eller fel, när jag kan jämföra hur ett visst språng/en viss linje kändes när jag gjorde så.

 

Det bästa med Marlena måste ändå vara hennes enorma hoppvilja och överlag, hennes vilja till att göra rätt. Hon gör alltid sitt yttersta för att komma över hindret även om man kommer lite fel på det, och det gör att jag som ryttare kan fokusera mer på att rida så bra som möjligt för att verkligen försöka få till bra språng, så att både hon och jag bygger självförtroende, snarare än att behöva övertyga henne om att hoppa. Det som jag är mest nöjd med på hela passet, är faktiskt att vi inte hoppade en enda linje på färre galoppsprång än vad det skulle vara, och det är en härlig känsla på Marlena som har en väldigt stor galopp och mycket framåtbjudning ;). Jag var med i huvudet, och jag knde att hon yssnade på mina förhållningar när jag tog dem, yay!

 

Marlena är definitivt en häst som jag vill rida igen, trots att hn är svår för mig. Jag tror att hon kommer bli rikitgt bra med lite utbildning, och jag ser fram emot att få följa den resan!

 

Hej!

Nu var det länge sedan jag var här inne och skrev men det har sina förklaringar. Jag har ju precis börjat årskurs ett på gymnasiet och det ar på krafterna, och farmförallt tiden, och då har inte bloggen varit högsta prioritet. Jag har nu gått på linjen naturvetenskap inriktning naturvetenskap på Viktor Rydberg Odenplan i två veckor och trivs jättebra, men som sagt, det är mycket att göra.

 

Jag rider självklart fortfarande så mycket jag bara hinner och tänkte, i det här inlägget, lägga upp två videos från det senaste hoppasset på Cheval. Hon känns riktigt fin och stabil nu, går fram för skänkeln sålänge jag rider aktivt från början och påminner henne, och hoppar riktigt stabilt även på högre höjder. Fokus det här passet låg på travhoppning och ryttarens sits och balans, och där fick jag verkligen någt att bita i. det är inte såatt jag har en förskräcklig sits, men alla små brister blir så tydliga i sådana här övningar efetrsom allt handlar om att ha tryck i hästen fram till hindret för att sedan störa den så lite som mjligt så att den får tänka och hoppa själv. Nyttigt!

 

Det jag fick träna på var att trampa ner i hälen och hålla takten så att det inte skulle bli galopp innan travbommen bara för att jag hade tryck och framåtbjudning i henne. Sedan skulle jag även se till att trycka ner händerna i mankammen i landningen mellan de två hindren för att verkligen se till att Cheval fick jobba själv, och till sist så skulle jag ge ordentligt med eftergift över oern och hålla blicken framåt-uppåt. Lätare sagt än gjort att tänka på allt det där under de ca 3 sekunder som själva sprången i en sådan här övning pågår, men jag tycker att jag fick till det riktigt bra sista språnget.

 

 

 

 

Jag upplever alltid att första passet inomhus blir lite hackigt, som en uppfräschning för hjärnan av något man kunnat för länge sedan liksom. Under sommaren rider man mycket ute och hoppar mycket banor i ett lite högre tempo, och det tränar många viktiga färdigheter, men det är inte förren man kommer in i de lite trängre ridhusen som man verkligen märkar hur viktig den här finslipningen och teknikträningen man gör under dessa mörka höst och vinterkvällar faktiskt är. Nu ska jag bearbeta det här passet och ta med mig det jag lärde mig till nästa elktion. Förhoppningsvis trillar poletten ner snabbare då!

/Vera

Hej!

Den här veckan rider jag som ni märker väldigt mycket hos Fredrik eftersom jag sedan kommer åka iväg och jobba i en vecka innan skolan börjar. Jag har ridit både igår och idag och ska även rida imorgon så nu tänkte jag berätta om de två senaste passen.

 

Hoppasset, som var igår, inleddes i princip på samma sätt som det jag red tidigare i veckan. Jag fick rida bom-hinder-bom övningen, fast med en annorlunda anridning än förra gången, en serie och träna på att hitta diagonala linjer innan. över och efter hinder. Just den övningen verkade min hjärna ha bearbetat omedvetet för den gick såå mycket bättre jämfört med måndagens fiasko haha!

 

Mot slutet av träningen skulle vi i alla fall hoppa igenom två olika banor och det kändes verkligen superbra! Redan på den första distansen var jag med i tanken och red på framåt och satte tryck i henne, jag red aktivt inför varje hinder om jag kände att hon stid emot, och alla distanser satt! Det enda som blev lite knas var banans lägsta hinder ;). Det var ett kryss som jag råkade flyta ut lite i svängen på och därmed tappade kollen på bogarna och hästen. Då tog Cheval tillfället i akt och stod emot så in i sjutton, så där blev det en vägran. Det var bara att göra om och göra rätt och hon hoppade krysset utan problem sedan. Ett enda problem i en bana på 13 hinder tycker jag är klart godkänt med tanke på hur våra pass har sett ut tidigare.  

 

När både jag och Cheval pustat ut lite skulle vi avsluta med att hoppa en något kortare men högre bana. Jag tänker inte försöka förklara hur den gick för det blir bara förvirrande när jag inte har någon video att visa, men det som ingick var i alla fall en linje med räcke-räcke och 4 galoppsprång emellan, en långsida med räcke-räcke-räcke-räcke och 6 galoppsprång på varje distans, en båge mellan ett räcke och en oxer och en vattenmatta som jag hoppade rätt över ridbanan. Räcken och oxern på båge låg på ca 1m, oxern kanske till och med lite högre, och Cheval kändes hur stabil som helst på det! Inga tveksamheter alls gällande om hon skulle hoppa eller inte, det enda problemet var väl egentligen att jag inte red särskilt bra till oxern. Det var nerfrösbacke och jag kom inte riktigt ut i bågen vilket gjorde att vi kom lite i botten, men Cheval var duktig och hoppade fint ändå!

 

Summa summarum så är jag riktigt nöjd med det här passet, när hon är på det humöret hon var igår så hoppar hon som en miljon och det är så härligt att sitta på henne!

 

Om gårdagens pass var superbra, så var kanske inte dagens lika suveränt. Vi red markarbete/dressyr och jag hade väldigt svårt att få Cheval framför skänkeln. Hon är trött på grund av alla insekter etc som finns när hon är ute på natten så det måste jag ju ta hänsyn till, men hon ska ändå gå fram utan att sparka mot skänkeln när jag ber om det. Jag tror också att en anledning till den lite sämre känslan är att hon, och vi som ekipage, har utvecklats så otroligt mycket i hoppningen på sistonde, men i dressyren har varken hon eller jag kommit lika långt. Jag tror att vi måste gå igenom samma procedur som vi gjort i hoppningen under de senaste månaderna. Börja ställa krav=det går "dåligt" ett tag och allt som inte fungerar börjar visa sig=jobba vidare och utveckla min känsla för hur jag bäst rider henne på marken=vi utvecklas och känslan blir bra igen.

 

 

 

 

Hej!

Igår var jag alltså ute hos Fredrik för att hoppträna på Cheval, försöker ju rida där ute så mycket som möjligt nu under sommaren när jag inte har några läxor eller anat att tänka på. I alla fall så känns det verkligen som att både hon och jag har tagit ett riktigt stort steg framåt i vår utveckling de senaste månaderna! Jag ska förklara mer exakt vad jag menar.

 

För det första så känner jag Cheval ganska bra nu, jag har ju ridit henne regelbundet i över 8 månaders tid. Jag vet exakt hur mycket jag behöver ta tillbaka för att få in x antal galoppsprång när hon känns på ett visst sätt, och exakt hur mycet skänkel som behövs för att hjälpa till när avstånden inte blir rätt/hon står emot innan hindren. Hon, å andra sidan, har blivit så otroligt mycket mer stabil och härlig att sitta på. Igår hoppade vi en bom.hinder-bom övning som kom gansla tajt ur sväng, och även om hon inte var helt framför skänkeln och jag inte red helt perfekt alla gånger, så studsade hon lugnt och utan vidare över dryga 1.10 i den övningen! Jag känner mig mycket tryggare i när hon ska hoppa av och att hon är med på noterna nu än vad jag gjorde för några månader sedan. 

 

En annan sak som jag fick lära mig igår är att jag inte bnehöver få panik om hon inte är helt framför skänkeln från början, för det kan bli bra ändå. Visst ska det vara målet, men sålänge hon fortsätter sköta sig så bra som hon gör nu så kan jag bara rida på utifrån min bästa förmåga, och lite på att framåtbjudningen kommer när hindrena kommer upp och vi kommer igång.

 

Även hennes språngkurva känns mycket lugnare och bättre, och då är jag verkliegn ingen expert på sådant. Men känslan är liksom inte längre att hon hoppar för mycket uppåt, utan det känns som att hon ar mer tid på sig och har mer ett "lugnt tryck" i sin språngkurva. Det kände jag väldigt tydligt när vi hoppade en serie där hon enkelt fick plats emellan hindren utan att det blev stressigt eller "studsigt" men att hon samtidigt tog sig över hindren med tryck i sprången, härlig känsla!

 

Något jag dock har väldigt svårt för är att rida rakt på diagonala linjer. Vi gjorde det som en övning där linjerna blev tvärare och tvärare och man var tvungen att akta sig för att inte rida på någon bom, och jag kan räkna på en hand de gånger jag lyckades göra rätt. det är så svårt att hålla reda på linje, tryck, rakhet i hästen, ens egna position och att inte vika sig i överlivet innan hindret, puuh! det är något jag får jobba på helt enkelt!

 

På slutet hoppade jag igenom en liten bana med en lite högre oxer och ett räcke som första två hinder, en vattenmatta och två distanser på slutet, och där kände jag verkligen hur säker hon börjar bli. Jag kände ingen oro för att hon skulle tveka på höjden och hon stod inte emot alls på de högre hindren. det enda hon tyckte var läbbigt var sista hindret som var en mur som hon aldrig sett förut, men den skulle hon ha hoppat på första försöket om jag ridit ordentligt, vilket jag gjorde sedan.

 

Det jag vill säga med det här inlägget är att det är otroligt roligt och motiverande att se utvecklingen som man gör med en häst. Min resa med Cheval började med att jag satt gråtfärdig under nästan varje ridpass och knappt kunde galoppera, till att jag nu tycker att det är superkul att hoppa henne, och känner att hon gör det också!

 

Tyvärr finns det ingen video från det här passet då pappa inte var med, men mästa gång han är det ska jag lägga upp de första och den senaste videon på oss och skriva ett slags "utvärderingsinlägg" om dessa 8 månader!

 

Söta häst! 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hej!

I förrgår kom jag hem från Skogslotten och en otroligt rolig och lärorik vecka, om än väldigt uttröttande. Har de senaste nätterna sovit 12,5 och 10,5 timmar haha! Jag är i alla fall hemma nu och har redan hunnit med ett ridpass för Fredrik, som det självklart kommer en utvärdering av i ett annat inlägg.

 

Under veckan har jag utvecklats otroligt mycket, inte minst i dressyren, eftersom jag fick rida en häst som heter Secret Q som var otroligt fin just i den. Hon gjorde dock ingenting gratis, och det fick mig verkligen att inse ur aktivt man behöver rida är att ha en häst i en stadig form och balans ett helt ridpass. Självklart ska man aldrig vara hårdhänt, men jag som är väldigt mjuk som ryttare, måste komma ihåg att för att få ett stöd och verkligen "få ihop" hästen, så måste man våga ge den ett stöd och en drivning att förhålla sig till. Det går liksom inte att sitta där och åka och hoppas på att det ska gå bra, som jag ofta har gjort innan. Detta lärde Q mig väldigt bra, då hon blev väldigt fin när jag gjorde rätt, och lite tråkig och lång när jag gjorde fel. På så sätt kunde jag känna väldigt tydligt när jag kom åt henne och inte.     

 

På fredagen var det dressyrtävling där jag betsämde mig för att rida LB:1. Vid det laget hade jag hittat så påass många knappar att det inte tog särskilt lång tid för mig att hitta formen på henne, det svåra var att leka fram det stora och härliga steget som hon har i traven. I alla fall så kändes det bra på framridningen och jag gick n på banan med självförtroende. Första uppvändningen blev lite vinglig och jag tappade henne lite i galoppvolterna, men annars flöt programmet på bra. Jag fick totalt 7st 7:or, 6 6,5:or, 4 6:or och 2 5:or. Jag fick även en sjua på sitsen! Ett mycket bra resultat för att vara jag i och med att jag har haft det väldigt jobbigt med dressyren det här året. Procenten blev 65,41% vilket är ett personligt rekord på över 4% för mig, och jag blev placerad sjua av tjugotvå i dressyren, min andra placering i dressyr någonsin! Superglad var jag!

 

I hoppningen var Q också rolig, om än lite svår att få fram för skänkeln. Tyvärr fick jag inte hoppa henne på avslutningen då hennes ägare behövde ta hem henne som sällskapshäst :-(. Istället fick jag hoppa en sjuårig C ponny vid namn Cafe Creme, som är ny för Skogslotten för året. Hon var fin och rolig att rida med en stor och rund galopp och en generellt sett bra inställning till hoppning, men hon var ganska orutinerad och lite osäker vilket ledde till en hel del missförstånd och dåliga språng. Jag är i vilket fall nöjd med både min och hennes insats då vi kom i mål med endast 4 fel(på sista hindret!!). Dagen innan när vi tränade banhoppning hade hon nämligen rivit flera hinder pga kommunikationsmissar. En fin ponny helt enkelt som jag tror kommer bli superbra med lite mer träning och rutin. dessutom är det lite roligt att jag under veckan ridit både en liten storhäst, ca 1,55 i mankhöjd, och en mindre C ponny, ca 1,35 i mankhöjd. Det visar på att min lngd gär sig bra på många olika hästar, även om jag föredrar de lite större.

 

Är det något mer ni vill läsa om lägret, så säg bara till!

 

   

Imorgon kommer jag hem från Grekland där jag varit i 2,5 vecka, därav bristen på ridning, och därmed uppdatering;). Det har varit superhärligt med massa sol, tid att slappa och bada och vara med familjen. Nu har jag dock sådan otrolig ridabstinens att det känns helt perfekt att jag åker till Skogslotten om 4 dagar!

Det blir tredje året i rad som jag åker dit och det ska bli såå kul! Ridlärarna är så bra, människorna roliga och hästarna fina. Förhoppningsvis är vädret fint men något svalt så att vi slipper regna bort men heller inte behöver ha vattenpauser under ridpassen som vi hade förra året haha!

Vad gäller hästönskemål har jag inte direkt någon specifik som jag vill ha. Visst skulle det vara kul att ha Fame igen då jag tror att jag skulle kunna rida henne ännu bättre i både hoppning och dressyr nu, men får jag någon annan så blir det också en rolig utmaning. I min anmälan skrev jag att mitt mål för lägret är att kunna hoppa LC på avslutningen, och det målet tycker jag fortfarande är realistiskt, även om jag självklart är beredd att ändra det efter förutsättningarna, hur det känns med hästen etc :-). Detta eftersom jag hoppat stadigt LD-LD+5 på tävling och tränat banor med hinder upp till 1m-1.10 på ponny. LC på ponny ligger ju på 90cm och på storhäst på 1m, så om jag bara känner mig trygg med hästen tror jag inte att det ska vara några större problem.

I övrigt ska jag bara fokusera på att njuta av att rida gärnet, hönga i stallet hela dagarna och umgås med människor som tycker att det är precis lika roligt som jag gör!

Ska ni på något ridläger i sommar?

/Vera

Hej!

Nu var det ett tag sedan jag skrev här men så blir det ju lite på sommaren när man har tankarna på annat håll. Nu har jag i alla fall något som jag vill berätta, för idag hopptränade jag Cheval!

 

I grunden handlar träningen av Cheval just nu om att få henne mer ärligt fram för skänkeln. Just nu hamnar hon lätt lite "bakom skänkeln" och då blir både framåtbjudningen, hennes reaktion på mina hjälper och sprången lidande. Jag är inte på den ridtekniska nivån att jag själv kan få henne dit jag och Fredrik vill ha henne, och därför sitter Frerik ibland upp en stund unde passen oh jobbar igeom problemet för att sedan låta mig sitta upp igen och lära mig "hur det ska kännas." Det tror jag är en superbra lösning då Cheval får rätt ridning i sig och förstår vad det är vi vill, samtidigt som jag får sitta på en häst som faktiskt går "där den ska." Målet är ju såklart att jag själv ska kunna gå henne, och andar hästar, dit så småningom, men än sålänge är jag inte riktigt där.

 

Till själva övningarna. Dagens övningar fokuserade på att hoppa olika linjer med bågar och volter som förberedelse inför att hoppa en trekombination. Vi bröt alltså ner en trekombination + två hinder som stod bredvid den  och hoppade olika övningar som först fokuserade på lydnad, och sedan mer och mer på sprången och tryggheten hos hästen i kombinationen.

 

Först hoppade jag till exempel ett räcke, lade en volt runt det mittersta hindret i trekombinationen och red på en diagonal linje för att hoppa en oxer. Den övningen fungerade som uppvärmning och som en check av Chevals lydnad och min ridning. Förutom att jag inte lyckades få henne riktigt fram för skänekln och därmed ha igång galoppen så gick den övningen bra. Sedan fick jag hoppa samma två hinder, oxer och räcke som stod med en båge emellan sig, utan volt. Efter det satt Fredrik upp en stund. Sedan började själva jobbet med trekombinationen. 

 

Jag fick börja med att hoppa räcket som användes i början, det som stod bredvid trekombinationen, och rida en distans på tre galoppsprång fram till oxern i mitten av trekombinationen och sedan ha två galoppsprånget till räcket i trekombinationen. I början var det lite svårt att hitta balansen mellan att driva på så att Cheval räckte fram på tre galoppsprång, men ändå sitta lugnt och komma ner i hälarna för att inte störa hennes språngkurva. På videon här under tycker jag dock att jag lyckades rätt bra med det. När hindren blir högre rider jag oftast bätre också eftersom jag inser att det är lite mer "på allvar."

 

Efter denna övning var det då dags att hoppa igenom trekombinationen i sin helhet. Första gången jag hoppade den så stannade hon faktiskt på oxern då den var lite högre än vanligt och jag inte höll henne kvar på mitten tillräckligt bra. Andra gången var jag dock beredd att peta till med spöt lite på den sidan hon smet ut åt, och då hoppade hon superfint :). Kapaciteten finns där, det gäller bara för mig att förvalta den genom att rida ordentligt ;).

 

Här kommer videon från trekombinationen. Visst ser det ganska maffigt ut, tror hindren låg på ca 1.10. det är högre än jag är van vid i alla fall, men det är superkul att få rida en äst som har den sortens kapacitet!

 

 

Vad tycker ni, visst har vi utvecklats rätt mycket?

/Vera

Hej!

Idag hoppade jag Cheval för Fredrk och det var så roligt! Ärligt talat börjar jag bli lite rädd för när nästa pass som går "dåligt" kommer komma, för någon gång kommer det ju, men de senaste hoppträningarna har det bara känts bättre och bättre. det är väl bara att se till att njuta av det sålänge det varar helt enkelt, och tänka att nästa gång jag stöter på problem, så är det för att jag står inför ett nytt trappsteg som kommer ta mig ännu högre upp i utvecklingstrappan än det jag just passerat!

 

Under framridningen har vi börjat göra så att jag rider fram lite lätt i skritt trav och galopp och fokuserar på att få henne alert och kvick för skänkeln. Sedan hoppar Fredrik upp för att "tänja lite på gränserna" och kräva den grad av bakbensaktivitet och samling som jag har lite svårt att hitta på henne själv. När han gjort det så får jag hoppa upp och leta efter samma känsla medan han instruerar mig i vad hur jag ska tänka och vad jag ska fokusera på. Några exempel på det jag övar på är att ha lika mycket stöd på båda tyglarna, även när jag ställer henne på volten, och på att komma ner i sadeln lite mer i galoppen och hitta koordinationen mellan ställande och mothållande hjälper, och därmed kunna hitta mer samling. Det här arbetet tycker jag fungerar super och ger mycket, då jag får lära mig vilken känsla det är jag letar efter, och Cheval dessutom utvecklas lite varje pass genom att Fredrik rider på henne. En win, win situation helt enkelt!

 

När det här jobbet var färdigt började jag hoppa fram, idag på volt. Det svåra för mig var att behålla ställningen och att se det böjda spåret hela vägen fram till hindret, jag vill gärna rakrikta lite för tidigt vilket gör att volten blir oval. Ställningen är något jag jobbar med att hitta varje gång jag rider henne och det går bättre och bättre, men vägen mot hindret korrigerade jag ganska snabbt. På slutet, när ajg börjat hitta mitt voltspår, rätt rytm, tryck i galoppen osv, så höjdes hindret upp lite så att det låg på ca 1.05, och det språnget gav en himla härlig känsla. Det är superhäftigt när man hittra det där mellanläget där trycket finns där, men galoppsprångens takt och rytm förblir lugn, man håller blicken bortanför hindret och har en stabil sits i språnget. Jag börjar hitta det mer och mer på Cheval nu och det är verkligen superkul!   

 

Efter uppvärmningen och framhoppningen hoppade jag igenom två banor. En längre med lite lägre hinder, ca 80-85, och en kortare med högre hinder. TYVÄRR blev det något konstigt när pappa filmade den första rundan, så den videon fastnade inte i kameran.. :(. Hade varit himla kul att se då jag had en superbra känsla, men det är sådant som händer! Den rundan innehöll i alla fall en sorts "serpentinväg" över de tre första hindren, en oxer med en distans till en trekombination och sedan en ditans till ett räcke. edan var det ett hinder som hoppades rätt över ridbanan, ett som stod längs med medellinjen vid kortsidan, och en distans med fem galoppsprång mellan två oxrar längs långsidan. Alt som allt 10 hinder, 13 språng. Det jag är nöjd med i den här rundan är:

 

1. Min förmåga att behålla koncentraionen genom hela banan.

 

2. Att jag behöll en bra galopp och rytm genom de olika passagerna.

 

3. Att jag var cool men ändå bestämd och balanserad i trekombinationen, vilket jag aldrig har hoppat med henne förut.

 

Det jag kunde gjort bättre var detta:

 

1. Jag dkulle haft mer tryck mot vattenmattan(hindret rätt över ridbanan).

 

2. Jag skulle hållt i henne lite mer på distansen mellan oxrarna då 6 galoppsprång, normala 5, blev lite tight. 

 

Nu till den rundan som faktiskt finns på film. Den här banan var som sagt mycket enklare då Fredrik, smart nog, inte vill att hans hästar hoppar högt i trekombinatiner i början. Blir hästen skrämd i en kombination sätter det ofta djupa spår, och Cheval hade varit riktigt fin på kombinationen innan, så jag tycker verkligen att det är ett sunt tankesätt som jag ska ta efter om jag skaffar häst någon gång.

 

Banan börjar i alla fall på de två oxrarna med  galoppsprång emellan. Den här gpngen hoppade jag em från andra hållet gentemot första banan, för att uppförsbacken skulle hjälpa mig lite med att få in rätt antal galoppsprång. Även om vi kom in lite nära på första hindret så svarade hon fram fort och distansen löste sig bra. Efter dessa två hnder fortsätter den upp på det rödvita hindret som vi även hoppade fram på, nu högre än det var i den första banan, ca 1.05. Där är det lite svårt att se vad som egentligen händer. Som jag upplevde det så kom vi lite stprt, och jag v¨gade inte riktigt sitta kvar och vänta på hindret, och därför "sprattlade" Cheval iväg lite.  Fortsätter rätt över på vattenmattan där jag nu tagit åt mig kritiken jag fått i den första rundan och rider på lite större vilket resulterar i ett fint språng. Det trycket behövs ju också när det blir lite högre. Tillslut fortsätter jag runt hela banan och hoppar det grönvita räcket som står lite diagonalt från kortsidan.

 

Just nu är det riktigt roligt att hoppa Cheval. Jag har kämpat och kämpat och kämpat för att förstå hur jag ska rida henne, hur jag ska var följsam och inramande, finkänslig och betsämd på samma gång, och nu har det äntligen släppt, jag har äntlgen förstått! Vi börjar bli ett team, och nu brjar det roliga, att utveckla både henne och mig, så att hon blir ännu mer stabil och så tt jag kan stya runt ännu störra utmaningar, ännu svårare banor snart. Utvecklingen i markarbetet ska även bli intressant att följa, jag trro att både jag och hon kan göra en minst lika häftig resa där!

/Vera

Igår hopptränare jag Cheval igen och vi gjorde liknande övningar som i torsdags, fast det hela kändes lite mer lyckat och avancerat.

Först red Fredrik fram en stund för att få fram lite bättre bärighet i galoppen. Jag fick hoppa upp och testa lite sedan och när allt klaffade var det verkligen underbart! Galoppsprången var luftiga med bra påskjut i bak och takten och rytmen var enkel att hålla. Jag hoppas på att lyckas hitta den galoppen fler gånger snart! Efter det hoppade jag fram på samma sätt som i torsdags, på ett räcke med bom innan. Höjden på det sista språnget var ungefär samma som under torsdagen, ca 1.10, men känslan var helt annorlunda! Med den nya känslan i galoppen fick jag mycket lättare att "sitta kvar" ända fram till hindret och samtidigt behålla trycket, och det resulterade i ett helt fantastiskt språng. Det är lite svårt att förklara genom text, men det vi kom perfekt på bommen med ett luftigt och taktmässigt galoppsprång och på grund av detta blev galoppsprången innan hindret lugnt stabilt, jag kom ner i hälarna ordentligt och Cheval fullföljde språnget på ett superbra sätt. Jag satt typ och gapade i landningen för att det kändes så bra! Och bra var det, för Fredrik sa att sådana språng är det man letar efter i princip hela tiden i hoppningen. Ja, det är väl bara att börja jobba på att göra om det då haha!

/Vera

I alla fall så känns det verkligen så himla bra med henne just nu. I början hade jag lite svårt att få igång bakbenen och därmed också framåtbjudningen och suger fram till betett på henne, men det löste sig väldigt fort. Det bästa med det här passet var nog att det utfördes helt utan bakutsparkar eller andra protester. Det visar för mig att jag hittat ett bestämt men ändå snällt sätt att rida Cheval på, som gör att jag kan säga till henne och få henne "på plats" på ett sätt som hon ändå "tål." Det har definitivt skett en utveckling från henens sida inom just det här området också!

Vi började hoppa på ett räcke som stod på en diagonal från staketet(vi var på grönbanan), med en bom 5,5 meter innan hindret. Där skulle jag jobba på att ha igång en bra och rytmisk galopp, och hitta ett sug i bettet som jag skulle behålla hela vägen fram till hindret. När detta sug infinner sig så är det ett kvitto på att jag faktiskt har hästen framför skänkeln, och då kommer man också bra på hindret. Detta hinder höjdes upp ganska rejält, men när jag väl hittat det här läget som lät mig komma rytmiskt och bra på det så kändes det aldrig högt på ett obehagligt sätt, mer härligt att det blev lite mer språng av det hela!

Till sist hoppade jag igenom en bana som bestod av en kombination, det högre räcket som jag hoppade i början av passet,en långsida med 3 hinder med 5 galoppsprång emellan, en räcke-oxer distans med 9 galoppsprång emellan och ett dog-leg med ett lite högre räcke och en vattenmatta. Det kändes bra, och även om allt inte var perfekt, jag fick exemplevis lite motorstopp mot tvåan, så är jag nöjd med att jag nu alltid "rider klart." Jag sitter inte bara passivt och väntar på hindret om något är fel utan tar beslut och genomför dem= de flesta situationer löser sig. Det enda jag blev lite sur på var när jag på räcket i dog-legen vek mig i överlivet innan hindret, aja baja:-(. Men den linjen gjorde jag om sen och då gjorde jag rätt, så jag rättade i alla fall till felet:).

Jag är riktigt motiverad till att fortsätta arbetet imorgon, och börjar inse vilken otrolig abstinens jag kommer få av att vara borta från ridningen helt i en vecka, hur ska jag överlevde utlandsresan på 2,5 veckor haha?(!!)

Kul var det i alla fall!

1. Min förmåga att analysera prestationer, speciellt de positiva.

Det här är något jag alltid gjort, men som jag verkligen fick bekräftat som något bra under den mentala träningskursen som anordnades av stallet i vintras. För att bli bättre måste man självklart analysera det som gått dåligt för att kunna förbättra just det, men enligt mig är det viktigaste att man ser till att det är de ridpass och tävlingar som går riktigt bra som till slut sätter sig på näthinnan. Som de sa på kursen "Om du hoppar en oxer två gånger och du ena gången kommer helt fel och andra gången helt rätt, vilket språng ska du då älta för att ha bäst chans att komma rätt nästa gång du styr på en oxer? Det andra såklart!"

Det tror jag är ett fel som många gör, att de gång på gång i huvudet går igenom det de gör fel, men sällan "ältar" och tänker på det de gör rätt. Jag har lärt mig att göra tvärtom, i de situationer då det går att göra det. Så fort pappa har filmat en runda som jag hade en bra känsla genom, så tittar jag på den videon säkert 30 gånger, bara för att pränta in i hjärnan hur det blev sådär bra. Vad jag gjorde och när jag gjorde det. Sedan kan man jämföra gamla "bra videor" med nya, och se skillnaden, det har fått mig att utvecklas något enormt!

2. Att jag tillåter mig själv att vara nöjd.

Jag är en extremt envis och målmedveten person, och om jag inte ser upp, så kan det ibland resultera i att jag inte ser den utveckling jag gör, utan hela tiden försöker komma längre och längre. Det är väldigt bra såklart, men under de senaste åren har jag verkligen utvecklat en förmåga att vara nöjd, och det tror jag är väldigt viktigt. Som idrottare, elev eller anställd måste man få känna att man gjort något bra, utan att hela tiden peta på det man "kunde gjort bättre." Det kan man göra när man går in i nästa fas, nästa träningsperiod, men just timmarna och dagarna efter en riktigt bra prestation, måste man tillåta sig att vara sådär villkorslöst nöjd. 

Dessa två saker tror jag är nyckeln till den utveckling jag gjort de senaste månaderna. De ständiga analyserna som ni här på bloggen får ta del av, i kombination med att jag är bra på att vara glad över prestationer, ger mig väldigt mycket motivation och energi till att fortsätta kämpa för att bli bättre. 

Alla har saker de behöver träna på. Hitta dem genom analyser, men glöm inte att klappa er själva på axeln emellanåt också!