Jag vad Bobby som vanligt, och jag förvånas vare gång över hur lätt han har för allting. Det enda, verkligen det enda som skvallrar om hur gammal han är är det faktum att han försöker smita från arbetet genom att kränga sig innanför spåret, men jag är säker på att det är något som kommer "växa bort" när han blir äldre och får lite mer muskler. Hoppningen bestod av en distans där vi varierade galoppsprång, ett dogleg och så en bana med allt detta samt en del brutna linjer. Det var verkligen en självförtroendesboost för mig som ryttare att bara kunna stå upp i stigbyglarna på distansen och rulla på för att komma perfekt på båda hindrena,  dessutom kände jag att jag kunde lotsa Bobby runt banan på ett bra och bekvämt sätt. T ex så hittade jag verkligen balansen i stigbyglarna även i sprången, så jag var inte alls orolig för att komma fel på hindren eftersom jag själv var i en så pass stadig balans. Härligt!

Igår hoppade jag Imprezka för Fredrik och även det gick bra. Precis som jag ville så kunde jag använda kunskapen som jag fått om Imprezkas galopp till att komma rätt på distanser, så det var väldigt skönt! När vi hoppade banan första gången blev det lite pannkaka. Hästen skötte sig exemplariskt utifrån de förutsättningarna jag gav henne, men jag var inte riktig med i skallen. När vi sedan hoppade om banan höjde Fredrik upp lite så att oxern i dogleggen som vi hoppade låg på ca 80cm, och det kändes inte alls högt, så det bådar gott inför den kommande starten.  När vi hoppat det tredje hindret som stod på  medellinjen så fick vi komma på det flera gånger som på en åtta, medan Fredrik höjde för varje gång. Även här blev deg till en början lite jobbigt eftersom jag inte hade en riktigt aktiv galopp och Imprezka inte riktigt tog skänken, men det blev bättre och bättre ju högre det blev egentligen. Jag märker dock tydligt att jag måste träna på det som gick så bra på Bobby, balansen i stigbyglarna. Jag vet inte om det är utrustningen eller om jag bara inte tänker på det, men när jag väl gjorde det så blev det super och sprången blev superhärliga. Vi hoppade 2-3 språng som låg på 1,05, nytt rekord för oss alltså, och det bästa var att jag inte alls var rädd för höjden på hindret, utan bara fokuserade på att ha en tillräckligt bra galopp för att vi skulle komma över på ett bransch harmoniskt sätt. 

/Veta