Hejsan!

Jag kom hem från träningslägret på Skogslotten i söndags och har ägnat de senaste dagarna åt att vila upp mig, för speciellt mycket av den varan blir det inte där ;). Det har varit så otroligt roligt och lärorikt att vara där, så jag tänkte sammanfatta vad jag lärt mig samt visa en film från hopptävlingen som vi hade som avslutning.

Jag fick Fame det här året också. Hon är ett fuxsto född 1999, 147 cm hög, importerad från Holland och världens härligaste häst. Hon är en riktig klippa i hoppningen och jag har fått en massa nytt självförtroende av att rida henne efetrsom det nästan aldrig blir några konstiga språng eller stopp på hinder eller i lite mer avancerade övningar som trekombinationer. Vi hoppade igenom banor med ganska hög tekisk svårighetsgrad( Bågar till kombinationer, relaterade avstånd etc) på 80-90 höjd utan problem, men på avslutningen tävlade vi 70 cm efetrsom hon blir lite blockerad när det kommer till tävling.

 

Vi hoppade även terräng vilket var superroligt och red temporidning. temporidning betyder att man ska rida en viss distans på en viss tid, för att känna in hur fort ett visst tempo går liksom. det långsamaste vi körde var 200 meter på 2 minuter vilket motsvarar en frisk arbetstrav, och det snabbaste var 450 meter/ minut vilket motsvarar ungefär det tempot man har i terrängen i fälttävlan på hög nivå, alltså gick det väldigt fort!

 

I dressyren har jag också lärt mig mycket men min riktiga "aha-upplevese" kom faktiskt inte förren på framhoppningen sista dagen. Fame är en sådan häst som kan vara både het och seg beroende på hur man rider henne. man måste därför se till att verkligen sätta framåtbjudningen in i handen från första stund när man kortar tyglarna. Jag är väldigt mjuk i min ridning som ryttare vilket är bra, men det gör också att jag är lite rädd för att ta i för att få igenom något. Därför var det inte förren på framhoppningen inför hopptävlingen, där hela min och Fames förutsättningar för att kunna prestera bra hängde på att jag verkligen fick fram henne mellan skänkel och hand, som jag verkligen förstid hur jag skulle göra och hittade knapparna. Då såg jag till att vara riktigt tuff mot henne några gånger och verkligen säga till henne att "nu ska du fram" och samtidigt hålla kvar i handen, och vips så gick hon där i en djup och stadig form med framåtbjudning så att det räckte för 10 hästar. Och vet ni vad som hände då? Jo, blockaget som hon har i huvudet inför att hoppa på tävling släppte. Hon hoppade allting klcokrent på framhoppningen och gick som tåget på banan, det var helt fantastiskt att känna den skillnaden ch veta att det var man själv tillsammans med sin tränare som fått igenom den.

 

Titta nu på filmen från grundomgången på tävlingen nedan och jämför tempot, anridningen och "jävlar-anamma" inställningen mot andra videos ni sett på mig, för jag kan lova er, att detta är en av de bästa hopprundorna jag gjort i mitt liv. Synd bara att mamma inte fick film på omhoppningen.

 

 

Det tål att påpekas att Fame dagen innan stannade 2 gånger på första hindret och ca 5 på det andra innan vi fick över henne, och den enda skillnaden inför den här starten är strategin på framridningen. För mig betyder det två saker.

1. Att många hästar som hoppar bra på träning men inte på tävling kan bli mycket bättre om man ändrar upplägget på framhoppningen(sålänge de inte är rädda för att tävla utan att de bara blir spända).

 

2. Att vi som ryttare aldrig ska vara rädda för att ändra vår ridning och vårt upplägg i sista minuten, för det kan vara det som räddar hela starten. Hade jag ridit som jag gjorde på lördagen när det gick dåligt hade jag antagligen blivit utesluten och kommit sist. Nu blev jag 7:a av 30 ekipage och bästa ryttare från DJRK. Lite skillnad va?

 

/Vera