Jag fick först rida fram med mycket fokus på att hitta ett bra tryck i de olika gångarterna och på att få Camelia att börja jobba med bakbenen. Detta åstadkom vi först genom att jag fick rida på en liten volt, ca 15 meter i diameter, och öva på ställning och att möta upp på yttertygeln, för att sedan minska volten för att få hästen att "sätta sig mer på bakbenen." Efter detta fick jag även träna på att rida i en vanlig galopp på kortsidorna och sedan gasa allt vad jag hade på långsidorna, även detta för att få Camelia att vinkla in bakbenen mer.

När vi skulle börja hoppa fick jag göra i princip samma saker som i lördags eftersom övningen var densamma, men Fredrik fokuserade lite mer på detaljerna, som t ex att få hästen framför skänkeln och att hitta den rätta avsprångspunkten in på distansen.

Allt eftersom höjde han upp distansen för att få lite mer språng i hästen, och för att vi båda skulle få träna på att inte backa av så fort det blir lite högre. Detta moment är jag mycket nöjd med. Camelia är en sådan häst som är väldigt rädd om sig och kan stanna om hon kommer fel. Det betyder såklart att man som ryttare inte får känns sig osäker alls. Och i lördags var jag inte det minsta osäker. Jag lyssnade på vad Fredrik sa och såg till att hon var framför skänkeln innan hindret men att hon inte stressade mot det, lät hindret komma till mig och vek mig inte i överlivet en enda gång. Dessutom jobbade jag mer aktivt med gas och broms för att få in rätt ridning och rätt antal galoppsprång på distansen. Det påpekade Fredrik även efter passet, att han tycker att jag har mognat i min ridning och verkligen börjar göra saker nu, och inte bara följa med. Roligt att höra för så känner jag också, det är bara att fortsätta!

/Vera