Hej!

Igår var jag hos Fredrik och hoppade Rick. Det känns som att jag alltid skriver att det går bra när jag rider, men igår var det verkligen något speciellt. Med Rick har det alltid varut så att han antingen tar tag i hindren "för mycket" och är "för på," så att jag hela tiden måste sitta och bromsa och påminna honom om att ta det lugnt, eller att han är lite "platt" och att det känns som att luften gått ur honom lite vilket gr det väldgt svårt att rida på hinder. de senaste gångerna har vi dock verkligen kommit åt honom, och det, i kombination med att han är mycket starkare nu, har gjort att han blivit mer "elektrisk." Han kan knappt stå still medan vi väntar på vår tur, och när vi väl kommer iväg så känner man verkligen att han vill hoppa och göra rätt för sig.

 

Det som gjorde gårdagen annorlunda mot alla andra gånger, var att jag fick den där elektriska känslan, samtidigt som han var väldigt lätt och fin i handen. det räckte med en förhållning direkt efter att jag kommit fram i galopp för att han skulle komma ner i ett bra tempo, och sedan kunde jag bara sitta där och vänta på hindret, som han sedan hoppade med bravur. Det var endast när vi hoppade i nerförsbacke, som man inte ser på filmen, som det blev lite forcerat i och med att hästarna gärna vill "trilla iväg" lite när det går nerför.

 

Den här lättheten gör ju, som ni säkert förstår, att jobbet som ryttare blir väldigt enkelt. man behöver bara sätta upp galoppen, rida en bra väg, vänta på hindret och hitta sin följsamhet. Allt blir sådär enkelt som det faktiskt egentligen är, och det är väldigt härligt att känna! Hästarna hoppar ju generellt sett mycket bättre när man stör dem så lite som möjligt, men för att man ska kunna störa dem så lite som möjligt så måste man ju också ha gett de förutsättningarna att hoppa bra. det var det som jag för första gången kände att jag verkligen lyckades med igår, och det var verkligen en mäktig känsla! Jag kunde ha handen blickstilla och stadig i språnget med en lagom eftergift, för jag fastnade inte i någon förhållning innan hindret som kunde försätta mig i varken bak- eller framvikt.

 

Jag hoppas att känslan jag har beskrivit i det här inlägget framgår genom vedon nedan även för er som inte var där. Den tar i alla fall en säker plats bland mina "pepp-videor," som är videor från ridpass där jag hade en bra känsla, som jag tittar på inför tävlingar eller träningar.

 

 

 

Det enda negativa jag kan hitta att kommentera på den här videon är att jag fortfarande har svårt för att byta galopp. Jag hörde att Fredrik s åt mig att byta och försökte, men när det inte gick tänkte jag att det var bättre att bara fortsätta mot hindret så att jag inte skulle bryta rytmen och försöka få honom att landa i rätt efter, viljet han gjorde. Under nästa hoppträning ska jag verkligen lägga fokus på att byta galopp när det blir fel, och att vara väldigt konsekvent med att sakta av till trav och byta om jag inte lyckas.

 

/Vera