Hej!

Jag har precis kommit hem från stallet efter att ha tagit hand om Bobby efter dagens tävling, och jag måste ändå säga att jag är otroligt nöjd! Bobby gick rakt på släpet när vi skulle åka och stod lugnt och stilla under hela resan. När vi kom fram och lastade ur så var han dock ganska orolig, gnäggade väldigt mycket och var väldigt på tårna. jag behöll dock lugnet och tänkte att han säkert skulle lugna sig när jag suttit upp, men ni kan förstå hur pig han var om jag säger att jag var tvungen att ha en ledare för att kunna skritta på långa tyglar i början haha!

 

I första klassen blev det 8 fel. Jag red lite för fort vilket gjorde att vi kom för nära hinder ummer 6 på distansen, och så fick vi ett stopp på det sista hindret som många andra också vägrat på. Jag tycker dock att dessa fel nästan var bra eftersom de endast var ryttarmissar. De gav mig något att tänka på och tvingade mig att änra på olika saker till det bättre inför nästa klass, något som jag kanske inte kommit på tanken att göra om jag, med nöd och näppe, gått felfritt.

 

 

Efter någon timme var det dags att gå den nya banan inför allsvenskeklassen och jag märkte redan när jag tittade på banskissen att den var svårare. Flera oxrar som hoppades mot läktaren, hinder 1,2 och 4, var med vilket gör det "tittigare" för hästarna. Just det hindret han stannat på i klassen innan var hinder nummer två, så jag visste att jag var tvungen att rida bättre än vad jag gjort innan för att komma runt felfritt.

 

Bobby var i alla fall lika pigg och fräsch som till första klassen, fast utan att vara särskilt spänd, så jag red inte fram någonting extra utan gick direkt upp till framhoppningen och sedan in på banan. Väl där hade jag betsämt mig för att rida långsammare och noggrannare än förra gången, och att verkligen övertyga honom mot hinder, speciellt nummer 2 och 4 som var det han hade stannat på respektive ett hinder han inte hade sett förut. det visade sig vara en bra plan för vi tog oss runt felfritt med ett bra flyt! Hinder nummer 7 kom vi lite nära inpå men det löste han på ett väldigt bra sätt. essutom kändes han inte alls särskilt spänd inne på banan jämfört med hur han brukar vara, och det är ju verkligen häftigt med tanke på att det här ingick både speakers, musik och en stor läktare samt blommor vid så gott som alla hinder! Kort sagt, en guldstjärna till Bobby och en klapp på axeln till mig, som med bibehållet lugn tog oss igenom en ny situation. Känslan när vi gick i mål och jag insåg att vi gått felfritt var så himla härlig!!

I onsdags ramlade jag av och fic vara med om en riktig åktur då Cheval insåg att jag inte red aktivt och valde att sticka åt sidan på distanserna, långt innan det andra hindret. Jag var riktigt besviken på mig själv och frågade Fredrik  om det fanns möjlighet för mig att få rida idag och rätta till det som blev fel i onsdags. det var riktigt nyttigt kan jag säga, för idag gick det så mycket bättre! det brukar vara så, att när man presterar dåligt, såär den bästa medicinen att gå hem, fundera över vad som blev fel, och sedan försöka igen. Ni ska få se några videor från passet!

 

Här ser ni uppvärmningen på distansen in i kombinationen. Det var på det andra hindret i kombinationen som jag ramlade av i onsdags då Cheval inte riktigt nådde fram, så till en början var jag lite avvaktande och försiktig i min ridning. Det löste sig när jag insåg att läget var under kontroll ;). 

 Kombinationen från andra hållet. första gången blev jag lite hetsig in i kombinationen, men den här gången vågade jag vänta lite mer på hindret vilket resulterade i att Cheval tog för sig mer i insprånget och räckte bättre ut :-). Det blev dock lite kort på distansen då jag inte riktigt fick tillbaka henne. 

 

Den här videon talar ganska mycket för sig själv. Riktigt bra ridning från min sida på distansen till kombinationen, jag kände att hon höll på att tappa fokus och korrigerade det. Sedan blev det lite väk bra på distanse och jag gjorde om det. Sedan blev jag lite avvaktande till det röd-vita räcket och därför stannade hon. Det var bra att hon stannade på mitten dock.   

Och här kommer den bästa videon, eller snarare, den som bäst visar det som gör att jag är så himla nöjd med ridpasset. På den där röd-vita distansen bröt Cheval ut säkert 4 gånger i onsdags, och då låg insprånget inte alls lika högt. Därför tycker jag att det faktumet att hon endast bröt ut en gång idag visar på att jag verkligen fattade hur jag skulle rda, att poletten liksom trillade ner hos mig, idag. Att jag dessutom vänder upp på det blå-vita hindret, som är högre än vad jag någonsin hoppat i en bana tidigare, inser att vi ligger lite nära, och bara behåller lugnet och sitter kvar, DET är stort för mig!     

 

Ja, den här ponnyn lär mig något nytt varje gpng jag sitter på hennes rygg. Det är banne mig inte lätt, men jag har blivit bra mycket bättre sedan första gången jag satt upp på henne. Idag tog vi oss runt en bana på 80-110cm med två stopp. Det är långt ifrån perfekt, men känslan jag hade idag är ett stort steg påväg mot mitt sommarmål, att hoppa en bana på 1m felfritt! Om det blir med henne eller någon annan häst, det får vi se, men hon har i alla fall tagit mig en bra bit på vägen!

/Vera

 

Hej!

Tänkte skriva lite om mina mål inför söndg, både för att mentalt förbereda mig själv, men också för att jag tror att min analys av min prestation och mitt resultat tävlingen blir intressantare att läsa om ni vet vad mina förväntningar och mål är i förväg!

 

Under den mentala träningskursen som vi i laget gick på i vintras fick jag lära mig att alltid ha mål i tre olika kategorier, känslomål, prestationsmål och resultatmål. Detta för att undvika att man blir besviken över att rundan inte var felfri när den egentligen kändes väldigt bra, eller över att rundan inte blev den bästa när prestationen på andra sätt var bra. På detta sätt ska jagäven dela in mina mål för denna tävling.

 

Det här med att tvla på lokal nivå är helt nytt för mig, och mitt allra största mål måste ändå vara att åka ifrån tävlingen med en bra känsla i magen. En känsla av att "det här var kul, jag fixade det och jag vill göra det igen." Dessutom sade min pappa en väldigt klok sak idag, och det är att jag inte får glömma bort att stanna upp och andas under dagen. Att ta tid till att suga in den fantastiska atmosfären som infinner isg på en tävlingsplats och inse att jag faktiskt har förmånen att få delta. Detta är n¨got jag har jobbat för och fokuserat på i ett års tid, och snarare än att fylla mig med en knsla av press och nervositet, så hoppas jag att det kommer fylla mig med en känsla av lycka, över att jag nått målet oavsett hur det går!  

 

Min och Bobbys prestation är egentligen det som är viktigast att fokusera på. Mitt perspektiv på vad som händer under tävlingsdagen måste i största möjliga mpn utgå ifrån vad vi kan och vart vi ligger träningsmässigt i förhålland till vårt resultat, och inte vart vi hamnar i resultatlistan. Jag vill under dagen känna att det lugn och fokus jag brukar vara bra på att ta fram kan hjälpa mig att coacha oss som ekipage genom den här nya situationen. Att jag får till en effektiv framridning där jag inte tröttar ut honom men samtidigt får honom vaken och alert och att vi får till 3-5 avslappnade språng på framhoppningen. En nolla på banan är målet, eftersom jag vet att vi är mer än kapabla till det på en 70cm nivå, men bara att gå in på en bana på bortaplan och komma runt kommer vara en stor seger!

 

Det härär egentligen det svåraste målet att sätta, eftersom jag inte vet riktigt hur varken jag eller Bobby kommer reagera på en nya situationen. Kommer jag bli stressad och uppjagad, eller kommer jag vara så pass inne i min bubbla att jag bara gör mitt jobb och "glömmer bort" att vara nervös? Kommer Bobby tycka att det är läskigt att ridas på bortaplan eller kommer han vara trygg i att han klarar av uppgiften som jag ställer framför honom? Det är frågor som cirkulerar i mitt huvud och som gör det svårt för mig att sätta ett rimligt resultatmål, det viktigaste den här gången är ändå känslan, att vi går därifrån med stärkt självförtroende. Jag kan ju dock inte undgå att känna att en nolla inte är ett orimligt resultat att förvänta sig, åtminstonde i någon av klasserna, om jag rider båda. Detta för att vi redan gjort många nollar i 70cm, både med och utan titthinder. Skulle en bom eller två falla är det inte hela världen, sålänge jag har ridit så bra jag bara kan.

 

Nu hoppas jag att jag kan återkomma med sprudlande glada nyheter efter min och Eskers Bobs tävlingsdebut på söndag!

/Vera

  

Jag hoppas på att åka därifrån med en känsla av lycka över att en stor tröskel i min ridutveckling är övervunnen, av att jag har vågat mig utanför min comfort zone och lärt mig något av det. Och framförallt, så ska jag se till att slappna av och verkligen ha kul på banan tillsammans med denna fantastiska lilla ponny.

Hej!

Nu är påsktvlingarna 2015 över och jag tänkte summera mina resultat här. I dressyren hade jag som sagt Imprezka och jag är jättenöjd över hur jag red, även om det var något i undertempo. Nästa gång jag tävlar henne i en liknande situation blir det dock sporrar på för att förebygga sådana retliga avbrott i galoppen, jag förlorade 3 poäng på dem..

 

 

Sedan tävlade jag ju Bobby i 60 cm, det skulle varit 70 cm men vi valde att tävla lågt för att inte belasta honom onödigt mycket. Tyvärr så tog pappas minne slut mitt i omhoppningen, så hinder 10 och 11 finns inte med, det var det gula räcket och regnbågsoxern. Jag är väldigt nöjd med den här rundan eftersom jag lyckades hålla ett jämnt tempo hela vägen och rättade galoppen när den blev fel. jag är även väldigt nöjd med den första distansen, där galoppen var så pass igång att han gick på rätt antal galoppsprång direkt, något som annars kan vara lite svårt med honom i början av banan. Det enda som jag känner att jag kunde gjort bättre var svängen upp till fyran som var ganska skarp. Där hade jag inte riktigt koll på hans ytterbog och vägen blev ganska obalanserad, men Bobby kämpade på och hoppade ändå.  Ritten gav 37 stilpoäng vilket inte är det högsta vi fått, menmed tanke på de små missarna som fanns i grunden tycker jag ändå att det var en rättvis bedömning. Det resultatet gav en andraplats!

 

 

Den tredje och sista rundan för tävlingen gjorde jag på Biggie i 80 cm klassen, och det är nog egentligen den jag är mest stolt över, trots att resultatet egentligen inte blev så bra. Jag hade aldrig hoppat honom innan och var ganska nervös innan och dessutom upptäckte  vi ett sår i mungipan på honom precis innan framridningen, vilket gjorde att jag var tvungen att rida honom på hackamore, ett bett jag aldrig ridit på förut. På framridningen såg jag till att svänga mycket för att känna hur tydligt jag behövde rida för att få honom att vända, och det var nog smart eftersom det fanns många ganska skarpa svängar på banan. Svängen till trean tycker jag att jag klarade av bra, men den till fyran blev väldigt obalanserad och vi fick ta det hindret i trav, något som Biggie skötte galant.

 

Överlag tycker jag att Biggie kämpade på riktigt bra, 80 cm är högt för honom och hans hoppteknik och han hade faktiskt aldirg tävlat det innan det här, även fast han självklart gått många banor på den höjden, och högre.  Han försökte hela tiden lista ut vad jag ville att han skulle göra och gjorde sitt bästa för att lösa distanserna. Den första, mellan ettan och tvåan, tycker jag blev riktigt bra!

I omhoppningen började han bli lite trött och jag red lite dåligt mot det andra hindret, nian, vilket resulterade i en "vägran." Den tar jag dock på ig helt för jag är säker på att hanhade hoppat om jag styrt lite bättre, något han visade när jag styrde på hindret igen sedan. På tian vet jag egentligen inte riktigt vad som hände, det kändes som att vi kom rätt. det är lite svårt att se såhär i efterhand eftersom det filmas "bakifrån."

 

Med tanke på förutsättningarna är jag verkligen supernöjd med den här starten, trots att den resulterade i 8 fel. jag  fick verkligen rida genom hela banan och bevisade för mig själv att jag faktiskt är tillräckligt duktig för att lotsa en något grön häst runt en 80 cm bana, roligt!

 

Ritten resulterade i 40 stilpoäng efter fyra poängs avdrag för felen, hade vi gått felfritt hade vi alltså fått 7 poäng högre stil än vad jag fick med Bobby, nu blev det dock bara tre, ganska häftgt ändå?

 

 /Vera

Idag har jag tävlat Inprezka i dressyr på påsktävlingarna och det gick faktiskt riktigt bra! Hon var lite seg eftersom hon gått en gång med Astrid innan mig och därför fick vi ett avbrott i varje galopp vilket drog ner poängen såklart. Däremot så red jag mycket, mycket bättre än vad jag någonsin gjort på tävling innan, jag hade henne i form genom hela travprogrammet och red noggrant, om än lite i undertempo, superkul verkligen!

Imorgon är det hoppning och där har planen ändrats lite. Jag ska hoppa Bobby i den "höga" klassen där jag egentligen skulle lägga till 10 cm, men eftersom att han varit väldigt trött på sistone och måste hålla sig fräsch till allsvenskan om en månad så ändrades det så att jag bara hoppar 60 cm. Jag tycker ändå att det känns okej eftersom höjden inte är det som är problemet med honom och jag redan har hoppat 70cm med honom många gånger. Jag tänker snarare att det får bli en riktig skolrunda där jag endast tänker på att rida riktigt bra vägar och distanser.

Sedan ska jag tävla Biggie i 80cm också vilket ska bli roligt. Jag har inga stora förväntningar eftersom jag aldrig har hoppat honom, men jag ska göra mitt bästa och hoppas på en bra känsla!

Jag återkommer med filmer från ritterna!

/Vera

Anyway, istället för Bobby så ska jag hoppa Kalle, som dessutom är min andraponny i allsvenskan. Lite smått nervös är jag allt, men han har gått 3 ledlektioner+ hage idag, så han borde vara lagom pigg. Ni lär ju få veta hur det går i alla fall!

/Vera

/Vera

Tyvärr var pappa inte med så jag har ingen film från rundan, det är supertrist för det för det hade varit så bra att ha den att titta på när jag behöver peppa och motivera mig själv, men sånt är livet. Det kommer fler bra rundor!

Nu ska jag se till att den här känslan inte blir en engångshändelse, förhoppningsvis får ni läsa fler sådana här lyckliga inlägg i framtiden!

/Vera

Hej!

Det är högst intressant hur ett enda bra ridpass kan göra så mycket för en hästnörds humör, och hur detta ridpass allt som oftast infinner sig precis efter ett riktigt dåligt. Det var det som hände mig i helgen.

 

På fredagen valde jag att testa att hoppa Helmer eftersom Bobby fortfarande har ont i ryggen, och jag hade inte en aning om vad som väntade eftersom jag aldrig suttit på hästen. Hästen var det inget fel på, jag klantade bar till det extremt mycket och hela passet blev till en ond cirkel. Nog pratat om det, för igår kom den stora vändningen! 

 

Jag åkte ut till Fredrik för att rida lektion(jag är så glad för att jag kunnat göra det så mycket det här lovet!) och fick höra att jag skulle få rida Lacey, hans 6-åriga sto som ska börja tävla i år. Wow, tänkte jag, vad roligt att få rida den, jag har alltid undrat hur den är! Jag kan säga att jag inte blev besviken.  Hon var så otroligt snäll att ha och göra med, stod som ett ljus i stallgången när jag borstade, och var även kolugn när jag red fram trots blåst som fick det att dunka i ridhusdörren emellanåt. I hoppningen var hon även väldigt lydig och härlig, och jag kunde enkelt rida på ett galoppsprång mer på distansen trots hennes stora galopp. Detta fick jag dock kämpa lite mer med mot slutet av passet när vi hoppade bana eftersom hon blev lite taggad, men det är ett lyxproblem som endast har att göra med pilotens, alltså min, kompetens;).

Här nedan ska ni få se några videos från träningen, visst är hon snygg?!

 

Den här videon är från när jag skulle rida ett galoppsprång extra på distansen, alltså 6 galoppsprång där det är normala 5. Här hade jag riktigt bra koll på henne, var konsekvent med att hålla i henne hela vägen emellan hindren för att det inte skulle bli av och på, och gav i princip ingen eftergift över första hindret för att förhindra att hon skulle ge sig iväg. På såhär låga hinder behövs ingen eftergift samtidigt som det är ett utmärkt tillfälle att träna just avståndsbedömning och inverkan för ryttaren.  

 

 

Den här delen av passet är jag riktigt nöjd med. Som ni ser så hoppar vi en kombination på låg höjd, och fokuset här var på att hålla henne lugn emot hindret, att inte låta henne öka och på att jag skulle komma ner i hälarna före det första och mellan de två hindren eftersom avståndet var lite kort för henne. Mellan hindren är det 6 meter, och med en så stor galopp som hennes så är 7 normalt. Därför är jag riktigt nöjd med hur lugnt och rytmiskt jag rider, även om man kanske skulle önska att jag kom ner i sadeln lite mer mot hindret, men det är ett generellt problem som jag har och som jag jobbar på. 

 

 

 

 

Det här är en häst som jag tycker väldigt mycket om att rida, och jag hoppas verkligen att jag kommer få göra det snart igen. Om inte annat så ska det bli superkul att följa hennes utveckling när Fredrik rider!

 

/Vera

Hursomhelst, nu ska jag använda den här upplevelsen till att lära mig nya saker. Redan imorgon ska jag till Fredrik för ett ridpass, och jag har bestämt mig. Oavsett vilken häst jag har så ska jag inte rida på en enda distans utan att ta ett beslut. Om det beslutet är att jag behöver rida på, hålla i, eller bara vaga följsam spelar ingen roll, men jag ska utföra det.

Detta är förresten nog min största styrka, förmågan att släppa och framförallt, lära mig av motgångar.

/Vera

Idag red jag Imprezka för Tessan, och herregud vad behövligt det var att få ett riktigt pangbra dressyrpass nu! Som ni vet så kämpar jag ju som en tok med att få till min dressyrsits som blivit lite lidande av all hoppning de senaste 1,5 åren, och idag var det verkligen som att några spärrar släppte!

Det intressanta är att när jag tänker tillbaka så gjorde vi inte något avancerat på hela passet, om man syftar på rörelser och så, men det häftiga är att inse att det behövs faktiskt inte. För att få hästen fin och lösgjord så är det sitsen som måste stämma helt enkelt.

Det jag fick träna mycket på var att vara 100% avslappnad i armar och axlar, är jag inte det så visar Imprezka det direkt genom att ta upp huvudet och bli spänd, så det fungerar ju som en bra påminnelse! Dessutom handlar hela sitsträningen egentligen om att jag ska släppa ner benen, öppna upp höfterna, tänka "gå ner i brygga" med överkroppen och bara "skumpa med." Det häftigaste på hela passet var när jag verkligen hittade sitsen i skritten, började trava med helt avslappnade armar och axlar, och bara kände hur jag satt där som en smäck, med en avslappnad häst i en djup form som rörde sig med mycket bakbensaktivitet. Detta höll sig tyvärr inte hela tiden då jag blir väldigt trött i den inre muskulaturen, men bara att ha känt känslan är underbart!

Den viktigaste "aha upplevelsen" för dagen är nog att man inte behöver bromsa med tyglarna för att få hästen att gå i form, eller röra sig i en långsammare takt. Det är mycket bättre och mer effektivt att använda sitsen, för då kan man påverka takten och rytmen mycket finkänsligare samtidigt som man, om man sitter rätt, kan hålla ihop hästen så pass mycket att den går i exakt samma takt hela tiden, oavsett om du ber den om ökad galopp eller galopp på stället.

Varje gång jag åker hem från stallet med en sådan här känsla så blir jag lite mer förälskad i den här sporten. Tänk att jag, en 16- åring på 156cm och 48 kg, kan kommunicera med ett djur på 400kg och påverka den till att röra sig precis på det sättet som jag vill och som är mest skonsamt/muskeluppbyggande för det? Ganska häftigt! Nu ska jag fortsätta spela upp "highlightsen" i mitt huvud inför ridpasset imorgon, förhoppningsvis kan jag återskapa den igen då!

/Vera 

Nu under sportlovet så har jag ett fullspäckat ridschema, och det passar mig utmärkt då jag har väldigt specifika problem att träna på. Jag har redan hunnit vara ute hos Fredrik två gånger och ska dit imorgon igen, och det jag tränar på där är att inte vara för följsam. Låter det konstigt? Det tyckte jag också först, men nu fattar jag och jobbar riktigt hårt för att klara av det här!

Vad det handlar om i grund och botten är att jag ska rida hästen hela tiden, och inte bara sitta och vänta på att det ska hända något som jag måste åtgärda, exempelvis att hästen sticker iväg. Detta märker jag av tydligt på Cheval, eftersom jag omedvetet glappar i tygeln och därmed bjuder in henne till att ta kommandot. Vad jag istället måste göra är att ha ett ganska starkt konstant stöd i båda tyglarna så att jag känner den första lilla tendensen till att hon tänker sticka. Eftersom jag då redan har ett så bra stöd i tyglarna så behöver jag inte några stora åtgärder, och det blir lättare för mig att hålla balansen och tänka på allt annat som att styra etc.

Innan jag fick kunskapen om det här så var det inte lätt alltså, jag satt i princip hela förra onsdagens pass och kände mig gråtfärdig, för jag hade inte en aning om vad jag skulle göra. Men det här har visat mig vilken fantastisk tränare jag faktiskt har, för utan att jag egentligen sa någonting, så märkte han att det här var någonting som var jobbigt för mig och som jag behöver jobba på. Så de senaste träningarna har jag endast fått hoppa sådana övningar där jag tvingas till att hitta linjen och behålla rytmen, och där det verkligen märks om jag gör fel, eller rätt. Det är jag så tacksam för, för den handfallna och hopplösa känslan som jag hade i onsdags, har bytts ut mot ren glädje och förväntan, undra hur mycket bättre jag kommer bli som ryttare när jag kommit igenom det här?!

Nu får han självklart vila helt i några dagar och jag tror att det är väldigt bra. Inte bara för den här tillfälliga hältan utan också för att han är såpass ung och har gått rätt hårt och säkert mår bra av lite vila. Nu hoppas jag att han repar sig fort för nu är det bara 11 veckor och 2 dagar kvar till allsvenskan! Det låter kanske mycket men med tanke på att vi väntat i över ett år så är det kittlande lite!

Ikväll på träningen ska jag till min stora glädje få hoppa Imprezka! Bobby är fantastisk men Imprezka och jag vara alltid känts som handen i handsken, vi passar ihop helt enkelt. Jag hoppas på att få till distanserna och trycket i galoppen på ett bra sätt samt på att få hoppa en lite högre bana, ca 90cm-1m vore kul att testa på!

var så himla rolig! Jag tror aldrig att jag njutit så mycket av en uteritt förut! Jag fick rida i den lite lugnare gruppen efter att jag berättat att jag har varit lite osäker ett tag, och det är jag glad för. det gjorde att jag kunde slappna av mer och tänka att "Vi tar det som det kommer." Bobby var i alla fall väldigt pigg och man märkte att han tyckte att det var roligt med snö. När vi skulle ta en bild på en äng som var täckt av orörd snö så började han gräva i den för att han tyckte att det kändes så annorlunda. Han är allt ganska charmig dne där lilla ponnyn ;).

 

Idag har jag verkligen insett vilken perfekt ponny han är för en ridskola, och för mig. Vi kunde galoppera både i backar, på raksträckor i skogen och flera vändor på ett fält och han tänkte aldrig ens tanken att bocka. Alltså förstår ni vilken lättnad det var för mig att inse det? Speciellt på ängen där de andra hästarna blev lite överhettade, och han inte brydde sig om det utan bara körde på. Ibland var det nästan som att han frågade mig "Vera, får jag verkligen springa så här fort?", och när jag sa "ja" blev han överlycklig haha.

 

Ängen med den orörda snön som sprutade under hovarna var svårslagen men den sista galoppen tar nog ändå hem priset. Vid det laget var jag så pass avslappnad och litade så mycket på Bobby att jag bara släppte honom när vi började galoppera. Jag tog någon förhållning i blrjan för att ändå visa att det är ajg som betsämmer, men sedan fick han dundra på hur fort han ville, och det var såå kul!  

 

Nej, Bobby kommer jag aldrig vara rädd för att rida ut på mer, och jag tror att en stor del av mitt "uterittsproblem" löste sig idag, bara genom att känna att jag klarade det, och att det var riktigt kul. Den här ridturen kommer jag sent att glömma!

 

Det är med lite blandade känslor jag skriver det här, för herregud vad fort de hr två åren har gått, men vad mycket jag har lärt mg och vad roligt jag har haft! Jag har gått från att endast ha tävlat klubbtävlingar och gått nolla lite halvt på tur och snälla hästar, till att ha en vnnarskalle som inte är att leka med, att nästan pusta ut lika högt som lagkompisarna när bommen som min häst slår i ligger kvar, och att verkligen rida hela banan igenom.

 

12 ritter och 12 nollor har det blivit, och jag är riktigt stolt över det! Jag har lärt mig att hantera mina nerver på ett sätt jag adrig kunde tidigare. Visst hetsar jag upp mig lite och tänker på allt som kan gå fel, men det handlar oftast om att jag känner att jag har press på mig, och inte som det var förut, att jag är rädd för vad hästen ska hitta på eller att jag inte ska komma över hindren. Dessutom har jag hittat en sorts "fokusbubbla" som jag går in i samtidigt som jag sätter på mig kavajen. Då spelar det ingen roll om hästen är pigg, seg eller busig, då ska jag bara rida. Och när jag bara rider, då går det oftast bra.

 

"Sluta vara så akademisk, Vera, och rid!", som Fredrik brukar säga. Det är det jag har lärt mig att göra. Jag ger er två videor att jämföra med. En från min första ponnycupsmatch på B-ponnyn Winston, och en från gårdagens match på Bobby. Det finns självklart saker ifrån gårdagen som jag inte är nöjd med, svängen till tvåan till exempel haha, men tittar man på helheten så tycker i alla fall jag att man ser en väldigt stor skillnad.

 

 

 

Vad tycker ni är den största skillnaden? Själv tycker jag att det är min inställning. På den första videon ser det nästan ut som att jag ursäktar att jag är där, men på den andra tar jag verkligen för mig och visar att "Här kommer jag, akta så ni inte står ivägen!"

 

Tack till Linnea och Angelica för att jag fått möjlighet att vara med om den här tävlingsformen, och TACK Djrk laget för att ni varit ett så grymt lag att vara med i!

 

/Vera

 

  

Hej!

Den här veckan kommer det att bli rekordmycket ridning för mig. Jag har, som vanligt, ridit lektion för Tessan idag och jag kommer rida en privatlektion för henne samt hoppa för Fredrik imorgon. Sedan är det allsvensketräning på fredag och ett eller två pass på Cheval i helgen, samt ponnycupsmatch på söndag. Det kan bli upp till 7 ridpass bara den här veckan, så mycket tror jag aldrig att jag har ridit under en vanlig termin förut!

 

För att göra det hela ännu bättre så är jag ledig imorgon om man bortser från utvecklingssamtal i skolan på morgonen, och det gör att jag kan rida såhär mycket, och ändå hinna med skolan utan att känna mig stressad. 

 

Nu ska jag gå och lägga mig och se fram emot en riktigt bra dag!

 

 

 

Hej!

jag är så himla motiverad till hästarna och ridningen just nu, alltså det bara bubblar i hela mig, så härligt! Igår red jag ett riktigt bra hoppass på Imprezka för Fredrik, och idag var jag ute på Sjöängen och red Cheval, fast då självständigt vilket var lite spännande. Jag fick en sådan rush av energi och motivation innan passet att jag ryktade henne riktigt ordentligt både före och efter passet, bara för att jag hade tid och ville göra något mysigt för henne ;). 

 

Själva ridningen gick över förväntan. I början gic hon emot skänkeln lite men eftersom det var första gången jag red henne själv så ville jag inte starta upp ett bråk då jag vet att hon kan börja sparka och ha sig då, så jag försökte mest få henne att trava och galoppera på, och så försvann det av sig själv efter en stund. Galoppen gick mycket bättre idag, jag tror att många av de problemen som jag haft med den innan har berott på att hon blir lite stressad av de andra hästarna, så nu när vi bara var två hästar i ridhuset blev hon mycket lugnare.

 

Jag följde min plan som innehöll volter och serpentiner som uppvärmning, lite skänkelvikning och olika stora volter samt sitsträning utan stigbyglar som huvudmoment, och sedan lite volter och serpentiner i trav som nedvarvning, och det blev väldigt bra! När jag galopperade sista gången kändes hon verkligen avslappnad, rundade sig i nacken och längde ut halsen, samtidigt som jag också var avslappnad oh hade en bra sits. Och när jag travade av gick hon och frustade och verkade allmänt nöjd. För att vara ett första pass utan tränare är jag verkligen supernöjd, även om det såklart finns mycet kvar att träna på. Men det här passet gav mig en god smak i munnen inför kommande pass, och jag ser redan fram emot nästa, oavsett om det blir på henne eller på någon annan häst.

 

Det är verkligen roligt hur hästarna bara fyller mig med motivation och glädje, gång, på gång, på gång. Och det blir bättre och bättre ju mer man lär sig och ju mer rutinerad man blir eftersom man förstår mer vad som liger bakom de bra, och också de dåliga, passen. Nu ska jag fortsätta att filosofera :-)   

 

 

 

 

 

Jag hoppas att ni tycker att det är roligt att läsa dessa långa inlägg om mina ridpass haha. för jag tycker att det är roligt, men framförallt nyttigt, att skriva dem. Speciellt när man har en pappa som fixar videos varje gång! Jag får en chans att reflektera över min ridning, och jag är övertygad om att det är förmågan att göra det som leder till utveckling inom denna, och alla andra sporter. Och jag vill uvecklas, så ni får helt enkelt stå ut haha ;-).

 

/Vera

Hejsan!

Herregud vad fort veckona rusar iväg! Idag är det min födelsedag och om en ecka är januari slut! Nu när jag har lite tid över innan jag ska iväg på hoppkurs så tänkte jag lägga upp filmerna från förra veckans onsdagsträning. Väldigt sent, men det var en riktigt bra träning så jag vill inte bara strunta i det.

 

Jag fick i alla fall rida Camelia eftersom Anders inte var där och det kändes ganska ovant att stå och göra i ordning en häst som mitt huvud bara når till halva magen på haha. Jag hade sett att hon varit lite busig de senaste gångerna men försökte att bara tänka bort det och fokusera på hur bra det har gått de gångerna som jag har ridit henne, för hennes humör kan jag ju faktiskt inte göra något åt. Jag satt upp, började skritta och fokuserade på att vara avslappnad, speciellt vid dörren där hon gärna hetsar upp sig, och kände av henne. Hon tittade lite men verkade inte vara särskilt spänd. Därför var jag noga med att verkligen inte tillåta henne att spänna till när vi började trava eftersom jag då kände mig säker på att hon inte var rädd. Jag ställde i hörnen och flyttade undan henne för nnerskänkel och det gick bra.

 

När vi ridit fram så bad Fredrik oss att släppa stigbyglarna för att göra övningen som jag tidigare har gjort med Cheval, hoppa på båge utan stigbyglar. Lite nervöst var det allt då jag vet att min balans inte är den bästa utan stigbyglar, och att jag därmed skulle sitta lösare om hon drog iväg, men jag fokuserade på att sitta tillbaka, ta det lugnt och bara rida på hindren. Det gick riktigt bra! Jag hade mycket lättare att påverka henne i galoppen än vad jag har på Cheval, kunde sitta tillbaka ordentligt och tillät inte mig själv att vika mig i överlivet innan hindren, guldstjärna haha!

 

När detta var färdigt hoppade vi en distans som jag fick ta om några gångr eftersom jag fick in 7 galoppsprång där det skulle vara 6, men efter några vändor hade jag lärt känna hennes galopp och red noggrannare. Vi gjorde en övning till innan vi hoppade banan, och det är den som ni kan se på de fyra videorna här nedan. Anledningen till att jag valde att ta med alla fyra videor på samma övning är för att det alla gånger går relativt bra, men för att man också kan se skillnaderna så tydligt.

 

Här kommer jag in i en bra galopp, men jag har inte riktigt slappnat av och lyckas därför inte komma ner i sadeln, därav mitt gungande och lite för framåtlutade överliv. Jag är så fokuserad på själva språnget att jag inte tänker särskilt mycket på linjen efter hindret och skär därför av den alldeles för tidigt = ingenbra förutsättning för camelia att komma i balns mot ett eventuellt efterföljande hinder.

  

 

Jag ä fortfarande inte tillröckligt avslappnad, man er ganska tydligt hur jag liksom spjärnar emot i skänkeln när jag närmar mig hindret. Jag skulle tro att anledningen bakom det är att jag tänker så mycket på att inte gå före hästen samt att försöka se avståndet att jag glömmer bort att slappna av. Linjen efter hindret är dock något bättre.

 

 

Ännu ett steg i rätt riktning här. Jag sitter närmare sadeln och slappnar av mer och det leder till en bättre galopp och ett bättre avsprång generellt sett. Dock kanske ni hör hur Fredrik ryter till lite precis i slutet av videon, och det gör han därför att jag, ännu en gång haha, glömmer att lägga på innerskänkeln efter hindrt för att se till så att hästen behåller lnjen. Den här gången försökte jag göra något åt det i alla fall ;).

 

 

 

Det här är då den videon med den bästa, och mest avslappnade anridningen, det bästa språnget och den bästa linjen efter hindret, och därmed också den videon jag har tittat på mest för att lära mig hur jag faktiskt ska göra.

Jag är avslappnad mot hindret vilket gör att jag kommer ner i sadeln och intespjärnar på något konstigt sätt, samtidigt som jag är med i språnget och, som Fredrik säger, "rättar till" henne efter hindret. Jag kunde använt ännu lite mer innerskänkel efter hindret för att jag inte skulle behöva ta så mycket i yttertygel, men det är klart godkänt enligt mig.

 

 

Det är verkligen synd att pappa inte filmade banan som jag hoppade sedan, för det gick så himla bra! Jag red på, tittade på hindren i förväg, tog beslut i tid, och hästen hoppade super. En riktig pangrunda var det! Men nu har ni i alla fall fått en genomgående analys av den här speciefika övningen. Hoppas att ni tyckte att det var intressant att läsa och se!

/Vera

Herregud. Nu är det inte långt kvar tills jag skickar iväg min gymnasieansökan! jag gjorde den idag menhar inte bekräftat den ännu eftersom jag har ett öppet hus kvar att gå på. Jag försöker tänka att det inte är en så stor grej, att alla skolor jag har att välja på är bra, men visst är det en speciell känsla att veta att jag bestämmer vilken skola jag vill gå på hädanefter, och att med den vetskapen börja skriva på sin ansökan! Dessutom fyller jag 16 år imorgon, så livet är fullt av påminnelser om att jag faktiskt håller på att växa upp. Det är en riktigt konstig känsla, att inse det.

 

Hur som helst så kommer jag att söka NA/NA till gymnaiset och jag tror att det kommer passa mig bra sålänge jag får läsa språk också och få lite kreativitet därifrån. Jag älskar matte och tycker att de naturvetenskapliga ämnena är intressanta även om jag ibland kan få lite psykbryt på fysiken haha. Jag är säker på att jag kommer lära mig otroligt mycket på den linjen i alla fall och jag tror att jag kommer utveckla ånga nya sidor och talanger hos mig själv, det ska bli riktigt roligt!

Hur tänkte ni när ni valde, eller hur kommer ni tänka när ni ska välja gymnasium?