Hej!

Igår var jag ute hos Fredrik för att hoppa Cheval som vanligt. Vad jag dock inte visste när jag kom dit var att Fredrik arrangerat en träningstävling för oss i gruppen! Till en början blev jag väldigt stressad och nervös då jag gärna vill planera mycket i förväg inför tävlingslika situationer, men jag lugnade mig fort och såhär i efterhand tror jag att just att det var oförberett var och är väldigt nyttigt för mig.

 

Vi skulle rida och hoppa fram självständigt på den lilla utebanan, endast i ett varv, precis som det brukar vara på tävling. Cheval var ganska spänd i början, speciellt vid den kortsidan som vetter ut mot träden, men jag tycker att jag hanterade det bra genom att vara bestämd med att hålla kvar henne på spåret men samtidigt inte göra någon stir grej av det. När jag började hoppa fram var hon inte riktigt framme för skänkeln viljet resulterade i några riktiga kråksprång samt en eller två bakutsparkar när jag sa till henne på skarpen att gå framåt. Även detta blev bättre efter en stund och speciellt på oxern fick jag en väldigt fin känsla.

 

Vi hade fått gå banan innan "start" och även här känner jag att det var bra att det blev lite oförberett. Jag hann bara gå banan 2 gånger och spenderade totalt kanske 7 minuter på att lära mig den inne i ridhuset, men ändå kunde jag den utan tvekan när det var min tur att rida. Just det där, att höja mitt självförtroende i att lära mig banor fort, i att rida fram och i att faktiskt hoppa en bana är oerhört viktigt för att jag ska fortsätta utvecklas i den takt som jag just nu gör på tävlingsbanan, och därför är sådana här tillfällen guld värda, även om jag kanske inser det först i efterhand ;).

 

Själva banan fick jag hoppa två gånger, och det kändes så himla bra! Alla distanser satt, jag red aktivt och redde dämed också ut situationer som, med min "vanliga" ridning, hade resulterat i ett stopp eller en rivning. Ett exempel är på hinder nummer 6( räcket innan distansen till kombinationen) i båda videorna, där Cheval tappar bjudningen i svängen, lite grövre under den första rundan än under den andra. Om jag ser tillbaka till ridpasset i fredags, som ändå gick väldigt bra, så var det just i den situationen som jag fick stopp på flera hinder, för att jag inte var tillräckligt snabb i huvudet för att driva på och rida offensivt mot hindret och därmed rädda situationen. Igår gjorde jag det. Sedan bara det faktum att jag håller en bra takt och rytm genom hela banan, att jag väntar på språnget och hänger med när det trots allt blir lite knasigt är också stora plus i kanten som jag ska ta med mig till nästa gång. Ett exempel är på hinder nummer 2 i andra videon där vi kommer extremt stort in, men där jag ändå inte hamnar efter is prånget och lyckas rida på en bra distans efter = det blir inte en stor och obehaglig upplevelse för hästen.  Ett annat exempel är på 8:e hindret i video nummer 2, trippelbarren, där jag gör en lite slarvig sväng, men ändå lyckas styra tillbaka på hindret och följa med i språnget.

 

Min resa med Cheval har varit, och är, väldigt krokig. De första två månaderna hade jag svårt att överhuvudtaget galoppera i ett lagom snabbt tempo, och inom loppet av två veckor har de fyra ridpassen jag gjort på henne sett ut såhär: Hoppa 1.20, ramla av, hoppa linjer med hinder på 1.10, hoppa två felfria, superbra rundor.   Så, ni förstår säkert att jag blir extra glad när det, som igår, går riktigt bra, och att jag gärna vill skriva så mycket som möjligt då för att kunna komma ihåg pass som dessa nästa gång som jag går in i en svacka igen! Det var riktigt kul att få rida inom lite tävlingslika förhållanden ed Cheval, och jag hoppas att ni tyckte att det var kul att få läsa om och få se videor från ett pass där det faktiskt, rakt igenom, gick väldigt bra!

/Vera