Hej!
Idag tävlade DRk laget, inkluive mig, den andra omgången av ponnyallsvenskan division 3, och jag måste säga att resultatet faktiskt var helt fantastiskt, trots att vår placering inte blev särskilt bra. I lagklassen hade vi 2 nollor och 2 fyra fels rundor, varav båda ekipagens fel endast orsakades av ryttarmissar, inte av bångstyriga hästar. Detta tycker jag är ett riktigt bra betyg, för det visar på hur bra både ryttarna och hästarna hanterae situationen, för ett stopp eller ett nedslag kan alla få :).

För mig var det så att jag nollade första klassen, som var en clear round. Bobby var riktigt lugn när jag satt upp vilket jag var riktigt imponerad av då han var väldigt stressad förra gången vi var ute, men nu bara verkade tycka att det var kul. Vi hade lite problem med avståndsbedömningen på framhoppningen, men det löste sig på banan när både han och jag taggade till lite extra. I det stora hela så var det en riktigt bra runda, han sög tag i hindren och hoppade härligt runda språng, men jag satte upp ett något hastigt tempo i början vilket gav rundan ett något hetsigt intryck. Inte så att han eller jag var stressade eller så, men jag blev lite överentusiastisk i min iver att få upp honom i ett bra tempo bara. Det blev bättre under banans gång. Mot åttan fick vi inte riktigt till ett framåtläge vilket resulterade i att vi kom väldigt nära, men Bobby räddade upp situationen fint. Den här rundan är jag riktigt nöjd med, och vi belönades med en fin rosett!

 

Den andra rundan var bättre på många sätt. Jag var på det klara med att temot jag haft i den första rundan varit för snabbt, och hade redan från början en lugnare, men fortfarande aktiv galopp. Vi kom fint in i och fram på distanserna och det kändes bra. Mot 6:an, som var banans tittgaste hinder, så tvekade Bobby lite vilket nästan resulterade i ett stpp, men jag lyckades övertyga honom och få honom att hoppa av. Det bröt rytmen och flytet i banan lite, men jag är väldigt nöjd med att jag lyckades känna av att han tvekade innan han stannade och göra något åt det. På sista hindret, samma som i clear rounden, hände ungefär samma sak igen, fast den här gången lyckades inte Bobby rädda mig. Jag kom ut lite för mycket i svängen och därför han jag inte sätta tryck i honom, vilket gjprde att han valde att trampa om precis innan hindret. Han rev därmed frambommen. det är såklart bland det suraste som finns att riva sista hindret, men jag känner att jag måste kunna vara nöjd ändå. Bobby är en riktig guldponny att ha med sig på tävling. Är lugn och fin att ha att göa med och tycker att det är uppriktigt KUL att gå in på banan. Han är bara 7 år och detta är bara träning, för oss båda. Då måste jag kunna lära mig av ett misstag och se det positiva i en annars mycket bra runda!

 

Det känns lite sorgligt, men samtidigt väldigt logiskt att detta äventyr är slut för den här gången. Vi har tränat och laddat för de här tävlingarna i över ett år, och nu är de gjroda. med tanke på hur bra både mina och mina lagkamraters resultat har varit, kan jag inte säga annat än att vi verkligen var redo för det här. Träningen som vi har fått och tagit till oss har verkligen utvecklat oss till bättre ryttare, och jag är superglad att ha fått detta upplägg och dessa tävlingar i ryggen, som start på min lokala hopptävlingskarriär. det har varit superkul, och jag hoppas att jag får uppleve den här atmosfären av att åka iväg med en häst, prestera och lyckan som kommer med det, många gånger till.
Så, tack Angelica, Linnea, alla i laget och ni som varit hejarklack, detta har varit så sjukt kul och utvecklande!
/Vera