Hej!

Igår anordnade Fredrik en liten träningstävling, på samma sätt som han gjorde för nästan exakt en månad sedan. Vi byggde banan, gick den och red och hoppade sedan fram relativt självständigt på utebanan. Det jag måste tänka på med Cheval nu är att bli lite tuffare mot henne i markarbetet. När hon tycker att något blir jobbigt, till exempel om jag ber henne gå fram när hon inte vill det, då protesterar hon ofta genom att stanna, sparka och hoppa. Det är något som jag som ryttare inte får acceptera, då det kan leda till farliga situationer om det går för långt. Därför hjälpte Fredrik mig lite, för att jag skulle våga gå på henne när hon påbörjade dessa beteenden, och för att jag skulle lära mig vad jag ska göra. Det löste sig efter bara några minuter, men jag tycker att just det är så himla svårt. Hur ska man veta att ens "tillsägelse" faktiskt löser problemet och inte bara ökar irritationen hos hästen? Det är därför jag inte vågat vara särskilt bestämd innan, för jag är rädd att jag ska råka skapa eller förvärra ett problem. Nu vet jag i alla fall lite mer hur jag ska göra, och det gäller bara för mig att öva på att våga göra det också!

 

Till banan nu då. Jag tycker att banor som den vi hoppade igår är väldigt bra och avslöjande att träna på då de avslöjar många olika "problem" eller svagheter som man som ryttare eller ekipage kan ha. På första hindret, som är ett räcke rätt över ridbanan så testas min förmåga att ha hästen framför skänkeln och rida den rakt på hindret. Det tycker jag att jag lyckades bra med. Tvåan och trean är en distans med 20 meter mellan hindren, alltså normala 5 galoppsprång. Där gäller det att rida en rak linje och reagera fort i landningen, antingen framåt eller tillbaka, beroende på hur språnget på första hindret blivit, för att få in rätt antal galoppsprång. Den ridningen känner jag mig väldigt säker på då det är något jag tragglat år ut och år in för Fredrik, det är otroligt viktigt att göra det då grunden till all hoppning ligger i rytmen i galoppen! Fyran är enligt mig det svåraste hindret på banan, en oxer som står ganska snabbt ur sväng. Där testas ens förmåga i att bli klar och vända upp i tid, samt i att behålla galoppen genom svängen. Det är något jag fortfarande är lite osäker på, även på låga höjder, så att jag fixade det så pass bra igår är jag väldigt nöjd med. Vägen till femman ligger på en båge där svårigheten är att behålla rytmen och hitta rätt "skarphet" på bågen för att komma rätt på hindret, men det är ändå ganska straightforward. Mot sexan handlar det igen om att vara på med ytterskänkeln i svängen och bli klar så att hästen förstår vilket hinder den ska hoppa och kan fokusera på det. Dog leg till sjuan, behåll rytmen och ha inte för bråttom. Det hade jag lite i den första rundan. Åttan-nian samma sak som tvåan-trean, fast man får vara beredd på att hålla tillbaka lite mer eftersom det är oxer in. Och på tian handlar det bara om att hålla kvar hästen på mitten så att den inte får för sig något konstigt bara för att det ligger en vattenmatta där.

Kort och gott, en väldigt lärorik bana som kräver att jag som ryttare är närvarande varenda galoppsprång, exakt det som jag behöver träna på, yay!

 

Första rundan hoppade jag väldigt lågt, ca 60 cm, bara för att känna på banan, distanserna och allt sådant. Tyvärr fick jag inget riktigt flyt, det blev "studsgaloppsprång" innan flera hinder och Cheval kändes lite nonchalant mot min skänkel.

 

 Fredrik trodde att bristen på flyt helt enkelt berodde på att det var för lågt Så när alla andra hade hoppat fick jag hoppa hela banan en gång till på lite högre höjd, ca 95cm-1m, och det kändes mycket bättre! Jag tände till lite och red bättre, och Cheval tog uppgiften mer på allvar och kändes jättesäker! Det har varit ett stort mål för mig, att hoppa en bana på LC höjd, och nu var jag ju uppe och nosade på LB, så det känns superkul!

 

Jag är glad, som vanligt efter en hoppträning haha! Vad tycker ni? 

 /Vera