Som jag har skrivit förut så har Tessan gett mig bakläxa vad gäller min sits, och som den målmedvetna människa jag är så har jag tagit åt mig sen feedbacken och satsar nu allt jag har på att få så bra sits som möjligt. Jag har ridit 3 dressyrpass i rad utan stigbyglar och har bestämt att jag ska fortsätta med det i ca 5 veckor till, eller tills jag känner att jag har befäst det korrekts sättet att sitta. Jag är medveten om att det ändå inte kommer att bli perfekt, men jag förväntar mig en rejäl skillnad. Tessan sa faktiskt att det var skillnad redan igår och det kände jag också så det var ju bra!

Det jag känner är mitt stora problem i sitsen känns som ett ganska klassiskt problem, att jag klämmer mig fast med insidan av låren, framförallt i galoppen men även stundvis  i traven. Detta gör att jag inte kommer ner i sadeln och därmed inte kan inverka korrekt då jag hela tiden tappar balansen. Detta blir väldigt tydligt när man släpper stigbyglarna eftersom man tvingas till att balansera på sittbenen, och det är också därför jag vet att det är rätt övning för mig att fokusera på, för att mitt problem syns så pass tydligt.

Jag hade James igår och la upp stigbyglarna direkt efter att vi travat fram. I början var det väldigt svårt att komma ner i sadeln ordentligt eftersom jag inte hade koll på tempot riktigt och satt och spände mig, men ju längre in i passet vi kom, desto bättre blev det. I galoppen var det alltid svårt eftersom han har en så pass kantig galopp, men även där blev det bättre. När vi travade efter galoppen kände jag verkligen att jag hade slappnat av rätt muskler, för då kunde jag sitta avslappnat men ändå uppsträckt samtidigt som jag kände att jag hade full koll på min balans.

Känslan som jag hade i slutet av gårdagens lektion ska jag sträva efter att hitta så tidigt som möjligt i varje pass oched tålamod och bra tränarhjälp är jag säker på att det kommer att komma. Allt handlar om timmar i sadeln.