I skivande stund sitter jag på bussen hem från en riktigt lyckad hoppkurs och bubblar av lycka! Jag hade Imprezka och hon var så himla fin! Riktigt framåt utan att bli springig, inga problem att räcka på distanserna och riktigt luftiga, härliga språng.

Vi värmde upp med lite travhoppning och ridning på distanser, och det gick bra. Sedan skulle vi hoppa en bana som bestod av hoppning över ett räcke med galoppbom framför och bakom över medellinjen, ut i vänster varv och sedan en distans med räcke-oxer på långsidan med 5 galoppsprång emellan. Tillslut en ganska skarp sväng till ett räcke och på båge till ett kryss. 

Det är svårt att beskrivs känslan för någon som aldrig suttit på Imprezka eftersom man måste vara medveten om hur otroligt mycket hon kan variera, från het till seg. Ett framträdande problem brukar dock vara att hon inge riktigt räcker fram på distanserna och det kände jag ingenting av idag. Helt magiskt! Oxern i distansen låg på ca 1m i banan och hon bara klipper den rakt av, kärlek till den hästen alltså!

Efteråt sa Angelica, som också red i min grupp, att hon tycker att jag  red riktigt bra och att det är när man börjar bli riktigt duktig som det ser och känns så lätt ut som det gjorde för mig idag. Förstår ni känslan att få en sådan kommentar efter ett pass som redan varit så bra?!!

/Vera