Hej!

Igår var jag hos Fredrik och hoppade och jag red Camelia som för dagen var väldigt fin. När vi red fram hittade jag inte riktigt känslan och visste inte riktitg hur jag skulle rida, vi var 5 stycken så jag fick inte så mycket feedback, men jag försökte så gott jag kunde och testade lite saker som Fredrik sa till de andra, bland annat att rida mycket genom att flytta för innerskänkeln och fånga upp på yttertygeln. När jag fick till detta blev det bra eftersom hästen kom mycket mer "på plats."

 

Vi travhoppade lite på det röda hindret som ni ser på videon och sedan var det dags för vattenmatta! Hästarna kan ju vara lite ängslga när det kommer till just vattenmattor så redan när vi skrittade fram fick vi oder om att låta hästarna titta på hindret, något som Camelia inte tyckte var några som helst problem, hon till och med hälsade på en av de andra hästarna över hindret haha. Fredrik läre oss ett sätt att få hästarna att suga tag i hinder som de i början tycker är lite läskiga, och det gick till såhär: 

 

Man skulle sätta upp en bra galopp och rida an hindret som vanligt, men precis när man vnde upp mot det, men innan hästen börjat tveka, så skulle man ta tyglarna i en hand och peta till lite med spöt på rumpan. Inte hårt, utan bara för att förtydliga vad man vill att hästen ska göra = bjuda mot hindret. Beroende på hur tveksam hästen är så gör man detta alltifrån 1-4 gånger, men när man känner att hästen har fattat grejen så kommer man en gång utan att peta med spöt. På dessa få gånger där man hade använt spöt så hade hästarna lärt sig exakt vad de skulle göra, och alla hästar, även de som var lite tittigare, tog tag i hindet och hoppade superfint den gångenm då man inte använde spöt. På Camelia behövde jag bara använda det en gång så hoppade hon fint från båda hållen sedan.

 

Det jag gillar med den här metoden är att det blir lite som ett betingat beteende somman lär in en gång, och sedan vet hästen vad den ska göra. Ofta när man rider lite tittigare hästar så behöver man övertyga dem inför varje hinder, coh särskilt inför vattenmattor och andra "titthinder", men genom att använda den här metoden så undviker man att behöva använda spöt varje gång man ska hoppa ett sådant hinder, för hästen hr redan lärt sig. Jag är säker på att hästarna blir tryggare eftersom det blir tydligt vad de ska göra, och rundorna blir trevligare eftersom det inte behövs en massa piskande och sparkande för att få över hästarna.   

 

Efter detta hoppade jag och en annan tjej en liten bana som ni kan se nedan. Jag är riktigt nöjd, det var mjukt och rytmiskt och distansen fram till kombinationen fungerade bra trots att vi inte tränat på den= jag börjar få in känslan för att rida på distanser! När jag kom emot den första gången stod ju dock alla ivägen så jag fick lägga en volt, de var inte riktigt med där haha. Förstår ni känslan av att superfokuserad rida mot ett hinder o inse att det står en mssa hästar ivägen haha?!

 

Ha det bra!

/Vera