Hela tien pratas det om att svenska elever är lata och presterar dålogt i skolan, och att vi borde tänka på att skolan är en lyx, något som långt ifrån alla i världen har tillgång till. Ändå är det få som ser det så. Hur kommer det sig, och vad är det som gör att vissa uppskattar skolan medan andra bara tycker att den är jobbig? Jag ska utgå från mina egna erarenheter för att försöka ge ett svar på den frågan.

 

Jag har alltid haft lätt för skolan. Jag har aldrig behövt repetera särskilt många gånger för att förstå saker, och jag har lätt för att se samband och analysera. Dock är det inte förren nu, i nian, som jag verkligen har börjat uppskatta skolan och tycka att den är rolig, om man ser till högstadieåren.

 

Innan var skolan ett måste, en plats jag gick till för att jag visste att det var viktigt för min framtid, även om det självklart fanns många ämnen jag tyckte om även då. Jag kunde liksom inte se utanför bubblan av läxor och prov som behövde avklaras, se vad de här kunskaperna egentligen leder till, och jag är säker på att många delar den känslan med mig.

 

Vad rä det som har förändrats nu då? Jo, jag har börjat uppskatta den utbildning som skolan faktiskt ger mig. Jag kan sitta på SO lektionen i väntan på att den ska börja och tönka att "transport och handel, vad tråkigt det låter", men vid lektionens slut komma på mig själv med att reflektera över vad många nya saker det "tråkiga" ämnet faktiskt har lärt mig. Speciellt i SO och NO ämnena har jag märkt en stor skillnad, då jag upplever att det är i de ämnena man verkligen märker hur ens världsbild förändras i takt med att man lär sig mer komplexa saker. Jag skulle till exempel aldrig ha någon anign om den stora illegala e-skrotsindustrin som finns världen över och hur det påverkar människor och länder, om jag inte läst om det i SO:n. Och jag skulle inte unna förklara hur ljuset från solen produceras, om jag inte läst om fusion i NO:n.

 

Att kunna föra, och framförallt att ha kunskapen för att föra, detaljerade och nyanserade resonemang om olika samband och företeelser i världen är det som drver mig när jag sitter i skolan och undrar vad jag kommer ha för nytta av det jag lär mig i framtiden. För hur tråkigt det än är att sitta och plugga in all fakta och all statistik, så känns det som att min hjärna växer lite för varje dag jag sitter där i skolan. Det gör den såklart inte, men jag tror ni förstår vad jag menar. Själv tycker jag nästan inte att det finns något häftigare än när man kan ha en diskussion med sina föräldar, argumentera för sin sak med korrekta fakta, och till och med överraska dem med saker som de inte ens visste om. Det tycker jag är det största beviset på att man mognar som person, att amn hålle rpå att bli vuxen.

 

Jag är medveten om att alla inte har lika lätt för sig som jag och att det kan vara mycket svårare att hitta motivationen då, men hur ser ni på det här? Ä skolan endast ett jobbigt måste eller skymtar ni då och då anledningar till att uppskatta den? Känner ni att det ni lär er går att sätta in i ett verklighetsperspektiv eller är skolan och livet helt olika saker enligt er? Berätta!