Hej!

Igår hade jag en privatlektion för Tessa och jag red på Imprezka. Det var verkligen ett pass som gav mig en ny infallsvinkel och som jag lärde mig mycket av och jag hoppas att jag kan bygga vidare på det jag lärde mig nästa gång jag sitter upp.

 

Direkt när jag tagit tyglarna och börjat skritta så förklarade Tessan vikten av att hålla armarna och händerna i en korrekt position. Överarmarna ska falla rakt ner längs kroppen, och underarmarna ska hållas minst en handsbredd ovanför mankammen i vad som blir en ganska skarp vinkel till överarmarna. Dessutom är det viktigt att slappna av i axlarna så att inte hela armarna blir stela.

 

Det var ganska svårt att komma in i tänket i början eftersom jag inte är van vid den handställningen, men jag märkte att ju mer jag övade, desto mer avslappnad blev Imprezka. Hon travade på i en lugn takt och tog stöd på bettet, och det påpekade även Tessan för att vara säker på att jag förstod sambandet. Öva på dig själv så kommer hästens avslappning på köpet, för när du gör rätt, så gör hästen rätt. 

 

När jag skulle börja sitta ner i traven så märkte jag verkligen hur den nya handsätllningen hjälpte mig att komma tillrätta i sadeln. Jag kan inte riktigt förklara varför, men den gjorde det liksom omöjligt att " rida med handen", som man ofta har som ovana att göra, och tvingade mig därigenom automatiskt till att jobba mer med sitsen och skänkeln.  Jag tror att det har att göra med att handen i den positionen inte är så stark, den är där för att erbjuda hästen ett stöd, inte för att tvinga den till det som det lätt kan bli om man är för stark i handen, och detta var en väldigt nyttig läxa för mig att få. I början kanske det kändes som att hästen rann iväg för mig eftersom att jag inte kunde jobba så mycket med handen när det behövdes halvhalter, men när jag verkligen satt på rumpan och hade alla pusselbitar på plats, då var det en sån enorm skillnad! Galoppfattningarna blev bra och samlade och när jag även hittade knapparna i att lätta på innertygeln men hålla stöd på ytter och sitta kvar i sadeln, så blev Imprezka så himla fin! Hon verkligen stannade upp i galoppsprången och väntade på nästa signal.

 

Det bästa på hela passet måste nog ända ha varit när jag travade av. Då var jag stabil i sitsen, jag höll min hand stabilt i den ställning som jag skulle, och Imprezka var otroligt avslapnad och fin. Hon verkligen sökte kontakt med bettet och blev bara rundare och lägre ju längre jag travade, och även när hon stack upp huvudet och gick iväg någon gång så kände jag exakt hur jag skulle göra för att få tillbaka fokuset hos henne. det var nog en av de härligaste känslorna jag upplevt på hästryggen, och nu gör jag som Tessan säger och återupplever den varje gång jag sitter på bussen, borstar tänderna eller innan jag ka sova. Allt för att pränta in den så att jag kan hitta den snabbare och snabbare  framtiden!