Jag har insett en sak. Av de faktorer i mitt liv som jag kan ocg vill påverka, så vet jag exakt vad jag behöver för att vara lycklig. Jag har märkt det de senaste veckorna i skolan. Trots att prov efter prov och inlämning efter inlämning skrivs in i kalendern, så känner jag inte stressen och pressen som jag gjorde förra året. det är som om jag sitter i en bubbla där de känslorna inte existerar. Den bubblan lever på förberedelse och avslappning.

 

Förra året fick jag lära mig att planera och strukturera upp saker och ting väldigt fort för att få skolan att gå ihop med mina intressen, och det gjorde att jag alltid kände mig stressad när uppgifter lades på hög, eftersom jag inte var säker på att jag skulle hinna färdigt. Nu har jag lärt mig precis hur mycket tid jag måste avsätta för olika uppgifter, hur långt innan det är bäst att börja plugga inför ett prov osv. Alltså har jag än sålänge inte känt mig stressad inför en enda inlämning och inte heller inför de prov som kommer snart.

 

Den andra viktiga faktorn för att jag ska må bra är avsatt tid för nöje och avslappning. Jag måste rida en gång i veckan och gärna vara i stallet en dag till för att vara glad, stallet och hästarna är ren avslappning, och träning såklart, för mig. För någon vecka sedan kom jag till stallet med andan i halsen efter att ha rusat från skolan för att hinna promenera Ermor innan lektionen, men när vi kommit 5 minuter in i skogen hade alla tankar på att skynda sig försvunnit. När jag är i stallet så försvinner ALLA tankar på skolan och andra problem, och jag tror att det är otroligt viktigt för mig att ha de kvällarna i totalt lugn för att orka jobba på så bra som jag gör.

 

Jag tror att den här insikten är den viktigaste jag haft på flera månader. Trots att det kommer bli mycket i skolan och trots att det kommer finnas tidspress, så tror jag faktiskt att jag kommer klara det här året väldigt lätt. Och då menar jag inte lätt som i svårigheten på skolarbetet utan känslomässigt lätt. Det kommer vara ett lättnadens skolår.

 

Jag vet att många av er som läser min blogg går i sjuan eller åttan, hur ser ni på stressen och pressen som skolan medför och hur hanterar ni den?