Nu är det dags igen. Jag sitter på bussen mot stallet gör ännu en ponnycupsmatch, dock är jag reserv den här gången. Just nu är jag så himla lycklig. Jag har underbara vänner, en familj som accepterar att jag vill tillbringa stora delar av mitt lov på hästryggen, och allt går bara så himla bra! Jag hoppas att jag får leva kvar i den här känslan ett långt tag till, åtminstone tills lovet är slut.

Jag hoppas att ni mår lika bra som jag och att ni, om ni inte gör det, ser till att göra så mycket roliga saker som möjligt under lovet!