Igår fick jag rida Rick, en superfin liten höst som rids western till vardags. Tyvärr gick det inte lika bra som förra gången jag red honom, men det gick ändå inte dåligt på något sätt. Jag tror det är så att jag varit i en enorm utvecklingsperiod den senaste tiden och att jag nu har kommit upp till en viss nivå då det planar ut lite och jag får fortsätta jobba innan jag kommer till nästa utvecklingsperiod. Jag kan i alla fall säga att det är så otroligt utvecklande för mig att få rida hästar som är så pass reglerbara som de här, och jag är evigt tacksam till Carin och Fredrik som ger mig den här chansen. All heder till ridskolehästarna, de är fantastiska och det är de som har lärt upp mig och kommer fortsätta att göra det, men det är när jag kommer upp på en häst som Rick, som verkligen är otroligt alert pga sin utbildning som jag verkligen får veta vilken nivå jag ligger på. Vi tränade mycket på att kunna reglera galoppen, att variera mellan 5 och 6 galoppsprång mellan två bommar och sedan hinder. Jag klantade mig en del i början men sedan kom fokuset fram och jag red ordentligt. Då blev det bra. Det är så skönt att även fast det hör passet inte var det bästa någonsin, så fick jag ändå ett kvitto på att jag kan rida ihop en häst så pass mycket att vi kan komma på bommar i ett jämnt tempo, och sedan öka eller minska mellan dem. 

Jag kan, jag måste bara överföra det i all ridning.

Random bild från resan till tävlingen i söndags;).