Hej!

Idag bestämde jag mig för att jag verkligen skulle rida. Jag är inte tillräckligt duktig ännu för att det ska innebära att hästen jag rider går i form hela passet igenom, men från och med nu har jag lovat mig själv att alltid försöka mitt yttersta för att kunna göra det. Jag red Biggie och det gick bra, men det bästa var galoppfattningarna och öppnorna. När han kom så kunde han knappt fatta galopp, och länge var det så att det nästan var omöjligt att få upp honom i galopp utan att slängtrava, men idag blev det verkligen fina, luftiga galoppfattningar och det underlättar ridningen något otroligt! Dessutom kände jag för första gången någonsin att jag faktiskt kunde sitta ner någorlunda utan stigbyglar och samtidigt rida. Han gick inte fint hela tiden, men han var nästan aldrig helt lång som han kan vara och det fanns stunder när jag kände att han verkligen jobbade. Tyvärr är jag inte tillräckligt stark som ryttare för att uppehålla den ridningen, men det ska vi ändra på!

 

Det bästa av allt var nog ändå att jag var trött efter passet. Ofta har jag svårt för att bli riktigt trött av dressyrpass i grupp eftersom det är så lätt att bara "åka med", men idag kämpade jag faktiskt så gott jag kunde, och dte känns bra. Nu ska jag överföra den kämparglöden på alla hästar jag rider dressyr på, för i hoppningen finns den redan, och så är mitt mål att ett år från idag, kunna säga att jag kan sitta upp på vilken häst i stallet som helst, och rida ett dressyrpass där jag verkligen kämpar, där jag verkligen försöker rida hästen efter min bästa förmåga. Det är mitt mål.