Hej igen.

 Idag på morgonen så hade vi livskunskap och där fick vi göra en uppgift som verkligen tvingade en att utforska sina självvärderingar och tänka till. Enkla frågor som "Vad är jag bra på", "Vad gillar jag med mitt utseende", beskriv en händelse där du visade prov på visdom etc, etc kan vara oerhört svåra att svara på, och det är något jag tycker att alla borde försöka göra någon gång ibland. Istället för att bara tänka på vad man INTE gillar med sig själv och vad man INTE är bra på så styr den här sortens frågor in medvetandet på saker som lyfter både det långsiktiga självförtroendet och humöret för stunden. Jag tycker det är jätteviktigt att man vågar inse och säga vad man är bra på, även om det bara är till sig själv, för man förtjänar att tänka, idag red jag bra, eller, det här provet blev en riktig fullträff! Jag tror att det är lätt att man i den här åldern fastnar i att "Man får inte säga att man är bra på något för då tycker folk att man är skrytig", men varför ska man dölja sina talanger och prestationer, det är ju man själv som har utfört jobbet för att komma dit man är. Visst, man ska inte gå runt och säga att man är bäst i världen på matte bara för att man fick alla rätt på ett matteprov, men det äringet fel med att ta åt sig av komplimanger från tränare och vänner och det är framförallt inget fel på att ge komplimanger till sig själv!

 

Jag vet att de flesta som läser den här bloggen har passerat min ålder för länge sedan och jag skulle gissa på att ni är lite mer sjäkvsäkra och trygga i sig själva än den generationen jag beskriver här, men det jag vill förmedla i det här inlägget är helt enkelt att man måste se bort från allt som kan förbättras ibland, och se allt som redan är väldigt bra, och det är jag övertygad om är någonting som ALLA där ute kan använda sig av, oavsett ålder.

 

 

/Vera