Imorgon bär det av mot den fina gården och duktiga tränaren igen, och jag kan knappt vänta! Nervositeten som jag kände förra gången är som bortblåst och har ersatts med en otrolig entusiasm. Jag ska hoppa tillsammans med en kompis som är lite mindre rutinerad än mig, så nivån kommer självklart anpassas efetr henne, men jag hoppas att det blir roliga övningar ändå. Om jag fick bestämma helt själv skulle jag vilja fortsätta på dte vi tränade på i torsdags, korta och länga galoppen utan att hästen tappar tryck eller blir lång, för jag kände att jag var väldigt nära att hitta något riktigt bra men inte riktigt kom över tröskeln. det skulle även vara kul att få testa att hoppa lite högre, så att jag får känna på lite riktiga språng på storhäst, för jag tror att det skulle kännas ganska annorlunda från på ponny på ett positivt sätt. samtidigt gillar jag verkligen Fredriks inställning att det aldrig ska kännas otäckt att hoppa. Vill man inte hoppa en viss höjd, då ska man säga det, allt för att känna sig säker med situationen och bygga självförtroende. hindren i torsdags låg från början på kanske 90-100cm, vilket jag säkert hade kommit över utan problem, men som ändå gav mig rätt mycket pirr i magen. Fredrik antog säkert att jag kände lite så eftersom det var min första gång på en riktigt stor och känslig häst, så vi hoppade bara runt 50-60cm, och det räckte för mig. Om jag får Camelia igen imorgon vilket jag hoppas på, så tror jag nog att jag kommer bli ännu modigare och rida mot det mesta han sätter upp, även om det är lite högre, eftersom jag litar på att han känner mig och hästen och vet vad jag klarar av.

Ridpassinlägg osv kommer självklart imorgon, nu ska jag fortsätta tagga!

Ha det bra!

/Vera