Hej!

Idag fick jag tugga grus för sjunde och åttonde gången i mitt liv. Ja, ni läste rätt, två gånger på en och samma lektion. Det är inte ofta det händer att jag ramlar av, men när jag väl gör det brukar det bli rätt så ordentligt. Så var det även idag. Jag valde näst sist och tog Aron i hopp om att få en lugn och trygg ridtur, det gick ju inte riktigt som planerat haha. redan från början var ham väldigt pigg i jämförelse med hur han brukar vara men jag tyckte bäl mest att det var positivt efetrsom jag då inte behövde driva som en tok i vartenda steg. Första gången vi galopperade gick det bra, men mitt i förberedelsen av den andra galoppen så exploderade han och hoppade rakt upp i luften. Jag var totalt oförberedd och fick tugga grus. Hoppade upp direkt igen men bestämde mig dock för att hålla mig till skritt och trav under resten av lektionen, för att få både mig och honom avslappnade.

 

När vi travade av var han faktiskt riktigt fin, tills han inte var det längre haha... han ökade tempot lite, jag försökte ta tillbaka och vips, så var vi iväg. Tvärvändning i galopp in mot mitten och en rejäl bockserie och jag låg på backen,....igen. Visst var det obehagligt och till och med lite läskigt, men sekunden när man ligger där blir jag bara så himla arg på mig själv. Både för att enda sättet att få stopp på ett sådant beteende är att sitta kvar, och för att jag vet exakt vad som ska hända, men sekunderna innan bockningarna börjar blir jag så chockad av känslan av att inte ha kontroll, att jag inte lyckas få stopp på honom innan han börjar studsa, för när han väl gör det så har jag inte tillräckligt bra balans för att hålla mig kvar. det är som att han bestämmer sig för när han ska satsa ordentligt och när han bara vill "busa" lite eftersom jag fått stopp på honom flera gånger tidigare under lektionen. 

 

I det här fallet gick det ju bra, jag har inte ont någonstans och är inte rädd, men när sådant här händer tänker jag bara på alla mindre barn som rider de här lite mer "explosiva" ponnyerna varje dag. Tänk om det hade varit tjejn i gruppen innan mig som flugit av. hon hade säkert blivit tio gånger räddare än mig. det är då man känner att det vore bäst om någon vuxen rutinerad red ponnyn och försökte locka fram de olika problemen för att sedan försöka reda ut dem. För jag tror att om man bara klarar av att sitta kvar några gånger så kommer han inse att han inte slipper undan arbetet genom att göra så och att det därför inte lönar sig. Med det här abslout inte sagt att ponnyer aldrig får busa, det får dem självklart, men inte på så sätt att man känner att de bara gör det "för att de kan". Ska de busa så ska det vara med ryttarens tillåtelse. Kanske på en "gymkhanalektion" eller på en uteritt där man drar på lite mer.

Vad tycker ni? Är det lärorikt att ridskoleponnyer, och andra ponnyer och hästar, busar så här grovt, eller bidrar det bara till att de förlorar respekt för ryttaren?

/Vera