Hej!

Idag är det konsert som står på schemat, eller snarare samspelsdag. Den går ut på att alla orkestrar och elevr som spelar i Normmalmskyrkan går ihop och gör en dag med konserter, för att visa att t ex ett rockband kan spela med en stråkorkester utan problem, det brukar faktiskt bli mycket coolare då! I alla fall så kommer jag vara där under större delen av eftermiddagen så vi får se hur mycket jag hinner blogga, men någon instagrambild eller mobilinlägg lär väl dyka upp. Ni får ha det bra!

Hej!

Nu på kvällen kollade jag igenom lite gamla tävlingsfilmer på mig och jassan och tog samtidigt lite screenprints. Herregud vad ponnyn egentligen kan hoppa! Det är helt sjukt! Och min hoppsits är tydligen inte så hemsk som jag alltid har trott att den är haha. En bild säger mer än tusen ord, så här får ni ett par bilder!

Hej!

Jag är inte direkt någon som klickar hem prylar stup i kvarten, men ibland kliar det faktiskt ganska rejält i fingrarna. De två akena som jag lätt skulle klicka hem om det inte vore för att 1. jag inte vet om de passar(stövlarna) och 2. Det inte är rimligt att jag köper det just nu eftersom jag inte behöver schabraket och inte har ekonomin för och någon särskilt stor anledning till att köa stövlarna. Får fjäska lite till nästa jul haha!

 

Hej!

En riktigt cool sak somjag fick se igår var avgjutningarna av mina tänder som tandläkaren har gjort, både före och efter tandställningen. Det är helt otroligt hur mycket de faktiskt kan påverka tänderna, ja till och med hela käken. Som ni ser på bilden nedan där avgjutningarna till vänster är föra och dem till höger efter, så har hela min käke gått från att vara grovt triangelformad till att vara mjuka och rundade bågar. Jag kan inte sluta stirra på de och ännu häftigare blir det nästan när man tittar på bilden efter, där man ser hur otroligt mycket överbett jag hade innan jämfört med hur lite jag har nu. Visst är det rätt så fantastiskt vad de kan göra nuförtiden? Nu låter jag som att jag är typ 60 år haha men det är verkligen så jag känner. De kan redan manipulera några av kroppens hårdaste ben till att forma sig som dem vill, vad kommer efter det?

Hej!

En sak som jag tänker mycket på är hierarkin som ofta uppstår i stallmiljöer, speciellt på ridskolor med uppstallning för privathästar. Det blir som att de som har egna hästar är bättre än de som rider på ridskolan eftersom de lägger ut många tusen i månaden på hästens stallplats, träningar, tävlingar och utrustning. jag har upplevt att många verkar tro att vi ridskoleelever är till för att hjälpa dem så fort dem ber om det.

 

Jag har absolut inget problem med att göra folk tjänster som att ta in deras häst från hagen, rida den om ägaren åker utomlands eller kanske öppna ridhusdörren när de ska gå ut så att det stör de andra ryttarna så lite som möjligt, men det får aldrig bli en självklarhet att "Jag frågar bara någon ridskoletjej så kommer de och tar av strykkapporna på min häst". Ett sådant klimat är aldrig bra i längden eftersom det kan få de utsatta att känna sig mindre värda och osäkra i stallet, vilket är helt fel och onödigt. På Djurgården tycker jag att klimatet är bra jämfört med annat jag har upplevt, men det finns fortfarande en liten tendens till överlägset beteede hos vissa privatryttare, absout inte alla. Det kan vara saker som att de genom sitt tonläge eller sätt att vara får en att känna sig som att man måste skynda sig när man t ex duschar sin sköthäst, för att de vill komma in i spolspiltan.

 

På ett sätt kan jag förstå dem i sådana situationer. På Djurgården betalar man upp mot 7000kr/månad för en boxplats utan att träningar eller något sådant ingår vilket är otroligt mycket pengar. Då kan man ju tänka sig att man gärna vill ha tillgång till alla fördelar som stallet har när man behöver dem. Men då får man också ta in i beräkningen att det inte alls är ofta som vi som skötare får ha våra ponnysar/hästar på gången eller i spolspiltan och när vi har det så har vi fått speciell tillåtelse av personalen. Därför tycker jag att, visst, det är viktigt ur säkerhetsperspektiv att boxhästarna, såsom privathästar, får stå på gången eftersom de inte får bindas upp i box, och det måste jag som ridskoleelev respektera, men vad det än gäller så har alla rätt till att bli bemötta med respekt. Bara för att jag inte gillar en viss privatryttare så visar jag inte det när jag ber hon/han om något och jag och alla ridskoleryttare därute förväntar oss samma respektfulla bemötande tillbaka. Frågar du om hjälp med en trevlig ton som visar att vi är jämlika, kommer du också få en trevlig tjej/kille som oftast gör det du ber om, om personen inte har anledning att säga nej. 

 

Det här inlägget är inte riktat mot en individuell person utan handlar om den generella hierarkin som oftast uppstår i stallet. Jag känner många riktigt trevliga privatryttare som är hur snälla och omtänksamma som helst, men om du känner dig träffad av det här inlägget, tänk efter nästa gång du irriterar dig på att en ridskolehäst står i "din" spolspilta. Du har säkert gått på ridskola någon gång under ditt liv och om du har det, kommer du då verkligen inte ihåg hur roligt det var första gången du fick spola av din sköthäst alldeles själv? För det gör jag, och jag vet att bara ett litet leende efter att ha frågat om man kan skynda sig lite kan göra att man blir mycket mer samarbetsvillig.

 

 

 

 

Hej!

Idag på eftermiddagen har jag skrivit ett långt åsiktsinlägg som kommer upp imorgon på förmiddagen. det handlar om ett ämne som jag tycker är viktigt att ta upp i hästvärlden idag även om jag vet att jag är långt ifrån de första som gjort det. Innan jag åker till stallet imorgon ska jag även fixa så att ni får se före/efter bilder på gipsavgjutningarna av mina tänder som jag fick med mig hem. Helt otroligt är det verkligen, hur fullkomligt de kan ändra käkens utformning. Mer om det imorgon alltså, så håll koll!

 

Idag slog även bloggen besöksrekord, med över 20 unika besökare! Riktigt coolt tycker jag, hoppas att ni som är nya stannar, har fått sådan otrolig bloggmotivation nu.

 

Nej, nu måste jag sova, annars kommer jag inte upp imorgon haha!

 

Hej!

Den senaste timmen har spenderats här framför datorn med att kolla på en dokumentär om Rodrigo Pessoa och hans karriär. Innan jag såg den hade jag aldrig tänkt särsklit mycket på honom när jag sett honom på tv, det enda jag visste var att hans pappa var/är känd genom sin karriör inom ridsporten och genom uppfinnadet av Pessoabettet. Jag tycker verkligen att ni ska se den, det är helt fantastiskt hur bra hästar han faktiskt har haft, det är synd att jag inte levde när han tävlade dem för jag hade gärna velat se både Baloubet och Leonis live!

Klicka HÄR för att komma till dokumentären!

Just nu är jag så himla glad. Min tandställning är helt borta efter 1,5 timmar av trasslande med olika slangar, slipmaskiner och krämer. Det enda som finns kvar är två trådar på baksidan av tänderna, men de syns ju inte så det är inget som stör mig. På natten ska jag ha en sorts skena som är formad efter mina tänder för att ytterligare förhindra att tänderna flyttar sig en endaste millimeter haha!

 

Självklart firar jag denna fantastiska dag med mitt favoritgodis. Tufft att ha favoritgodisförbud i 15 månader, men dubbelt så gott när man väl får äta det!

Hej!

Snart ska jag gå till skolan efter en lugn och skön morgon vilket känns ganska bra. Dagen börjar med sista No-lektionen innan provet så det gäller att se till att man kan svara på de frågor som läraren ställer. Sedan blir det livskunskap, franska med prov, engelska och idrott innan det bär av hemåt. Slutar ganska sent idag så hinner i princip bara landa här hemma innan jag måste fixa middag för attsedan ha fiolrep, lite opraktiskt under sådana här pluggveckor men nu blir det så. Ska försöka slänga in något mer inlägg här lite senare men vi får se hur det blir med det, beror helt på vad som händer under dagen.

 

Nu är det bara 1 dygn och 3,5 timmar kvar tills den ryker för alltid!

Hej!

Nu börjar den riktiga spurten i skolan fram till sommarlovet, i alla fall för mig. De sista 2 månaderna kommer det alltid en bomb med läxor och prov eftersom alla betyg osv måste sättas innan juni, så det är väl bara att stålsätta sig haha! nej men det jag vet om att vi ska ha den här veckan, nästa vecka och andra saker som inte har något fast datum är:

Efter det här är inga exakta datum satta än men vi ska ha algebraprov(kaninte ordet på svenska), fysikprov, litet geografiprov, geografiprojekt och säkert någon mindre uppgift innan sommaren. Det verkar väldigt mtcket när man skriver ut allting sådär och eftersom det går så fort, snart bara 7 veckor kvar, så kommer det säkert komma stunder då jag blir rätt stressad och frustrerad, men min poäng är att jag ser ett ljus i tuneln! Sjuan har varit väldigt rolig och så och jag har lärt mig otroligt mycket, både teoretisk kunskap som man får i skolan och praktisk kunskap som man får genom att tvingas planera, men det har varit väldigt intensivt och det ska bli så skönt med sommarlov! Speciellt med tabke på alla roliga saker jag ska göra, längtar något enormt till Skogslotten och min språkresa t ex, ska bli så otroligt kul! 

Vilket datum slutar ni skolan? För mig blir det den 13:e.

 

 

 

Hej!

När jag kom till stallet såg jag att det hade kommit upp en ny lapp om hoppkurs och Jasmine var inte tagen! Då tänkte jag att va sjutton, jag kör öven om jag egentligen sparar mina pengar till privatlektioner! Jag förlorar ju inte ens en lektion på det och det händer nästan aldrig att jag hinner skriva upp mig innan hon blir tagen, och det är ju egentligen bara henne jag vill hoppa just nu. det ska i alla fall bli väldigt roligt och jag hoppas att vi är så få i gruppen som möjligt så att vi hinner hoppa riktigt mycket, och hoppas särskilt att det är någon bra övning. Om man ska prata höjd hoppas jag på att f¨hoppa ca 70cm, men eftersom att Fredrik har sett att Jasmine lätt stannar om man inte rider i varje steg så brukar man inte få hoppa så himla högt på henne. Vi får se hur det blir men jag är i alla fall otroligt taggad, ska bli hur kul som helst!

 

Hej!

Idag valde jag ganska långt bak och fick då välja mellan Aron, James och Madonna. Jag valde Madonna. Förutom själva ridpasset hände en annan "stor" grej idag, och det var att jag för första gången har vågat borsta, sadla, ja göra i ordning henne helt själv. Eller, jag har väl vågat förut men jag har ofta haft så lite tid att jag bett någon anan om hjälp ändå, men idag blev allt gjort utan hjälp, så det är jag glad över!

 

Ridpasset var faktiskt väldigt bra om man jämför med andra som jag har jaft på Madonna. Det var ju inte så att hon gick i perfekt form eller så, jag är inte tillräckligt dutig än för att kunna få henne i riktig form, men vi fick till några riktigt bra skänkelvikningar i trav där det verkligen bara flöt på. Sedan märker jag en sådan otrolig skillnad på min sits och balans nu jämfört med i höstas. När jag kom tillbaka till ridskolan efter sommarlovet så gled jag omkring och knep med knäna så fort man tog bort stifbyglarna, medans jag idag verkligen bara kunde sitta med benen helt avslappnade och sjunka ner i sadeln, framsteg! Madonna är ju rätt så lätt att sitta på men jag är ju ändå van vid ponnysteg så att jag kunde sitta så balanserat på henne och samtidigt göra olika rörelser ser jag som ett stort steg framåt.

Bara att jobba på tills jag kan sitta lika bra på alla hästar nu då!

Hej!

När jag skummade igenom facebook nu på kvällen hittade jag en text om en helt enastående resa som Jens Fredricson gjorde på en häst som hette RS Isac. Från skolhäst till internationell tävlingshäst på elitnivå! Artikeln måste helt enkelt läsas, tror till och med folk som inte är hästintresserade kommer beröras av den här lilla hästen med sådan otrolig kämparglöd!

 

Tryck HÄR för att komma till artikeln!

 

/Vera

Nu har jag precis kommit innanför dörren efter en 5 km runda med pappa. Blir så sjukt trött av de här rundorna men de små framstegen man känner varje gång med kondition osv gör att man håller motivationen uppe. Har även kommit på att ett sätt som jag tror funkar på mig för att behålla och få motivation är att räkna totala antalet kilometer. Just nu är vi uppe i 16 kilometer och vi har hållit på i 3 veckor med en veckas paus, lovande tycker jag. har inte bestämt mig för vad målet för året ska bli, förutsatt att jag orkar fortsätta hela året, men det tror jag inte kommer bli något stort problem, så stolt och hurtig som man känner sig när man har avslutat en löparrunda. Får konsultera med pappa ;-).

Nu ska jag ge mig själv en belöning genom att titta på dagens avsnitt av Ponnyakuten, som ni märker använder jag mig av jobb=belöning metoden haha!

 

Hoppas att ni mår bra, det är jätteroligt att ni är så aktiva med att ge respons och synpunkter genom kommentarer, läser alla och svarar!

 

/Vera

Hej!

Eftersom jag inte har bloggat sedan i torsdags tänkte jag lite snabbt berätta för er vad jag har haft för mig de senaste dagarna, samt vad som kommer hända imorgon.

 

Just den här dagen var ganska speciell, morgonen i alla fall, eftersom jag lyckades göra ngot jag faktiskt aldrig tror att jag gjort förut. Jag försov mig. Jaha, tänker ni, det var väl inget speciellt med det, men för mig var det verkligen det haha. Grejen var den att jag klantigt nog lyckades sätta tiden på ett speciellt alarm som jag har inställt så att det bara ringer på måndagar, tisdagar och onsdagar så därför ringde det alltså inte när jag skulle gå upp, och alla i min familj hade redan gett sig av till skolan eller jobbet. Det resulterade alltså i att jag vaknade och tyckte att det kändes som att någonting var konstigt, det var för ljust eller för tyst eller något, och när det slog mig att jag inte hade vaknat av mitt alarm fick jag lite smått panik. Jag slängde mig ur sängen för att kolla vad klockan var. 9.22.

Skolan skulle börja om 3 minuter och jag hade precis vaknat, snacka om stress. Jag drog på mig kläderna, bredde en macka som jag åt på vägen och sprang hela vägen till skolan. 20 minuter efter att jag vaknat var jag framme, skills alltså! Sådan stress har jag nog aldrig varit med om i hela mitt liv, och det blev ju inte bättre av att fredagar börjar med No som leds av Mr.Ram, den läraren som har punktlighet som prio no. 1. Jag blev " bara" 15 minuter sen i alla fall och eftersom jag brukar komma i tid så blev läraren inte så arg, men känslan när man vaknar 3 minuter innan man börjar, den är inte rolig alltså.

 

Idag har det inte hänt så jättemycket. Jag gick upp vid åttasnåret för att äta frukost och åka till stallet för att leda och sköta, kom hem, gick till frisören och nu sitter jag här.  Resten av dagen kommer spenderas med familjen, med lite tid just nu åsidosatt åt plugg. 

Imorgon blir det att gå upp vid 8 igen, för att åka ut till stallet med bästa Amanda. Rida ut på Jasmine för första gången på året, ska som sagt bli kul att se hru det går när den nya ponnyn samt Fresco och Daimler (några av stallets busigaste hästar vid uteritt)ska gå med. Kommer säkert gå bra och vara skitkul i alla fall!

 

När jag kommer hem ska jag ut och springa och sedan kommer Amanda faktiskt hem till mig. Min kanin och hennes marsvin är BFF´s sedan de träfafdes förra gången hon var hos mig så nu hoppas vi på ett kärt återseende haha!

 

 

Det var det jag hade att säga för nu!

/Vera

 

Hej!

Nu är det verkligen vår. På riktigt. Idag kunde jag gå de ca 400-500 meterna till gymoan helt utan jacka eller tjocktröja! det var lite kallt när vinden kom, men det funkade. Våren har kommit väldigt långsamt det här året, men nu är den äntligen här!

Närmast väntar en tidig middag på restaurang och sedan fiolrep, ganska najs. Och ännu bättre är att det är fredag imorgon, yay! det känns som att det kommer bli en rätt bra avslutning på skolveckan+helg, även om en hel del plugg kommer vara inkluderat.

 

Jag hoppas verkligen att ni är ute och njuter av värmen och den lilla sol som finns för i Sverige vet man aldrig hur länge sådant varar haha!

 

 

 

/Vera

Hej!

Har varit lite frånvarande de senaste dagarna men ska försöka komma igång igen nu. Idag slogs en riktigt rolig plan fast inför helgen, jag och Steffi ska vara med på första ponnyuteritten för året, jag på jasmine och hon på Aller! jag har aldrig varit den som är med på uteritt varje helg utan väljer ofta banan i det läget, men när Steffi ringde och sa att hon skrivit upp mig på Jasmine kunde jag inte motstå det, trots att jag sparar pengar till privatlektioner. Just den där första uteritten varje år är så himla rolig. Hästarna är superpigga och glada och vi människor är helt lyriska över att kunna komma ut. Jag har bara ridit ut på jassan en gång tidigare och det var när uteriiterna redan varit igång ett tag och då var det en del sprutt i henne, så det ska bli väldigt intressant att se hur hon är på söndag haha! En av anledningarna till att jag gillar Jasmine är att jag än så länge aldrig har befunnit mig i en situation när jag är rädd för henne. Om hon drar iväg lite för att hon är pigg eller drar till med någon liten bockning blir jag inte spänd och nervössom jag skulle bli på nästan alla andra hästar, utan jag bara sitter därupe och skrattar. Tycker hon är så extremt söt när hon springer på med öronen spetsade! Den här grejen att se fram emot är precis vad jag behöver i tider med mycket plugg osv som nu, hela jag bara hoppar omkring av glädje haha! Dessutom ska det ju vara riktigt varmt på söndag, 10 plusgrader! Vi får bara hoppas att det hunnit bli i alla fall några plusgrader n'r vi ger oss ut eftersom det kommer vara på förmiddagen, jacka ska jag inte rida i i alla fall!

Nej, nu är det dags för mig att gå och lägga mig, var bara tvungen att berätta om mina fantastiska planer haha!

 

/Vera

 

 

 

Hej!

Dagens ridpass var roligt på det sättet att jag fick rida Jasmine och att vi hoppade ganska högt. Det gav mig dock ingen "hoppa runt på rosa moln"- känsla eftersom vi inte fick hoppa så mycket och eftersom det är första gången som vår ridlärare har haft hoppning med oss.

 

Hela ridpasset handlade om travhoppning. Först värmde vi upp på lite bommar för att hitta sitsen osv och sedan började vi hoppa på ett litet kryss. Själva sprången blev väl helt okej men en gång blev jag väldigt arg på mig själv för att jag ställde mig upp lite innan hon skulle hoppa så att hon blev osäker och stannade, dock var det ju så lågt att jag kunde få över henne ändå.

Efter en stund höjde Johanna upp till ett räcke på kanske 50 cm som efter hand höjdes upp till ca 65 cm. det blev tyvärr två stopp när det blev lite högre men jag tar på mig dem helt sälv eftersom jag inte red ihop henne när jag drev på och inte är van att travhoppa henne. Gångerna efter blev det dpck lite mer jävlaranamma (ursäkta språket) i mig så då blev det först ett riktigt ostbåge språng, som jag dock tyckte att jag för en gångs skull kunde följa med bra i, och sedan ett riktigt bra språng precis på slutet. Ingen pangkänsla som sagt, men jag är säjer på att det blir bättre när Johanna har lärt känna hästarna lite mer i hoppningen, dessutom har jag ju ganska höga förväntningar efter att ha ridit för en renodlad hoppryttare i flera månader haha!

 

En grej som var riktigt bra var dock att jasmine faktiskt var riktigt fin i mitten och slutet av passet, helt plötsligt tog jag bara lite extra stöd på yttertygeln och så *plopp* så gick hon ner på tygeln. Väldigt häftigt när man verkligen hittar en knapp sådär men lite tråkigt att det händer under en hopplektion när man inte kan rida vidare på det. På slutet när vi skulle lägga ner dem och trava av dem så blev hon superfin! jag bara längde ut lite på tygeln och hon följde villigt med den neråt och gick där och frustade gång på gång på gång. Det känns så mysigt när de verkligen slappnar av och pustar ut sådär på slutet.

Alltså, ett pass med både ups and downs men överlag ganska bra!

 

 

 

Nu väntar sängen på mig, måste ladda inför skoldagen imorgon. Ska varva ner med lite läsning och sedan sova. Imorgon ska jag rida som vanligt, hoppa dessutom så då kommer det ett ordentligt och förhoppningsvis intressant inlägg för er att läsa.

Ville bara skriva ett sista påsklovsinlägg. Sov gott allihopa!

När jag kollade runt på lite bloggar på väg till stallet idag kom jag in på en av mina favoritbloggar ztreliin.se. Där fanns det ett inlägg som handlade om vart hon såg sig själv om två år. Tankarna började genast snurra i mitt eget huvud och jag blev inspirerad till att göra ett liknande inlägg. Mycket kan ändras och allt beror ju på hur jag förändras som person under de här två åen, men det är såhär jag föreställer mig att mitt liv kommer se ut år 2015.

 

Den 6:e april 2015 går jag min sista termin i grundskolan. Jag lägger mycket tid på skolan samtidigt som det är viktigt för mig att balansera upp med fritidsintressen och familjetid, precis som nu. Jag har sökt in till de eller det gymnasiet jag vill gå på till hösten, antagligen natur/natur eller natur/sam. Mitt hjärta brinner fortfarande för hästar och musik och förhoppningsvis har jag tagit mig en bra bit längre inom båda disciplinerna. Jag hoppas att jag kan vara en förebild för yngre barn, mest inom hästar och ridning eftersom det är där jag kommunicerar mest med dem men också inom vardagslivet, precis som den här tjejen alltid har varit för mig.

Jag hoppas att jag fortfarande rider Jasmine och att vi har gått från där vi är nu, till att jag akn rida henne i form ett helt ridpass från början till slut och att vi kan hoppa banor på ca 70cm, men allt det här beror på hur mycket jag har möjlighet att rida henne under de här två åren. Kanske kommer det till och med vara så att jag har "växt ur" henne rent ridmässigt, men det tror jag inte kommer hända på bara två år eftersom hon är så pass svår att rida. Jag är långt ifrån så duktig på henne som många andra har varit ch som jag förhoppningsvis kan bli.

 

Med fiolen är det lite svårt att säga vart ajg kommer vara,eftersom det inte finns några direkta milstolpar som alal följer, det är liksom inte "Hoppa 50 cm, hoppa 60 cm osv", utan allt handlar om uttryck, känsla och teknik. Såvida jag har tid nog att öva nästan varje dag så hoppas jag dock att mitt musikaliska uttryck kommer ha utvecklats en del och att jag kan spela något/några av dem styckena som jag alltid har velat spela och alltid beundrat de som fått spela.

 

Det är ungefär vad jag har att säga om det just nu, det ska bli väldigt intressant att se om något av det här blir "som jag tänkt mig" eller om allt blir helt annorlunda, det vet man aldrig. Jag får hoppas att jag har kvar den här bloggen om två år så att jag kan gå tillbaka och se vad som uppfylldes och vad som inte gjorde det!